Min kreavitet blir kopiering

[adamin (oregistrerad)]

När jag är ''kreativ'' och får igång gitarrspelandet t.ex på kvällar så snickrar jag ihop egna riff och komp men de slutar alltid med att jag märker att jag är inne på någon låt som redan finns 😄 . De kan ha att göra med att jag har ganska bra gehör (vill inte skryta men) men de kanske bara är ett state of mind som jag måste rucka på för att skapa egen musik. 🙂

Är det någon som känner igen sig? 😛

[Analogfreak (oregistrerad)]

Tjena!

Jag känner igen det där. Jag har själv väldigt bra gehör och kan ta ut låtar ur huvet. Det blir ett proplem när man själv sitter och ska skapa nåt när det ploppar upp saker som nån annan redan gjort.

Redigerat 10 februari 2010 av Analogfreak

[MattiasA]

klassiskt dilemma.

Ett gammalt knep är att byta instrument till ett man kan sämre.

byt ut gitarren mot piano t.e.x

[nikko]

Balla riff i all ära, men jag vet själv att när man spelar gura så är det ofta muskelminnet som styr en litegrann.. Sen leder ens egen spelkapacitet till en begränsad låtskrivarkapacitet.

Hur menar jag då? Jo, att alla ackordföljder, låtar, riff som man tidigare har lärt sig. Och som man brukar trada runt på när man bara spelar gitarr ofta finns kvar i det undermedvetna när man skriver låtar. Är det en passage från F till G i den där guns n roses-låten som du alltid spelar så vill dina fingrar (och kanske huvud?) till det där G:et när du skriver eget också.

Ett tips som jag kan ge är att börja skriva låtar från huvudet. Nynna, nynna, nynna!! Det kan kännas Cheesy och konstigt i början, men faktiskt är man oftast mycket bättre på att NYNNA fram bra melodier än att SPELA dram dom. Testa tex att nynna ett gitarrsolo istället för att spela det. Brukar oftast bli mycket mer melodiskt och mindre "gamla vanor-licks"..

Läste nånstans en intervju med Max Martin där han sa att han alltid skriver låtarna med hjälp av en liten porta eller diktafon. Han rör inte ett instrument före låten är klar, bara för att inte begränsas av muskelminne och "gamla-vanliga-riff".

Sen behöver man ju inte alltid göra på samma sätt.. Varation är bra för skapandet!

[Guitar Nilsson]

Balla riff i all ära, men jag vet själv att när man spelar gura så är det ofta muskelminnet som styr en litegrann.. Sen leder ens egen spelkapacitet till en begränsad låtskrivarkapacitet.

Hur menar jag då? Jo, att alla ackordföljder, låtar, riff som man tidigare har lärt sig. Och som man brukar trada runt på när man bara spelar gitarr ofta finns kvar i det undermedvetna när man skriver låtar. Är det en passage från F till G i den där guns n roses-låten som du alltid spelar så vill dina fingrar (och kanske huvud?) till det där G:et när du skriver eget också.

Ett tips som jag kan ge är att börja skriva låtar från huvudet. Nynna, nynna, nynna!! Det kan kännas Cheesy och konstigt i början, men faktiskt är man oftast mycket bättre på att NYNNA fram bra melodier än att SPELA dram dom. Testa tex att nynna ett gitarrsolo istället för att spela det. Brukar oftast bli mycket mer melodiskt och mindre "gamla vanor-licks"..

Läste nånstans en intervju med Max Martin där han sa att han alltid skriver låtarna med hjälp av en liten porta eller diktafon. Han rör inte ett instrument före låten är klar, bara för att inte begränsas av muskelminne och "gamla-vanliga-riff".

Sen behöver man ju inte alltid göra på samma sätt.. Varation är bra för skapandet!

Smart. Pianot är nog bättre att skriva låtar på, antagligen inte lika lätt att fingrarna gör invanda riff där.

[slejnard]

Fina tips nikko! Ett annat kan vara att laborera med andra stämningar på guitalloren. Finns några alternativ i den gråa boxen på denna sida:

http://www.get-tuned.com/guitar_tuner.php

[Soxic]

Känner inte igen problemet riktigt som du beskriver det. Tycker inte jag skriver låtar som jag känner redan existerar, men däremot så skriver jag ofta låtar som lika gärna hade kunnat skrivits av specifika band eller som är variationer på existerande musik. Det är själva stilen, uppbyggnaden och ordvalen. Min förmåga att låta mig inspereras är enormt stark. Jag känner inspiration i allt, för mycket. Jag kan inte tygla min inspiration. Det resulterar att jag saknar mycket av en egen identitet ofta i låtskrivandet. Nu, 15 år senare så har det väl blivit min identitet. Men ärligt talat tror jag det är ett "problem" alla musiker mer eller mindre dras med. Hade man inte känt denna inspiration hade man inte ens börjat med musik. Jag har vänner som inte har särskilt starka musikförebilder. Vad de skapar blir relativt originellt, men å andra sidan verkar inte passionen vara lika stark. De blir aldrig riktigt nöjda och vet inte vad de vill egentligen. Jag vet inte vad som är värst.

[basshole]

nikko kommer med visa ord där. När jag själv får en melodi i huvudet som jag VET kommer behöva en sund dos standardackord som t.ex Am, F, C, G väntar jag med allt harmonibyggande och koncentrerar mig istället på rytmiken. Jag sjunger in min melodi till click (och inget mer) och börjar sedan jobba med trummor. Sedan går jag över till typ blås, orgel eller stråkar. Allt för att slippa låta gitarren/basen diktera allting.

Givetvis kan låten visa sig behöva gitarr och bas i 8-delar som pumpar just Am, F, C, G och det är fine.

Men på vägen dit har låten fått en inriktning som den aldrig skulle fått om jag börjat med just gitarr eller bas.

[adamin (oregistrerad)]

klassiskt dilemma.

Ett gammalt knep är att byta instrument till ett man kan sämre.

byt ut gitarren mot piano t.e.x

tack för alla svar och nu vet jag att jag inte är ensam 😳 som du mattias sa verkar de vara en bra grej för jag gick för 2 år sedan från piano helt till gitarr och de var de roligaste som hänt i mitt musikspelande. De var som att jag kunde gitarren utan ens ha rört någon tidigare. Men nu kanske de blir piano igen då för att skapa musiken. Var inne på det när jag började de förta månaderna med gitarrspelandet att göra låtar på pianot och sedan föra över dem till gitarren. De gick inte då för jag kunde knappt nåtgot vanligt accord då. Men nu har jag börjat testa igen 🙂

Juste en sak till, jag lärde mig mollpenta-skalan på gitarren och helt plötsligt så kunde jag den på pianot också🙂

Men tack föt tipset mattias, och alla andra också förstås, de där med muskelminnet var också intressant(nikko) riktigt bra förklarat:)