Lämplig hårdvara för att få fylligare ljud?

[Fredster]

så slipper man tänka så mycket, och det är ju alltid positivt 😛

// David

[Claes Holmerup]

Det kommer alltid vara diskussion i hur många bitar man ska spela in i och självklart är det ju så att det är säkrare att spela in med 24-bitar än 16. Men jag spelar väldigt väldigt sällan in i 24 bitar eftersom jag anser det vara ganska onödigt om man har lite koll på insignalerna bara.

Och det som Claes säger att man inte ska processera ljudet innan gäller ju definitivt inte alla 😉 . Vid tex inspelning av sång så brukar jag lägga på en lätt inställd kompressor (outbord effekt då givetvis), dels för att hålla koll på transienter men även för att jag redan vet att jag vill ha det ljudet just på den låten. Har även hänt att jag EQ:ar redan vid inspelningsprocessen också (outbord effekt då också givetvis), återigen när jag vet åt vilket håll inspelningen är på väg till.

Det kan även vara så att inspelning i 24-bitar kan förstöra en inspelning om inte HD-systemet är "snabbt" nog.

Personligen tycke jag 24-bitar är lite överreklamerat men visst om systemet tillåter det så skadar det ju absolut inte......men som sagt 16-bitar räcker gott och väl (och har ju gjort det väldigt länge också).

//Fredster

Tråden är startad av en uppenbar nybörjare som vill ha hjälp med det mest grundläggande. Tänk på det innan tipsen börjar hagla in... 🙂

Spelar man in i 16-bits upplösning, så måste man hålla sig väldigt nära 0dB för att inte få onödigt mycket brus. Om man inte håller sig väldigt nära 0dB, så utnyttjar man dessutom aldrig hela bitdjupet - utan kanske inte mer än 12 bits eller något ditåt. Inte så kul - även om man kanske komprimerar det senare... 😏

Med 24-bits upplösning behöver man inte vara lika kinkig, eftersom man håller sig över 16-bits upplösning i de flesta normala inspelningssituationer. Om man då tappar några bits för att man backar lite för att få en extra säkerhet och därmed slippa processera ljudet innan inspelning, så är det inte lika kritiskt. Med 32-bit FP förstärks denna extra brusmarginal i svaga partier, eftersom man har möjlighet att presentera decimaler också - och inte bara heltal.

Man vinner alltså väldigt mycket på att köra med högre upplösning än 16 bitar. All vidare processering av ljudet försämrar upplösningen. Det är en ofrånkomlig bit av det hela - och om man då startar med 12 bitar, så är det naturligtvis en mycket sämre utgångspunkt än att starta med 20 bitar. Utöver detta faktum, är det också så, att det är extremt ovanlig med 100% effektiva omvandlare, så man får egentligen räkna bort en extra bit i båda fallen - dvs 11 resp. 19 bits...

Jag vet inte vad du tycker, men jag tycker att det är på tok för lågt att köra med 16 bits upplösning - och ska man dra upp volymen i efterhand med hjälp av regeln i sequencerns mixer eller med hjälp av normalisering, så är man väldigt mycket hjälpt, framför allt av 32-bit FP - men även till mycket stor del av 24-bit.

Resultatet av slutmix och mastering ska ner till 16-bit i slutänden - och då är det tveklöst bättre att köra med högre upplösning hela vägen dit. Det hittar du nog ingen ljudtekniker som inte skriver under på! Det är ingen slump att en masteringtekniker vill ha ljudfilerna i 24-bit/44.1kHz... 😛

I dagsläget, när alla någorlunda moderna datorer klarar att hantera 24-bits ljudfiler och ljudkorten har 24-bit omvandlare, så skulle jag inte drömma om att rekommendera någon att spela in i bara 16-bits upplösning. Det har jag gjort tillräckligt mycket för att veta att det blir betydligt bättre i högre upplösning.

Att däremot köra högre samplerate än 44.1, är i många lägen en akademisk fråga - men bitdjupet är en i högsta grad pratisk fråga som gör stor skillnad... Prova det, så märker du det själv... 😉

Detta med kompressor och eq före inspelning, är något man kan göra när man har lite större erfarenhet - men det är inget jag skulle rekommendera någon nybörjare, eftersom det ställer krav på att man känner sitt system väldigt väl - och om man inte behärskar det, så förstör man garanterat mer än man hjälper med processeringen. Det är något man kan ge sig på när man har skaffat sig vana av ren inspelning och känner att man vill jobba vidare på sitt sound. Innan man behärskar det mest grundläggande, ska man däremot definitivt inte blanda in sådant... Med 24-bit eller 32-bit FP, är det dessutom inget måste att använda kompressor eller limiter för att skydda ljudkortets eller omvandlarens ingångar mot toppar. I stället kan man spela in hela dynamiken så nära som möjligt som den låter i verkligheten. Det är en aspekt som känns värdefull för väldigt många...

[Diwic]

Spelar man in i 16-bits upplösning, så måste man hålla sig väldigt nära 0dB för att inte få onödigt mycket brus. Om man inte håller sig väldigt nära 0dB, så utnyttjar man dessutom aldrig hela bitdjupet - utan kanske inte mer än 12 bits eller något ditåt. Inte så kul - även om man kanske komprimerar det senare... 🙂

Med 24-bits upplösning behöver man inte vara lika kinkig, eftersom man håller sig över 16-bits upplösning i de flesta normala inspelningssituationer. Om man då tappar några bits för att man backar lite för att få en extra säkerhet och därmed slippa processera ljudet innan inspelning, så är det inte lika kritiskt.

Tyvärr så får man väl ta med i beräkningen också att långt ifrån alla 24-bitarsljudkort har så pass bra DACar (eller kringkomponenter?) att alla 24 bitarna utnyttjas. I praktiken kanske det snarare handlar om 18-20 bitar, och resten är brus...

// David - som drömmer om den dag då DACarna kör 32FP 😏

[Fredster]

//Fredster

Tråden är startad av en uppenbar nybörjare som vill ha hjälp med det mest grundläggande. Tänk på det innan tipsen börjar hagla in... 🙁

Spelar man in i 16-bits upplösning, så måste man hålla sig väldigt nära 0dB för att inte få onödigt mycket brus. Om man inte håller sig väldigt nära 0dB, så utnyttjar man dessutom aldrig hela bitdjupet - utan kanske inte mer än 12 bits eller något ditåt. Inte så kul - även om man kanske komprimerar det senare... 😏

Med 24-bits upplösning behöver man inte vara lika kinkig, eftersom man håller sig över 16-bits upplösning i de flesta normala inspelningssituationer. Om man då tappar några bits för att man backar lite för att få en extra säkerhet och därmed slippa processera ljudet innan inspelning, så är det inte lika kritiskt. Med 32-bit FP förstärks denna extra brusmarginal i svaga partier, eftersom man har möjlighet att presentera decimaler också - och inte bara heltal.

Man vinner alltså väldigt mycket på att köra med högre upplösning än 16 bitar. All vidare processering av ljudet försämrar upplösningen. Det är en ofrånkomlig bit av det hela - och om man då startar med 12 bitar, så är det naturligtvis en mycket sämre utgångspunkt än att starta med 20 bitar. Utöver detta faktum, är det också så, att det är extremt ovanlig med 100% effektiva omvandlare, så man får egentligen räkna bort en extra bit i båda fallen - dvs 11 resp. 19 bits...

Jag vet inte vad du tycker, men jag tycker att det är på tok för lågt att köra med 16 bits upplösning - och ska man dra upp volymen i efterhand med hjälp av regeln i sequencerns mixer eller med hjälp av normalisering, så är man väldigt mycket hjälpt, framför allt av 32-bit FP - men även till mycket stor del av 24-bit.

Resultatet av slutmix och mastering ska ner till 16-bit i slutänden - och då är det tveklöst bättre att köra med högre upplösning hela vägen dit. Det hittar du nog ingen ljudtekniker som inte skriver under på! Det är ingen slump att en masteringtekniker vill ha ljudfilerna i 24-bit/44.1kHz... 😛

I dagsläget, när alla någorlunda moderna datorer klarar att hantera 24-bits ljudfiler och ljudkorten har 24-bit omvandlare, så skulle jag inte drömma om att rekommendera någon att spela in i bara 16-bits upplösning. Det har jag gjort tillräckligt mycket för att veta att det blir betydligt bättre i högre upplösning.

Att däremot köra högre samplerate än 44.1, är i många lägen en akademisk fråga - men bitdjupet är en i högsta grad pratisk fråga som gör stor skillnad... Prova det, så märker du det själv... 😉

Detta med kompressor och eq före inspelning, är något man kan göra när man har lite större erfarenhet - men det är inget jag skulle rekommendera någon nybörjare, eftersom det ställer krav på att man känner sitt system väldigt väl - och om man inte behärskar det, så förstör man garanterat mer än man hjälper med processeringen. Det är något man kan ge sig på när man har skaffat sig vana av ren inspelning och känner att man vill jobba vidare på sitt sound. Innan man behärskar det mest grundläggande, ska man däremot definitivt inte blanda in sådant... Med 24-bit eller 32-bit FP, är det dessutom inget måste att använda kompressor eller limiter för att skydda ljudkortets eller omvandlarens ingångar mot toppar. I stället kan man spela in hela dynamiken så nära som möjligt som den låter i verkligheten. Det är en aspekt som känns värdefull för väldigt många...

Om du ska spela in i 24-bitar så kan du lika gärna spela in i 96 kHz då också så är du konsevent i ditt tänkande! Finns en herre på LTS (Ljudtekniska...nånting) som hävdar att i teorin så innebär en fördubbling av samplingsfrekvensen en fördubbling av den faktiska upplösningen......har iofs inget med bitdjupet att göra men dock.

Och sen så var det så Claes att du rekommenderade denna "nybörjare" att inte köpa outbord-effekter......hur tänkte du då innan det tipset "haglade" in?? 😉

Och som Dixic säger ett ljudkort i lägre prisklassen har ju faktiskt inte en upplösning på 24-bitar i praktiken, vilket innebär när denna nybörjare tror att han ligger bra i bitdjupet kanske inte alls ligger så bra till egentligen.

Så igen.....det absolut viktigaste är att ha bra koll på alla signaler innan och efter inspelningsmediet. Det måste ju faktiskt vara det första man tipsar en nybörjar om....ELLER??

[Claes Holmerup]

Spelar man in i 16-bits upplösning, så måste man hålla sig väldigt nära 0dB för att inte få onödigt mycket brus. Om man inte håller sig väldigt nära 0dB, så utnyttjar man dessutom aldrig hela bitdjupet - utan kanske inte mer än 12 bits eller något ditåt. Inte så kul - även om man kanske komprimerar det senare... 🙁

Med 24-bits upplösning behöver man inte vara lika kinkig, eftersom man håller sig över 16-bits upplösning i de flesta normala inspelningssituationer. Om man då tappar några bits för att man backar lite för att få en extra säkerhet och därmed slippa processera ljudet innan inspelning, så är det inte lika kritiskt.

Tyvärr så får man väl ta med i beräkningen också att långt ifrån alla 24-bitarsljudkort har så pass bra DACar (eller kringkomponenter?) att alla 24 bitarna utnyttjas. I praktiken kanske det snarare handlar om 18-20 bitar, och resten är brus...

// David - som drömmer om den dag då DACarna kör 32FP 😉

...vilket jag också nämnde... 😏

[Claes Holmerup]

Om du ska spela in i 24-bitar så kan du lika gärna spela in i 96 kHz då också så är du konsevent i ditt tänkande! Finns en herre på LTS (Ljudtekniska...nånting) som hävdar att i teorin så innebär en fördubbling av samplingsfrekvensen en fördubbling av den faktiska upplösningen......har iofs inget med bitdjupet att göra men dock.

Och sen så var det så Claes att du rekommenderade denna "nybörjare" att inte köpa outbord-effekter......hur tänkte du då innan det tipset "haglade" in??  🙁

Och som Dixic säger ett ljudkort i lägre prisklassen har ju faktiskt inte en upplösning på 24-bitar i praktiken, vilket innebär när denna nybörjare tror att han ligger bra i bitdjupet kanske inte alls ligger så bra till egentligen.

Så igen.....det absolut viktigaste är att ha bra koll på alla signaler innan och efter inspelningsmediet. Det måste ju faktiskt vara det första man tipsar en nybörjar om....ELLER??

Jag pratar inte om teori, utan om praktisk tillämpning (betänk åter igen att det rör sig om en nybörjare - och då spelar hårklyverier som folk i LTS pysslar med mindre roll... 😏 ) - och du kan nog fråga i princip vem som helst och få som svar att man hör tydlig skillnad mellan 16-bits och 24-bits upplösning.

Ungefär lika många kan däremot inte urskilja någon relevant skillnad mellan 48 och 96Hz.

Rekommenderat denne nybörjare att inte ha outboard? Jag nämnde att om han redan har preamp och kompressor utanför datorn, så är det inte så stor mening att ha mer prylar för att få inspelningarna att bli bra. Han ska alltså inte lägga till de-esser och en massa annat skrot, så att han som nybörjare riskerar förstöra sina inspelningar ännu mer...

Det blir inte 24 bitar i praktiken, nej - något som jag också nämnde - men 20 bitar är fortfarande mer än 16 - och det är onödigt att tappa bort en massa dynamik som man har nytta av vid senare processering, eller hur? 😉

Redigerat 4 januari 2005 av Claes

[Fredster]

Jag pratar inte om teori, utan om praktisk tillämpning (betänk åter igen att det rör sig om en nybörjare - och då spelar hårklyverier som folk i LTS pysslar med mindre roll... 🙁 ) - och du kan nog fråga i princip vem som helst och få som svar att man hör tydlig skillnad mellan 16-bits och 24-bits upplösning.

Ungefär lika många kan däremot inte urskilja någon relevant skillnad mellan 48 och 96Hz.

Rekommenderat denne nybörjare att inte ha outboard? Jag nämnde att om han redan har preamp och kompressor utanför datorn, så är det inte så stor mening att ha mer prylar för att få inspelningarna att bli bra. Han ska alltså inte lägga till de-esser och en massa annat skrot, så att han som nybörjare riskerar förstöra sina inspelningar ännu mer...

Det blir inte 24 bitar i praktiken, nej - något som jag också nämnde - men 20 bitar är fortfarande mer än 16 - och det är onödigt att tappa bort en massa dynamik som man har nytta av vid senare processering, eller hur? 😏

Givetvis som jag skrev tidigare så är det bättre att spela in i 24-bitar om systemet tillåter det....det kommer jag aldrig att tvista om.

Men ett tips till en så kallad nybörjare måste ju ändå vara att hela signalkedjan skall vara så optimerad som möjligt och inte bara förlita sig på att vid 24-bitar så löser sig allt! Eller hur?

Jag kan GARANTERA dig att du inte kommer höra skillnaden på väldigt många inspelningar som är gjorda i 16 respektive 24-bitar.....jag är t.o.m beredd att satsa en liten slant på det 😉

EDIT: stavfel

Redigerat 4 januari 2005 av Fredster

[Claes Holmerup]

Det beror väl lite på hur komprimerat eländet är om man hör skillnad eller inte... 😏

Kör man med 24-bits upplösning, så gör man det enklare för sig och det är dessutom säkrare att man kan få bättre ljudkvalitet om man inte är så bra på att hantera allt - något som väl bara är positivt för en nybörjare... 😉

Även jag, som har hållit på i ett antal år - långt innan 20 och 24-bits omvandlare började dyka upp, tycker att det är mycket bättre att köra med 24-bit - eller 32-bit FP, eftersom jag då slipper ha en kompressor utanför för att styra upp och skydda ingångarna... Jag föredrar en så ren insignal som möjligt (något som kan vara en smaksak när man kan lite mer...) - och tycker tveklöst att det är rätt väg att gå för en nybörjare innan han har lärt sig mer om sina prylar. Det är bättre att lära sig ett litet steg i taget om man inte behärskar något alls från början... Det är också bättre att lära sig om aktuell teknik, än att hålla sig ett steg bakom den teknik man förfogar över. Det finns väl ingen i dag som medvetet väljer 16-bit före 24-bit...? 🙁

[Fredster]

Det beror väl lite på hur komprimerat eländet är om man hör skillnad eller inte... 😏

Kör man med 24-bits upplösning, så gör man det enklare för sig och det är dessutom säkrare att man kan få bättre ljudkvalitet om man inte är så bra på att hantera allt - något som väl bara är positivt för en nybörjare... 😉

Även jag, som har hållit på i ett antal år - långt innan 20 och 24-bits omvandlare började dyka upp, tycker att det är mycket bättre att köra med 24-bit - eller 32-bit FP, eftersom jag då slipper ha en kompressor utanför för att styra upp och skydda ingångarna... Jag föredrar en så ren insignal som möjligt (något som kan vara en smaksak när man kan lite mer...) - och tycker tveklöst att det är rätt väg att gå för en nybörjare innan han har lärt sig mer om sina prylar. Det är bättre att lära sig ett litet steg i taget om man inte behärskar något alls från början... Det är också bättre att lära sig om aktuell teknik, än att hålla sig ett steg bakom den teknik man förfogar över. Det finns väl ingen i dag som medvetet väljer 16-bit före 24-bit...? 🙁

Exakt, och som jag sa så är det givetvis bättre att hålla sig till 24-bitar om det går.

Men en viktigare fråga än upplösning är att signalen ska vara optimerad överallt innan inspelning (jag tjatar jag vet.... 😉 )

Jag väljer faktiskt 16-bitar medvetet ibland eftersom jag har märkt att i Logic 5 så kan inspelning med 24-bitar innebära att den klipper ljudfiler förtidigt vid stopp samt att overview filer inte rikigt stämmer med den faktiska ljudfilen.

Vi kan ju göra ett test.....jag kan spela in tex en akustisk gitarr och "splitta" signalen vid mixerbordet och spela in det i logic på varsin kanal...en med 16-bitars upplösning och en med 24-bitars (när jag har tid över dvs). Sen får du lyssna och göra din bedömmning.

[joachime]

Är det ingen idé att köra limiter innan inspelning heller då? jag får ju en del "clip" på ingången även när jag komprimerar så starkt att jag tappar fylligheten.

Ursäkta att jag stör i bitdjupdiskussionen 🙁 , men jag tänkte kommentera den urspungliga diskussionen.

Mitt tips är att om du vet vad du vill ha (för sound), men inte exakt hur man får det, är det bäst att vänta med soundskapandet så mycket som möjligt till det är dags för mix. Det finns ändå en massa idéer om sound som, när det väl är dags, visar sig inte funka så bra i helheten.

Koncentrera dig istället på att få signalerna rätt vid inspelning. Om sången klipper på de starka partierna trots att du

komprimerar så starkt att jag tappar fylligheten

är den enklaste lösningen att sänka inspelningsnivån (och självklart sluta upp med att komprimera så satans hårt).

Dem tester som finns på http://testing.holmerup.biz/mic_pretest/ så låter ju Vienna micken mkt bättre än vad jag får det att låta

De största skillnaderna är antagligen akustisken, rösten och mickförstärkaren. Har för mig att Claes kör på en riktigt dyrgrip till mickförstärkare. Tänk efter om du kan göra något för att förbättra akustiken där du spelar in sång.

Edit: skrivfel

Redigerat 4 januari 2005 av joachime

[Claes Holmerup]

Vaddå dyrgrip? Inte mer än ca 17000:- för 2 kanaler... 🙁

Som du säger, så kan akustiken ställa till problem. Jag har gjort inspelningarna i ett litet rum som har en ganska lagom dämpad karaktär (bäddsoffa längs ena kortväggen, hörnskåp i ett hörn och välfylld bokhylla i hörnet diagonalt över rummet, samt hyggligt krafiga gardiner, för att dämpa reflektionerna från fönstret hyfsat) - men jag har faktiskt ingen egentlig medveten akustikbehandling där, eftersom jag inte har upplevt akustiken som ett problem. 😏

Med ett för stort rum blir det lätt ett bumligare och mer svårkontrollerat ljud.

Håller med dig helt. Man ska börja med babysteps när man inte får det att fungera - och lösa det egentliga problemet i stället för att försöka "reparera" problemen med fler burkar... Det egna soundet skapar man inte på nybörjarstadiet.

[Fredster]

Claes, antog du inte utmaningen? 😳

[VacUm]

Claes, antog du inte utmaningen? 😳

Vi gjorde ett så skönt test med det en gång. Hade en inspelning som gått 24 bitar rakt igenom från början till slut. En audiofil som besökte studion (som alltid vurmade över guldpleterade kablar och allt annat i den där världen) var alldeles övertygad om att skillnaden skulle va som natt och dag var även där och spetsade öronen.

Vi gjorde som så att vi körde ner en mix i 24 bitar och en i 16 (utan dithering) och lyssnade. Audiofilen hörde givetvis skillnad direkt. När man sa "nu är det 16 bitar" så rynkade han på näsan och när man sa "nu är det 24 bitar" så sken han upp som en sol och menade att den lystern han hörde i 24 bitar kunde inte jämföras på en dag med 16 bitars-varianten. Själv tyckte jag det lät likadant hela tiden.

För att spetsa till det hela provade jag att "låtsas" att jag bytte mellan de olika bitljupen och skillnaden var fortfarande lika stor hos audiofilen. Sedan sa jag att det var 24 bitar när det var 16 och tvärtom några gånger och ja.. ni fattar poängen. Audiofilen sken upp när jag sa "24" och rynkade på näsan när jag sa "16". Det spelade ingen som helst roll vad som kom ur högtalarna....

[Fredster]

Claes, antog du inte utmaningen?  😎

Vi gjorde ett så skönt test med det en gång. Hade en inspelning som gått 24 bitar rakt igenom från början till slut. En audiofil som besökte studion (som alltid vurmade över guldpleterade kablar och allt annat i den där världen) var alldeles övertygad om att skillnaden skulle va som natt och dag var även där och spetsade öronen.

Vi gjorde som så att vi körde ner en mix i 24 bitar och en i 16 (utan dithering) och lyssnade. Audiofilen hörde givetvis skillnad direkt. När man sa "nu är det 16 bitar" så rynkade han på näsan och när man sa "nu är det 24 bitar" så sken han upp som en sol och menade att den lystern han hörde i 24 bitar kunde inte jämföras på en dag med 16 bitars-varianten. Själv tyckte jag det lät likadant hela tiden.

För att spetsa till det hela provade jag att "låtsas" att jag bytte mellan de olika bitljupen och skillnaden var fortfarande lika stor hos audiofilen. Sedan sa jag att det var 24 bitar när det var 16 och tvärtom några gånger och ja.. ni fattar poängen. Audiofilen sken upp när jag sa "24" och rynkade på näsan när jag sa "16". Det spelade ingen som helst roll vad som kom ur högtalarna....

Say no more! 😉

[Claes Holmerup]

Claes, antog du inte utmaningen? 😎

För min egen del är ett sådant test ganska meningslöst - men om det roar dig så kan du göra så, så kan jag se när jag får tid att lyssna på det...

Poängen verkar missas - och det är att man slipper hålla stenhård koll på inspelningsnivån när man kör med högre bitdjup, vilet gör att man får ett bättre utgångsläge på sina ljudfiler i princip hur man än gör - något som är betydelsefullt för vidare processering. Har man bättre omvandlare så gör det förstås mindre skillnad än med sämre omvandlare - men varför chansa när man har resurserna för att använda det som är bättre?

Tycker du att det är tillräckligt bra för dina behov med att spela in i 16-bits upplösning, så är det tillräckligt bra för dig. Personligen fortsätter jag spela in med 32-bit FP, eftersom jag har upplevt tillräckligt mycket brister i 16-bits system tidigare och inte vill chansa... 😉

[VacUm]

Du har en poäng med att man faktiskt inte behöver va så nogrann med dynamiken där Claes (det är enda anledningen till att jag spelar in i 24 bitar). Annars tycker jag fan det inte spelar nån större roll alls. Sitter jag hemma och spelar in lite stödprylar vid min brusiga dator så kvittar det helt och hållet.

[Fredster]

Claes, antog du inte utmaningen?  😎

För min egen del är ett sådant test ganska meningslöst - men om det roar dig så kan du göra så, så kan jag se när jag får tid att lyssna på det...

Poängen verkar missas - och det är att man slipper hålla stenhård koll på inspelningsnivån när man kör med högre bitdjup, vilet gör att man får ett bättre utgångsläge på sina ljudfiler i princip hur man än gör - något som är betydelsefullt för vidare processering. Har man bättre omvandlare så gör det förstås mindre skillnad än med sämre omvandlare - men varför chansa när man har resurserna för att använda det som är bättre?

Tycker du att det är tillräckligt bra för dina behov med att spela in i 16-bits upplösning, så är det tillräckligt bra för dig. Personligen fortsätter jag spela in med 32-bit FP, eftersom jag har upplevt tillräckligt mycket brister i 16-bits system tidigare och inte vill chansa... 😉

Självklart har du bättre headroom med 24-bitar men du sa faktiskt att man kan fråga vem som helst och dom tycker att en inspelning med 24-bitar låter bättre än en med 16-bitars upplösning. Det var därför jag skrev som jag gjorde…. 😎

[trombonisten]

Bitdjup, har inte det med hundar att göra? Doberman har bra bitdjup tycker jag.

Sorry.

Åter till ursprungsfrågan, tips om bra inspelning.

1) Fixa till akustiken lite grann.

Häng upp ett tjockt täcke eller sovsäck i ett hörn av rummet. Ställl den som sjunger i hörnet. Bär gärna in några extra kuddar eller så, dra för gardinen så inte grannarna undrar (och så dämpar det lite också).

2) Rikta miken

Häng mikrofonen högt. Gärna upp och ner. Ha gallret i ögonhöjd och rikta det neråt mot munnen. Ha ett popfilter emellan och sjung sådär 2 decimeter från miken. Sjung på rätt sida. Du skall sjunga in i miken på ena sidan, inte rakt uppifrån, in på den sida som är fram. Vanligen där firmanamnet står. (Orsaken till att hänga miken upp-och-ner högt är att de flesta "puffar" lite lätt neråt).

3) Skruva in volymen på förförstärkaren. OM du har två rattar, en för input och en för output, börja med att sätta output ratten högt, skruva sen försiktigt upp input gain. Kolla i ljudprogrammet, det skall bli sådär -12dB (FS) i topparna. Behövs inte mer. Ta hellre lite mera brus i första testerna än absolut högsta volym.

4) Spela in i programmet och lyssna. Nu skall det inte klippa någonstans. Ljudet skall låta ungefär som det faktiskt låter när du sjunger, varken bättre eller sämre.

Nu har du en inspelning som låter ungefär lika bra (eller dåligt) som du faktiskt sjunger. Vad vill du nu göra med den?

Kan du inte få till den här inspelningen så att den inte klipper så måste du fixa till förförstärkaren. Det kan vara fel på den. Eller också är det något annat som är fel.

Jag skulle börja så här, för att lära mig trixen och vad som fungerar.

-- klipp ut en bit med både stark och svag sång. Prova massa olika tekniker och modeller på denna.

a) Börja med att normalisera, dvs få upp nivåerna en bit. Det finns många skäl att inte normalisera, men nu är det att lära sig som är viktigast.

😉 lyssna igenom flera gånger och tänk efter vad som är bra och mindre bra.

c) lägg på en kompressor. Komprimera ganska lite, säg ungefär 1,5. Prova vad som händer och lyssna. Öka o minska komprimering, längre och kortare tider.

d) lägg två kompressorer runt 1,5 efter varandra. Eller varför inte prova 3 st.

e) stoppa in en EQ före kompressorn. Ta bort allt under 80 Hz. Höj över 10kHz en snutt. Höj och sänk o se vad det blir.

f) Sätt på automatisering av volyum. Höj volymen manuellt där det är svagt, sänk där det är starkt, på engelska kallas detta för att "riding the volume". Kräver träning för att bli bra, men funkar attan så mycket bättre än kompressor i många fall.

g) lite efterklang eller eko är ingen dum ide.

h) ja sen kan man ju lägga på autotune också om man sjunger falskt, men det är en smakfråga.

Nu bör du ha fått till ett vettigt ljud som går att använda.

Lycka till

Trombonisten.