Är det möjligt att överlämna sitt liv till forskningen/läkarvården?

[Lesky]

Hej.

Efter att under ca 20 månader först ha tvingats göra slut med flickvännen och sedan inte kunnat umgås med vänner, idrotta eller göra någonting annat än att vistas i tyst miljö är jag nu mer eller mindre inställt på att dö inom en kort framtid.

I Mars i år kände jag att det var på väg åt rätt håll, jag lyssnade till och med på lite musik på låg nivå och hade volym på TVn emmelanåt. Örat återhämtade sig bra ifrån detta och jag började hoppas igen.

Sedan kom ett gigantiskt bakslag från ingenstand och jag är nu sämre än någonsin.

Örat har helt tappat sin förmåga till återhämtning, det är som en trasig högtalare. Alstrar olika typers smärta ständigt och inte ens att sova/vila 10+ timmar hjälper längre. Så fort jag gör någonting eller utsätter mig för något ljud ökar tinnitusen dubbelt och smärtan blir outhärdlig.

I och med detta och att min tinnitus blivit mycket värre utan någon riktig anledning har jag fullständigt tappat kontrollen över tillvaron.

Jag tänker flera timmar om dagen på döden, för jag kan inte hålla ut med dessa smärtor. Speciellt med tanke på att det enda jag kan göra är att läsa böcker och ibland sitta vid datorn.

Tinnitusen skär banne mig i örat på mig, det är väldigt svårt att ligga i flera veckor i sträck och hoppas på att smärtan skall lindras, mitt tålamod är slut, jag tappar allt oftare besinningen.

Givetvis gråter jag mycket och har panik och ångest som inte går att beskriva, jag försöker ändå behärska mig så gott det går eftersom smärtan endast blir värre om jag stressar upp mig.

Hur som helst, kan man överlämna sig till någon forskningsgrupp här i Sverige?

Jag menar, om jag ändå ska dö, vore det ju bättre om min död kom till någons gagn så att säga......

Blotta tanken på att bli utsatt för experiment och operationer är oerhört skrämmande, men alternativen är en kula i pannan.

Får läkarna i sverige ägna sig åt sådan här verksamhet? Dvs att jag tex skulle underteckna någon form av kontrakt där jag tar på mig riskerna så att ingen råkar illa ut om jag skulle stryka med under processen?

Jag hoppas att detta tas på allvar, jag finner inga ord att beskriva hur förtvivlad jag är i detta nu, och det är omöjligt att i text förmedla den paniska rädsla och förtvivlan som tillsammans med dissonanserna och smärtorna förpestar min tillvaro.

Allt gott till alla andra här på forumet.

Var rädda om era öron. Jag ångrar mig så fruktansvärt att jag inte var tillräckligt försiktig medans jag fortfarande levde på riktigt.

--------------------

Anledningen till mina problem:

Acoustic Shock Injury

Symptoms:

Typical descriptions of an ACOUSTIC SHOCK INJURY include "like being stabbed with an icepick in the ear", " like being electrocuted in the ear".

 

The initial symptoms can include a severe startle reaction with a head and neck jerk, in extreme cases, falling to the floor; pain in the ear/neck/arm tinnitus; hyperacusis; sensations of burning, numbness, tingling and feeling of blockage in the ear; vertigo (dizziness, head spinning); nausea; a hearing loss or distorted hearing; and a shock response with shaking, crying, disorientation, headaches and fatigue.

Symptoms may fade within a few hours or days. In some cases they can persist for months or indefinitely. Persistent symptoms can include pain in the ear/neck/jaw/face, tinnitus, hyperacusis, balance problems or unsteadiness, headaches, facial numbness, a burning feeling in the ear or face, tingling, a feeling of pressure or fullness in the ear, an echo or hollow feeling in the ear, and a hearing loss.

http://www.dineenandwestcott.com.au/asi.php

Det vore ju så oändligt mycket lättare om jag hade ont någon annanstans så att jag åtminstone kunde prata med någon, få stöd av famij och vänner. Som det är nu är det bara min egenkamp i isolation. Har aldrig känt mig så maktlös, utelämnad och ensam.

VIKTIGT: Jag kan alltså inte heller få avlastning via hörselkåpor då det förvärrar smärtan och tinnitusen. Jag vet att det låter sjukt, men det är tydligen inte ovanliga symptom/problem.

Additionally, many clients with ASI are unable to tolerate anything placed in or over their ears without temporary exacerbation of their symptoms. As a result, an audiological assessment, requiring the client to listen to sounds via headphones/earphones, could lead to a significant temporary increase in symptoms.

http://www.dineenandwestcott.com.au/asi.php?fid=1

Redigerat 28 juni 2009 av Lesky

[Gäst]

Då ditt öra förmodligen inte kommer kunna rädas på något vis. Finns det ingen hjälp du kan få via sjukvården? Att man gör en mindre operation som gör att det blir tyst i örat. Jag vet att det inte går att bota tinitus eller liknande men borde man inte kunna bli helt döv på ena örat. Skulle inte det göra att du mådde mycket bättre? Kunna höra bra på ett öra, slippa all smärta och leva som vanligt.

///

[laxlaxlax]

Har hört om folk som haft liknande problem och sedan fått behandling och kunnat återhämta sig. Ge inte upp är vad jag tycker.

Arbetar med fibromyalgisjuka på rehab som är i ungefär samma situation: märkliga diagnoser, svag stöd och medvetande om sjukdomen i samhället och ingen traditionell läkarkonst som kan hjälpa. Och ofta kommer ångest, rädsla och liknande samtidigt.

Att ta kål på sig själv kanske du ångrar, om du nån gång i framtiden skulle få ett bra liv igen.

Jag är ingen läkare och kan inget om ditt tillstånd men kroppen och neurologin som skapar smärta är ett fysiskt tillstånd som kan rättas till. Kanske behövs det sjukvård men det är inte uteslutet att du kan göra en del själv, för att iallafall ta udden av berget.

Jag tycker Anna Kåvers "Att leva ett liv, inte vinna ett krig" är en bra bok att läsa för de med kronisk smärta. Eftersom du förutom det fysiska känner dig rädd, maktlös och ensam.

Själv var jag för tre år sen inne i läkarsvängen med någon märklig kombination av yrsel, synrubbningar och illamående i ett halvår-år. Det var riktigt jobbigt - jag flyttade hem till mina föräldrar och det enda jag kunde göra för att stå ut var att ligga ner i sängen. Läkarbesök gjorde symptomen värre och jag tappade förtroendet för dom när ingen kunde hjälpa. Och oro gjorde såklart allt värre. Hade nån sagt till mig då att det skulle bli bättre hade jag inte trott det. Nu jobbar fullt återställd ( nåja, nästan ) på rehab med att behandla andra.

För min del var det en blandning av många saker som hjälpte.. och jag tror inte att det är samma sak för alla. Men jag ville bara säga att det kan bli bättre, och leta efter din lösning.

Ibland kanske det inte blir bättre, men man lyckas ändå acceptera sitt tillstånd så mycket att man ändå kan hitta ljusglimtar ibland. Rent logiskt säger förresten din text mig att om det var bättre i mars kan det bli bättre en gång till.

Hang in there, kid.

Redigerat 28 juni 2009 av laxlaxlax

[laxlaxlax]

Då ditt öra förmodligen inte kommer kunna rädas på något vis. .

Du är inte läkare och känner inte till hans diagnos. Tänk dig för innan du uttallar dig, onajj. Här är en kille, beredd att dö. Och du säger att det att det inte kan bli bättre .. ? Det är inte särskilt finkänsligt, ska du veta.

Så vitt jag vet är du en tonåring som nyss skaffat körkort och ingen läkare.

Jag vet att det inte går att bota tinitus eller liknande

Fel. Det finns folk som har blivit botade från tinnitus. Och har man tung, så kan symptomen bli lättare eller svårare beroende på hur man hanterar den.

Redigerat 28 juni 2009 av laxlaxlax

[godhead]

Hej. Jag tycker du ska ta kontakt med hon som driver den här sajten: http://www.tinnituskonsulten.se/ om du inte redan gjort det.

[chrisB]

Av ditt inlägg kan jag inte avläsa ifall du har varit i kontakt med vårdcentral/läkare/etc

(jag beklagar ifall jag missat det . . )

För att det är inte meningen att du ska ha det som du har - det låter fruktansvärt!

Du behöver professionell hjälp och det nu meddetsamma!

[Ihzon]

Du är inte läkare och känner inte till hans diagnos. Tänk dig för innan du uttallar dig, onajj. Här är en kille, beredd att dö. Och du säger att det att det inte kan bli bättre .. ? Det är inte särskilt finkänsligt, ska du veta.

Så vitt jag vet är du en tonåring som nyss skaffat körkort och ingen läkare.

Fel. Det finns folk som har blivit botade från tinnitus. Och har man tung, så kan symptomen bli lättare eller svårare beroende på hur man hanterar den.

Jag har också hört att man inte kunde bota det. Ifall du inte kan ta kontakt så skicka ett mejl till duktiga läkare och beskriv precis som du beskrivit för oss.

[Ihzon]

Du är inte läkare och känner inte till hans diagnos. Tänk dig för innan du uttallar dig, onajj. Här är en kille, beredd att dö. Och du säger att det att det inte kan bli bättre .. ? Det är inte särskilt finkänsligt, ska du veta.

Så vitt jag vet är du en tonåring som nyss skaffat körkort och ingen läkare.

Fel. Det finns folk som har blivit botade från tinnitus. Och har man tung, så kan symptomen bli lättare eller svårare beroende på hur man hanterar den.

Föresten så är jag också en tonåring som inte ens börjat gymnasiet 😄 75% att jag har fel 😆

[trombonisten]

Lesky.

Jag tycker du skall acceptera professionell hjälp. Kontakta din vårdcentral och berätta om din situation, ditt liv och dina önskningar. Var öppen med hur du ser på saker och ting. Be dem om hjälp framåt.

Av ditt inlägg så verkar det som att du lider av en allvarlig och djup depression. Depressioner kan behandlas och du kan få ett bra liv om du accepterar att ta emot hjälp. När man är stark i själen går många problem att ta tag i, även tinnitus. Men när själen lider finns det inte kraft för att lösa några som helst frågor.

Gunnar

[oioioi]

Jag har också hört att man inte kunde bota det. Ifall du inte kan ta kontakt så skicka ett mejl till duktiga läkare och beskriv precis som du beskrivit för oss.

Att inte bota tinnitus? Bota och bota, i mitt fall självläkte det.

I flera månader värkte det i båda öronen så att jag ville ta en kniv och karva bort dem. Det tjöt konstant 24 timmar om dygnet. Minsta ljud gjorde att det lät som att man skakade en plåtburk full skruvar inuti mitt huvud. Jag blev smått asocial eftersom ljud förvärrade det hela. Sov dåligt, var sur etc. Men efter ett antal månader var tjutet borta och ljud störde inte längre. Efter något halvår fungerade det bättre och jag kunde börja njuta av musik igen. Nu har jag nästan glömt bort vilka problem jag hade för några år sedan. Var på en spelning igår och tog inte ens upp öronpropparna ur fickan, det gick helt bra ändå.

Så besvären kan bli bättre och faktiskt försvinna.

Dock bör man vara medveten om att tinnitus kan ha olika orsakar. Dels kan det bero på spänningar och nerv i kläm, dels kan flimmerhårs-liknande prylar i örat vara skadade. (Vilket var mitt fall.) Dessa skadas t.ex. av alldeles för höga ljud. Hur de läker beror dels på hur mycket lugn och ro de får, dels på hur ung man är. Tinnitus kan vara stressrelaterat. Att då oroa sig för det hela gör givetvis inte saken bättre.

[chrisB]

Jag tycker du skall acceptera professionell hjälp. Kontakta din vårdcentral och berätta om din situation, ditt liv och dina önskningar. Var öppen med hur du ser på saker och ting. Be dem om hjälp framåt.

Av ditt inlägg så verkar det som att du lider av en allvarlig och djup depression. Depressioner kan behandlas och du kan få ett bra liv om du accepterar att ta emot hjälp. När man är stark i själen går många problem att ta tag i, även tinnitus. Men när själen lider finns det inte kraft för att lösa några som helst frågor.

Jag skriver under på Gunnars inlägg. Ring nu idag/kväll.

Lycka till.

/ Chris

[oioioi]

Samma ämne, annan sajt.

Här får ni veta lite mer, som att läkare har varit inblandade i flera år.

[Gäst]

Du är inte läkare och känner inte till hans diagnos. Tänk dig för innan du uttallar dig, onajj. Här är en kille, beredd att dö. Och du säger att det att det inte kan bli bättre .. ? Det är inte särskilt finkänsligt, ska du veta.

Så vitt jag vet är du en tonåring som nyss skaffat körkort och ingen läkare.

Fel. Det finns folk som har blivit botade från tinnitus. Och har man tung, så kan symptomen bli lättare eller svårare beroende på hur man hanterar den.

Lugn ner dig.....:S

Vad jag har fått lära mig går det i de flesta fallen inte att bota tinitus och andra besvär helt ut. Speciellt om man har en väldigt kraftig symptom.

Det stämmer mycket väl att jag nyss fått kökort och är en tonåring (19 år). Men det hör inte saken till. Det jag ville säga är att, om det inte går att lösa det kanske det är en bättre lösning än att lämna bort sitt liv. Sorry om det inte framgick ordentligt.

Tycker även att du borde ta hjälp av professionella människor och se vad de kan göra bättre. Dom kan garanterat hjälpa dig. Så tveka inte och ring redan imorgon för en tid.

Redigerat 28 juni 2009 av Gäst

[hackeman]

Lider med dig. Har också hyperakusis, och när den är som värst är det inget kul. Fast så illa som du beskriver det har jag aldrig upplevt det, så svårt att empatisera fullt ut... du säger att du hellre är död än har det så här, när du egentligen borde först och främst hellre vara döv än att ha det så här. Hellre döv än död.

Men du verkar inte tänka på det viset, du tänker inte rationellt längre. Så jag håller med trombonisten att du förmodligen har fastnat en depression pga din hyperakusis. Tycker därför också att du ska söka professionell hjälp, men för din livssituation öht, och inte bara specifikt hyperakusis.

Hang in there, som dom säger i Hollywood!

Redigerat 28 juni 2009 av hackeman

[Gäst]

Exakt. Sök hjälp! Förhoppningsvis och troligtvis kommer de kunna hjälpa dig 😆. Och om inte helre döv än död. Plus att du fortfarande hör bra på ena örat. Du kommer kunna göra allt som vanligt, jobba, resa, vänner och leva ett gott och låligt liv.

Hoppas verkligen det kommer att lösa sig! Det tror jag med.

[Lesky]

Då ditt öra förmodligen inte kommer kunna rädas på något vis. Finns det ingen hjälp du kan få via sjukvården? Att man gör en mindre operation som gör att det blir tyst i örat. Jag vet att det inte går att bota tinitus eller liknande men borde man inte kunna bli helt döv på ena örat. Skulle inte det göra att du mådde mycket bättre? Kunna höra bra på ett öra, slippa all smärta och leva som vanligt.

///

Hej.

Tack för för alla svar, jag avser efter ork att svara på alla inlägg samt hålla er uppdaterade vad som händer i mitt fall, förhoppningsvis kan mitt fall rädda några andra.

Ditt resonemang vore naturligtvis en önskedröm, även om det vore tragiskt att bli av med hörseln, om så bara på det ena örat.

Jag bör poängtera att jag inte har någon som helst hörselnedsättning.

Helt ärligt skulle jag offra hörseln på det örat som är kronisk drabbat. Smärtan är ju det värsta. Att få tinnitus på 120 dB måste vara fruktansvärt, men samtidigt har man ju

då inget mer att förlora känns det som. Det är lite åt det hållet jag lutar. Att jag helst skulle vilja att man satte hela mitt smärtsystem ur funktion.

Skulle jag återgå till ett normalt liv idag kan jag räkna med en tinnitus upp mot 90-100 dB, och då krävs det alltså att den väg jag väljer håller hela vägen. Jag kan inte backa när jag har dubbelt så hög tinnitus som nu. Det begriper jag själv också att jag omöjligen skulle kunna ligga och vila så här mycket efter att fördubblat tinnitusen tex, då skulle jag inte kunna behålla fattningen utan bli helt galen.

Såvitt jag förstår är det lätt som en plätt att kapa av hörseln och sätta alla goda funktioner ur spel, men däremot är det omöjligt att få tyst på tinnitus eller stänga av smärtan.

Riktigt frustrerande att det skall vara på detta viset, och att forskarna som lovade en lösning på problemet inom 10 år 1990, nu inte kommer ingenstans som det verkar.

Redigerat 4 juli 2009 av Lesky

[Gäst]

Ushh.. Tycker synd om dig!. Jag kan själv tänka mig hur det skulle bli om jag inte kunde hålla på med mina intressen mm. Skulle må väldigt dåligt och bli deprimerad antar jag :/.

Men sök hjälp, ta kontakt med landstiget, din vårdcentral först och sedan får du remis till öronläkare. Så du får prata med någon som verkligen kan detta. Kanske finns det vis hjälp att få, det tror jag säkert! Och det kan leda dig tillbaka till det normala livet du hade innan. Men di måste ta reda på det först. Våga att ta kontakt med vården. Det är det bästa du kan göra. 😄

Jag tror säkert att det hänt saker de senaste åren som vi inte ens vet någonting om. Brukar vara så. 🙁

///

Redigerat 4 juli 2009 av Gäst

[debatt]

Jag känner igen mig exakt i din beskrivning! Tänkte konstant becksvarta tankar i sju år. Fick diagnosen att jag icke led av klinisk depression, utan mina ständiga tankar bedömdes befogade för den situation jag befann mig i och var helt normala! Provade det mesta mot tinnitus & hyperakusis; olika nervdämpande mediciner som skulle dämpa nervaktiviteten i örat, avslappningskurs, akupunktur och elektrisk akupunktur (med ström), bettskena, specialgjorda öronproppar i plast, maskeringsterapi i form av brusband.

Studerade ofantliga mängder litteratur i ämnet om öron, om tinnitus, om smärta av allehanda slag. Fick kontakt med en psykolog som kallade mig "äckligt logisk" och som också gjorde bedömningen att jag inte led av depression som var behandlingsbar, trots att jag tänkte mest på hur jag skulle lämna livet jämt och ständigt. Fick göra audiometriska mätningar,uppskattningar av hyperakusis, ERA (evoked response audiometri) och allt annat som stod till buds. Fick veta att den återkommande Tinnituskonferensen skulle äga av stapeln i Bordeaux (tror det var 92) och jag åkte helt själv t.o.m. dit!!! Men när jag väl kom dit så ville jag inte gå på konferensen, när jag väl kom dit så njöt jag av resan istället och tog mig till Cannes. Fick även testa brusmaskering mot tinnitusen.

Fick syn på en tävling där man kunde vinna en Fender elgitarr. Vann den och började öva lite varje dag för att vänja mig vid ljud. Gjorde tvärtemot de allmänna råden att gå med öronproppar och hörselkåpor. Efter ett tag med denna träning så mer eller mindre upphörde tinnitusen och även hyperakusisen blev bättre. Därefter har bägge dessa störande inslag i mitt liv minskat i betydelse. Jag låg ändå på den högsta nivån avseende både tinnitus och smärta (hyperakusis), en 3a på den 3-gradiga skala som man utgår ifrån. ERA-mätningen är det finaste instrument man har för att uppskatta detta. Den skrev t.o.m. utanför diagrammet när de testade mig.

Du ska veta Lesky att det tog sju år för mig - önskar att du genomför smärttålande projekt snabbare än jag började. När jag pratar om dessa projekt så skulle jag vilja att du inte bär öronproppar jämt och ständigt, men då du absolut måste. Själv fick jag även prova specialtillverkade hörselproppar gjutna i plast efter mina öron. Ja, jag hade ju skiten i bägge öronen!!

De smärttålande projekt man ska använda sig av får inte involvera ljud äver 60 dB. Det finns en uppdelning i innerörat, där en del av hörselcellerna är ämnade till att tåla under 60 dB och andra till att tåla mer än 60 dB. De skiljs åt med en vägg. Innerörat är som en liten grön ärta i storlek.

Jag lärde mig så mycket om smärta i mina studier härom under sju år att jag kan säga för det första att även om någon säger till dig att smärtan är kronisk, så betyder inte det att du nödvändigtvis kommer att ha den livet ut. Den kan lika gärna försvinna imorgon!! Men lika gärna kan den försvinna med träning av hörsel genom t.ex. att spela gitarr eller något annat du kanske kan klara. Men vad jag talar om då är ljudnivåer på under 60 dB på vilket instrument du än väljer. Det kan också gå att vänja sig med hjälp med brusband. Ta ett band och utsätt örat för sådan maskeringsterapi vid 8-10 tillfällen per dygn, men bara max 10 minuter per gång. Du kan också ändra antalet tillfällen och nivån, men ändra den aldrig till högt, för då är du tillbaka på ruta 1 igen eller värre. Smärta är inte heller i sig något farligt, utan den talar "bara" om att något är fel. Ingen smärta varar på exakt samma nivå för evigt, även om man haft den länge eller vad man uppfattar som länge. Smärta som blir tillräckligt svår svimmar man av. Det har jag upplevt flera gånger, i samband med diskbråck t.ex. Det är kroppens eget försvar. Likaledes kommer öronen att leda bort smärtan så småningom, så lite i taget att du inte märker av det.

Vad du absolut ALDRIG ska gå med på är det förslag jag fick om att låta skära av mig bägge mina hörselnerver. Det innebär ofta att tinnitusen går ned, men inte alltid och i 40-50% av fallen så får man behålla smärtan. Den ändrar lite karaktär och blir en kraftig fantomsmärta. Eftersom du dessutom inte kommer att höra något så kommer du bara att uppleva smärta vid ljud, men utan ljud...

Lesky, skulle gärna vilja träffa dig om det gick.

Känner du att du inte orkar/vill/kan det, så får du gärna skriva.

Hur djävla mycket du vill.

Jag VET att du kommer att bli bättre, kanske helt återställd.

Varför? Du har ingen hörselnedsättning säger du.

Då är det glasklart!

Det är de stackare med hörselnedsättning, särskilt kraftig sådan och då särskilt om de är gamla, vi talar då om 75 år och uppåt, som har svårare att dels reparera skadorna, men dels är det även så att de kan inte få så mycket sämre hörsel. Det är nämligen så att om man låt säga är 20 år och drabbas av detta, så kommer den hörselsänkning som ALLA drabbas av fram till 30-årsåldern även medföra att hörselproblemen med smärta t.ex. (hyperakusis) går ned. Det är nämligen logiskt nog så att en del av nervfibrerna gör ont just pga att de lever! När en del av dem trappas av försvinner även smärtan mycket. Det betyder dock INTE att du kommer att bli hörselnedsatt på ett sätt som märks i ett audiogram - det är bara en naturlig följd av åldrande. Samma sak är det när man går från 30 år till 40 år, från 40 år till 50 år.

Men de skador du har så kommer du dock sannolikt inte att behöva hörapparat före pensionsåldern, sannolikt inte ens senare. Det finns nämligen vissa indikationer på området som stöder det. Man får en slags superhörsel, därför det kallas hyperakusis kanske?! Den tonas dock ned med åren.

Jag är nära återställd så gott som, får dock en del tinnitus när jag stressar, men smärtan är ofattbart låg. OM jag skulle vara såpass dum att jag gick på konsert och glömt öronproppar (vilket aldrig sker), men om den skulle falla ur (vilket faktiskt skedde en gång), så gör det inte ont kanske (förutom en molande smärta efteråt som kan sitta i runt hela örat i timmar/dagar även om exponeringen varade i ett antal sekunder bara), men framförallt så skär instrumenten så jag inte kan urskilja dem. Det kan man leva med - det är bara att sätta i öronpropparna vid de tillfällena. De senaste åren har jag gått på konserter; John Fogerty, Katie Melua, The Tubes, Randy Bachman Band, Blondie, Atomic Swing m.fl. - på arenor av skiftande storlek och decibeltal. Jag var nästan aldrig på konserter innan det hände.

Tänk också på att en del mediciner i sig framkallar tinnitus. Man kan dessutom bli känsligare för sådana biverkningar när man väl fått tinnitus. Acetylsalicylsyra är ett klassiskt exempel.

I mitt dagliga liv störs jag inte alls på samma sätt längre.

Det är också därför jag kunnat börja jobba.

Ska väl tilläggas att jag också fick mitt helvete vid en Akustisk chockskada. Gick då från 0 i tinnitus och 0 i hyperakusis till 3 i tinnitus och 3 i hyperakusis och hade så stora problem länge, att jag inte ens kunde prata själv för att min egen röst gjorde ont!! Fick prata lågt eller viska. Kände det som att det inte fanns någon plats i världen där jag passade in.

(Berodde i mitt fall på en felbehandling av en läkare med en extremt högljudd (och egentligen förbjuden) utrustning. Fick dock inte ett öre i ersättning, för denne läkare hade inte skrivit i journalen att han klantat sig. Det hjälpte då inte att 3 andra öronläkare kunde styrka att skadan berodde på felbehandlingen. Fina Patientförsäkringen... Men det är en annan historia.

Pratade med en advokat vi kände att jag skulle få minst 7 miljoner och troligen 20 miljoner i ersättning om det varit i USA. Men Sverige håller benhårt på journalkravet, så jag drev inte ärendet vidare med risken att förlora 200000 kr minst i rättegångskostnader. Eventuell ersättning i Sverige hade dessutom handlat om några tusen...)

😐

direkt ur hjärtat!//debatt

Redigerat 7 juli 2009 av debatt

[chrillen (oregistrerad)]

ta kontakt med debatt, han verkar helt klart veta vad han pratar om!! Det är bra att komma i kontakt med människor som har eller haft liknande problem, den informationen är viktig och tar lång tid att skaffa sig på egen hand, tid du kanske inte känner att du har.

vänligen

Chrille

[synthjx]

Ja, du har allvarlig depression, men det går inte botas/framas som "vanlig depression"

Hårt arbete om sig själv du behöver ta tillbaka din balans. Skriv dagboken.

För kreativa människor depressionen nästan "professionel sjukdom". Du kan få

bättre hjälp från någon andra som "har varit där redan".

Om du kan inte, prova, prova, men livsviktigt är att sömna före 22.

Kanske har du också jättelåg energinivå i kroppen -- inta gärna ginseng.

EDIT:

Tipset: google "musicians depression" och kanske känner du igen?

Redigerat 14 december 2010 av synthjx

[suprapappa]

jag har oxå upplevt liknande problem med mina öron efter en bullerskada, om än i mycket mildare grad än det du beskriver men ändå något som har varit riktigt jobbigt i 10 års tid.

jag kan naturligtvis inte veta hur du känner Lesky men lider med dig och vill bara säga att som Debatt skriver har det för mig funkat att vänja öronen vid ljud och oljud. I början gick jag omkring med öronproppar överallt och för mig gjorde det saken värre.

stå på dig!

[debatt]

Tack synthjx för att du delgav oss även dina erfarenheter! Jag vill också betona kostens betydelse lite grann.

Det finns en mycket stark hälsokosttablett med B-vitaminer som man kan prova som heter Mega B-stress.

Det är inget hokuspokus även om man är skeptisk till hälsokostbranschen.

Många läkare rekommenderar detta som ett tillskott åtminstone i det akuta läget.

B-vitaminer behövs för nervreparation.

Jag provade det också, samtidigt som jag tränade på min vunna Fender (tack MM förresten), vad som hjälpte mest vet jag inte, men möjligt är att Mega B-stress hade viss effekt iaf.

I Augusti förra året gjorde jag en dunderdum grej... Jag satt på huk när jag skulle panikinspela en låt till ett skivbolag i USA. Det slutade med att jag dödade nervförsörjningen till vänsterfoten. Fan vad dum man är... Efter viss tid kom jag i vintras i kontakt med en neurodynamiker som var utbildad för en ryss, en unik metod att sträcka ut nerver så att de s.a.s. hamnar i ett nytt läge och inte ligger och skaver i benet på samma ställe i nervskidan. Lite skeptisk, men hoppades, och mycket riktigt, efter ett antal månader - egentligen senare än det skulle hjälpa enligt sjukgymnsten så fick jag effekt. Parallellt med denna udda behandling (inom Primärvården faktiskt), så åt jag Mega B-stress. Apropå smärta... jag hade så ont hela tiden av brännande och molande och skärande smärta i hela foten att jag ville hugga av mig den och funderade nästan på det ett tag... men så mindes jag ju öronen. Efter mer än 20 besök hos sjukgymnasten och övningar hemma flera gånger per dygn i ett år nästan, så.

Även zonterapi har hjälpt mig en gång, då gällde det känselbortfall (vilket är smärtans baksida) i händer och fötter av en förfrysningsskada. Efter mer än 30 behandlingar blev jag frisk - det var riktig kris ett tag. Hon sa att hjälper inte 10 behandlingar så är det inget att göra åt foten, och efter 10 behandlingar var det ingen skillnad alls. Hon sa att det var oetiskt att då fortsätta behandlingen och ta betalt. Jag vill ändå sa jag, och tur var det, för efter 20 behandlingar och ytterligare 3500 kr fattigare började det hända saker och efter 30 var jag frisk. Fick låna till behandlingen...

Vad jag vill säga med detta är att man måste vara enträgen och målmedveten i sin egenträning av skadan. När det gäller öronen så får man känna efter själv när man fått tillräckligt av träning, men några gånger per dygn måste man träna och man måste öka belastningen extremt långsamt under år. Tänk på att runt hörselcellerna så sitter det små muskler, de ska tränas upp och det tar tid. Särskilt om även de är skadade. Det går! Skadan hade varit mycket mer utbredd om man dessutom var halvdöv.

Elektroakupunktur tog helt bort ljudsmärtan efter den 52 behandlingen (med en energisk och mycket målmedveten kinesisk läkare och akupunktör). Han gav sig inte - men tyvärr återkom smärtan. Detta var innan jag haft hyperakusis i två år. Men att få bort den för stunden och kunna uppleva något jag trodde var omöjligt betydde en del just då.

Annars är det ofta att öronläkare erbjuder xylocain i droppform att lägga mot trumhinnan för att se om det har effekt. Lesky, har de provat det?

Att ha en ödmjuk inställning till både traditionell läkarkonst och den alternativa läkarkonsten är en sund inställning.

Vad jag vill ha sagt är att sådant som akupunktur (bedrevs åtminstone DÅ inom Sahlgrenska Uninversitetssjukhuset med viss framgång) kan hjälpa, men även kanske zonterapi som ger förnyad energi - egentligen är just zonterapi till för att ge kroppen möjlighet att läka sig själv. I Danmark och Tyskland ingår zonterapi som en behandling vilken som helst inom den traditionella läkarkonsten och är därför frikortsgrundande! Här i Sverige valde vi istället akupunktur som en accepterad metod. Men båda kan säkert påverka i rätt riktning. Akupunktur är ju främst en smärtdämpande behandlingsform. Elektrisk akupunkturstimulering är då i sådana här fall särskilt effektiva. Personligen skulle jag kanske ha fortsatt efter den 52a behandlingen, då det äntligen hjälpte, men då var det dags för deras utvärdering i samma veva och man förstod underförstått på dem att det räckte för min del... Kanske hade de hoppats på ännu bättre resultat för min del?! Vet såna som det hjälpte på mycket snabbare.

I USA finns det också en operativ behandlingsmetod mot tinnitus och hyperacusis. Då särar man på nerven med teflon för att smärtan beror på att den ligger an mot ett område i hjärnan och orsakar smärta och tinnitus. Det är ovanligt att det är orsaken och operationsmetoden kan därför användas ytterst sällan, mest om man cyklat omkull eller liknande och slagit i huvudet - om det orsakats av ett slag mot huvudet alltså. Men det kan också uppkomma spontant och varför har man ingen aning om. Metoden innebär mycket höga risker. Man kan mäta upp om metoden skulle kunna vara aktuell i det enskilda fallet.

😐

//:debatt

Redigerat 7 juli 2009 av debatt

[debatt]

Jag la till några fakta i texten ovan, men fortsätter i en ny ruta här lite grann vad anbelangar smärtan som fenomen.

Om man lyckas hitta en behandling mot öronsmärtan som minskar eller rentav tar bort smärtan även om det bara är kortvarigt, det kan vara akupunktur eller något annat, så är det av betydelse att få den behandlingen så ofta som är försvarbart. Smärta som sådant är ett komplext fenomen - men man tror att det fungerar som så att ju mer sällan som vi upplever smärtan i skadeområdet, ju mer sannolikt är det att den också kommer att försvinna. Ljudträning med små och måttliga volymnivåer kan förbättra upplevelsen av smärta, dvs. helt enkelt minska den, medan alltför höga ljudnivåer sannolikt försämrar smärtans varaktighet - bl.a. så försökte militären i landet för ett antal decennier sedan att försöka vänja meniga som hade ljudsmärta (hyperakusis) vid att höra skott, men det var ju en helt vansinnig metod. Militären hade inte det tålamod som krävs.

Om man tränar målmedvetet och inte förväntar sig några framsteg alls inom 8-10 månader (för vad är väl den tidsrymden mot ett helt liv?), så kommer så småningom smärtan att sänkas i direkt anknytning till en sådan stimulerande terapi i form av brus eller musik. Jag minns att jag själv inte gillade brusvarianten så mycket (med den har hjälpt andra). Jag tyckte det var konstigt att höra på brus när jag redan hade brus i öronen. Logiskt förvisso... Frågade om jag inte istället skulle höra ljudet av bestick mot keramik t.ex., eftersom det var det jag inte tålde. Du är galen, tyckte de. De flesta av patienterna gick istället med öronproppar eller hörselkåpor. Relativt nyligen (på senare år) har de reviderat uppfattningen och anser att man ska försöka vänja sig vid vardagens ljud så långt man kan. Men naturligtvis ha öronproppar och liknande vid särskilda tillfällen. Nu ska tilläggas att jag åt på papperstallrik i några år och utsatte mig inte för bestick och keramiktallrikar. Vid tre tillfällen svimmade jag av ljudsmärta. En gång på ICA då jag välte en hel hylla med varor i fallet. Någon hade råkat gå igång med en prismärkningspistol alldeles intill. Så småningom kan man börja träna med tallrikar och bestick. Bäst är då normalt att börja med flera som äter samtidigt på en stor restaurang, eftersom explosiva ljud (som det handlar om här) hörs och fördärvar mest om det är glest mellan dem - äta öga mot öga med en eller två personer kan vara ett helvete.

Ju längre tid det går (månader, år) då man tränar sig för ljud, ju oftare kommer så småningom de stundar vara direkt efter avslutad behandling då man inte upplever smärtan så påtaglig. Ju oftare smärtan känns mindre, ju mer kommer hjärnan uppfatta det som att smärta inte ska registreras överhuvudtaget. Det finns ett starkt samband mellan smärtupplevelse och hur hjärnan bearbetar information. Bearbetas informationen till att smärta inte ska registreras så kommer som en respons inte smärta att upplevas. Ju fler sådana stunder och smärtan kommer att klinga av längre och längre tider! Till slut minns inte hjärnan att det gör ont.

Vad jag vill betona här är att dels naturligtvis i första rummet att ljudträningen syftar till att helt enkelt göra öronen starkare, men dessutom inleder man en fas där man s.a.s. programmerar om hjärnan till att inte överreagera. Fantomsmärta är ju en smärta säger de, som egentligen inte ska finnas.

🙁

dammsugare//:debatt

Redigerat 7 juli 2009 av debatt

[debatt]

Som synthjx mycket riktigt berörde så har sömnen oerhörd betydelse. En stor del av mina tankar i ett antal år härrörde alla gånger från sömnbrist. Sömnen är oerhört viktig för kroppsliga funktioner och möjligheten till läkning. Jag sov i snitt 3 timmar per natt i 2-3 år, men behöver 9 timmar. Att sova i ett rum med en luftfuktare kan vara enormt rogivande, den låter en del och det kan vara tillräckligt.

Har själv en Bionaire Ultrasonic Humidifier. Den fuktar ju också den otrevligt torra luften inomhus som vi i Sverige många gånger lider av, inte minst på vintern och delar av sommarn.

Har köpt den för ett par år sedan bara, men mot luftvägsbesvär, önskar jag gjort det redan då när tinnitus och hyperakusisen kom.

//:debatt

Redigerat 7 juli 2009 av debatt

[debatt]

Återkom

[Linus]

direkt ur hjärtat!//debatt

Det var nog några av dina bästa inlägg i forumet, debatt. Fint! Redigerat 8 juli 2009 av Linus

[Ekstasis]

Lider med dig Lesky!

Fy fan...hade samma sak hänt mig...så hade jag nog haft samma tankar som dig...

Men försök hålla hoppet uppe... Om 10 år..kanske det går att bota ?

Låt in hopplösheten förstöra dig..utan se frammåt... Jag är övertygad om att

Att det går att bota inom en överskådlig framtid...

[debatt]

Efter att under ca 20 månader först ha tvingats göra slut med flickvännen och sedan inte kunnat umgås med vänner, idrotta eller göra någonting annat än att vistas i tyst miljö---

Jag ger mig inte. Vill att du för det första ska veta att nerver är extremt långsamma på att läka - få alltså inte panik om det inte hänt ett endaste dugg på 3 år! Vill för det andra att du ska utnyttja den vetskapen jag fick och istället för som jag gjorde (dvs. ingenting första tiden), dra nytta av min kunskap och erfarenhet den hårda vägen och påbörja din ljudbehandling redan idag! Det spelar ingen roll egentligen vad du tränar med bara du gör det; brus, ljudet av vatten, låg musik eller eget spelande på något instrument som du kan spela tyst på/ställa volymen med. Jag väntade länge innan jag började träna öronen riktigt seriöst på det sättet, jag var så skeptisk, jag var så inställd, jag var så... Var inte det - det är det enda jag riktigt ångrar i livet. Tid man inte får tillbaka.

Samtidigt som du tränar med hörlurar t.ex. så kan du försöka studera böcker eller något du intresserade dig av innan detta hände. Jag kunde inte bläddra i de förbannade böckerna, det gjorde ju så infernaliskt ont och att då stoppa in hörselproppar hjälper ju inte även om folk tror det, jo mot hörselsmärtan men inte mot det dj**la bruset. Det bästa är därför att lyssna på lite lugn och kanske rentav avslappnande musik. Även tensor tympani (den lilla muskel som är fäst på trumhinnan) aktiveras ofta för mycket vid akustiska chockskador, så den behöver lugnas ned nämligen. Det innebär att den ligger i beredskap s.a.s. jämt och ständigt, överreagerar och reagerar då den inte ens ska. En del av hyperacusisen beror i många fall på det. Om man testar xylocain mot trumhinnan kan man se om den är involverad. Är den det så minskar smärtan oftast åtminstone något så länge xylocainet verkar. Det är rätt logiskt - xylocainet når ju inte ända upp till hörselnerven och det blir inte en eventuell skada i den som dämpas av medlet. Men även om du inte skulle märka någon skillnad efter xylocainbehandling, så kan örats muskler tränas (tänker då främst på de som ingår i innerörat) och därmed blir de starkare och kan orka med mer, inklusive yttre ljud. Sedan är xylocain inget man ska överdosera eller använda under för lång tid, risken är ju att man utsätter örat för ljud som det egentligen inte klarar. Men tar man det i viss mängd så blir det dels ett bra diagnosinstrument för huruvida trumhinnan är den som är mest involverad i skadan och dels så - som jag skrev om ett tidigare inlägg - lär man om hjärnan lite, att smärta inte är det naturliga tillståndet. Man bryter cirkeln lite.

Sedan är det inte bara att vräka ur sig en sak och ge råd som man ska följa. man ska orka med det också och man måste dessutom få en åtminstone hyfsad sömnkvalitet. Därför är träning av öronen under natten också ett bra alternativ att s.a.s. slå två flugor i en smäll. Jag känner ju igen det du beskriver. Det är som om jag skrivit det själv.

Glömde en sak: du skriver att du inte kan idrotta. Nu vet jag inte vilken idrott du menar, men det mesta gick ju bort för mig (racketsporter t.ex.), tills jag märkte att styrketräning var bra. Man kan därvid träna med hjälp av sin egen kropp som vikt rätt mångsidigt, man behöver inte skramlande vikter och dunkadunkamusik. Till slut märkte jag att denna explosiva träning hjälpte mig enormt att få igång pumpandet av de smärtdämpande endorfinerna i kroppen. Var alltid bättre i öronen efter varje pass. Och eftersom blodförsörjningen och cirkulationen förbättras av motion, så är det av godo även för syn och hörsel.

Tänk på att det är naturligt för kroppen att läka skador även ganska högt upp i åldrarna. Ibland måste den bara få lite hjälp för att förstå det snabbare.

🙂

//:debatt

Redigerat 8 juli 2009 av debatt

[Kjubeis]

Beklagar djupt ditt tillstand Lesky.

🙂

Hoppas du snart blir och mar battre.

Jag blir verkligen rord av alla svar och allas engagemang.

Sarskilt tack till Debatt som tagit sig mycket tid och delat med sig av sina funderingar och forslag.

Jag tycket ocksa att du Lesky ska kontakta Debatt - han kanske ar din vag tillbaka till livet.

Lyckat till!

Halsningar Tomas Henriksson

[debatt]

Anledningen till mina problem:

Acoustic Shock Injury

Symptoms:

Symptoms:

CITAT

Typical descriptions of an ACOUSTIC SHOCK INJURY include "like being stabbed with an icepick in the ear", " like being electrocuted in the ear".

The initial symptoms can include a severe startle reaction with a head and neck jerk, in extreme cases, falling to the floor; pain in the ear/neck/arm tinnitus; hyperacusis; sensations of burning, numbness, tingling and feeling of blockage in the ear; vertigo (dizziness, head spinning); nausea; a hearing loss or distorted hearing; and a shock response with shaking, crying, disorientation, headaches and fatigue.

Symptoms may fade within a few hours or days. In some cases they can persist for months or indefinitely. Persistent symptoms can include pain in the ear/neck/jaw/face, tinnitus, hyperacusis, balance problems or unsteadiness, headaches, facial numbness, a burning feeling in the ear or face, tingling, a feeling of pressure or fullness in the ear, an echo or hollow feeling in the ear, and a hearing loss.

http://www.dineenandwestcott.com.au/asi.php

VIKTIGT: Jag kan alltså inte heller få avlastning via hörselkåpor då det förvärrar smärtan och tinnitusen. Jag vet att det låter sjukt, men det är tydligen inte ovanliga symptom/problem.

http://www.dineenandwestcott.com.au/asi.php?fid=1

Ville bara kommentera och säga att beskrivningen av smärtupplevelsen här ovan stämmer mycket väl - själv brukade jag säga att det kändes som att få en gödgad gaffel instucken upp i örat. De flesta skakade på huvudet inklusive läkarna, men åtminstone en del av medpatienterna nickade jakande. Så har jag haft det länge. Haft det.

Att ständigt bära hörselkåpor och öronproppar kan bara vara av godo i det absoluta akuta stadiet, vi pratar om de första veckorna, möjligen månader - men det är tveksamt. Sedan ska öronen försiktigt vänja sig vid ljud igen. Precis som vid vilken annan skada som helst egentligen - först vila sedan rehab. Men man måste skynda extremt långsamt och ha tålamod. När man lyssnar på brusband, om man nu gör det t.ex., så kan man göra som jag gjorde. Jag hade en Sony Walkman med analogkassett. Volymratten gick från 0-10, men man kunde sätta den strax under 0 faktiskt. Så där i det läget hade jag den i början. Jag kom då på att det inte var analogkassettens brus jag hörde, utan apparatens egenljud, men det räcker till en början. Att skruva upp ljudet för högt kan både ge mer tinnitus och diverse olika ljudsmärtor av skärande och molande slag. Man kan också få en kraftig lockkänsla i örat - trots att man kanske ställt volymratten på 1.5 och vanliga icke drabbade bara skulle få den lockkänslan om ratten stod på 7 och mer. Sedan är det mycket trevligare att träna öronen genom att höra musik eller något rogivande annat ljud kanske. Men det går inte att träna genom att lyssna på en "normal lyssningsnivå", eller på den nivå man lyssnade på innan skadan. Inte under rehaben. Det bästa är kanske att kombinera dessa två varianter.

Vill också säga att det finns brusgeneratorer man kan använda under kudden för att sova och förvilla bort det inbyggda bruset från medvetandet, tinnitusen.

//:debatt

Redigerat 9 juli 2009 av debatt