För gammal för musik!

[Carle]

Har länge irriterat mig på att de hippa musikvetarna kräver att saker är "nyskapande" och har ett "eget uttryck". Till exempel kan de tycka att jag inte är något att ha eftersom jag låter som sånt som redans finns när jag skriver och att jag måste hippa på något eget. Varför måste jag ljuga med vem jag är för att mina sanningar redan är sagda? Visst, detektivbyrån är bra och superballa, men om tio år kommer ingen minnas dem för deras melodier utan för några stollar som spelade pop på i sammanhanget ovanliga instrument.

[jockmic]

Har ålder alls någon betydelse för om musiken blir bra?

Visst kan man hävda att ungdomar har mer energi men också mindre erfarenhet. Själv tycker jag att den energin gick åt till att harva i replokalen utan resultat! Erfarenhet är viktigt - antingen saknar man den och förhåller sig helt respektlöst till musik eller så har man rejält med erfarenhet så man kan gå utanför de gängse ramarna. Båda egenskaperna utvecklar musiken! Lagom erfarenhet är inte alls nyskapande - då kan man inte tänka "outside the box"!

Självförtroende, självkänsla, kreativitet och personlighet spelar säkert en större roll än åldern!

Sen tror jag att teknikskiftet till DAW kan vara begränsande för musikens utveckling. Vi måste lära om hela tiden. Multikanalare är väl nästan en förutsättning för att kunna testa rytmer, stämmor och olika uttryck och de analoga bandarna utvecklades fram till (typ) 80-talet. (Då även några av de tekniskt bästa analogt inspelade plattorna kom enligt mig).

Skulle tro att väldigt många "studiorävar" antingen kör kvar i den analoga världen eller har lagt av. Det finns liksom inga mentorer som "fostrar" den nya generationen som får lära om från början. men det här kan ju också vara en möjlighet för musiken - tidigare "gränser" är inte kända och om de fortfarande finns kan de kanske övervinnas?

Jag uttryckte tidigare att inget egentligen hänt sedan rappen kom, det var väl inte riktigt rätt. Indie är ju en frisk fläkt jämfört med storbolagens produktifierade mainstream. Kanske är det här vi kan vänta oss nyheterna? Folk sitter på sin kammare och pysslar ihop sin egen musik i en omfattning som vi inte sett förr!

På tal om Mainstream så kan jag uppleva att det finns en trend mot de "perfekta" ljudspåren som bearbetats med kvantisering, pitchcorrection osv. Nästan som lite "unplugged" fast ändå inte - det ska höras att det är människor som gjort det!

/Jocke

Redigerat 4 december 2009 av jockmic

[laxlaxlax]

Kanske roligare att leta upp nån att måla staket med än att sjunga om det?

Det där borde tråden handlat om istället, tack ONSatan.

Kör hårt, gubbar och ungdomar.

[DieHard (oregistrerad)]

Det värsta är att precis så resonerar mina 14 åriga elever. Det bästa de vet är Simple Plan. Och Lady Gaga.

Å fy fan! De har inte lärt sig att det du tycker är faktiskt det som är bäst. Ja eftersom du tycker det och många andra så måste det vara rätt. 🙂 Jag tycker att Stairway to heaven är en de absolut bättre låtarna som gjort. Men att jag tycker något är allra bäst innebär inte att jag förväntar mig att någon annan ska tycka det. Eller de t om sågar det totalt. Så länge jag tycker något är det allra bästa för min del så är jag nöjd. Simple Plan eller Gaga tycker jag är skit men har full förståelse att de som växer upp idag tycker det är det allra bästa. Du låter precis som min farsa eller morsa gjorde, ja även nästan alla i 40-talsgenerationen gjorde när jag växte. Nä det där moderna skiten du lyssnar på, nä du det är fan i mig inget jämfört med våran generations musik. Det var musik det. Och sen ville de att jag skulle minsann tycka det var lika bra och sen och tycka sämre om det jag gillade. Jag sket väl i deras skitmusik och brydde mig bara om det jag gillade och som var nytt då. Och det är väl ingen skillnad idag? Ja inte tänker jag upprepa det misstaget bete mig som dig i alla fall.

[anarkisten1 (oregistrerad)]

Musik behöver för det första inte vara nyskapande för att vara oerhört bra.

Det är väl det första man ska ta till sig.

Musik jag gillat från 60-talet är t.ex.:

Musik från 90-talet är t.ex.:

Atomic Swing, Soundtrack of our lives, Lindsey Buckingham, BB King, John Lee Hooker, The Charlatans, A-ha

BB King och John Lee Hooker som 90 tals artister hmm, nej du min gode man det är gamla farbröder det där som har varit "jämnpopulära" genom åren i blues kretsar över hela världen. Men det är möjligt iofs att man "upptäcker" artister själv och då fanns dom kanske liksom inte innan.

[debatt]

BB King och John Lee Hooker som 90 tals artister hmm, nej du min gode man det är gamla farbröder det där som har varit "jämnpopulära" genom åren i blues kretsar över hela världen. Men det är möjligt iofs att man "upptäcker" artister själv och då fanns dom kanske liksom inte innan.

Men det var inte så jag menade alls!! Jag har mycket tidiga inspelningar med både BB King och John Lee Hooker också och fram till 2000-talet, men det var några plattor under 90 jag gillade extra mycket. Det var så jag menade!! En slags extremt förenklad redogörelse över vad jag tyckt bäst om under decennierna. Jag var ju inte ens född när Guess Who och Manfred Mann startade och ännu mindre vad anbelangar John Lee Hooker och BB King, så... Det är ju svårt att ha en referens i realtid.

Glömde Vivaldi, Liszt, Beethoven, Chopin, Satie och Bach samt Andrea Bocelli, Ekseption och tiotals andra...

Så visst... John Lee Hooker och BB King har varit jämnpopulära skriver du, men inte för mig, inte förrän inspelningstekniken och låtarna blev bättre vad gäller John Lee Hooker iaf, inte minst med hjälp av Santana. Och det var inte förrän på ålderns höst John Lee nådde kommersiell framgång. BB King har varit jämnare.

Redigerat 4 december 2009 av debatt

[ashman]

Jag är 43 och gör bättre musik än någonsin. Speciellt i ungdomarnas smak.

Pop, rock, riv och även annat.

Bättre omdöme, bättre kvalitetskänsla, bättre inneröron!!

Vid 26 kan det nog visserligen vara klokt att göra ett uppehåll. Men en sann

musikant kan aldrig sluta spela.

[Guitar Nilsson]

Är man musiker spelar man tills man är 100, om man lever så länge. Lägger man av vid typ 30 för att det är pinsamt med rockare som inte är unga rebeller, då var man aldrig nån musiker rätt igenom, kanske det mer var en grej att man ville vara ball och synas. Fick man sen ett bra betalt chefsjobb efter 30 bast så fanns det ingen poäng alls med musiken längre. Jag fyller 55 denna månad och spelar timtal varje dag, det blir bara mer och mer. Möjligheten att själv kunna spela in sin musik nu är helt fantastisk, det gick ju inte alls på 70-talet. Jag lär mig nåt nytt varje dag, det är rena drömvärlden. Nu fördjupar jag mig mer och mer i masteringskonsten, kanske kommer jag att fatta det till slut. All info och goda råd man får helt gratis på forum är ju en annan sak som gör att man absolut aldrig kan sluta med musik.

Roligt är det också att åldrarna inte spelar nån roll när man spelar tillsammans. Jag spelar med min svärson och hans kompis, de är typ 25, de är hur bra som helst. De älskar musik, de kommer aldrig att sluta de heller.

[lonewind]

Nu har jag bara hunnit läsa halva tråden men kom och tänka på denna video. Vet inte när den är från men grabbarna är knappast några ungtuppar här.

Bästa keyboardisten ever!

[lonewind]

Varför måste jag ljuga med vem jag är för att mina sanningar redan är sagda?

Det där tycker jag var mycket bra sagt.

[hellfog]

...................

Redigerat 4 augusti 2011 av hellfog

[SadamJR]

Intressant tråd detta. Tycker att det är nästan rörande hur provocerade många blir av påståendet att det inte finns någon nyskapande populärmusik, vilket naturligtvis inte betyder att det inte görs en hel del bra musik. Det kommer alltid att finnas skickliga låtskrivare och artister som gör bra låtar. Den tekniska utvecklingen har haft en väldigt stor betydelse för populärmusikens utveckling. Flerkanalsbandspelare och lp-skivan revolutionerade sättet att se på hur man kunde göra musik. Idag är vi mitt inne i den största förändringen av hur musik produceras och distribueras på länge, men den här gången verkar det inte som om det händer så särskilt mycket med själva musiken.

[spaceman]

På senaste tiden har en känsla letat sig in.. jag börjar bli för gammal för musik. Har sett så många 60- och 70talister som klamrat sig fast i ungdomen, för små byxor och tyvärr gjort rätt kass musik. Hur tänker ni gubbar här på forumet? Ska ni inte vara hemma och måla om staket och läsa tidningen? Är själv 26 nu och börjar känna mig nöjd och färdig.

Händer det inte något när vuxna gör musik som är lite fel? Som yrkesgrupp alltså, författare är okej gamla, målare och klassiska kompositörer likaså. Men rock-och popartister som sjunger om sex när de är mellan 30 och 40, klär sig som ungdomar och har barn?

26 år 2009, så nu börjar du närma dig 30, ve och fasa... 🤪 Man blir aldrig för gammal för musik. Åk till Swedish Rock festival nästa år och du kommer att känna dig som om du nyss fyllt femton, knappt så man kommer in på festivalen om man inte minst är 40. Och kolla snubbarna i banden. En vacker dag ser vi en sångare med rullator som sjunger hårdrock.

[pxm]

Ta tidningen ,staketet,frugan,barnen,hunden och volvon och häftiga kläder och musiken..

Du kan få allt så varför välja bort något???

[Jetblack]

Kan bara svara för mig själv, men jag kommer att fortsätta med musik så länge jag orkar sitta upprätt framför en dator. Vad spelar det för roll om man är 118 år så länge det svänger...?

[hellfog]

Kan bara svara för mig själv, men jag kommer att fortsätta med musik så länge jag orkar sitta upprätt framför en dator. Vad spelar det för roll om man är 118 år så länge det svänger...?

Håller med.

Kolla bara på tex Dave Brubeck han spelar här är han 88 år (är 90 år nu) verkar tycka fortfarande att det är kul

och från 2011

Redigerat 4 augusti 2011 av hellfog