debatt Postat 26 augusti 2009 Trådstartare Postat 26 augusti 2009 (redigerat) Dingbats och alla andra... jag tycker mig åtminstone höra att amerikaner säger madder, och en del engelsmän matter. Redigerat 26 augusti 2009 av debatt
Dingbats Postat 26 augusti 2009 Postat 26 augusti 2009 Du menar att folket ute på vischan har "kommunicerat med varandra", med oförändrat språk, i ca 2 miljoner+ år? Wut? Vad vill du åt egentligen? Du hävdade att vi skulle ha ett primitivt språk idag om det inte fanns språkvård. Hur får du in att jag menar att språket inte förändras? Är det nån som inte accepterar att språket förändras är det ju just såna som tycker att "det stavas så alltså heter det så". Jag fattar inte vad du babblar om. jag tycker mig åtminstone höra att amerikaner säger madder, och en del engelsmän matter. Jag förklarade hur det låg till i mitt första inlägg i den här tråden. I amerikansk engelska uttalas /t/ och /d/ mellan vokaler (och i några andra situationer) som det som fonetiker kallar en "flap". Det är varken samma konsonant som i "do" eller "to", men kan kanske uppfattas som mer lik [d] än [t].
debatt Postat 26 augusti 2009 Trådstartare Postat 26 augusti 2009 Hej Dingbats! Du verkar engagerad i detta ämne. Kul. Jag undrar, var engelsk engelska först och amerikansk engelska kan sägas vara en efterapning eller vad man kan kalla det. Visst är det så?!
Fidden Postat 26 augusti 2009 Postat 26 augusti 2009 Hej Dingbats! Du verkar engagerad i detta ämne. Kul. Jag undrar, var engelsk engelska först och amerikansk engelska kan sägas vara en efterapning eller vad man kan kalla det. Visst är det så?! I väntan på dingbats svar kan jag ställa en följdfråga till dig. Vilken av de engelska dialekterna är den "korrekta" enligt dig? Som underlag klistrar jag in lite från wikipedia: The Queen's English (före Elizabeth II The King's English) eller oxfordengelska (kallas även på engelska för Recieved pronounciation, RP, se brittisk engelska) är standardspråk i Storbritannien, och baserar sig på de dialekter som talades i grevskapen kring London på 1600-talet. Faktum är att endast 3-5 % av den brittiska befolkningen talar RP trots att den formen fram tills de senaste åren favoriserades i till exempel BBC:s radio- och tv-utsändningar samt inom det högre utbildningssystemet.[källa behövs] Över hälften av alla britter anses tala nordengelska som har ett helt annat uttal och en annan intonation än syd(öst)engelska. I nordengelska (vilket anses vara den engelska som talas ungefär norr om en linje från Coventry och uppåt) uttalas "love" [lɐ:v] som [lov], läspljudet θ ersätts med f (thinner [θinne®] uttalas [finner]), r uttalas i alla ställningar till skillnad från RP m.fl. skillnader. Uttalen skiljer sig så kraftigt åt att många engelsmän från södra England och många amerikaner knappt förstår vad människor med nordengelskt uttal säger. I London var det tidigare vanligt att tala cockney bland de lägre socialgrupperna, men detta har numera i stor utsträckning ersatts med en form som kallas Estuary English (flodmynningsengelska, syftar på floden Thames mynning nära London) som påminner om en slags blandning mellan nordengelska och RP. En annan form som uppstått på senare år i framförallt London är "mid-Atlantic" som är ett slags blandspråk mellan RP och amerikansk engelska. Förutom ovan nämnda dialekter finns även skotsk engelska, som huvudsakligen talas i Skottland, med tungspets-r och ett annorlunda ordföråd där ett större antal ord härstammar från Skandinavien. En person som talar en bra engelska men som har svenska som modersmål kan av infödda engelsmän på grund av brytningen tros vara skotte. Den i Wales talade engelskan, med en intonation som påminner om svenska, har ofta en annan ordföljd, till exempel Goin' down the mine he is istället för den engelska varianten He is going down the mine. Den irländska engelskan är ett resultat av kolonialiseringen samt immigration. Språket norn som tidigare talades på Shetlandsöarnaoch Orkneyöarna påminde om fornnorska, då Norge styrde öarna fram till 1400-talet. Det märks på områdets ortnamn.
Valle Postat 26 augusti 2009 Postat 26 augusti 2009 Du hävdade att vi skulle ha ett primitivt språk idag om det inte fanns språkvård. Gjorde jag? Visa!
spaceman Postat 26 augusti 2009 Postat 26 augusti 2009 Det har gått en propp i köket. = A plug has walked in the kitchen. Har ni revbensspjäll ? = Do you have fox bone ventilation ? Vill du ha kaffe på maten ? = Would you have coffee on the food ? Vad är du för en, jag känner inte igen dig! = What are you for a one, I don't feel again you! Nu går skam på torra land. = Now walks shame on dry land
Dingbats Postat 26 augusti 2009 Postat 26 augusti 2009 Hej Dingbats! Du verkar engagerad i detta ämne. Kul. Jag undrar, var engelsk engelska först och amerikansk engelska kan sägas vara en efterapning eller vad man kan kalla det. Visst är det så?! Ingen av dem var först, utan båda delar samma ursprung. På samma sätt som varken människan eller schimpansen var först; det fanns varken människor eller schimpanser när arterna började skilja sig åt. Båda dialekterna (om man förenklar det, det finns naturligtvis många dialekter på båda sidor Atlanten) har det hänt förändringar i sen dess. Exempelvis brittiskans "trap-bath split" (orden hade ursprungligen samma vokal, som i amerikanskan) och (i södra USA) amerikanskans "pin-pen merger" (båda orden har vokalen i "pin"); eller för den delen amerikanskans sätt att uttala /t/ och /d/ mellan vokaler. Gjorde jag? Visa! Om ingen någonsin hade haft "bakvända uppfattningar om hur det ligger till", vilket du tycks peka på som något negativt, så hade vi aldrig lämnat det "språk" våra förfäder svängde sig med i grottorna. Eller tolkar jag det fel?
Valle Postat 26 augusti 2009 Postat 26 augusti 2009 Eller tolkar jag det fel? You tell me, Allan... Hur får du... Om ingen någonsin hade haft "bakvända uppfattningar om hur det ligger till" [med grundläggande principer inom språkvetenskapen] (...) så hade vi aldrig lämnat det "språk" våra förfäder svängde sig med i grottorna. att vara likvärdigt med... [Valle hävdar] att vi skulle ha ett primitivt språk idag om det inte fanns språkvård. ?
Dingbats Postat 27 augusti 2009 Postat 27 augusti 2009 Hur får du det till nåt annat? Vad menade du då? Du säger att om ingen hade haft bakvända uppfattningar (= språklig konservatism) så hade vi talat grottspråk. Eller?
Demonproducenten Postat 27 augusti 2009 Postat 27 augusti 2009 (redigerat) en del engelsmän matter. snarare "mättäh" isf r:et hörs inte i brit engelska frågeställningen är ju väldigt underlig från början, då du verkar utgå från att stavningen representerar hur stavningen på svenska skulle motsvara ett uttal - på svenska en amerikan tycker förmodligen att "matter" inte alls ser ut att låta som "mätter" på svenska - utan precis så som dom uttalar det "varför säger fransmännen trottoaarr å inte trotoir som det stavas?" Redigerat 27 augusti 2009 av Demonproducenten
Demonproducenten Postat 27 augusti 2009 Postat 27 augusti 2009 Har ni revbensspjäll ? = Do you have fox bone ventilation ? snarare reef bone eller stavar du räv med e?
Demonproducenten Postat 27 augusti 2009 Postat 27 augusti 2009 det "språk" våra förfäder svängde sig med i grottorna torde varit ganska primitivt /allan
Valle Postat 27 augusti 2009 Postat 27 augusti 2009 (redigerat) Du säger att om ingen hade haft bakvända uppfattningar (= språklig konservatism) så hade vi talat grottspråk. Eller? Nej, jag menar faktiskt tvärtom — om ingen hade kört språklig liberalism... så hade vi talat grottspråk. Du nämnde standarder, normer och principer, att dessa måste finnas, och att begrepp ska stavas på visst sätt. Det är för att man gått emot dessa standarder och stavkrav som språket utvecklats till det det är idag. När du sa "bakvänd uppfattning", så tolkade jag det som att du menade att om man inte följde "dina" standarder och stavkrav, så hade man just "bakvänd uppfattning" och att det var "fel". Eller så var det kanske jag som tolkade dig fel... Edit: stavfel, ironiskt nog. Redigerat 27 augusti 2009 av Valle
Dingbats Postat 27 augusti 2009 Postat 27 augusti 2009 Nej, jag menar faktiskt tvärtom — om ingen hade kört språklig liberalism... så hade vi talat grottspråk. Okej, då blev det lite fel i tolkningen. Men jag tycker hela idén om att språklig liberalism skulle vara nånting som man aktivt måste arbeta med för att språket inte ska stagnera är bakvänd. "Liberalism", alltså att man inte envist tjafsar om att "det heter si och så", är ju bara avsaknaden av språklig konservatism. Om ingen sätter igång med "språkvård" behöver ingen heller vara liberal; det är bara att prata på bäst man vill. Du nämnde standarder, normer och principer, att dessa måste finnas, och att begrepp ska stavas på visst sätt. Det är för att man gått emot dessa standarder och stavkrav som språket utvecklats till det det är idag. Ja, absolut, jag håller med dig. Jag menade bara att visst finns det en poäng med normer, för det gör det ju, precis som debatt hävdade. Men det är ju absolut ingenting som språket står och faller med, och i små samhällen (vilket är den större delen av det mänskliga språkets historia) så behövs det knappast alls.
SadamJR Postat 27 augusti 2009 Postat 27 augusti 2009 Vi har ett ganska stort problem idag i och med att tal- och skrivspråk skiljer sig så pass mycket åt. Samtidigt, när man läser gamla texter, kan man ju misstänka att skillnaden var större i gamla tider. Vad tycker ni? Ska man skriva som man talar? Arbetar med undervisning i 3:e klass och den här frågan kommer upp hela tiden, inte bara i arbetet med eleverna utan också mellan lärare som är mer eller mindre förlåtande i sin inställning till det skrivna talspråket.
debatt Postat 27 augusti 2009 Trådstartare Postat 27 augusti 2009 Vi har ett ganska stort problem idag i och med att tal- och skrivspråk skiljer sig såpass mycket åt. Samtidigt, när man läser gamla texter, kan man ju misstänka att skillnaden var större i gamla tider. Vad tycker ni? Ska man skriva som man talar? Arbetar med undervisning i 3:e klass och den här frågan kommer upp hela tiden, inte bara i arbetet med eleverna utan också mellan lärare som är mer eller mindre förlåtande i sin inställning till det skrivna talspråket. I en DIALOG tycker jag att man ska skriva som folk faktiskt säger. Men tittar man på skönlitteraturen så är det sällan så. Nu en helt annan sak.... "Jag har varit där förut", sa han skrattande Vad betyder det egentligen? När skrattade han? Skrattade han efter meningen var avklarad eller under tiden den sas? Kan man då istället skriva "Ja haha... g har varit haha höhö he där fö haha rut".
Valle Postat 27 augusti 2009 Postat 27 augusti 2009 "Jag har varit där förut", sa han skrattande Vad betyder det egentligen? När skrattade han? Skrattade han efter meningen var avklarad eller under tiden den sas? Kan man då istället skriva "Ja haha... g har varit haha höhö he där fö haha rut". Nu är jag definitivt inte rätt person att yttra mig i sådana här frågor, eftersom jag inte är någon duktig författare — vilket förresten SadamJR så glatt informerade om ovan. Men jag vill så gärna. Hursomhelst... Jag tror inte att "Jag har varit där förut", sa han skrattande skulle komma från en professionell författares/skribents penna. Att slänga in ett adverb (skrattande) efter ett sägeverb (sa) har jag lärt mig förstå är något som endast amatörförfattare ägnar sig åt. Proffs som t.ex. Gösta Åberg, Göran Hägg och Stephen King är alla överens om att det är sa hon/han/de som gäller. Och om man måste vara mer beskrivande kan man byta ut verbet sa mot något annat som skrek, viskade, ropade etc, men bara om föregående dialog/mening inte redan avslöjat att personen har anledning att skrika, viska eller ropa. För annars blir det amatörvarning igen. Men om det var jag så skulle jag kanske skriva något i stil med: "Jag har varit där förut", sa han samtidigt som han hade svårt att hålla sig för skratt. Eller: "Jag har varit där förut", sa han och brast ut i gapskratt. Fast riktiga proffs som Selma Lagerlöf och SadamJR hade nog kommit på något fyndigare.
debatt Postat 27 augusti 2009 Trådstartare Postat 27 augusti 2009 Nu är jag definitivt inte rätt person att yttra mig i sådana här frågor, eftersom jag inte är någon duktig författare — vilket förresten SadamJR så glatt informerade om ovan. Men jag vill så gärna. Hursomhelst... Jag tror inte att "Jag har varit där förut", sa han skrattande skulle komma från en professionell författares/skribents penna. Att slänga in ett adverb (skrattande) efter ett sägeverb (sa) har jag lärt mig förstå är något som endast amatörförfattare ägnar sig åt. Proffs som t.ex. Gösta Åberg, Göran Hägg och Stephen King är alla överens om att det är sa hon/han/de som gäller. Och om man måste vara mer beskrivande kan man byta ut verbet sa mot något annat som skrek, viskade, ropade etc, men bara om föregående dialog/mening inte redan avslöjat att personen har anledning att skrika, viska eller ropa. För annars blir det amatörvarning igen. Men om det var jag så skulle jag kanske skriva något i stil med: "Jag har varit där förut", sa han samtidigt som han hade svårt att hålla sig för skratt. Eller: "Jag har varit där förut", sa han och brast ut i gapskratt. Fast riktiga proffs som Selma Lagerlöf och SadamJR hade nog kommit på något fyndigare. Okey. Men. Det vanligaste är kanske att skriva "Xxxxxxxxxxxxxxxx", skrattade han. Men ofta förekommer även "Xxxxxxxxxxxxxx", sa han skrattande. Nu var det dock ju en annan sak jag ville diskutera, nämligen var befinner sig skrattet? Kan man inte skriva " Ja haha g har va hehehahahöhö hihihiiiii rit där haha föö... hohoho hahaha rut.... hehe."
Dingbats Postat 27 augusti 2009 Postat 27 augusti 2009 Nu var det dock ju en annan sak jag ville diskutera, nämligen var befinner sig skrattet?Kan man inte skriva " Ja haha g har va hehehahahöhö hihihiiiii rit där haha föö... hohoho hahaha rut.... hehe." Skriv gärna en sån bok! Se hur många läsare den får bara 😆
Valle Postat 27 augusti 2009 Postat 27 augusti 2009 Kan man inte skriva " Ja haha g har va hehehahahöhö hihihiiiii rit där haha föö... hohoho hahaha rut.... hehe." Klart att du kan! Varför skulle du inte kunna det? Om du med hjälp av just dialog vill visa att personen skrattar, och var denne skrattar, så go ahead! Men det ser lite fjantigt ut och ger definitivt ett oseriöst intryck (tycker jag). Av just den anledningen tror jag att proffsen väljer att beskriva situationen så pass att när man kommer till att läsa dialogen "Jag har varit där förut", så fattar man redan att personen haha hehehahahöhö hihihiiiii haha hohoho hahaha-ar mellan orden.
debatt Postat 27 augusti 2009 Trådstartare Postat 27 augusti 2009 Skriv gärna en sån bok! Se hur många läsare den får bara 😱 Huvudet på skruven! Egentligen menar man kanske som jag skrev, men man förenklar och talar om händelseförloppet efteråt.
debatt Postat 27 augusti 2009 Trådstartare Postat 27 augusti 2009 Klart att du kan! Varför skulle du inte kunna det? Om du med hjälp av just dialog vill visa att personen skrattar, och var denne skrattar, så go ahead! Men det ser lite fjantigt ut och ger definitivt ett oseriöst intryck (tycker jag). Av just den anledningen tror jag att proffsen väljer att beskriva situationen så pass att när man kommer till att läsa dialogen "Jag har varit där förut", så fattar man redan att personen haha hehehahahöhö hihihiiiii haha hohoho hahaha-ar mellan orden. Ja, fast man skriver att vb skrattar först efteråt. Ett alternativ kan vara att skriva: Jansson skrattade: jag har varit där förut. eller Jansson kunde inte hålla sig för skratt utan var tvungen att skratta simultant med att han ville framföra ett budskap om att han varit där förut.
Valle Postat 27 augusti 2009 Postat 27 augusti 2009 Jansson skrattade: jag har varit där förut. Jansson kunde inte hålla sig för skratt utan var tvungen att skratta simultant med att han ville framföra ett budskap om att han varit där förut. Det första var väl OK. Men det andra var åt helvete för tillkrånglat och tråkigt — ungefär som mina texter.
slejnard Postat 27 augusti 2009 Postat 27 augusti 2009 Kan man då istället skriva "Ja haha... g har varit haha höhö he där fö haha rut". Det där är ju nästan serietidningsprat...jag gillar serier. 😱
Demonproducenten Postat 28 augusti 2009 Postat 28 augusti 2009 Om ingen sätter igång med "språkvård" behöver ingen heller vara liberal; det är bara att prata på bäst man vill. visst finns det en poäng med normer, för det gör det ju bestäm dig nu 😛
Dingbats Postat 28 augusti 2009 Postat 28 augusti 2009 bestäm dig nu 😳 Men kära nån. Det är klart att det finns en poäng i att alla stavar likadant och kan prata på en dialekt som så många som möjligt förstår. Men det betyder inte att språket inte skulle klara sig utan det.
SadamJR Postat 28 augusti 2009 Postat 28 augusti 2009 Det finns en klassisk översättningsmiss i en av Richmal Cromptons Billböcker. Som följer; ja, läspade Violet.
Recommended Posts
Bli medlem (kostnadsfritt) eller logga in för att kommentera
Du behöver vara medlem för att delta i communityn
Bli medlem (kostnadsfritt)
Bli medlem kostnadsfritt i vår community genom att registrera dig. Det är enkelt och kostar inget!
Bli medlem nu (kostnadsfritt)Logga in
Har du redan en inloggning?
Logga in nuLogga in här.