Är jag slutkörd?

[John89]

Hej allesamman!

Jag har ett problem, för ett bra tag sedan så slutade jag att "bygga" färdigt mina låtar så att säga eftersom jag tyckte att det var dags att förbättra min mixing. Jag bestämde mig för att istället lära mig mer om olika slags plugins (effecter, VST's/synthar etc.)

Jag har förbättrats kvalitetsmässigt en bit men det finns fortfarande mycket kvar.

när jag för ett tag sedan skulle börja göra låtar så började allt kännas fel helt plötsligt till och med idag (och detta kasnke kommer att fortsätta, vad vet jag).

Varge gång jag sätter mig i studion sålåter allt fel, det låter känns som om allt jag har i huvet bara blir skit och sedan tappar jag humöret och lägger ner skiten.

jag känner också nu att det har tagit stopp gällande mitt utvecklde inom musiken över huvud taget.....

är jag slutkörd? behöver jag någon som kan vägleda mig och ge mig en liten "gå-igång-spark"? finns det någon annan som har haft det likadant?

Grejen är att jag älskar musiken så mycket och vill helst inte lägga av, men i och med att jag känner att jag blir förbannad och ger upp så fort vet jag inte vad som pågår, det känns som om jag har tappat inspirationen.

Vore jätte snällt och kanske lärorikt om jag fick lite feedback på detta, jag kanske hittar en lösning, så snälla skriv vad ni tänker på efter att ni läst detta.

Jag ber om ursäkt om detta är fel plats att lägga upp denna tråd på/ säg till så lägger jag upp den på den rätta, vilken plats det nu är...

Tack // John

[Anders F]

Hejsan

Det kanske är så att du har utvecklats mer än du tror och därför inte blir nöjd med resultatet du får fram. Du har kanske utvecklat ditt öra så pass mycket nu, och att du bara nu behöver lära dig att nå fram till det du hör. Om du har kommit dit så har du kommit långt på väg!

Bara sitt och lek och testa nya saker för att se hur du lättast når fram till det du hör nu för tiden blir nog mitt tips. Och ge inte upp!

MVH

Anders

[Hellpig]

Öva öva öva, är ju det man brukar säga. Och det är sant. Det är en trappa att bli bättre och trappstegen är höga ibland - det tar tid att komma upp +1 i nivå... det är i alla fall så jag upplever det. Det är bara att bita ihop och köra på så kommer det!

[DieHard (oregistrerad)]

Att hamna i svackor där allt blir statiskt händer alla eller har hänt i alla fall. Det är viktigt då att man inte ger upp. Börja med att lägga ned alla krav du har på dig själv. Det är ett säkert sätt att hämma sig på. Lyssna på annat som du normalt inte lyssnar på. Gör låtar som inte är i din genre. Mixa andras material, gärna nåt som du också normalt inte lyssnar på. ÄVen låta allt vila några dar, nån vecka eller så. Att sitta och bli förbannad är som sagt var det sämsta som finns. Man åstadkommer ingenting med det.

Ilskan som kommer ur dig är uppenbart sprungen ur frustration. Att lära sig bli en skicklig musiker, producent etc. tar år att förfina. Det är som alla konstarter nåt som tar många år. Om Dali hade gjort som dig och slängt penseln och sagt nu skiter jag i det här hade han aldrig blivit det geni han var. Att vara talangfull kan vara en fördel men allt som oftast en nackdel. Talangfulla är oftast lata av naturen och världen är full av misslyckade talanger. De som kommer nånstans arbetar hårt för att nå dit dem vill. Det spelar ingen roll om ditt mål är att bli en musiker etc. som vill leva på ditt musicerande eller bara vara en hobbymusiker. Vill man utvecklas och bli bra krävs mycket hårt arbete och uppoffringar som tar sin tid. Dessa stagnerande perioder som du nu upplever är faktiskt väldigt lärorik. Även om du nu inte inser det kommer du inse det så småningom. Såg inte allt för länge sen videon mix it lik a record. Den är gjord av en ljudtekniker i världsklass. Han sade själv att han gick igenom en lång period där inget verkade hända och inget verkade förbättras och hur frustrerande det var. Hur kommer man förbi det? Som mössen i Askungen säger hon bara jobbar, jobbar och jobbar. Var medveten att du inte är ensam om det här.

[Johan Royen]

Det som funkade mig var att tvinga mig själv att göra klart några låtar. Om man hela tiden kastar bort halva låtar och börjar om blir man jävligt bra på att skriva halva låtar. Att kunna göra klart låtar är en jävligt underskattad egenskap.

Sätt upp ett mål: vad tycker du är rimlig tid att lägga ned på en låt? Säg en vecka. Bestäm dig sedan för att du ska göra en låt på en vecka, skitsamma hur det låter bara den blir klar. Sedan gör du samma sak igen och igen och igen så har du 52 låtar när det gått ett år, samt en jävla massa erfarenhet -- en annan grej som är väldigt underskattad.

[drloop (oregistrerad)]

Hårt arbete är 90% av grejen.

Det är fan inte alltid kul.

[Neutrik (oregistrerad)]

Det ska vara roligt också för det är ju därför man håller på... i alla fall är det så för mig.

[Matilda (oregistrerad)]

När det gäller låtskrivandet så är mitt tips att hitta någon att komponera med! Jag har hittat min själsfrände där och det är hur mycket värt som helst - så fort det tar stopp så öppnar han en ny dörr och vice versa. Jag skriver även själv men det blir sällan lika bra . Lycka till!!//M

[Neutrik (oregistrerad)]

Jag har hittat min själsfrände där och det är hur mycket värt som helst

Själsfrände? 😄

Tänk vad saker och ting kan förändras! Helt förtrollande faktiskt.

Redigerat 8 maj 2009 av Neutrik

[Stonerbox]

Jag känner helt igen mig. Man går igenom en väldigt mörk period i musik skapandet och det är relativt lätt att tappa humöret och lusten.

Man känner sig dålig och tror att det kommer man för bli. Men i själva fallet är det en nödvändighet att ta sig igenom och inte ge upp. Dom höga kraven kan vara både på gott och ont, dom fick mig att försöka sluta med musik helt, men det var så bedrövligt att det det var ingen möjlighet för mig.

Så tillbaka upp på hästen bara, med en ond svans kota (med risk att låta klyschig). ☺️

Det är okej att känna sig slut, men ge inte upp, du kommer tillbaka för eller senare, det lovar jag

/Ben

[DieHard (oregistrerad)]

Det ska vara roligt också för det är ju därför man håller på... i alla fall är det så för mig.

Självklart. Men vissa moment kan ju suga rejält såsom att pilla med editeringen av trumplugg. Kan ta lång tid och är så förbannat tråkigt. Men när man är klar och inser det var värt den tiden då är det kul igen. ☺️

[John89]

Jag antar att det bara är att köra på och stå på sig så att säga... tack för alla svar hittills, känns som om fler har haft samma problem, det ger mig ett visst hopp om att jag kanske kan lyckas ta mig ur denna situation.

fortsätt gärna att skriva, känns bra och få lära hur vissa har klarat sig ut detta.

Tack så jättemycket till alla som svarat hittills...

[Hellpig]

Självklart. Men vissa moment kan ju suga rejält såsom att pilla med editeringen av trumplugg. Kan ta lång tid och är så förbannat tråkigt. Men när man är klar och inser det var värt den tiden då är det kul igen. ☺️

Man skulle kunna säga att man saknar att jobba tillsammans med en riktig trummis. Mne då kanske de börjar dyka upp igen. Och det vore ju inte bra.

[DieHard (oregistrerad)]

Man skulle kunna säga att man saknar att jobba tillsammans med en riktig trummis. Mne då kanske de börjar dyka upp igen. Och det vore ju inte bra.

Du menar för att de inte håller takten lika bra som pluggen eller? ☺️☺️ Snackade med en utländsk man i en kassakö för ett tag sen. Stod där med mitt case och började snacka. Han lirade trummor och mer åt världsmusik och så och sade hur less han var på alla fiolspelare och keyboardister som inte kan lira i takt.

[Lundin]

Tror inte att du är slutkörd men det krävs disciplin att komma tillbaka till låtskrivandet när man dekat ner sig i teknikträsket under en lång tid.. been there - done that.. ( faller såklart fortfarande dit ibland, när månen står fel, och den kreativa hjärnhalvan vägra samarbeta )

Som trummis går jag igång på ett smällande trumsound / svängigt beat och har haft en del trummaskiner, trumsamplers och prylar som man spelar trummor på i ett tidigare liv ( ett riktigt biffigt analogt trumset oxå..) men för att "förenkla processen" och snabbare kunna skapa något började jag använda samples i datorn istället med mjukvara typ Battery 3, Kontakt 3, Stylus RMX m.fl och efter det har skapandeprocessen blivit så styrd mot ett sound som inte är ens eget och har nog under en ganska lång tid sakteliga dalat ned till att bli något opersonligt fultryne utan mersmak mer än att det låter... hmmm...bra?

Det som blev en liten vändpunkt för min del kom när jag, av en slump faktiskt, köpte Native Instruments Maschine för två veckor sen... kreativiteten har väl ökat ungefär 400% sen dess... helt och hållet baserat på att produkten är väldigt spelbar som performance-pryl och att man inte behöver titta på datorskärmen när man skapar, bara att lyssna sig fram till några bra grundljud och sen panga på.

Så mitt råd får bli: Leta rätt på vad som triggar dig och din kreativitet, fokusera på det och lär dig att disciplinerat använda detta när du får lust att göra musik.. resten kommer garanterat automatiskt, och då har du tekniken i ryggen istället för mitt i pannan.

Lycka till

[slejnard]

Jag har nog både varit och är där ibland. Det som hjälper mig mest ur svackor är att spela med andra. Mest IRL men även via samarbeten bla här på forumet 🙂 . Ta vara på alla tillfällen du får att spela. Hitta på galenskaper. Jag har tex en idé nu att fråga mina festande grannar från Armenien om de vill jamma nån dag! 🙂 Allt för att bryta tristess å sura blickar...

Sen får man nog acceptera att inspiration går i vågor och då gäller det att finna den snabbt! Gör som Lundin säger och skippa tekniken för en dag eller nåt sånt....vin hjälper åxå! 😉

[DieHard (oregistrerad)]

....vin hjälper åxå! 🙂

Ähh för fan visa att du är sann norrlänning och ta din norrlands guld och säg schhuuu(hur fan ska man stava det? 😉 )....jo..men jo visst....

[Neutrik (oregistrerad)]

Ähh för fan visa att du är sann norrlänning och ta din norrlands guld och säg schhuuu(hur fan ska man stava det? 😉 )....jo..men jo visst....

I Norrbotten säger man inte så... Här säger man snör, jo och nå. Ordet "nå" är väldigt användbart i alla situationer när man ska ifrågasätta nåt. Då säger man bara kort å gott "nå" som frågeställning.

Snör dom felaktiga uttrycken.. 🙂

[Corto M]

Kände så förra veckan, då gick jag back to basics.

Gjorde en så enkel låt jag kunde , trummor, bas gitarr sång

och försökte få det att låta bra.

(Och det gjorde det till min oerhörda lättnad.)

Jag tror precis som nån sa att du utvecklats lite fort, tänk på det som växtvärk

men att göra något okomplicerat rensar liksom bort pretentionerna.

Låten är ju bara för dig, för att du ska få ordning i skallen.

Min låt blev en av de bättre jag gjort på ett bra tag...

[Alexho]

Jag har precis varit i din sits!! Jag löste "problemet" genom att börja ett samarbete. Att bolla med varandras åsikter och idéer är fantastiskt roligt! Finns säkert någon här på forumet som är sugen.

Redigerat 26 maj 2009 av Alexho

[nattvaktaren]

Att vara talangfull kan vara en fördel men allt som oftast en nackdel.

Frågan är hur fan du kan veta det?

[Falconshield]

För egen del så har alltid min inspiration gått i vågor, men två intressen som konkurrerar och kompletterar. Spel och Musik.

Så länge jag inte har någon deadline att hålla är detta det ljuva livet. Jag bär alltid på kreativiteten, så när jag känner att det tar emot med musiken så sätter jag mig en vecka och spelar TV-spel (eller gör ett eget spel), sen brukar jag vara tillbaks på banan igen. Har man en deadline(vilket man tyvärr allt som oftast har) så är det bara att bita ihop och göra sitt jobb, punkt slut. Men har du nåt annat intresse: släpp musiken ett tag och koncentrera dig på det andra. Allt hänger ändå ihop. Det ena leder till det andra 🤪

Sen kan jag även varmt rekommendera nya infallsvinklar. Men det är svårt, om inte omöjligt, att bidra med dessa på egen hand. Nya idéer krävs oftast influens utifrån. Kurser och/eller böcker kan vara en god idé.

[chrillen (oregistrerad)]

Du är absolut inte slukörd, som så många redan har skrivit om är du sannolikt vid en tröskel, när man lär sig något nytt ifrågasätter man ofta allt man gjort innan, men när du väl behärskar och har kontroll över de nya kunskaperna så kommer det att lossna, du kommer över tröskeln och befinner dig helt plötsligt ett trappsteg upp, det är en obeskrivligt skön känsla.

Minns ett tillfälle då jag körde fast rejält med trumspelandet, allt bara kändes fel och inspirationen var på botten, av en händelse hade jag tittat på en instruktionsvideo med mästertrumslagaren Simon Philips där han tipsade om en övning som var bra för byggandet av koordination. Jag tänkte att va fan..... varför inte prova, jag övade övade övade, dagarna gick till veckor och månader men det gick helt åt helvete, kunde omöjligt få till övningen eller något annat för den delen. Jag kom till ett vägskäl, antingen lägger jag ned helt med musik eller så ger jag mig fan på att knäcka den här nöten. Jag gav det dock några veckor till, helt plötsligt lossnade det, vet inte varifrån det kom men övningen jag tragglat med så länge kändes helt plötsligt naturlig och enkel, det mest fantastiska var att det var på pricken den typen av övning jag behövde för att dörrar som jag trodde var stängd för mig skulle öppnas. Helt plötsligt befann jag mig ett trappsteg upp, och vilken utsikt, inspirationen bara flödade lyckan var verkligen total.

Varje gång det går trögt så går jag tillbaka till denna händelse och hämtar kraft ur den här upplevelsen, svackorna tycker jag sedan dess har blivit mindre djupa.

Så som många andra redan har skrivit, ge inte upp, det kommer tillbaka och kommer du befinna dig ett trappsteg upp.

MVH

Chrille

[DieHard (oregistrerad)]

Frågan är hur fan du kan veta det?

Ja du kan gissa dig blå utan att någonsin veta hur jag kan veta det

[Fidden]

Att bara bita ihop och traggla vidare, är det verkligen en så bra idé? Känns det inte som man bara gör det värre då? Nog måste väl en längre paus vara bättre?

[snorjohan (oregistrerad)]

Att bara bita ihop och traggla vidare, är det verkligen en så bra idé? Känns det inte som man bara gör det värre då? Nog måste väl en längre paus vara bättre?

Jag har ett liknande problem, fast tvärtom..

Har mina kreativa perioder då en massa idéer tar form och blir till nya låtar. Dessvärre ruttnar jag på tekniken, varför mina låtar också bara blir halvfärdiga.. Att jag dessutom har svårt att få till en text utan att det känns alltför "pretto" gör inte det hela lättare..

Förutom bra musiker skulle jag behöva en producent och en textförfattare som kan ta sig an mina låtidéer och göra nåt av dem.

[jarlo]

Att bara bita ihop och traggla vidare, är det verkligen en så bra idé? Känns det inte som man bara gör det värre då? Nog måste väl en längre paus vara bättre?

Det är nog väldigt individuellt. Jag kommer ihåg när jag höll på att lessna totalt på att jag inte kunde få till housetrummor som ens var i närheten av lika tunga som i mina favoritlåtar. Jag blev förbannad och gav mig fan på att det skulle gå, så jag satt flera 4-5-timmarspass och bara rattade trummor. Det var lite tröttsamt, men otroligt lärorikt. Det lossnade efter ett tag och jag hittade ett sätt att jobba på som jag var nöjd med.

[Lundin]

Jag blev förbannad och gav mig fan på att det skulle gå.

🤪

Skönt att man inte är unik på det planet

[aROCKER]

Man skulle kunna säga att man saknar att jobba tillsammans med en riktig trummis. Mne då kanske de börjar dyka upp igen. Och det vore ju inte bra.

Ajaj, jävligt onödig kommentar, hehehe! 😄😄

/aROCKER