Varför sysslar du med musik?

[Memphis]

Jag gör musik för att det helt enkelt lider brist på bra musik här i världen... 🙂

Jag hoppas du menar det där! För det är ett bra svar.

😄 Naa, det var med gnutta humor jag sade det. Visserligen finns det en hel del ytlig och tråkig kommersiell musik eftersom den massproduceras men jag anser mig inte vara bättre.

Musik är som vilken hobby som helst. Man utövar någonting man gillar som man övar och blir bättre på. Och att få beröm för sina prestationer tycker alla människor om, ända sedan barnsben.

Man skapar något/övar upp en färdighet, för att i slutändan visa upp det för någon, det är ett sätt att umgås, ha roligt och utvecklas som människa.

Vissa gör det med sikte på att även tjäna pengar på det, andra har inte alls de avsikterna utan nöjer sig med det på hobby-basis.

Jag har på senare tid börjat på ersättning för enstaka tjänster och tycker det är jätteroligt.

Men tycker det är lika kul att göra musik utan ekonomisk avsikt.

Som Hellpig sade så är musik faktiskt en av få saker här i världen som ibland kan vara magiskt.

Att toner i utvalda kombinationer, i en viss rytm är något som kan ge gåshud, beröra människor osv.

Det är en av sakerna som attraherat mig till musiken.

/M

Redigerat 26 september 2009 av Memphis

[Burnie]

Jag håller på med musik för att jag är hyfsat bra på det, och att ha kontroll över något är en mycket angenäm känsla.

Sen måste jag väl erkänna att det känns oerhört bra att få positiv feedback och bli bekräftad som "musiker" av publik, vänner, bekanta

och inte minst alla trevliga människor på detta forum. Det är en stark drivkraft

Målet med musiken är en knepig fråga, naturligtvis skulle jag vilja kunna försörja mig på det roligaste som finns, men det är ju få förunnat...

men å andra sidan så är ju denna "hobby" fyllt av små delmål hela tiden, det är egna låtar som ska bli klara, projekt som skall genomföras,

låtar som ska mixas, texter som ska skrivas, livegig som skall repas in.....osv osv....

Så jag är rätt nöjd med denna förbannat trevliga sysselsättning.....

Duger det svaret? am i in? 🙂

Mvh

Björn

[Dingbats]

Det ska vara OK att tycka att man är duktig, och att man kan tillföra världen dess utbud av "bättre" musik — dvs, ens egen. Och då syftar jag i första hand på kommersiell musik. Däremot inte "alternativa" stilar där någon ångestfylld person spelar in sig själva när de hamrar på värmeelement och vrålar ut osammanhängande floskler, och sedan kallar det "musik". Sådana "konstnärer" tror ändå alltid att de är någon sorts gåva till musikvärlden.

Jag förstår inte vad du menar nu? Menar du att det automatiskt är dålig musik om man inte gör nånting kommersiellt, eller vadå?

[joachime]

Nämen se, så trotsigt och gulligt... ännu en sådan där vagel i betraktarens öga.*

(* joachimes redovisade inställning till "humor")

Det bjuder jag på! 🙂

Vad gäller prestige önskar jag att du förtydligar vad uttrycket innebär för dig.

Är det detsamma som uppmärksamhet, bekräftelse eller förverkligande?

[debatt]

Jag sysslar med musik för att det är roligt. Men jag kan inte påstå att jag har några direkta mål med min musik.

Ett sätt att förgylla tillvaron i vardan.

Men egentligen var det längesen jag höll på med musik.

[DivineCo]

Jag sysslar med musik för att det är det är så nära jag kan komma till Gud.

[Valle]

Vad gäller prestige önskar jag att du förtydligar vad uttrycket innebär för dig. Är det detsamma som uppmärksamhet, bekräftelse eller förverkligande?

Är det vad "prestige" betyder för dig — uppmärksamhet, bekräftelse och/eller förverkligande?

(Jag har för min del redan redovisat vilken innebörd "prestige" skulle kunna ha i debattämnet. Jag hade gärna knåpat ihop en snygg sammanfattning av tråden, bara för din skull, men jag pallar liksom inte. Du får helt enkelt besvära dig med att läsa igenom tråden själv den här gången.)

[Valle]

Menar du att det automatiskt är dålig musik om man inte gör nånting kommersiellt, eller vadå?

Nej, det menar jag inte. På samma sätt som att ens "musik" inte automatiskt är bra bara för att man undviker att kalla den kommersiell.

Så, vill du att vi ska definiera "kommersiell" nu?

[Dingbats]

Nej, det menar jag inte. På samma sätt som att ens "musik" inte automatiskt är bra bara för att man undviker att kalla den kommersiell.

Så, vill du att vi ska definiera "kommersiell" nu?

Nej. Jag blev bara förvirrad av ditt inlägg. Jag tolkar det som att du menar att det är okej att tycka att det man gör är bra om det är kommersiellt, men om det är att man "bara hamrar på värmeelement och vrålar ut osammanhängande floskler" så är det inte okej. Eller? Men framför allt är jag osäker på vad du menar.

[Analogfreak (oregistrerad)]

Nej. Jag blev bara förvirrad av ditt inlägg. Jag tolkar det som att du menar att det är okej att tycka att det man gör är bra om det är kommersiellt, men om det är att man "bara hamrar på värmeelement och vrålar ut osammanhängande floskler" så är det inte okej. Eller? Men framför allt är jag osäker på vad du menar.

Jag tror att han menar att så länge man gör som Valle så är det ok att tycka sin musik är bra. 🙁

[Becker]

Tjo!

Jag sysslar med musik för att det är riktigt roligt och att det är skönt att få släppa lös kreativiteten. Ett avkopplande fritidsintresse som tilltalar mig enormt mycket. Spelar gitarr i ett hårdrocksband men det är endas en plojgrej och kommer aldrig utvecklas till något seriöst. Det som däremot börjar röra på sig är den elektroniska musiken. Avsikten är att få komma ut och spela lite på klubbar och förhoppningsvis dra ihop en krona eller två. Nu när det börjar röra på sig känner jag att kreativiteten är större än någonsin och att ideerna fullkomligt sprutar ut. Målet är att ha tillräckligt mycket musik för att skrapa ihop några spelningar till kommande sommar.

Den absoluta drömmen vore väl att kunna livnära sig på musiken men eftersom jag inriktat mig på en smal genre så kommer det väl aldrig att hända. Däremot kanske det går att så småningom gå ner lite i arbetstid på mitt vanliga jobb för att kunna fokusera mer på dansmusiken. Det får framtiden utivsa. I vilket fall debuterar mitt projekt Legobox på TIP Records nu under hösten. http://www.psyshop.com/shop/CDs/tip/tip1cd201.html är skivan där låten finns med och kommer finnas för försäljning på bland annat beatport och itunes. 🙁 Flera låtar är under utveckling och förhoppningsvis kommer det mera inom en snar framtid.

Därför sysslar jag med musik! 🙂

[Valle]

men om det är att man "bara hamrar på värmeelement och vrålar ut osammanhängande floskler" så är det inte okej [att tycka att det man gör är bra]. Eller?

Det var en sisådär OK tolkning. Men bara sisådär. Huruvida det är OK för den "hamrande konstnären" att tycka det han/hon gör är "bra" är för min del irrelevant. Han/hon kunde ju knappast bry sig mindre ändå; "bra" är väl också ett lika attraktivt som avgörande mått på hur icke-kommersiellt verket blir. Eller hur brukar du tänka?

[Valle]

Jag tror att han menar att så länge man gör som Valle så är det ok att tycka sin musik är bra. 😆

Om alla fick för sig att göra som jag hade jag lagt av med musik. För då hade det blivit varken bättre eller sämre av skiten, och jag behöver måttstockar och förebilder.

Redigerat 27 september 2009 av Valle

[joachime]

Är det vad "prestige" betyder för dig — uppmärksamhet, bekräftelse och/eller förverkligande?

Ja, något åt det hållet i alla fall. Använder sällan ordet prestige men nu när det är på tapeten associerar jag i dom banorna.

(Jag har för min del redan redovisat vilken innebörd "prestige" skulle kunna ha i debattämnet. Jag hade gärna knåpat ihop en snygg sammanfattning av tråden, bara för din skull, men jag pallar liksom inte. Du får helt enkelt besvära dig med att läsa igenom tråden själv den här gången.)

Jag trodde jag hade läst tråden grundligt.

Får jag besvära dig med uppmaningen att länka till din definition av uttrycket prestige?

[Valle]

Jag trodde jag hade läst tråden grundligt.

Får jag besvära dig med uppmaningen att länka till din definition av uttrycket prestige?

Det finns säkert många musiksysslare som kan stämma in på det du beskriver. Men det kan ju också handla om erkännande, anseende, inflytande etc, vilket mer stämmer in på det jag syftar på. Det finns, så vitt jag kan komma på just nu, endast ett (1) läge då prestige inte är en av "orsakerna" — när man skapar helt i sin ensamhet och aldrig någonsin visar resultatet för någon.

[Lithium]

Ett annat läge där prestige inte spelar någon roll är om man endast söker efter att beröra de man spelar inför. Då behövs varken "erkännande, anseende, inflytande etc" - att se personen/personerna beröras är bra nog och kanske den enda drivkraften som behövs!

Redigerat 28 september 2009 av Lithium

[wonderboy]

För att, även när jag inte har tid att ägna mig åt musiken, dyker idéer, låtar, slingor, ackordsföljder, rytmer och en massa annat upp i min lilla hjärna. Om jag inte gör något åt dem, tro mig - jag har provat, så börjar till slut hjärna och hjärta att koka över. Jag kan inte sova, inte tänka en enda annan någorlunda redig tanke etc. Kalla det mentalhygien, livskvalitet, livsstil, kall, pretentiöst dravel, navelskådning eller vad Du vill - så har jag det och jag älskar´t!!!

[Valle]

Ett annat läge där prestige inte spelar någon roll är om man endast söker efter att beröra de man spelar inför. Då behövs varken "erkännande, anseende, inflytande etc" - att se personen/personerna beröras är bra nog och kanske den enda drivkraften som behövs!

Hmmm... Good point. Fast jag ser det lite så här: Så fort man offentliggjör sina verk och sedan anpassar sitt fortsatta arbete efter lyssnarnas reaktioner, krav och förväntningar så uppstår per automatik prestige som en del av ens musicerande. Du vill ju göra det "[bra nog för] att se personen/personerna beröras". Lite prestigetänkande, tycker jag.

[ONSatan]

Hm, för att jag vill leka och stressa av lite?

Har faktiskt ingenting som jag vare sig vill eller kan ”säga” med musik. Har heller inga drömmar (kvar) om att bli rockstjärna.

När man var yngre och spelade i band så var det för att det var tuft, man fick brudar och för att någon en dag skulle kliva fram och säga ”fan, ni är unika, nu kör vi igång pengamaskinen…” (även om jag då, liksom nu, är musikaliskt kass).

Alla de drivkrafterna är liksom borta nu (har barn, hus, jobb och andra mål i och med livet).

Men, det är oerhört roligt att försöka lära sig om inspelning (massa knappar och lampor om blinkar ju…). Det är också väldigt, väldigt roligt att leka vissa fragment av en nu förändrad variant av de gamla rockstjärndedrömmen (göra egen låt, spela in låt, mixa låt, mastra låt, göra hemsida/myspace mm mm). Att bygga dator, Helmholtzare och sådant är också saker som får en att stressa av (förutom att det tar så satans mycket tid att man blir ännu mer stressad utanför studion 😉 ).

Kanske inte så ”kul” drivkrafter jämfört med de som fortfarande har ”drömmen” kvar eller jämflört med ”yrkeskänslan” hos de som faktikt har ”lyckats” med musik, men, jag är jäkligt glad för min bit. 🥰

Redigerat 28 september 2009 av ONSatan

[Lithium]

Hmmm... Good point. Fast jag ser det lite så här: Så fort man offentliggjör sina verk och sedan anpassar sitt fortsatta arbete efter lyssnarnas reaktioner, krav och förväntningar så uppstår per automatik prestige som en del av ens musicerande. Du vill ju göra det "[bra nog för] att se personen/personerna beröras". Lite prestigetänkande, tycker jag.

Nu kan man ju alltid definiera ordet "prestige" lite som man vill. Men visst är det så att så fort man framför sin musik (eller vilken konst det nu må vara) inför andra så är man ute efter en reaktion, är reaktionen positiv så blir man som sagt (o)medvetet betingad. Huruvida man väljer att kalla reaktionen för "att få prestige" blir på så sett upp till var och en. "Prestige" är ju ett ganska laddat ord i samanhanget och skulle mycket väl kunna tolkas som: "något som ger en högmod, att man känner sig förmer än andra osv...". Eller också väljer man, oavsett vad man eftertraktar, att kalla reaktionen för endast "prestige". Jag tycker det blir ett gränsfall - "prestige" kanske helt enkelt är fel ord att använda?

Redigerat 28 september 2009 av Lithium

[Valle]

"Prestige" är ju ett ganska laddat ord i samanhanget och skulle mycket väl kunna tolkas som: "något som ger en högmod, att man känner sig förmer än andra osv..."

Ja, det är mångas uppfattning att prestige är något negativt och "fult".

[joachime]

Hmmm... Good point. Fast jag ser det lite så här: Så fort man offentliggjör sina verk och sedan anpassar sitt fortsatta arbete efter lyssnarnas reaktioner, krav och förväntningar så uppstår per automatik prestige som en del av ens musicerande. Du vill ju göra det "[bra nog för] att se personen/personerna beröras". Lite prestigetänkande, tycker jag.

Känns lite tillkrånglat. Ditt huvudantagande (prestige är drivkraften till att skapa musik) har flera undantag och verkar villkorat till att man redan framfört musik inför publik och nu fått mersmak. . Sedan verkar begreppet prestige vara ganska mångtydigt. Vore det inte enklare att prata om anseende, eller inflytande? Eller någo annan, enklare och mer intuitivt lättförståelig benämning?

Personligen ställer jag mig frågande till att en betydnande del av min drivkraft till att skapa skulle motiveras av anseende och inflytande. Jag ser andra typer av yrkesbanor/fritidsintressen där detta är en mycket tydligare drivkraft. I alla fall enligt mina fördomar. Yrken som professor, advokat, politiker och kommisarie, för att nämna några exempel.

[Valle]

Känns lite tillkrånglat. Ditt huvudantagande (prestige är drivkraften till att skapa musik) (...) Vore det inte enklare att prata om anseende, eller inflytande? Eller någo annan, enklare och mer intuitivt lättförståelig benämning?

För det första tycker jag det är skittråkigt att du behöver skapa ett "huvudantagande" åt mig som jag inte riktigt har — det känns nästan som om du slängde in det där bara för överhuvudtaget kunna skriva ditt inlägg. Men OK, det är kanske så du gör...

Sedan vad gäller ett "enklare och mer intuitivt lättförståelig benämning" — jag kan bara hålla med. Har du något bra förslag själv?

[Wictor]

Varför sysslar jag med musik? - Det är ett beroende. 😑

Jag är strax över tjugo. Gick musik/studio programmet i gymnasiet. Ska dra högskola så fort jag börjar hata mitt jobb. Alla mina hårt tjärnade administratörs slantar går till musik och studio utrustning i hopp om att en dag få snickra ihop min egen studio, då jag inte är ett stort fan av höga lån och ångest. Men i nuläget så skriver jag och hobby-proddar musik i mitt rum hemma hos morsan.

[joachime]

För det första tycker jag det är skittråkigt att du behöver skapa ett "huvudantagande" åt mig som jag inte riktigt har — det känns nästan som om du slängde in det där bara för överhuvudtaget kunna skriva ditt inlägg. Men OK, det är kanske så du gör...

Det där med huvudantagande var något jag tyckte mig kunna läsa mellan raderna.

Ska försöka vara så uppriktig jag kan. Jag uppfattar det som att du försöker driva en tes med den här tråden och att den går ut på att alla (med vissa redovisade undantag) som sysslar med musik drivs av att få prestige för det arbete dom lägger ned.

Stämmer det?

[joachime]

När jag var yngre handlade det om — i prioriterande ordning — brudar, brudar, prestige och pengar. Sedan jag gifte mig och skaffade barn, så har väl i alla fall det där med brudar successivt avtagit. Imorgon, eller någon gång framöver, faller nog "pengar" bort.

Och så vill jag säga: de som säger att prestige inte finns som en del i deras musicerade — de ljuger.

I det här inlägget tycker jag du förklarar din tes rätt väl.

Det kan finnas olika anledningar till att man börjar med musik. Men det är prestige som gör att man fortsätter.

[Valle]

Ska försöka vara så uppriktig jag kan. Jag uppfattar det som att du försöker driva en tes med den här tråden och att den går ut på att alla (med vissa redovisade undantag) som sysslar med musik drivs av att få prestige för det arbete dom lägger ned.

Jag driver ingen tes... Tråden utvecklades till vad den är efter helt vanligt manér: någon använder ett begrepp, och så dyker det upp en debattsugen viktigpetter som vill att man ska definiera... Och vi ser ju vart det ledde debatten.

Vad som är min huvudsakliga "drivkraft" behöver inte nödvändigtvis vara din huvudsakliga "drivkraft". Vad jag säger (i tråden dessutom) om prestige är att det är en del i allas (med redovisade undantag) musicerande.

Hur var det nu med "enklare och mer intuitivt lättförståelig benämning" — hade du något bra förslag själv?

Redigerat 28 september 2009 av Valle

[Analogfreak (oregistrerad)]

Jag blir rädd när jag läser dina inlägg Valle... Börjar se ditt beteende mera Freudianskt...

[joachime]

Vad jag säger (i tråden dessutom) om prestige är att det är en del i allas (med redovisade undantag) musicerande.

Okej, inget huvudantagande. Men det verkar ju ändå vara en tes du tror på. Och är beredd att diskutera (hoppas jag).

I den här tråden, eller i en ny tråd (ifall du tycker att det tar bort fokus från trådens egentliga ämne).

Hur var det nu med "enklare och mer intuitivt lättförståelig benämning" — hade du något bra förslag själv?

Kanske. Men jag vet inte om jag riktigt förstår din tes än.

Menar du att behovet av inflytande är en drivkraft till att spela musik? Hos oss alla? Inflytande i vad då?

[Valle]

Kanske. Men jag vet inte om jag riktigt förstår din tes än.

Menar du att behovet av inflytande är en drivkraft till att spela musik? Hos oss alla? Inflytande i vad då?

Åh, fan... ska vi definiera igen?