Avskaffa ersättningen till "textförfattare"

[hackeman]

50% är väl lagom för en textförfattare som toplajnar med melodi. Förstår inte ens hur man lyckas skriva text utan att skriva melodin?

[Egghuvud]

Fast jag kan hålla med när det gäller Dylan. Jag har aldrig fattat honom. Texter bidrar väl till stämmningen. Vänster och högerhalvan av hjärnan tolkar ju olika intryck och vi är olika när det gäller vad vi föredrar. Det fina med musi är väl att hela hjärnan påverkas och inte bara en del.

Folk som har olika former av skador i tal och språkcentra förlorar t e x inte möjligheten att uppleva musik.

http://cogweb.ucla.edu/Abstracts/Music_00.html

om ni orkar läsa.

Så jag tror att en bra tex bidrar till en upplevelse och kan vara lika viktig som själva musiken.

Jag skulle tro att problemet som du besrkvier är att det finns både bra och dåliga textförtfattare och alla dras ersättningsmässigt över en kam. Pling klanske borde ha mindre % än t e x Bowie.

😳

[joachime]

Eller snubblade du bara på tangenterna och missade den detaljen.. 😳 ?

I min ansträngning att möta Wonderboys resonemang halvvägs bytte jag visst fokus mitt i en mening.

Jag försökte helt enkelt konstruera ett högst ovanligt scenario där textförfattaren inte bidrar med någon verkshöjande del överhuvudtaget. Där man kanske kan likna textförfattandet vid en basgång eller blåsfigur. Fast så har vi det där med orden. Det är svårt att komma ifrån att gutturala läten gärna bildar något slags sammanhang i sig självt.

Så ja. Jag håller dig Gain om att det är svårt att se situationen framför sig där textförfattaren inte ens är berättigad den minsta andel. Vilket var min urprungliga avsikt att visa. 😆

50% är väl lagom för en textförfattare som toplajnar med melodi. Förstår inte ens hur man lyckas skriva text utan att skriva melodin?

Bra synpunkt! Även med given melodi kommer man att modifiera den (om än så lite) direkt man sätter ord till.

[drloop (oregistrerad)]

I min ansträngning att möta Wonderboys resonemang halvvägs bytte jag visst fokus mitt i en mening.

Jag försökte helt enkelt konstruera ett högst ovanligt scenario där textförfattaren inte bidrar med någon verkshöjande del överhuvudtaget. Där man kanske kan likna textförfattandet vid en basgång eller blåsfigur. Fast så har vi det där med orden. Det är svårt att komma ifrån att gutturala läten gärna bildar något slags sammanhang i sig självt.

Typ så här kanske?

https://www.studio.se/index.php?autocom=d...p;showfile=6072

[MattiasA]

Intressant diskussion..

Håller nog med om att texten inte är "värd" lika mycket som musiken i en låt. Sen har finns ju "fri fördelning"(som jag alltid använt mig av i alla mina band) som gör att man själv bestämmer fördelningen. Sen om Pling Forsman gör så eller inte har ju inte vi något att göra med.

Sen om någon tjänar mer pengar på att skriva texter som "baby baby" etc än någon som lämnar ut sig totalt i en personlig och grym text har ju mer med musikbranchen att göra. Vissa stilar ska ha enkla ointelligenta texter.

Sen tycker jag att en text med lady gaga är lika bra som något med Rush. I båda dessa exempel handlar det om texter som ska passa genren. Sen om en använder en massa baby, dance, pokerface(lady gaga) etc, istället för leta svåra ord som passar i kvasiintelligenta,pretentiösa fantasy texter(Rush) spelar ingen roll för mig. De är båda skrivna utifrån sin genre och ska passa sin musik.

Men någon som lyssnar på Dylan, Morrissey, Hellström letar nog efter andra saker i musiken än någon som lyssnar på Dream Theater, Metallica, Ozzy.

Men visst kan texten vara viktig. Tycker man är farligt ute om man nervärderar textens betydelse för mycket

[wonderboy]

Fast nu är du väl inne på framförande? Inte kvalar man väl in på listan över folk som ska ha cred för en låt beroende på hur pass bra man framför låten?

I ditt fall, hade Lars Ulrich instruerat trummisen i Lasse Stefans hur han skulle spela hade resultatet varit sig ganska likt. Eller hur?

Klart det finns en massa (ibland stora) gråzoner, men man ska nog försöka hålla isär komposition och framförande tycker jag.

Ja, men då menar jag att Lars, som kommit på trumspelet, är lika mycket låtskapare som textförfattaren. Jag menar inte framförande utan valet av hur man, som musiker, väljer att närma sig en låt. Kalla det gärna arr om Du vill men håll med om att det kan börja gå över i komponerande i vissa lägen. Jag menar alltså inte att det är alldeles givet att en trummis som via sitt sätt att lägga upp spelet påverkar låten automatiskt skall upphöjas till medkompositör. Jag menar att samma sak ofta gäller för texten. Du och jag vet att många "kladdar ner" en text för att ha något att sjunga. Ofta vet ingen utom möjligen textförfattaren vad texten handlar om. Gränserna är flytande. Jag menar att en trummis angreppssätt i en låt kan vara mer avgörande för låten än en låttext och att det därför inte automatiskt borde vara så att textförfattaren står som upphovsman.

[wonderboy]

Förböveln. Låtar är en konstform som handlar om text och musik i alla fall då det gäller 90% av all populärmusik. Det är en symbios där 1+1 ofta blir mer än 2. Texten är ovärderlig.

Instrumentalmusik kan verkligen vara underbar men då det gäller sånger så är det självklart att textförfattaren ska ha lika bra betalt som låtskrivaren. Om man nu inte har kommit överens om något annat.

Till viss del har Du rätt. Det finns onekligen en och annan text som kan fungera så. Dock hävdar jag att det oftare är musiken i kombination med sångmelodin, sångarens röst och inlevelse som påverkar folk i gemen. Det finns ju undersökningar gjorda på det här. Texten brukar hamna hyfsat långt ner i listan på vad folk tycker är viktigt. Inte lika långt ner som trumsolo men heller inte lika högt upp som t ex melodi, sångröst, genre etc. Jag menar alltså att ofta lyder formeln så här: Musik 1 + melodi (inkl röst) 1 = mer än 2.

[wonderboy]

Intressant diskussion..

Håller nog med om att texten inte är "värd" lika mycket som musiken i en låt. Sen har finns ju "fri fördelning"(som jag alltid använt mig av i alla mina band) som gör att man själv bestämmer fördelningen. Sen om Pling Forsman gör så eller inte har ju inte vi något att göra med.

Sen om någon tjänar mer pengar på att skriva texter som "baby baby" etc än någon som lämnar ut sig totalt i en personlig och grym text har ju mer med musikbranchen att göra. Vissa stilar ska ha enkla ointelligenta texter.

Sen tycker jag att en text med lady gaga är lika bra som något med Rush. I båda dessa exempel handlar det om texter som ska passa genren. Sen om en använder en massa baby, dance, pokerface(lady gaga) etc, istället för leta svåra ord som passar i kvasiintelligenta,pretentiösa fantasy texter(Rush) spelar ingen roll för mig. De är båda skrivna utifrån sin genre och ska passa sin musik.

Men någon som lyssnar på Dylan, Morrissey, Hellström letar nog efter andra saker i musiken än någon som lyssnar på Dream Theater, Metallica, Ozzy.

Men visst kan texten vara viktig. Tycker man är farligt ute om man nervärderar textens betydelse för mycket

Nu menar jag inte texter från Rush fantasyperiod. I ett antal år nu skriver Neil i olika teman på flera av skivorna. På en skiva skrev han kring temat "Ödet" ur olika spekter, på en annan kring temat "Beståndsdelar".

Att skriva så att det "passar genren" kan ju vara något som begränsar en som låtskapare, textförfattare och genren i sin helhet. Jag menar att en låttext värd sitt namn tar sitt ursprung ur en persons behov av att uttrycka något - en åsikt, känsla, ett behov av att beskriva ett skeende eller berättelse. Jag hör ofta låtar där jag blir känslomässigt berörd av musiken utan att för en sekund beröras av texten. Jag berörs av musiken inkl groovet, sången, arret, soundet etc men alla vet att oftas kokar man ihop en text som skall handla om drakar o demoner, snygga tjejer, min älskling har lämnat mig etc bara för att det "ingår i genren".

[wonderboy]

Wdonderboy, du väljer då dina kamper..

Framför mig ser jag en överarbetad musiklärare som förvirrat skriker "SÄNK MOMSEN PÅ DILL!"

Här är nya rön: det är rätt okej som det är

Då ser Du fel. Jag är inte överarbetad (längre), inte musiklärare och anser icke att momsen bör sänkas och framförallt inte på dill. Däremot anser jag att det inte skall vara självklart att man skall kallas upphovsman med den rätt till ersättning det innebär bara för att man bestämmer vad en sångare skall sjunga för text. Den/ de som bestämmer vad resten av musikanterna skall spela och hur brukar inte lönas enligt denna ersättningsprincip. Alltså skall icke heller textförfattaren ersättas enligt denna princip.

Fråga: Vid sk "ordlös sång", t ex jojk, joddling etc - kallas det för text? Får den som kommit på ljuden ersättning såsom varandes textförfattare?

[Demonproducenten]

Däremot anser jag att det inte skall vara självklart att man skall kallas upphovsman med den rätt till ersättning det innebär bara för att man bestämmer vad en sångare skall sjunga för text. Den/ de som bestämmer vad resten av musikanterna skall spela och hur brukar inte lönas enligt denna ersättningsprincip. Alltså skall icke heller textförfattaren ersättas enligt denna princip.

det här är ju en diskussion du ska ta med dina medmusikanter å musikskapare samt den av er som skriver era texter

i övrigt är ju diskussionen helt meningslös annat än om man börjar titta ur "grundförutsättningarna" för hur royalty-fördelning ser ut

kommer jag å pling överens om att vi tar 50/50 så varför ha synpunkter på det?

[wonderboy]

det här är ju en diskussion du ska ta med dina medmusikanter å musikskapare samt den av er som skriver era texter

i övrigt är ju diskussionen helt meningslös annat än om man börjar titta ur "grundförutsättningarna" för hur royalty-fördelning ser ut

kommer jag å pling överens om att vi tar 50/50 så varför ha synpunkter på det?

Nej. Detta är en mycket större fråga än så. På vilket sätt bidrar en genomsnittlig text mer till verkshöjden än andra, musikaliska insatser? I de flesta fall då jag hälsat på i studios där en musiker håller på att spela in så vet de flesta i studion inget om texten - har ännu inte ens hört den.

I andra sammanhang där jag träffar grupper o artister, alltifrån okända till lite mer etablerade, hämvisas så gott som alltid till textförfattaren om jag undrar något över texterna. Jag hävdar att i majoriteten av alla låtar har inte ens de andra musikerna i den aktuella gruppen en susning om vad texten handlar om. Däremot har alla mycket att säga om det musikaliska. Handen på hjärtat, hur ofta diskuterar Ni textinnehåll och hur det bör påverka/ förhöja musiken med Er grupp/ Era kunder i studion? Jämför detta med hur Ni diskuterar/ ändrar de musikaliska insatserna, både i replokal och i studio.

[Claes Holmerup]

Däremot anser jag att det inte skall vara självklart att man skall kallas upphovsman med den rätt till ersättning det innebär bara för att man bestämmer vad en sångare skall sjunga för text. Den/ de som bestämmer vad resten av musikanterna skall spela och hur brukar inte lönas enligt denna ersättningsprincip. Alltså skall icke heller textförfattaren ersättas enligt denna princip.

Textförfattaren är ju upphovsman till texten. Jag ser faktiskt inte skillnaden.

Om man slutar ge ersättning till textförfattaren, så kommer man i förlängningen antagligen inte att se så mycket annat än "yeah, baby", "c'mon", "move your body", "call on me" och andra totalt meningslösa one-liner texter, eftersom de flesta inte vill lägga ner en massa tid och energi utan någon chans till ersättning om/när det kommer några intäkter för låten i fråga.

Det finns visserligen många sådana texter redan idag - och i sådana lägen håller jag med dig om att texten är värdelös och inte borde vara berättigad till ersättning, eftersom man lika gärna kan låta datorn slumpa ut fraser, men det är trots allt väldigt många som tänker igenom sina texter och verkligen försöker göra ett sammanhang eller story av texten - och då är de absolut att betrakta som upphovsmän som ska ha sin del av kakan.

Till syvende och sist, så är fördelningen alltid en fråga för upphovsmännen att komma överens om - och inget man kan eller bör göra till någon generell regel. Att ta bort textförfattarens rättigheter blir ju samma sak som att basisten, gitarristen och keyboardisten inte ska ha några rättigheter till de basgångar och ackordföljder som de är upphov till. Vem ska egentligen ha upphovsrätten då?

[laxlaxlax]

På vilket sätt bidrar en genomsnittlig text mer till verkshöjden än andra, musikaliska insatser?

Du missade demonens poäng.

Han menar att det är upp till var och en att bestämma fördelningen av upphovsrätten. På vilket sätt svarade du på det?

Redigerat 12 juni 2009 av laxlaxlax

[Claes Holmerup]

På vilket sätt bidrar en genomsnittlig text mer till verkshöjden än andra, musikaliska insatser?

Den bidrar i väldigt hög grad, eftersom det är leadsången som kommer fram tydligast - och den är den mest informationsbärande delen i musiken eftersom den innehåller både melodi och text. Melodi och text hör intimt ihop och definierar låten - och gör att man kommer ihåg hur den går.

Som jag sade tidigare, så är det nästan alltid melodi och text som folk sjunger om man ber dem visa hur en låt går. Det finns undantag, när riff är väldigt framträdande, exempelvis "Smoke on the water", där nog hela världens befolkning kan sjunga gitarriffet, men väldigt många har troligen inte en aning om hur melodin går i versen. Sådant är dock undantag. Eftersom vi kommunicerar med varandra genom tal och skrift, så är och förblir texten tillsammans med melodin en av de viktigaste beståndsdelarna i låten, medan kompet egentligen är av ganska underordnad betydelse för genomsnittslyssnaren.

Sedan skiljer det en del mellan olika genre, så det finns egentligen inget man kan säga om detta, som gäller i alla lägen.

[Stolle]

Rolig diskussion detta! Jag känner nog spontant att jag håller med Wonderboy om att 50% är på tok för mycket för textförfattaren. Dels håller jag nog med om att texten inte bidrar så mycket till musikens värde. (En bra text kan dock höja en låt från bra, till väldigt bra. Att jag gillar Pink Floyds "The Wall" så mycket hänger delvis ihop med texterna. Temat berör mig så mycket att jag kan se förbi, och t.o.m. uppskatta, den stundtals bedrövliga musiken då den passar in i narrativet. Med det sagt så kan jag mycket väl uppskatta bra musik med mediokra texter. Gränsen går någonstans vid grammatiska fel [blind Guardians "Lord of the rings" någon?] eller främlingsfientliga texter. Då blir texten ett hinder, eller en distraktion, för att nå musiken).

Dels har aldrig textförfattandet upptagit på långa vägar så mycket tid och energi, i något av de musikprojekt jag varit aktiv i, som musikskapandet. Textförfattandet blir då orimligt lönsamt jämfört med musikskapandet. Förvisso borde jag kanske vara försiktig med att dra induktiva slutsatser utifrån de projekt jag varit inblandade i. Det är ju fullt möjligt att situationen ser annorlunda ut för andra.

Fast kanske är detta inte något egentligt problem då ni pratar om "fri fördelning". Detta låter ju som en utmärkt idé. Är det ett nytt fenomen? När jag skrev publishing-kontrakt med ett gammalt band för ett gäng år sedan så talades det aldrig om den möjligheten från publishing-bolagets sida. Detta trots att vi uttryckte precis sådana tankar som rått i denna tråd för dem. Vi ansåg inte att textförfattaren borde få 50% men detta gick inte att ändra hävdade de. Vi löste det internt genom att komma överens om att dela allt rakt av på fyra oavsett vad som stod på papperet då vi upplevde att alla bidrog lika mycket. Märkligt att ingen nämnde "fri fördelning".

[wonderboy]

Fråga: Vid sk "ordlös sång", t ex jojk, joddling etc - kallas det för text? Får den som kommit på ljuden ersättning såsom varandes textförfattare?

Kan någon svara på detta? Jag menar också att många texter skrivs på ett liknande sätt, mer utifrån soundet som ett visst ord ger än innebörden och att många texter uppenbarligen är gjorda utan närmare eftertanke än att sångaren skall ha något att sjunga. Jag menar alltså att många texter fyller en "ljudfunktion" mer än att de vill berätta något.

[wonderboy]

Du missade demonens poäng.

Han menar att det är upp till var och en att bestämma fördelningen av upphovsrätten. På vilket sätt svarade du på det?

Nej då, jag missade inget! Dock missar Ni min poäng. Om man tittar i kontraktspapper, formulär på nätet (t ex STIM) och gammal hävd så är det så att textförfattaren föreslås få lika stor del av kakan som musikskaparen. Fri fördelning finns, javisst! Frågan är om det praktiseras tillräckligt. Jag gör ju ett, något tillspetsat, debattinlägg där jag hävdar att textförfattarens "upphöjelse", bl a avseende ersättning och erkännande, många gånger står helt fel i proportion till hur viktigt det är för den totala kompositionen. Det finns bra texter. Det finns flera exempel på hur låtskrivande börjar med text - då tycker även jag att textförfattaren skall ha rätt till ersättning enligt givna normer.

Jag hävdar dock att i mycket av dagens musik finns andra beståndsdelar, viktiga för kompositionen, som inte har rätt till ersättning enligt samma principer utan man är utelämnad till upphovsmännens goda vilja att dela med sig. Det är nya tider. Den som bidrager med att ha skapat ett sjujädrans svängigt rytmpaket är MER bidragande till en låts verkshöjd än den som som skrivit "Baby, love me all night long, come and sing a silly song".

[Rabieshund]

Finns ju många låtar där texterna väger mer än musiken också.. Bandet Spearmint har ett konceptalbum som handlar om ett förhållande från början till slut som jag lyssnade väldigt mycket på för några år sen när jag var i en sån situation och alla texterna passade löjligt bra in på hur jag mådde, som att låtarna var skrivna om mig. Utan texterna hade det ju inte haft någon koppling till mig på något sätt.

Jag tror fortfarande att du bara har lyssnat på för många låtar med apdåliga texter och inte upplevt när en låt verkligen kopplat med dig. Är Rush ditt favoritband så förstår jag..... 😛

Redigerat 12 juni 2009 av Rabieshund

[Claes Holmerup]

Fråga: Vid sk "ordlös sång", t ex jojk, joddling etc - kallas det för text? Får den som kommit på ljuden ersättning såsom varandes textförfattare?

Kan någon svara på detta? Jag menar också att många texter skrivs på ett liknande sätt, mer utifrån soundet som ett visst ord ger än innebörden och att många texter uppenbarligen är gjorda utan närmare eftertanke än att sångaren skall ha något att sjunga. Jag menar alltså att många texter fyller en "ljudfunktion" mer än att de vill berätta något.

Vid jojk o dyl så finns det ingen text - och inte heller någon textförfattare, så där finns det inget problem.

Även om många texter kanske görs som du beskriver, så är det långt ifrån någon majoritet - och det gör därför inte att man skulle ta bort upphovsrätten för textförfattare generellt.

Om man gör en låt genom att jamma tillsammans, så får sångaren förstås hitta på något mer eller mindre konstigt att sjunga under tiden, eftersom det inte finns någon text skriven ännu - men jag har faktiskt aldrig varit med om att man utgår från sådant jollrande när man sedan gör texten (utom kanske när man var typ 12 år eller något och inte kunde engelska ordentligt...), utan i alla band jag har varit med, har texten skrivits som en story eller liknande. Visst anpassar man alltid ordval så att det fungerar rymtiskt och melodiöst ihop med musiken och melodin, men inte på bekostnad av innehåll i texten.

Sådana "ljudtexter" som du beskriver, är kanske vanligt i andra genre än de jag har spelat och gjort låtar i, men det är faktiskt inget förfarande som jag känner igen från diskussioner med andra heller.

[wonderboy]

Textförfattaren är ju upphovsman till texten. Jag ser faktiskt inte skillnaden.

Om man slutar ge ersättning till textförfattaren, så kommer man i förlängningen antagligen inte att se så mycket annat än "yeah, baby", "c'mon", "move your body", "call on me" och andra totalt meningslösa one-liner texter, eftersom de flesta inte vill lägga ner en massa tid och energi utan någon chans till ersättning om/när det kommer några intäkter för låten i fråga.

Det finns visserligen många sådana texter redan idag - och i sådana lägen håller jag med dig om att texten är värdelös och inte borde vara berättigad till ersättning, eftersom man lika gärna kan låta datorn slumpa ut fraser, men det är trots allt väldigt många som tänker igenom sina texter och verkligen försöker göra ett sammanhang eller story av texten - och då är de absolut att betrakta som upphovsmän som ska ha sin del av kakan.

Till syvende och sist, så är fördelningen alltid en fråga för upphovsmännen att komma överens om - och inget man kan eller bör göra till någon generell regel. Att ta bort textförfattarens rättigheter blir ju samma sak som att basisten, gitarristen och keyboardisten inte ska ha några rättigheter till de basgångar och ackordföljder som de är upphov till. Vem ska egentligen ha upphovsrätten då?

Jag håller i mångt och mycket med Dig. Jag menar dock att idag görs musik på helt andra sätt än för 30 år sedan, säkert på gott och ont. Den gamla schablonen av en man framför flygeln med notpappret i ena handen och textpappret i den andra år ju inte riktigt i överensstämmelse med verkligheten idag, om ens då. Idag kan en låtidé börja med en trumloop. Det groovet kan sätta tonen för resten av låtskapandet. I P1 för ett par veckor sedan diskuterades låttexter förr och nu av ett antal kulturpersonligheter från olika fält och olika åldrar. Man var rörande överens om att kvaliteten generellt hade sjunkit, trots lysande undantag. Historieberättande och budskap var satta på undantag, menade man. Att skriva genretypiskt var en boja som hindrar nya, autentiska texter att komma fram. Man kom också fram till att det sångaren sjunger nu för tiden mer var att betrakta som ett instrument (rösten) som "spelar" olika ljud som låter rätt i den musikstil som låten genremässigt hör hemma.

[wonderboy]

Rolig diskussion detta! Jag känner nog spontant att jag håller med Wonderboy om att 50% är på tok för mycket för textförfattaren. Dels håller jag nog med om att texten inte bidrar så mycket till musikens värde. (En bra text kan dock höja en låt från bra, till väldigt bra. Att jag gillar Pink Floyds "The Wall" så mycket hänger delvis ihop med texterna. Temat berör mig så mycket att jag kan se förbi, och t.o.m. uppskatta, den stundtals bedrövliga musiken då den passar in i narrativet. Med det sagt så kan jag mycket väl uppskatta bra musik med mediokra texter. Gränsen går någonstans vid grammatiska fel [blind Guardians "Lord of the rings" någon?] eller främlingsfientliga texter. Då blir texten ett hinder, eller en distraktion, för att nå musiken).

Dels har aldrig textförfattandet upptagit på långa vägar så mycket tid och energi, i något av de musikprojekt jag varit aktiv i, som musikskapandet. Textförfattandet blir då orimligt lönsamt jämfört med musikskapandet. Förvisso borde jag kanske vara försiktig med att dra induktiva slutsatser utifrån de projekt jag varit inblandade i. Det är ju fullt möjligt att situationen ser annorlunda ut för andra.

Fast kanske är detta inte något egentligt problem då ni pratar om "fri fördelning". Detta låter ju som en utmärkt idé. Är det ett nytt fenomen? När jag skrev publishing-kontrakt med ett gammalt band för ett gäng år sedan så talades det aldrig om den möjligheten från publishing-bolagets sida. Detta trots att vi uttryckte precis sådana tankar som rått i denna tråd för dem. Vi ansåg inte att textförfattaren borde få 50% men detta gick inte att ändra hävdade de. Vi löste det internt genom att komma överens om att dela allt rakt av på fyra oavsett vad som stod på papperet då vi upplevde att alla bidrog lika mycket. Märkligt att ingen nämnde "fri fördelning".

Precis! Jag har flera gånger varit med om att en enskild musiker kommer upp med en basgång, trumtakt etc som ändrar inriktningen på hela komposititonen. När upphör något att vara en arrangemangsidé och istället blir en del av komponerandet? Blir den kreative musikern i detta fall, i Er mening, upphöjd till upphovsman? Hur skulle Du göra? Skulle Du låta honom/ henne stå med som kompositör? Varför / varför inte? Var går gränserna? Basisten som slänger ihop texter bara för att ingen annan vill och egentligen inte kan göra något annat än att rimma baby, maybe? Är det så självklart att han skall stå med?

[Claes Holmerup]

Jag håller i mångt och mycket med Dig. Jag menar dock att idag görs musik på helt andra sätt än för 30 år sedan, säkert på gott och ont. Den gamla schablonen av en man framför flygeln med notpappret i ena handen och textpappret i den andra år ju inte riktigt i överensstämmelse med verkligheten idag, om ens då. Idag kan en låtidé börja med en trumloop. Det groovet kan sätta tonen för resten av låtskapandet. I P1 för ett par veckor sedan diskuterades låttexter förr och nu av ett antal kulturpersonligheter från olika fält och olika åldrar. Man var rörande överens om att kvaliteten generellt hade sjunkit, trots lysande undantag. Historieberättande och budskap var satta på undantag, menade man. Att skriva genretypiskt var en boja som hindrar nya, autentiska texter att komma fram. Man kom också fram till att det sångaren sjunger nu för tiden mer var att betrakta som ett instrument (rösten) som "spelar" olika ljud som låter rätt i den musikstil som låten genremässigt hör hemma.

Rösten har alltid varit ett instrument bland många - men det mest betydelsefulla instrumentet, eftersom det bär fram melodin som kännetecknar låten och ger den verkshöjd.

Det som enskilda instrument spelar, uppnår väldigt sällan verkshöjd, utan det är som regel främst melodin som gör det - och i melodin ingår även texten.

[Claes Holmerup]

Precis! Jag har flera gånger varit med om att en enskild musiker kommer upp med en basgång, trumtakt etc som ändrar inriktningen på hela komposititonen. När upphör något att vara en arrangemangsidé och istället blir en del av komponerandet? Blir den kreative musikern i detta fall, i Er mening, upphöjd till upphovsman? Hur skulle Du göra? Skulle Du låta honom/ henne stå med som kompositör? Varför / varför inte? Var går gränserna? Basisten som slänger ihop texter bara för att ingen annan vill och egentligen inte kan göra något annat än att rimma baby, maybe? Är det så självklart att han skall stå med?

Skapar man en låt ihop, så sätter man som regel alla inblandade som upphovsmän - åtminstone enligt min erfarenhet...

Är det en väldigt speciell text så kan textförfattaren gott stå som ensam textförfattare, men om det är en schablontext utan innehåll, som är typ ett nödvändigt ont, så kan man ju sätta alla som upphovsmän till den också, så blir det en vettig fördelning.

[wonderboy]

Finns ju många låtar där texterna väger mer än musiken också.. Bandet Spearmint har ett konceptalbum som handlar om ett förhållande från början till slut som jag lyssnade väldigt mycket på för några år sen när jag var i en sån situation och alla texterna passade löjligt bra in på hur jag mådde, som att låtarna var skrivna om mig. Utan texterna hade det ju inte haft någon koppling till mig på något sätt.

Jag tror fortfarande att du bara har lyssnat på för många låtar med apdåliga texter och inte upplevt när en låt verkligen kopplat med dig. Är Rush ditt favoritband så förstår jag..... 🙂

rush är inte mitt favoritband. Jag nämnde att jag har hört ett par texter av dem på sistone som berörde mig och att musiken underströk det som texten handlade om, till skillnad från t ex Dylan. Jag älskar musik. Jag älskar musik även när texten är kass. Denna musik kan ge mig en lika stor och t o m större njutning än en bra låt med en kanonbra text. En bra melodi/ låt talar till Dig oavsett om den framförs av en sångare eller saxofon. En bra text ovanpå detta kan göra det ännu bättre. Detta är dock relativt sällsynt.

Jag har inget jag kan/ vill uttrycka i en sångtext. Jag får utlopp för allt jag vill berätta i och med musiken jag gör.

[Claes Holmerup]

rush är inte mitt favoritband. Jag nämnde att jag har hört ett par texter av dem på sistone som berörde mig och att musiken underströk det som texten handlade om, till skillnad från t ex Dylan. Jag älskar musik. Jag älskar musik även när texten är kass. Denna musik kan ge mig en lika stor och t o m större njutning än en bra låt med en kanonbra text. En bra melodi/ låt talar till Dig oavsett om den framförs av en sångare eller saxofon. En bra text ovanpå detta kan göra det ännu bättre. Detta är dock relativt sällsynt.

Jag har inget jag kan/ vill uttrycka i en sångtext. Jag får utlopp för allt jag vill berätta i och med musiken jag gör.

Du kanske ser det i ett lite för snävt perspektiv i så fall... 🙂

Om du inte kan eller vill uttrycka någonting i en text, så sätter du personligen inget värde på texten och ser heller inget värde i andras texter - men det är ju många andra som gör det och som verkligen bryr sig om vad texten handlar om, så du ska kanske inte vara för snabb med att döma ut andras insatser bara för att du inte värdesätter ditt eget textskrivande.

Jag älskar musik med starka sånginsatser. Det är därför jag gillar exempelvis både soul och opera (och ibland viss hårdrock). Till starka sånginsatser krävs det en text som kan beröra på något sätt, för att sätta guldkant på hela anrättningen - medan en kass text gör att det blir helt förstört.

En text om hjärta och smärta kan också vara bra. Det handlar ju då om starka känslor som tillsammans med en bra sånginsats och vackra tongångar, kan beröra mer än något annat.

Om texten däremot är helt utflippad eller handlar om något som jag inte kan förlika mig med, så blir hela låten kass i mina öron - även om det skulle vara Luther Vandross eller Pavarotti som sjöng och även om låten i övrigt är bra.

[Lee]

Nu menar jag inte texter från Rush fantasyperiod. I ett antal år nu skriver Neil i olika teman på flera av skivorna. På en skiva skrev han kring temat "Ödet" ur olika spekter, på en annan kring temat "Beståndsdelar".

Rush är mitt favoritband. Men nej, jag blev nog inte Rush-fan pga av texterna egentligen. 🙂

Men jag kan inte låta bli att reflektera över en sak som Hacke var inne på: text och melodi.

Det händer ibland att folk vill att man skall sätta text till deras musik, både på detta forum och andra. Eftersom det låter kul så laddar man hem och lyssnar. Och hittar ingen melodi!?! Däremot ett jättesnyggt komp och fräcka gitarrer och solon, men i grunden är det ändå A-D-E-A och så rullar vi runt det förutom ett Hm som dyker upp. Vid något enstaka tillfälle har jag skrivit text och melodi till det. Är jag då både textförfattare och kompositör? Och vad är han som skrev musiken, eller egentligen kompet till melodin? Jag hade säkert inte skrivit melodin om jag inte hade hört bakgrunden, men å andra sidan hade han inte drömt fram melodin utan bara lirat lite kul riff. Och om någon gör en cover och använder melodin och texten? Vem har då rätt till allt? Om det var jag själv som gjorde ett annat komp med samma ackord och min melodi och text så hade det varit solklart (förutsatt att låten inte redan var förlagd).

Fan va långrandingt!!! Det jag vill komma till är att folk ibland vill ha text till sin musik och så har de inte ens skrivit någon melodi, utan bara rattat ihop en massa ackord. Är de då kompositörer? (Och hur off-topic blev jag nu? Sorry WB)

On-topic: Jag tycker att texten har underordnad betydelse (för det mesta) och hustrun tycker precis tvärt om (för det mesta).

[wonderboy]

Rush är mitt favoritband. Men nej, jag blev nog inte Rush-fan pga av texterna egentligen. 😛

Men jag kan inte låta bli att reflektera över en sak som Hacke var inne på: text och melodi.

Det händer ibland att folk vill att man skall sätta text till deras musik, både på detta forum och andra. Eftersom det låter kul så laddar man hem och lyssnar. Och hittar ingen melodi!?! Däremot ett jättesnyggt komp och fräcka gitarrer och solon, men i grunden är det ändå A-D-E-A och så rullar vi runt det förutom ett Hm som dyker upp. Vid något enstaka tillfälle har jag skrivit text och melodi till det. Är jag då både textförfattare och kompositör? Och vad är han som skrev musiken, eller egentligen kompet till melodin? Jag hade säkert inte skrivit melodin om jag inte hade hört bakgrunden, men å andra sidan hade han inte drömt fram melodin utan bara lirat lite kul riff. Och om någon gör en cover och använder melodin och texten? Vem har då rätt till allt? Om det var jag själv som gjorde ett annat komp med samma ackord och min melodi och text så hade det varit solklart (förutsatt att låten inte redan var förlagd).

Fan va långrandingt!!! Det jag vill komma till är att folk ibland vill ha text till sin musik och så har de inte ens skrivit någon melodi, utan bara rattat ihop en massa ackord. Är de då kompositörer? (Och hur off-topic blev jag nu? Sorry WB)

On-topic: Jag tycker att texten har underordnad betydelse (för det mesta) och hustrun tycker precis tvärt om (för det mesta).

Gör Du en melodi är Du definitvt medkompositör!!!! Har Du blivit ombedd att skriva en text bör Du förhadla enl fria fördelningen.

[debatt]

Jag minns allra första gången när jag var inne på STIMs sida och skulle registrera. Jag minns att jag blev förvånad över procentsatsen 50% till textförfattaren. Vad tacksamt för mig som textförfattare, tänkte jag då. Kanske att vb skulle ha 30% istället?

Sedan är Hackemans påpekande om "melodiskapandet" av betydelse. Många gånger gör ju den som skriver texten kanske också melodin. Då är de 30 procenten mer än väl befogade.

Det som Die Hard snuddade vid är nog också säkert rätt, detta att de som "bara" uppskattar texterna förmodligen aldrig själva spelat instrument. Det där känner jag igen från nästan alla jag möter. De tycker inte låtarna börjar förrän texten börjar och slutar i samma ögonblick som texten tar slut, eller ska jag hellre säga: den slutar egentligen i det ögonblick refrängen börjar att upprepas på slutet. För de textraderna har de ju redan hört. Det är min verklighet.

Man kommer ju överens om fördelningen sinsemellan. När vi gjort låtar har jag alltid lagt in procent till varenda musiker! Även om man så bara skulle spela triangel... Det kanske är extremt ovanligt.

😛

//:debatt

Redigerat 12 juni 2009 av debatt

[Claes Holmerup]

Man kommer ju överens om fördelningen sinsemellan. När vi gjort låtar har jag alltid lagt in procent till varenda musiker! Även om man så bara skulle spela triangel... Det kanske är extremt ovanligt.

Nej - inte om man spelar i ett band. Där är det nog väldigt vanligt att alla bandmedlemmarna skrivs in som upphovsmän, så att det inte blir osämja i bandet när någon ska ha större ära än någon annan...

[debatt]

Njaa... fast i konvolut och booklets så ser man ofta (iaf för mina favoritband) att det oftast är en enda person som stått som upphovsman, även om det många år senare i dokumentärer och memoarer framkommer att de tillsammans komponerat en låt.

Men det kanske är skillnad på vad som står i en booklet och vad som rapporteras in till STIM/liknande organisationer?

Redigerat 12 juni 2009 av debatt