Jag vill bli sångerska

[RoBERT]

När det gäller skolor så finns det många bra och att det skulle finnas bättre i just småland jämfört med stockholmsregionen det undrar jag. Torås ligger inte det i Värmland?

Torås kanske... Men Torsås ligger i södra delen av Kalmar län. Kommer från Bergkvara i samma kommun (Torsås kommun)

[Valle]

(1)

what's the big diff om jag får fråga?

är inte nåt totalt onödigt om det är slöseri med tid å resurser??

ditt eget tips om att sjunga i duschen var väl inte heller så där lysande va ;o)

(2)

det oskolade sångare ofta inte behärskar är att spara sin röst - man kan sjunga så in i bäng men efter en halvtimme är man slut

det behöver man ofta lära sig - vilket är väldigt viktigt

det lär man sig inte i duschen

(3)

att man har talang betyder inte att man kan allt man kan lära sig

eller vet du att hannah är färdigutvecklad?

som sångerska alltså - you naughty boy

1. Det beror på när, varför och om man är i behov av en sångpedagog. T.ex. så anser jag att det precis i början av en ung förmågas sångstart är helt waste of time att gå hos sångpedagog.

2. Ja, det är viktigt att förstå hur man behåller orken. Igen — jag tror på egna, kontinuerliga och envisa övningar. Man upptäcker och lär känna sin röst efterhand och rösten "anpassar sig" på vägen. Ett sätt att träna sång kan väl mycket väl vara klyschan att sjunga i duschen; man sjunger samtidigt som man sysslar med helt andra rörelsemoment i duschen. Tvätta kroppen, alltså — you naughty boy...

3. Hanna är inte "färdig". Inte du eller jag heller, för den delen, på våra respektive "talanger". Och ingen av oss kommer någonsin att bli det.

[Claes Holmerup]

Nej - det är inte bortkastad tid. En av fördelarna är att det är en utomstående som lyssnar mer kritiskt än vad vänner och bekanta gör - och därför kan peka på svagheter och styrkor, medan kompisar, föräldrar, släkt och vänner bara tycker att det är skitbra, hur det än låter. Genom en sångpedagog lär man sig andas på rätt sätt och lär sig undvika att misshandla rösten. Det är mycket svårare att arbeta bort fel när man har gjort samma fel i många år, så det är därför bra att börja tidigt. Man kan också snabbare lära sig olika sångstilar, som man kan ha nytta av i olika sammanhang.

I en kör kan man också lära sig andas rätt, men där går man främst in för att helheten ska låta bra, så där får man inte samma uppmärksamhet på just sin egen röst, men annars är körer kanonbra också, som en del i "karriären". Har man en väldigt speciell röst, så kan det däremot bli helt fel i en kör, eftersom det inte är så bra för kören om en viss röst sticker ut från mängden där - men om man inte har en särpräglad röst, så passar kören bättre än solokarriären, eftersom det redan finns alldeles för många med typisk TV-såpa-sångröst, där alla verkar ha gått till samma sångpedagog - som stöper alla i samma form, i stället för att ta till vara den enskilde elevens möjligheter.

En duktig sångpedagog har den enskildes röst som utgångspunkt och sätter upp samma mål som sin elev, medan en dålig sådan bara lär ut ett enda sätt att sjunga och inte tar vara på sångarens personlighet - och i fallet med den dåliga sångpedagogen håller jag med om att det är slöseri med tid, energi och pengar.

Man kan välja att gå till sångpedagog för att lära sig det mest grundläggande och ha en stabil grund att stå på, för att sedan fortsätta på egen hand - och komma tillbaks för ett antal lektioner med jämna mellanrum.

Redigerat 9 juli 2009 av Claes

[maart (oregistrerad)]

Du också... Hur vet du det?

Och ja, jag är så in i helvetes seriös!

jag har fått instrumentlektioner i 15 år i sträck på ett flertal olika instrument och ska dessutom börja utbilda mig till musik/instrumentlärare nu till hösten så jag skulle vilja påstå att jag vet vad jag pratar om.

Du skriver att du anser att det precis i början av en ung förmågas sångstart är helt waste of time att gå hos sångpedagog. jag undrar hur du resonerar då. Enligt mig är det som viktigast att få hjälp i början, precis när man inser att man vill sjunga eller hålla på med ett instrument. ta jämförelsen med att spela ett instrument. Om man vill börja spela trumpet, hur många tror du lyckas komma igång med det på egen hand så man kan få ljud i instrumentet och behärska det någorlunda efter bara några månader? jag har hört massvis med nybörjarblåsorkestrar vid musikskolan som redan efter en termin klarar av att spela eenklare arrangemang av enklare låtar. Att det låter bra är kanske en överdrift men det låter och man hör onekligen vad det är för låt. Detta trots att många som börjar spela kanske inte är jätteflitiga med övningen.

För att föra över resonemanget på sång tror jag att man behöver hjälp kontinuerligt, även om det kanske är lättare att komma igång med sång eftersom man antagligen är mer van att använda rösten än t.ex. ett blåsinstrument. Att gå och sjunga hemma för att det är kul är en sak men att satsa på det på riktigt är en helt annan. De gånger man försöker hitta egna lösningar på saker kanske man hittar en eller två medan en sångpedagog hittar 10, just eftersom det är det som är deras jobb. och det är väl bättre att kunna välja det man gillar bäst av sina egna och en lärares förslag än bara sina egna, om man nu har några alternativ själv.

Att gå hos en sångpedagog kan även ge en hel del andra möjligheter att få sjunga/spela tillsammans med andra och att uppträda i olika sammanhang. Man kan även få möjlighet att knyta viktiga kontakter med "rätt" personer om man har tur.

Du tog som exempel att vissa föds med fantastiska matematikegenskaper som de kan briljera med i mycket tidig ålder. Så är det nog, men jag skulle nog vilja påstå att ännu fler föds med begåvning för matte, men om man inte får lära sig att använda och utveckla sin begåvning har man ingen användning för den. Det är samma sak med musik: några föds med otrolig begåvning och behöver inte skolas, men ännu fler föds med otrolig begåvning som behöver lite hjälp på traven för att utvecklas och för att man ska kunna utnyttja så stor del som möjligt av sin potential.

jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst med varför jag tycker det är bra att få utbildning inom det man vill hålla på med men jag vet inte om det är så givande för trådens utveckling. Uppenbarligen tycker vi ganska olika, jag är inte intresserad av att säga att du har fel utan vill höra dina resonemang och försöka förstå hur du tänker. Så du får gärna förklara lite mer ingående vad som ligger bakom din åsikt för hittills tycker jag mest du uttrycker den och inget resonemang (såsom varför?) kring den.

Edit: Claes, du hann visst före. jag håller med dig på alla punkter. Att sjunga i kör är ett väldigt bra sätt att bli ton- och klangsäker OM man går in för det seriöst och inte "gömmer sig" bakom resten av sångerskorna och sångarna. Samtidigt kan man ju inte tälla sig och fronta hur som helst, utan man får försöka bli en del av klangen. Det är också en väldigt nyttig övning.

Redigerat 9 juli 2009 av maart

[Valle]

jag har fått instrumentlektioner i 15 år i sträck på ett flertal olika instrument och ska dessutom börja utbilda mig till musik/instrumentlärare nu till hösten så jag skulle vilja påstå att jag vet vad jag pratar om.

WOW, 15 år säger du? Imponerande! Och du vet vad du pratar om. Bra! Då är jag nyfiken: Hur har du kommit fram till att du inte hade varit lika talangfull idag om du inte hade påbörjat lektionerna för 15 år sedan? Eller, vänta, skit i det; vi säger så här istället: I hur tidig ålder förstod du att du var född "med otrolig begåvning som behöver lite hjälp på traven för att utvecklas"?

Du skriver att du anser att det precis i början av en ung förmågas sångstart är helt waste of time att gå hos sångpedagog. jag undrar hur du resonerar då.

Allt måste få ta sin tid! Att slänga in en ung förmåga i käftarna på en "pedagog" ger kanske en känsla av att det skulle förkorta tiden till framgång. Men i vems intresse egentligen — ungförmågans eller förståsigpåarens (dvs den som tjatar om pedagogernas magi)? Vad händer 5 år senare när den talangfulle upptäcker att, fan det låter ju mycket häftigare när jag sjunger såhär! [Dvs, på ett sätt som går stick i stäv med vad pedagogen har trutat om de senaste fem åren]

En kid behöver snarare en form av personlig coach, uppmuntrare och påhejare. Och därför, som min käre "granne" Claes hade en helt annan uppfattning om, så är föräldrar, syskon och vänner alldeles utmärkta att ha omkring sig. Claes generaliserar lite väl när han säger att "föräldrar, släkt och vänner bara tycker att det är skitbra, hur det än låter." Det där är definitivt ingen självklarhet, det har musikhistorien visat flera gånger.

Det är bättre, anser jag, att låta den unga förmågan på egen hand utforska sin begåvning och lära känna den — utan utomståendes (läs pedagogers) mumbo jumbo. Låt dem själva bestämma när de hållit på i några år, om de vill bli tekniskt fulländade magmuskelsångare. Vilket raskt leder in mig på:

Teknisk färdighet uppnås på bekostnad av konstnärlig identitet — och tvärtom! Lyssna på en operasångare/sångerska; dessa fantastiska framförare. Men hur stor är sannolikheten egentligen, att dessa sångare/sångerskor låter "olika" i gemene mans öron — alltså skilja en sångare/sångerska från en annan... Man kan ju fundera lite på vad det i så fall skulle kunna bero på. Sedan kan vi vända på det: varför låter sångare inom populärmusik (pop, rock, whatever) så olika? Personligen tror jag att nivån för vilken teknisk färdighet man eftersträvar spelar in.

Det är när man "avviker" från gällande teknik-regler (läs pedagogernas lära) som man skapar en egen identitet. Sedan får man väl väga det ena mot det andra och fundera på vilket som är viktigast för en själv.

Avslutningsvis ger jag inte mycket för snicksnack om "skador pga oskolad sång" — jag tror helt enkelt inte på det. Vad jag däremot vet, det är att i ett av de banden jag spelat i lyckades den icke-sjungande gitarristen dra på sig stämbandsinflammationer vid ett par tillfällen, medan den "tekniskt fel"-sjungande sångaren utan framtida men kunde sjunga uti helvete även när han dragit på sig värstingförkylningen. Fast det kanske inte hör hit.

EDIT: Stavfelningar

Redigerat 9 juli 2009 av Valle

[slejnard]

Det luktar snart ny "fredagstråd med valle". 🙂

Till Hanna N: Du är ung så kör på och ha roligt under tiden. Testa olika stilar...lyssna och härma. Och försök hitta andra att spela och sjunga med. Det ger jättemycket.

[Ihzon]

Det luktar snart ny "fredagstråd med valle". 🙂

Till Hanna N: Du är ung så kör på och ha roligt under tiden. Testa olika stilar...lyssna och härma. Och försök hitta andra att spela och sjunga med. Det ger jättemycket.

Håller helt med dig. Du utvecklas mera när du är med andra. Sångpedagog eller i ett band/kör.

[Valle]

Det luktar snart ny "fredagstråd med valle". 🙂

Argh! Nej! Inte imorgon-fredag i alla fall... Sorry! 😛 :P

[Claes Holmerup]

En kid behöver snarare en form av personlig coach, uppmuntrare och påhejare. Och därför, som min käre "granne" Claes hade en helt annan uppfattning om, så är föräldrar, syskon och vänner alldeles utmärkta att ha omkring sig. Claes generaliserar lite väl när han säger att "föräldrar, släkt och vänner bara tycker att det är skitbra, hur det än låter." Det där är definitivt ingen självklarhet, det har musikhistorien visat flera gånger.

Det är betydligt vanligare att mitt resonemang stämmer om familj och vänner. Även jag (som inte är sångpedagog, men ändå... 😛 ) och min sambo (som är klassiskt skolad, men eftersom hon alltid har gillat att sjunga annat också, så har hon inte "förstört" poprösten med den klassiska skolningen, utan i stället kunnat dra nytta av det hon har lärt sig där) har gjort stor nytta för en 14-årig tjej som tyckte att det var lite jobbigt att bara få positiv kritik från alla. När jag spelade in henne (hon ville spela in några coverlåtar, men hade inte möjlighet att göra det själv), så upptäckte vi direkt några generalfel hon gjorde - och hon tyckte att det var kanonbra att få reda på det. Hon lärde sig otroligt snabbt att rätta till det - och det lät väldigt mycket bättre efter en stunds träning. Våra tips var alltså värdefulla för henne (precis som du är inne på) - men om man går till sångpedagog så har man så väldigt många fler tips att ta del av, eftersom de ju har en utbildning på området och därför känner till de flesta aspekter.

Det är bättre, anser jag, att låta den unga förmågan på egen hand utforska sin begåvning och lära känna den — utan utomståendes (läs pedagogers) mumbo jumbo. Låt dem själva bestämma när de hållit på i några år, om de vill bli tekniskt fulländade magmuskelsångare.

Aha! Det är magstödet du hänger upp dig på... 😛 En bra sångpedagog tvingar inte in sina elever på klassisk skolning, utan ser till att utveckla den röst som redan finns, i enlighet med den riktning eleven vill utvecklas mot. Att gå hos sångpedagog innebär inte automatiskt att man tvingas sjunga opera - och försöker pedagogen tvinga eleverna till det, så är det bara att byta till en annan.

Teknisk färdighet uppnås på bekostnad av konstnärlig identitet — och tvärtom! Lyssna på en operasångare/sångerska; dessa fantastiska framförare. Men hur stor är sannolikheten egentligen, att dessa sångare/sångerskor låter "olika" i gemene mans öron — alltså skilja en sångare/sångerska från en annan... Man kan ju fundera lite på vad det i så fall skulle kunna bero på. Sedan kan vi vända på det: varför låter sångare inom populärmusik (pop, rock, whatever) så olika? Personligen tror jag att nivån för vilken teknisk färdighet man eftersträvar spelar in.

Operasångarna låter lika för de som inte gillar opera - på samma sätt som alla hårdrockssångare låter lika för de som inte gillar hårdrock. Simple as that! Om man lyssnar exempelvis på "de tre tenorerna", Pavarotti, Domingo och Carreras, så är det ju en enorm skillnad på deras röster - men folk som hatar opera uppfattar det bara som skrikande och gör ingen skillnad mellan de olika rösterna.

Det är din förlust om du inte gillar opera, men du kan ju inte påstå att alla inom popgenren låter olika?!? Många låter ju så slätstruket lika att man känner dig bombsäker på att de har gått till en sångpedagog som inte tillåter någonting alls utanför de ramar som pedagogen har satt upp.

Det är när man "avviker" från gällande teknik-regler (läs pedagogernas lära) som man skapar en egen identitet. Sedan får man väl väga det ena mot det andra och fundera på vilket som är viktigast för en själv.

Du är alldeles för snabb med att dra alla pedagoger över en kam. Deras jobb är att ta fram det unika i varje enskild elevs röst - och inte att likrikta det så att alla låter likadant (även om man självklart undrar när man hör alla dessa "idol"-röster som blir musikalstjärnor när de har en så tråkig och intetsägande röst...). Om pedagogerna inte jobbar utifrån elevens unika röst, så är de enligt min mening totalt misslyckade som pedagoger.

Man har nytta av ALL utbildning. Om man lär känna sin röst (något som går mycket snabbare om man har hjälp av en pedagog), så hittar man lättare brister och styrkor - och kan utnyttja det på det sätt som man önskar. Bara för att man kan sjunga med magstödet, så innebär det inte att man alltid måste göra det. Alla vill kanske inte låta som Loa Falkman i Symfoni 🙂 - för det låter ju bara skrattretande - liksom när Birgit Nilsson har sjungit pop vid något tillfälle, så har man bara velat kasta ut TV:n - men de är så inkörda på operan, att de har slutat använda sin "vanliga" sångröst. Så illa blir det aldrig om man fortsätter sjunga allt möjligt. För att anknyta till något aktuellt från ESC, så sjöng Malena Ernman väldigt bra i refrängerna, men i verserna lät det inte bättre än Lilli och Sussi - också för att hon är för mycket inkörd på opera.

Visst - jag är helt autodidakt på basen och blev utan att skryta väldigt duktig på egen hand när jag fortfarande var med i band och spelade varje dag (betydligt rostigare idag, ska jag kanske tillägga... 😉 ) - men om jag hade gått hos en duktig lärare, så hade jag kommit till det läget mycket snabbare och blivit ännu duktigare, eftersom jag hade fått lära mig tekniker som jag kanske fick gissa mig fram till och därför fick lägga onödigt mycket tid på. Kunskap är alltid nyttig - och det fina med konstnärlighet, är att man faktiskt kan välja när man vill använda sig av kunskapen och när man medvetet vill bryta mot reglerna.

Jag har gått i kör i unga år, men aldrig gått till någon sångpedagog. Min röst är absolut ingen soloröst - men med en sångpedagogs hjälp är jag ganska säker på att jag skulle kunna hitta en hygglig soloröst i alla fall. Får väl se om det blir av någon gång att jag söker upp en pedagog - om inget annat, så för att överbevisa dig... 😉😛 Nåja - skämt åsido, så kvittar det egentligen för min egen del, men samtidigt kunde det vara kul att kanske få fram en hygglig röst någon gång i framtiden.

[DieHard (oregistrerad)]

Allt måste få ta sin tid! Att slänga in en ung förmåga i käftarna på en "pedagog" ger kanske en känsla av att det skulle förkorta tiden till framgång.

Vem har påstått det?

Vad händer 5 år senare när den talangfulle upptäcker att, fan det låter ju mycket häftigare när jag sjunger såhär! [Dvs, på ett sätt som går stick i stäv med vad pedagogen har trutat om de senaste fem åren]

Du tror inte att folk kan tänka lite själva? Nu generaliserar du.

Claes generaliserar lite väl när han säger att "föräldrar, släkt och vänner bara tycker att det är skitbra, hur det än låter

Jaså? Det stämmer väl allt för ofta. Tvärtemot är ganska så ovanligt skulle jag vilja påstå. Och hur bra är är folk i allmänhet på att bedöma när det är bra eller mediokert? Hur många hör när någon sjunger sura toner när de hör någon uppträda? Om det var ett så stort problem med pedagog, eller åtminstone någon annan kunnig, varför har då så många använt sig av det? Varför lär sig inte då alla att sjunga själva? För att det fungerar med pedagog? Varför går folk på konstskolor när man kan lära sig allt själv? Varför går skådespelare på utbildningar? Alla kan väl lära sig allt ändå?

Det där är definitivt ingen självklarhet, det har musikhistorien visat flera gånger.

Det är det väl ingen som har påstått heller eller?

[Valle]

När jag spelade in henne (...) så upptäckte vi direkt några generalfel hon gjorde - och hon tyckte att det var kanonbra att få reda på det. Hon lärde sig otroligt snabbt att rätta till det - och det lät väldigt mycket bättre efter en stunds träning. Våra tips var alltså värdefulla för henne (precis som du är inne på) - men om man går till sångpedagog så har man så väldigt många fler tips att ta del av, eftersom de ju har en utbildning på området och därför känner till de flesta aspekter

Kanon! Du sparade the kid en massa pengar för en pedagog vars maumbo jumbo ändå inte hade hjälpt mer än vad din och sambons tips gjorde. (Det där var alltså en komplimang.)

Aha! Det är magstödet du hänger upp dig på... En bra sångpedagog tvingar inte in sina elever på klassisk skolning, utan ser till att utveckla den röst som redan finns, i enlighet med den riktning eleven vill utvecklas mot. Att gå hos sångpedagog innebär inte automatiskt att man tvingas sjunga opera - och försöker pedagogen tvinga eleverna till det, så är det bara att byta till en annan.

Nej, jag hänger inte upp mig särskilt på "magstödet" — det var bara raljeri. Att dra likhetstecken mellan skolad sång och opera är en supervanlig tabbe, en tabbe som inte jag gör. Men vad jag däremot tycker är överreklamerat är alla dessa osexiga andnings-, artikulations- och muskelövningar:

Många, många, många, många, mångaaaaaa

Tss tss tss tsssssssssssssssssssssssssss

Lalalalalalalala la lah laaaaaaaa (åsså höjer vi ett halvt tonsteg och rabblar om skalan — 50 gånger)

Ja, you get the picture... Det är inte det att övningarna inte skulle vara nyttiga, för det kan de mycket väl vara. Men igen, ju yngre förmågan är desto mindre sådant skit måste förekomma, och mer "sång" ska få utövas; det måste vara kul att öva, inte penibelt, stelt och konservativt.

Operasångarna låter lika för de som inte gillar opera - på samma sätt som alla hårdrockssångare låter lika för de som inte gillar hårdrock.

Du får säga vad du vill. Men jag kommer alltid att tycka att 90 av 100 operasångare/sångerskor låter "lika", just eftersom teknik (optimalt syreupptag) går före konstnärlig identitet. Man "hör likheten", om du förstår vad jag menar. Motsvarande kommer jag alltid att tycka att 90 av 100 popsångare/sångerskor låter "olika" — they couldn't give a slightest fuck about teknik.

men om jag hade gått hos en duktig lärare, så hade jag kommit till det läget mycket snabbare och blivit ännu duktigare, eftersom jag hade fått lära mig tekniker som jag kanske fick gissa mig fram till och därför fick lägga onödigt mycket tid på.

Det är även här jag slår bakut... Om man prioriterarar tid framför "utforskning" och egna övningar, då är man fel ute. Inget är så givande som att lära sig tekniker genom att lägga mycket tid på att gissa, testa, förkasta, gissa igen, testa och till slut — helt på egen hand — komma fram till "svaret".

Varför är det så jävla viktigt att bli bäst fort som fan?

Och jag har faktiskt hört dig sjunga, och det lät väl hur OK som helst! Är du skolad? 🙂

[oioioi]

Stackars Hanna kommer nog aldrig tillbaka till forumet efter det här välkomnandet... 🙂

[Valle]

(1) Vem har påstått det?

(2) Du tror inte att folk kan tänka lite själva? Nu generaliserar du.

(3)Jaså? Det stämmer väl allt för ofta. Tvärtemot är ganska så ovanligt skulle jag vilja påstå. Och hur bra är är folk i allmänhet på att bedöma när det är bra eller mediokert? Hur många hör när någon sjunger sura toner när de hör någon uppträda? Om det var ett så stort problem med pedagog, eller åtminstone någon annan kunnig, varför har då så många använt sig av det? Varför lär sig inte då alla att sjunga själva? För att det fungerar med pedagog? Varför går folk på konstskolor när man kan lära sig allt själv? Varför går skådespelare på utbildningar? Alla kan väl lära sig allt ändå?

(4)Det är det väl ingen som har påstått heller eller?

1. Claes, t.ex. Alla jävla pedagoger. Och sjuhelvetes många fler, fler än jag orkar skriva just nu... Du får helt enkelt nöja dig med det svaret.

2. Fattar inte vad du menar. Hur generaliserar jag?

3. Du kanske missförstår min poäng lite, DieHard. Kidsen ska ha hjälp, tips och råd. Men det måste inte vara från en "sångpedagog", det kan vara allt från en engagerad kompis till en någorlunda "kunnig" mamma, eller pappa, eller syster, eller bror, eller... Jag vill t.ex. tro att jag är en kunnig pappa till mina sång- och musikintresserade kids. En ung förmåga som behöver tips och råd ska inte som det första av allt höra att de ska vända sig till en sångpedagog — det är ju liksom lite pang på rödbetan, overkill. Och jag vet inte så säkert angående konstskolor och dramautbildningar, DieHard, men jag kan garantera dig att det finns MEGA-stjärnor som knappt kan stava sitt namn. Du är nog bara inne på att allt ska gå så jävla fort med att bli bäst.

4. Claes, t.ex. Och du är på god väg.

[Valle]

Stackars Hanna kommer nog aldrig tillbaka till forumet efter det här välkomnandet... 🙂

On the contrary så tror jag att innehållet i tråden kan vara rätt så intressant för henne. Det är väl ingen som har varit otrevlig!

Eller menar du att vi borde ha stannat vid "sök tid hos sångpedagog" — låst tråd?

[DieHard (oregistrerad)]

1. Claes, t.ex. Alla jävla pedagoger. Och sjuhelvetes många fler, fler än jag orkar skriva just nu... Du får helt enkelt nöja dig med det svaret.

2. Fattar inte vad du menar. Hur generaliserar jag?

3. Du kanske missförstår min poäng lite, DieHard. Kidsen ska ha hjälp, tips och råd. Men det måste inte vara från en "sångpedagog", det kan vara allt från en engagerad kompis till en någorlunda "kunnig" mamma, eller pappa, eller syster, eller bror, eller... Jag vill t.ex. tro att jag är en kunnig pappa till mina sång- och musikintresserade kids.

Jo men det är långt ifrån alla som har någon annan kunnig, intresserad i sin närhet. Alla har väl inte att ha turen att ha en farsa som dig som är musiker.

Du är nog bara inne på att allt ska gå så jävla fort med att bli bäst.

Nu tror du något som jag aldrig har påstått. Var någonstans har jag påstått det?

[maart (oregistrerad)]

WOW, 15 år säger du? Imponerande! Och du vet vad du pratar om. Bra! Då är jag nyfiken: Hur har du kommit fram till att du inte hade varit lika talangfull idag om du inte hade påbörjat lektionerna för 15 år sedan? Eller, vänta, skit i det; vi säger så här istället: I hur tidig ålder förstod du att du var född "med otrolig begåvning som behöver lite hjälp på traven för att utvecklas"?

jag tycker det här börjar bli pinsamt nu. Du har fått många bra kommentarer på det du har skrivit men det här verkar riktat mot mig personligen så det får jag väl svara på. jag kan väl kosta på mig att svara på båda frågorna när jag ändå håller på.

Har jag påstått att jag har en "otrolig begåvning som behöver lite hjälp på traven för att utvecklas"? jag har alltid spelat för att jag tycker det är kul. Det var väl nån gång på högstadiet jag bestämde mig för att satsa någorlunda seriöst på det, så jag gick musikprogrammet på gymnasiet och tyckte fortfarande det var kul så jag sökte vidare. Nu har jag dessutom gått folkis i tre år och spelar fortfarande för att det är skoj. Därför vill jag hålla på med det på heltid.

Att ha talang är en sak och att kunna använda så mycket som möjligt av sin talang är en annan. talang kan man inte träna upp, men man kan lära sig att använda den. Så frågan jag skulle skita i går inte riktigt att svara på.

Allt måste få ta sin tid! Att slänga in en ung förmåga i käftarna på en "pedagog" ger kanske en känsla av att det skulle förkorta tiden till framgång. Men i vems intresse egentligen — ungförmågans eller förståsigpåarens (dvs den som tjatar om pedagogernas magi)? Vad händer 5 år senare när den talangfulle upptäcker att, fan det låter ju mycket häftigare när jag sjunger såhär! [Dvs, på ett sätt som går stick i stäv med vad pedagogen har trutat om de senaste fem åren]

Varför pratar du bara om framgång? kan/ska man inte ha kul med musik? jag tror snarare att en hjälp att komma igång, eller en hjälp att ta sig vidare i utvecklingen är en sporre för ungförmågan. Att bara sitta hemma och knappt få ljud i sitt instrument tycker åtminstone inte jag låter så kul. Du pratar om sång/instrumentpedagoger som om dom vore robotar som sa till alla att göra precis samma sak. Som jag skrev i mitt första inlägg i den här tråden handlar dedaktik (lärande på instrument) om att ta vara på individens musikaliska uttryck och utveckla det. Självklart formas man, men det gör man ju vad man gör egentligen. Allt som påverkar och utvecklar en individ på alla plan i livet påverkar väl individens musikaliska uttryck också?

Teknisk färdighet uppnås på bekostnad av konstnärlig identitet — och tvärtom! Lyssna på en operasångare/sångerska; dessa fantastiska framförare. Men hur stor är sannolikheten egentligen, att dessa sångare/sångerskor låter "olika" i gemene mans öron — alltså skilja en sångare/sångerska från en annan... Man kan ju fundera lite på vad det i så fall skulle kunna bero på. Sedan kan vi vända på det: varför låter sångare inom populärmusik (pop, rock, whatever) så olika? Personligen tror jag att nivån för vilken teknisk färdighet man eftersträvar spelar in.

Som redan sagts måste du veta vad du ska lyssna efter för att höra skillnad. Det gäller oavsett om det är operasångare/sångerskor, monitorer, mikrofonförstärkare, what ever, vet du inte du ska lyssna efter hör du ingen skillnad.

Att teknisk färdighet uppnås på bekostnad av konstnärlig identitet, eller tvärtom är kanske inte nonsens, men har inget med sång/instrumentpedagoger att göra. Sitter du hemma och övar skalor helt på egen hand blir det varken mer eller mindre musik än om en pedagog gett dig tekniska övningar. Däremot kan en tekniskt duktig musiker använda sin tekniska färdighet på ett musikaliskt sätt i sitt personliga uttryck. Eftersom jag är altsaxofonist med inriktning mot afro/jazz måste jag nämna Charlie Parker här. Man kan tycka vad man vill om 40-50talsjazz men att påstå att Charlie Parker inte var ett musikaliskt geni visar enbart på okunnighet eller trångsynthet. Jag har en bok med några av hans solon noterade, och även om jag skulle lära mig dom klockrent tekniskt skulle det inte bli musik utan teknikfrosseri. Men när han hittade på dom i stunden var det med oerhört mycket musikaliskt uttryck och känsla och konstnärlig identitet och en massa andra fina ord som jag inte tänker skriva.

Det är när man "avviker" från gällande teknik-regler (läs pedagogernas lära) som man skapar en egen identitet. Sedan får man väl väga det ena mot det andra och fundera på vilket som är viktigast för en själv.

nu tycker jag du generaliserar, du sätter likhetstecken mellan teknik-regler och pedagogernas lära. jag vet inte vad du har haft för pedagoger (om du haft några), och inte riktigt vad du menar med teknik-regler. Som jag ser det är en av de viktigaste parametrarna när man pratar om musikaliskt uttryck, eller musikalisk identitet som vissa tydligen säger, att behärska sitt instrument (sång är för mig lika mycket ett instrument som piano, saxofon, trummor, o.s.v.). Om man är tekniskt begränsad säger det sig väl självt att man inte kan utföra det man kanske känner/vill på sitt instrument. Detta är helt oberoende av om du får lektioner av en pedagog eller bara nöter själv. Oavsett om man är nybörjare eller teknisk guru kan man väl välja att spela efter hjärtat eller hjärnan? Klyschigt men sant. Bara för att man tar lektioner och får "input" den vägen betyder det väl inte att all musikalitet försvinner?

Om man nu vill undvika att bli influerad av en lärare, eftersom den individuella konstnärligheten då riskerar att försvinna, vilka influenser kan man i så fall använda? Att lyssna på musik? Att titta på konst? Teater? Film/TV? Att läsa böcker? Det finns så otroligt mycket intryck som påverkar oss och vart vi än vänder oss att vi, om vi gick in för att värna om vår individuella konstnärlighet på riktigt, tillslut skulle vara tvungna att blunda och hålla för öronen resten av livet -och då blir det ju inte mycket till musik. Om vi istället vänder alla influenser och intryck till något vi kan betrakta och göra vår egen tolkning av genom musiken, då pratar vi konstnärlighet och musikalitet.

Avslutningsvis ger jag inte mycket för snicksnack om "skador pga oskolad sång" — jag tror helt enkelt inte på det. Vad jag däremot vet, det är att i ett av de banden jag spelat i lyckades den icke-sjungande gitarristen dra på sig stämbandsinflammationer vid ett par tillfällen, medan den "tekniskt fel"-sjungande sångaren utan framtida men kunde sjunga uti helvete även när han dragit på sig värstingförkylningen. Fast det kanske inte hör hit.

Tro vad du vill. jag har haft flera sångpedagoger (ja, sångpedagoger...) som pratat om det här. Min mamma är läkare och känner specialistläkare som säger att risken för slitningar och skador ökar om man gör fel (ungefär som när man lyfter något du vet; lyft med knäna, inte med ryggen.). Självklart ökar risken ju mer man håller på. Er sångare kanske inte övade effektivt 2-8 timmar om dagen?

Edit: oj vad långt det blev. Jag måste säga att jag verkligen tycker synd om Hanna, och därför drar jag mig ur den här diskussionen. Valle verkar ändå inte så mottaglig för mina tankar och åsikter. Starta en ny tråd på ämnet om ni vill diskutera mer.

Redigerat 9 juli 2009 av maart

[maart (oregistrerad)]

3. Du kanske missförstår min poäng lite, DieHard. Kidsen ska ha hjälp, tips och råd. Men det måste inte vara från en "sångpedagog", det kan vara allt från en engagerad kompis till en någorlunda "kunnig" mamma, eller pappa, eller syster, eller bror, eller... Jag vill t.ex. tro att jag är en kunnig pappa till mina sång- och musikintresserade kids. En ung förmåga som behöver tips och råd ska inte som det första av allt höra att de ska vända sig till en sångpedagog — det är ju liksom lite pang på rödbetan, overkill. Och jag vet inte så säkert angående konstskolor och dramautbildningar, DieHard, men jag kan garantera dig att det finns MEGA-stjärnor som knappt kan stava sitt namn. Du är nog bara inne på att allt ska gå så jävla fort med att bli bäst.

En sista grej till som jag missade. Detta stämmer inte alls med vad jag tror. En förälder, kompis eller annan närstående kan sällan eller aldrig bli en bra coach eller lärare (med undantag Stefan Holm och hans pappa och kanske några till). Man känner varandra för bra helt enkelt. Anhöriga kan fungera som uppmuntran och jag tycker absolut man ska ta till sig av deras kritik, oavsett om den är positiv eller negativ. men som sagt inte lärare. Min pappa jobbar t.ex. med motorutveckling på Volvo lastvagnar och har musik som ett intresse vid sidan av. Hur skulle han kunnat lära mig spela sax när jag var 10 år? han har ju aldrig hållit i en. Han kan däremot peppa mig och komma med tips och råd. men själva lärandet är väl bättre att lämna åt någon som är utbildad till det? på samma sätt som jag inte skulle få för mig att rita ihop en lastbilsmotor.

[Claes Holmerup]

Varför ska man behöva uppfinna hjulet på nytt, när man kan lära sig utan att gå den mödosamma vägen och upptäcka allt på egen hand?

Om man resonerar på samma sätt när det gäller andra ämnen, så skulle ett professorsämne inte hinna bli professor under sin livstid om han var tvungen att lära sig allt från noll på egen hand och aldrig ta hjälp av lärare som lär ut grunderna så att snillet så småningom har fått tillräckligt mycket kunskaper för att börja forska kring nya idéer - som han aldrig hade funderat över om han inte hade fått undervisningen först.

Varför är det så fel att vilja bli bättre snabbt? Blir man det så kan man ju bli ännu bättre tidigare än om man skulle gå den långa vägen och bara lära sig från egna erfarenheter. Det är ju inte fel att lära sig genom andras erfarenheter, om det kan hjälpa en fram till de mål som man sätter upp. Det är dessutom roligare att fortsätta när det börjar låta bra tidigare, än att man bara står och stampar och inte vet hur man ska komma vidare. Det är förstås viktigt med rätt lärare - för annars kan man lätt tappa sugen.

Jag kan ta mig själv som exempel där. Innan jag upptäckte basen, så spelade jag blockflöjt (det har väl alla gjort...), alt-blockflöjt och sedan klarinett. Klarinettläraren jag hade först, var otroligt duktig både som klarinettist och som lärare - och gjorde det verkligen roligt att lära sig och utvecklas. Han uppmuntrade när det gick trögt och visade på ett mycket pedagogiskt sätt hur det skulle vara när något blev fel. Han tog sig också tid att sitta och prata om allt möjligt en stund efter lektionerna. Jag blev faktiskt riktigt duktig på klarinetten med tiden (har för mig att jag gick hos honom i 3 år eller något ditåt) - men sedan skulle den läraren flytta och jag fick gå vidare till en annan. Den nye läraren var så frukansvärt tråkig och oinspirerande, att jag helt tappade sugen. Jag slutade spela efter att ha kämpat och stått ut i en termin, så den nye läraren förstörde alltså mitt intresse helt. Annars hade jag förmodligen fortfarande spelat klarinett då och då, i stället för att bara ha den stående i ett skåp... Rätt lärare är alltså A och O.

[slejnard]

.. Rätt lärare är alltså A och O.

Japp! Och de ska även fungera som inspiratörer. Min son tar pianolektioner och det som drog igång honom till att börja öva/spela mer var när läraren lät honom välja en låt. Självklart blev det en Zeldalåt eftersom han gillar tv-spel och han blev djupt impad över att hon klarade den direkt efter noter utan att ha hört den innan! ☺️

Jag håller både med maart och valle i denna tråd. Finns massor med bra pedagoger/inspiratörer/lärare...men även de som totalt kan ta död på ens kreativitet. Det måste få vara kul med musik! Iaf i unga åldrar...

[Svencanz]

"It's better to wait for the right teacher for 10 years than training one year with the wrong teacher..."

(Kung-Fu visdomsord: och som ex kickboxing och kung fu tranare kan jag intyga visdomen av detta...)

Jag ar helt med Valle har: nar jag var nio ar gammal kom jag hemdragandes med en kille som ville salja en 'electic blue' elgitarr till mig - foraldrarna sade NAH! och tvingade mig istallet ga pa akustisk gitarr skola: pallade fyra veckor - det var astrakigt...

Fast forward to the 90s. Skulle till slut ha lektioner i sax - efter att ha meckat sjalv i flera ar. Lararen lyssnade pa vad jag ville ha ut av lektionen, och gjorde sedan tvartom. Nu var jag dock mogen, och pa sa vis dodades mitt intresse inte - jag beslutade bara att mina erfarenheten med sa-kallade musik larare var 100 procent overtygande: never again!

For mig sa luktar "sang pedagog" terapi - varfor blir man terapeut? Jo, for att man vill jobba pa EGNA saker: men om man inte klarar granssattningarna mellan sig sjalv och klienter, jo - da blir det som det blir.

Jag skulle alltsa tippa att det finns FOR MANGA insnurrade personer bland dessa pedagoger (finns sakert bra ocksa) men RISKEN ar for stor att man skall hitta en kreativitets-dodare...

For att lara sig sjunga behover man lara sig LYSSNA - till sin egen kropp, framforallt. Sa jag kan tanka mig att det finns personer som ar as-stressade och jatte-tighta och som da skulle kunna behova hora, fran en "terapeut" att: "fan, du ar ju djavlig stressad - varfor kopplar du inte av?"

Sedan handlar det om att fortsatta sin relation med sin kropp, sin rost, och dess formaga - och den resan gor man bast pa egen hand. Det ar jag helt overtygad om.

Jag blev tranad i kung-fu och kickboxing (hade turen att hitta toppen tranare - i Malmo, men annars har det mest varit att jag lart mig ALLT sjalv: skridsko akning (snabbast i stan under tre ar...) downhill skiing, motorcykel korande, elgitarr, bas, keyboard, pistol skytte och massa andra "kunskaper"

Att gora dessa resor inom "talangens utforskande" har varit enormt haftigt, och risken att nagon control freak med massor av projiceringar och icke-avklarade "issues" skulle stoppa en pa vagen.... well, ain't gonna happen to me again.

S

[Valle]

Varför ska man behöva uppfinna hjulet på nytt, när man kan lära sig utan att gå den mödosamma vägen och upptäcka allt på egen hand?

För att på vägen till ditt nyuppfunna "hjul" har du byggt upp en nyttig erfarenhet. Så varför inte?

[Valle]

Med anledning av någons påpekande att mina kommentarer skulle vara olämpliga för sign. Hanna så lämnar jag härmed diskussionen. Istället nappar jag gladeligen på erbjudandet att starta en ny, mer dedicerad tråd i ämnet. Vi ses där.

Till Hanna vill jag be om ursäkt för eventuella olägenheter som mina kommentarer kan ha orsakat.

[Demonproducenten]

3. Hanna är inte "färdig". Inte du eller jag heller, för den delen, på våra respektive "talanger". Och ingen av oss kommer någonsin att bli det.

med färdig menar jag färdig så man inte behöver tips å stöd från en sångpedagog

där är jag färdig iaf

nejdu, jag underkänner nog din filosofi att man själv ska uppfinna hjulet när man kan bli varse om det mycket snabbare genom att någon annan pekar på det

det är slöseri på tid å hals

har du haft en traumatisk upplevelse med en sångpdagog, eller gillar du bara att stå i duschen?

[Demonproducenten]

Teknisk färdighet uppnås på bekostnad av konstnärlig identitet — och tvärtom!

Avslutningsvis ger jag inte mycket för snicksnack om "skador pga oskolad sång" — jag tror helt enkelt inte på det.

hehe

😉

du är ju rolig att läsa ibland du

[Demonproducenten]

Men vad jag däremot tycker är överreklamerat är alla dessa osexiga andnings-, artikulations- och muskelövningar:

varför?

funkade dom inte på dig?

du måste väl för övrigt tycka att caroline af ugglas är en usel sångerska?

Redigerat 10 juli 2009 av Demonproducenten

[Valle]

Teknisk färdighet uppnås på bekostnad av konstnärlig identitet — och tvärtom!

Avslutningsvis ger jag inte mycket för snicksnack om "skador pga oskolad sång" — jag tror helt enkelt inte på det.

hehe 😉

du är ju rolig att läsa ibland du

Äh, vad fan... nu skiter jag i den separata tråden. Det verkar gå utför lika bra här. Så om Hanna inte misstycker...

OK, Le Demon... Du verkar ha hittat en bugg (säkert fler) i mitt resonemang, men jag ser den inte... Så, var är goofen?

Sjunger inte du i duschen?

[Valle]

varför?

funkade dom inte på dig?

du måste väl för övrigt tycka att caroline af ugglas är en usel sångerska?

Jo, men men det "kostade karaktär", så jag sket i det efter ett tag. Dessutom är jag ingen superdupersångare ändå (men det har INGET med sångpedagogers existens eller icke-existens att göra).

af Ugglas förmåga har jag inte tillräcklig kunskap om för att kommentera. Men jag återkommer...

[Valle]

nejdu, jag underkänner nog din filosofi att man själv ska uppfinna hjulet när man kan bli varse om det mycket snabbare genom att någon annan pekar på det

det är slöseri på tid å hals

Du menar att erfarenheten som jag påstår byggs upp är obefintlig, kanske rentutav meningslös?

Jag vågar påstå att de som lär sig något med intensivutbildningsrutiner där tid prioriteras högst har svårare att klippa banden till källor, böcker och annat utbildningsmaterial, än om man skyndar långsamt. För att använda mig av sign. favorituttryck: "jag vet vad jag pratar om".

[Rabieshund]

Valle:

Klart sångpedagog är bra. Jag gick hos en sångpedagog i endast 1½ år på gymnasiet (gick estet musik i eskilstuna) och jag utvecklades enormt mycket. När jag började hade jag en ansträngd och nasal röst. När jag slutade hade jag en mycket fylligare (och starkare!) röst som passar för musikaler och jazz och hade lärt mig att kontrollera falsetten och vibratot bra. Fick scenvana genom att våga sjunga "naket" inför människor. Sen tröttnade jag på det soundet jag hade och utvecklade mitt eget sätt att sjunga på utifrån vad jag hade lärt mig hos pedagogen och det är det man hör i alla mina låtar. Det är ett mindre tekniskt och mer poppigt sätt att sjunga på men eftersom jag fick tekniken i benmärgen så finns den där ändå utan att jag tänker på det. Jag hade antagligen inte alls haft samma röst eller kontroll om jag inte tagit lektioner.

Edit: det är väl fan inte tid vi snackar om egentligen. Det handlar ju inte om att man stressar något bara för att man går till en sångpedagog? Man utvecklas snabbare såklart men kan man tänka själv och har talang så sitter man inte och läser böcker. In fact så känner jag inte en enda som har läst sångböcker. Fick låna en som min sångpedagog skrivit själv en gång men öppnade den aldrig.

Sen för att snacka lite om det Hanna skrev..

Det finns väl två sätt att bli upptäckt. Ett är att få universums snålskjuts genom att bara ha tur och bli upptäckt av en talangscout/skivbolagsnisse eller vad det nu kan tänkas vara. Flera artister som man sett på MTV har blivit upptäckta på det sättet. Lady Gaga är ett bra exempel. Hon hade skrivit låtar och gjort inspelningar och lite såna mindre jobb, sen BAM så blev hon upptäckt av en stjärnproducent när hon skulle lägga ett sångslaskspår för att visa hur den riktiga sångerskan skulle sjunga. Det är ju typ det sättet alla hoppas på. Det andra sättet är det jobbiga, nämligen att jobba sig upp sakta men säkert och försöka skapa sig ett rykte och skaffa kontakter. Det kan nog vara jäkligt svårt när man är så ung som du men är man en riktig talang så behöver det kanske inte spela nån roll.

Nåt som jag tycker att du ska göra är att du spelar in din röst till nån låt som du tycker passar din röst och stil. Sen försöker du hitta folk som skriver låtar som du kanske kan få sjunga på. Här på forumet finns det ju folk så startar du en tråd om just det med en länk till ditt sångklipp så kan nån säkert nappa. Om jag hade bott i Stockholm hade jag kanske kunnat hjälpa dig lite på traven och gjort/spelat in nån låt med dig, för jag tycker att det är sjukt roligt att hjälpa talanger en bit på vägen om jag kan. Tyvärr bor jag i Göteborg.. Men det skulle vara roligt att höra dig sjunga ändå. Om du har lust att visa vad du går för så kan du ju skicka en länk i ett privat meddelande här eller till min mail: martin@martinwiklund.com 😉

Lycka till med allt!

Redigerat 10 juli 2009 av Rabieshund

[Demonproducenten]

Jo, men men det "kostade karaktär", så jag sket i det efter ett tag.

så genom dig själv ser du andra

ett klassiskt misstag 😉