Dur eller paralellen i Moll

[musicpanda88]

Okej om frågan har besvarats (vilket den lär har gjorts antalet ggr.) Så ber jag om ursäkt och erbjuder mig själv som trädgårdsvakt mot kråkor och andra otyg i ett plantage nära dig. Till saken då: Hur vet man, eller rättare sagt rent karaktärsmässigt vad skiljer en låt från att uppfattas som E-moll eller G-dur (bundisen), om båda innehåller samma omfång av toner och ackord (om vi inte bryter allt för mycket på reglerna) varför har vi inte bara en av dem ist för två som för mig bara verkar vara samma ändå fast med annat namn!!??? Hjälp mig, all teori jag läst har kläggat igen mitt maskbo till hjärna 😎

[Valle]

Klangen skiljer ackorden åt (trots att tonerna i skalan är desamma). That's it!

Alla har sina egna knep och erfarenheter — men jag upplever mollackord som lite "tyngre" sinnesstämningsmässigt tänkt (oj, det blev långt), eller kanske lite "vemodigare". Durackord låter neutralt, eller i alla fall lite åt det flippigare hållet.

Men ingen teori i världen kan hjälpa dig att "höra" skillnaden om du saknar tränat/naturligt gehör, musiköra — eller vad nu alla begreppsuppfinnare vill kalla det —, något som många tar för givet.

[JohnD]

Okej om frågan har besvarats (vilket den lär har gjorts antalet ggr.) Så ber jag om ursäkt och erbjuder mig själv som trädgårdsvakt mot kråkor och andra otyg i ett plantage nära dig. Till saken då: Hur vet man, eller rättare sagt rent karaktärsmässigt vad skiljer en låt från att uppfattas som E-moll eller G-dur (bundisen), om båda innehåller samma omfång av toner och ackord (om vi inte bryter allt för mycket på reglerna) varför har vi inte bara en av dem ist för två som för mig bara verkar vara samma ändå fast med annat namn!!??? Hjälp mig, all teori jag läst har kläggat igen mitt maskbo till hjärna ☺️

Det finns en koppling mellan dessa skalor och det "grundläggande ackordet" (i brist på bättre namn) i vardera skala (Em i Em-skalan och G och G-skalan, förstås). Så om ackordsföljden i en låt börjar med Em och inte ens innehåller ett G-ackord någonstans, så är det väl ganska naturligt att prata om Em-skala och inte G? Och omvänt.

Redigerat 27 april 2009 av JohnD

[Sven Bornemark]

Hur vet man, eller rättare sagt rent karaktärsmässigt vad skiljer en låt från att uppfattas som E-moll eller G-dur...

Det enklaste sättet att avgöra detta är att se vilket slutackord låten har. Man brukar alltid landa på hemma-ackordet (tonikan). Majoriteten av alla Emoll-låtar slutar på ett Emoll och melodin på tonen E, t.ex.

Men en låt kan också ha tonarten Emoll i verserna och Gdur i refrängerna.

Egentligen räcker det inte alltid att bara titta på noterna eller läsa ackorden, för örat måste få avgöra hur det ligger till. Efter att man lärt sej spela och har bekantat sej med ett tjog populära låtar, så har man fått en känsla för sådana saker som tonart. Man lyssnar och känner efter. Ovan nämnda beskrivningar på vad som är moll och vad som är dur är ganska typiska. Det handlar om "tonalitet", alltså vilket "tonfall", "dialekt" eller "stämning" ett stycke har.

Exempel 1: Vem kan segla förutan vind. Denna låt kan utan vidare spelas med Emoll som både första och sista ackord. Den kan harmoiniseras så att den är inne och spankulerar i Gdur en stund, men sen går den tillbaks till Emoll.

Exempel 2: Du ska inte tro det blir sommar. Om du försöker spela den här låten med en massa Emoll överallt, så kommer det att låta... annorlunda. Melodin börjar och slutar i Gdur och låten går solklart i Gdur.

[stoferb (oregistrerad)]

Det är ju tur att det inte är någon som helst skillnad på noteringen av en låt om den går i g-dur eller e-moll. Samma förtecken och ackord-beteckningar oavsett tonarterna. :-)

Det handlar väl i grunden om vilken tonart som känns mera "hemma" i sammanhanget. En låt behöver ju inte heller nödvändigvis hålla sig inom en och samma tonart. Det finns en relativt vanlig psalm, nr 45 i svenska psalmboken, kommer inte ihåg namnet, som börjar i e-moll och slutar i g-dur. Det vore totalt meningslöst att bestämt hävda att låten går i det ena eller andra. Den börjar faktiskt i e-moll och blir gradvis alltmer g-durig. Dessutom är det ofta möjligt att göra samma melodi mera G-dur eller mera E-moll bara utifrån vilka ackord man lägger. Samma melodi ändrar ju karaktär mycket beroende på vilka harmonier och figurer som ackompanjerar den.

Sven nämnde några bra knep. Här kommer ett till: C# och D# är en toner som är helt naturliga i e-moll men som inte finns i G-dur. Hittar du många sådana toner som hör till E-moll men inte G-dur i melodin så skulle jag tippa att e-moll passar bättre. Och om t.ex. de vanligaste ackorden i låten är sådana som hör ihop med G-dur snarare än e-moll (inte ett endaste B-dur) så går nog låten i G-dur.

[trombonisten]

Lägg också till att för oss som inte spelar piano (till exempel fiol eller trombon) så är det skillnad på tonerna. En mollters är större än på ett piano, en durters mindre.

Enkel övning. Hitta ett välstämt piano eller synt. Spela C och G. Sjung en vacker durters. Håll tonen och tryck ner E. De flesta av oss upptäcker att pianots E är alldeles förfärligt ostämt. Samma C och G, sjung en vacker mollters. Tryck ner Eb. Lika ostämt det. Den vanliga stämningen vi har på piano har en fantastisk egenskap, den är lika ostämd i alla tonarter. En fantastik uppfinning enligt Bach.

Referenser:

Pythagoras komma http://sv.wikipedia.org/wiki/Pythagoras_komma

Das Wohltemperierte Klavier http://sv.wikipedia.org/wiki/Das_wohltemperierte_Klavier

// Gunnar

[pme (oregistrerad)]

Lägg också till att för oss som inte spelar piano (till exempel fiol eller trombon) så är det skillnad på tonerna. En mollters är större än på ett piano, en durters mindre.

Enkel övning. Hitta ett välstämt piano eller synt. Spela C och G. Sjung en vacker durters. Håll tonen och tryck ner E. De flesta av oss upptäcker att pianots E är alldeles förfärligt ostämt. Samma C och G, sjung en vacker mollters. Tryck ner Eb. Lika ostämt det. Den vanliga stämningen vi har på piano har en fantastisk egenskap, den är lika ostämd i alla tonarter. En fantastik uppfinning enligt Bach.

Referenser:

Pythagoras komma http://sv.wikipedia.org/wiki/Pythagoras_komma

Das Wohltemperierte Klavier http://sv.wikipedia.org/wiki/Das_wohltemperierte_Klavier

// Gunnar

Blir det inte riktigt illa om du spelar med andra instrument då? Om ni nu har samma C och du spelar ett perfekt stämt E och pianot

en vältempererat E.

[stoferb (oregistrerad)]

PME: Det kan låta riktigt illa men som tur är har de flesta instrument ett visst utrymme för intonation. Det går för det mesta att spela någorlunda vältempererat även på trombon. Och stråkinstrumenten till exempel kan ju åstadkomma i princip vilken tonhöjd som helst, svårigheten med att spela fiol är ju snarare att det bara finns 4 fasta toner.

[spass]

Lägg också till att för oss som inte spelar piano (till exempel fiol eller trombon) så är det skillnad på tonerna. En mollters är större än på ett piano, en durters mindre.

Enkel övning. Hitta ett välstämt piano eller synt. Spela C och G. Sjung en vacker durters. Håll tonen och tryck ner E. De flesta av oss upptäcker att pianots E är alldeles förfärligt ostämt. Samma C och G, sjung en vacker mollters. Tryck ner Eb. Lika ostämt det. Den vanliga stämningen vi har på piano har en fantastisk egenskap, den är lika ostämd i alla tonarter. En fantastik uppfinning enligt Bach.

Referenser:

Pythagoras komma http://sv.wikipedia.org/wiki/Pythagoras_komma

Das Wohltemperierte Klavier http://sv.wikipedia.org/wiki/Das_wohltemperierte_Klavier

// Gunnar

liksvävande stämmning finns redan beskrivet på 15-1600-talet av lutenister

även om det praktiskt inte går att stämma helt liksvävande utan en stämapparat

det diskuteras mycket om inte flera orglar under barocken nästan var liksvävande.

liksvävande är däremot inte en vältempererad stämning som många tror

och att skriva att bach tycker liksvävande skulle vara fantastisk är lite kontroversiellt

jag tror tom att det finns källor där han förespråkar vältemperering bara för att få skillnader mellan de olika tonarterna

men samtidigt kunna spela i alla tonarter vilket medelton inte anses kunna.

Blir det inte riktigt illa om du spelar med andra instrument då? Om ni nu har samma C och du spelar ett perfekt stämt E och pianot

en vältempererat E.

om man spelar med ett piano måste man intonera med pianot.

men en brass ensemble eller stråkvartett försöker spela rena inbördes intervall.

även om de spelar med ett piano

men om man spelar en kvintgång så måste man spela för små kvinter och inte rena för att inte hamna helt fel i slutändan.

se pythagoreiskt komma!

därför sjunker också oftast körer för de sjunger rena kvinter

man kan skylla på det iallafall:)

[Freddy]

Här kommer ett till: C# och D# är en toner som är helt naturliga i e-moll men som inte finns i G-dur. Hittar du många sådana toner som hör till E-moll men inte G-dur i melodin så skulle jag tippa att e-moll passar bättre. Och om t.ex. de vanligaste ackorden i låten är sådana som hör ihop med G-dur snarare än e-moll (inte ett endaste B-dur) så går nog låten i G-dur.

Nu är du nog ute och cyklar va? Helt naturliga?

C# och D# ingår väl i E-dur och inte E-moll. Förklara gärna vad du menar.

[spass]

Nu är du nog ute och cyklar va? Helt naturliga?

C# och D# ingår väl i E-dur och inte E-moll. Förklara gärna vad du menar.

det är melodisk moll i uppåtgående rörelse

i neråt är de återställda

men ofta har man dominatens durters i molltonater för att framhäva molltonaliteten: harmonisk moll

alltså ett tex G# i a-moll

[laxlaxlax]

Jag har alltid tänkt att det bestäms av den mörkaste tonen - om den är E så blir det Emoll. G så blir det Gdur

[Freddy]

det är melodisk moll i uppåtgående rörelse

i neråt är de återställda

men ofta har man dominatens durters i molltonater för att framhäva molltonaliteten: harmonisk moll

alltså ett tex G# i a-moll

jorå, jag kan min teori. Men jag ser fortfarande inte vad ditt inlägg tillför frågan utöver att det antagligen kommer förvirra en hel del. 😲

Eftersom frågan handlade om att avgöra vart det tonala centrumet ligger när det handlar om samma toner i G/Em, alltså syftar han nog på ren mollskala och inget annat.

Visst brukar man oftast ha en dominant i dur, dock skulle jag inte säga att det "framhäver molltonalitet". Om något skulle framhäva molltonalitet så skulle det definitivt vara att ha dominanten i moll, som är ovanligare.

[laxlaxlax]

jorå, jag kan min teori. Men jag ser fortfarande inte vad ditt inlägg tillför frågan utöver att det antagligen kommer förvirra en hel del. 😄

Eftersom frågan handlade om att avgöra vart det tonala centrumet ligger när det handlar om samma toner i G/Em, alltså syftar han nog på ren mollskala och inget annat.

Visst brukar man oftast ha en dominant i dur, dock skulle jag inte säga att det "framhäver molltonalitet". Om något skulle framhäva molltonalitet så skulle det definitivt vara att ha dominanten i moll, som är ovanligare.

Jäklar vad ni ställer till det för er.

Nu minns jag varför jag alltid, alltid, avskytt musikteori. 😄

[Freddy]

Jäklar vad ni ställer till det för er.

Nu minns jag varför jag alltid, alltid, avskytt musikteori. 😄

haha, ja visst är det så. Det är lite av min poäng med, jag tycker han slänger ur sig saker som inte har med tråden att göra. Våra inlägg kommer nog bara förvirra det hela.

Din metod funkar oftast bra, se vad som ligger i basen 😄

Ackordet man börjar med och slutar med brukar också tyda på vilken tonart det är. Som andra redan påpekat.

[Sven Bornemark]

jorå, jag kan min teori. Men jag ser fortfarande inte vad ditt inlägg tillför frågan utöver att det antagligen kommer förvirra en hel del. 😄

Eftersom frågan handlade om att avgöra vart det tonala centrumet ligger när det handlar om samma toner i G/Em, alltså syftar han nog på ren mollskala och inget annat.

Det är vanligt att låtar innehåller fler toner än vad som ingår i den rena skalan, speciellt när det gäller en moll-melodi. Åtminstone om vi talar om traditionell psalm-tonalitet. Så jag tycker nog att jakten på C# och D# är ganska fiffig ändå.

Naturligtvis är inte detta en total sanning, men det var inte skribentens avsikt heller. I samtliga resonemang som framförs i denna tråd finns det EN MÄNGD undantag.

Själv sitter jag och grunnar på vilken tonart Gershwins "The man I love" går i. Den börjar och slutar i Gdur. Men inte kan väl en Gdur-låt ha G7 som andra ackord och sedan gå till Dm??? Det är ju rätt knäppt.

Men jodå, den går faktiskt i Gdur (och sticket i Emoll). Det är fantastiskt vacker melodi som tar sej friheter!

[spass]

jorå, jag kan min teori. Men jag ser fortfarande inte vad ditt inlägg tillför frågan utöver att det antagligen kommer förvirra en hel del. 😄

Eftersom frågan handlade om att avgöra vart det tonala centrumet ligger när det handlar om samma toner i G/Em, alltså syftar han nog på ren mollskala och inget annat.

Visst brukar man oftast ha en dominant i dur, dock skulle jag inte säga att det "framhäver molltonalitet". Om något skulle framhäva molltonalitet så skulle det definitivt vara att ha dominanten i moll, som är ovanligare.

dominant är i dur annars blir det en annan funktion.

så om det är ett stycke utan förtecken och det kommer ett E-dur

så är det ett säkert tecken att låten eller delar av låten är i a-moll

[DeVerT]

OK, för att försöka göra det här lite enklare (om jag nu kan 😑)

 

Oftast brukar en låt börja och sluta på Tonika, Alltså ackordet G i Gdur eller Em i Emoll.

Låt oss då säga att du har en melodi, men har inte satt ut akord till låten. Då kan du titta på tonerna i den första respektive sista takten. Försök se vilka toner som är gemensamma med ackorden.

Hittar du till exempel grundton och ters i Em så kan man nog säga att det är det som är tonarten (i de flesta fall), även om den sen mitt i låten går till durparallell eller helt byter tonart.

Hoppas det går att förstå

[musicpanda88]

Jäklar vad svar det blev här 😮 I vilket fall som helst, för att sammanfatta det hela så är valet av de två parallela tonarterna i moll och dur en fråga om karaktär och ackord följd? Även om de må innehålla exakt samma ackord så skulle tex en låt i E-moll utan moll ackord aldrig vara något annat än G-dur? Är jag rätt ute? Hur kommer det sig förresten att nästan alla låtar börjar på grundtonen i dess givna skala? /mvh Leo 🙂

[ake]

dominant är i dur annars blir det en annan funktion.

så om det är ett stycke utan förtecken och det kommer ett E-dur

så är det ett säkert tecken att låten eller delar av låten är i a-moll

C E7 Am Dm G7 typ är mycket vanligt i C-dur men inte går det delvis i moll.

Åke

[stoferb (oregistrerad)]

Jäklar vad svar det blev här ☺️ I vilket fall som helst, för att sammanfatta det hela så är valet av de två parallela tonarterna i moll och dur en fråga om karaktär och ackord följd? Även om de må innehålla exakt samma ackord så skulle tex en låt i E-moll utan moll ackord aldrig vara något annat än G-dur? Är jag rätt ute? Hur kommer det sig förresten att nästan alla låtar börjar på grundtonen i dess givna skala? /mvh Leo ☺️

Ja, karaktär och ackordföljd spelar stor roll för val av tonart. Du har förstått helt rätt. 🙂 Ett nja på den andra frågan, det finns faktiskt en mängd knep för att undvika tonikan så man kan mer eller mindre göra en hel låt i e-moll som aldrig landar i e-moll, fast naturligtvis är det vanliga och välbekanta att man faktiskt börjar och slutar i tonikan. Och det finns för det mesta ackord i både moll och dur vare sig tonarten är dur eller moll. För att svara på sista frågan: Det är väl så att den ton man börjar en melodi på ofta sätter sig i medvetandet som någon slags referenspunkt.

[musicpanda88]

Ja, karaktär och ackordföljd spelar stor roll för val av tonart. Du har förstått helt rätt. 🙂 Ett nja på den andra frågan, det finns faktiskt en mängd knep för att undvika tonikan så man kan mer eller mindre göra en hel låt i e-moll som aldrig landar i e-moll, fast naturligtvis är det vanliga och välbekanta att man faktiskt börjar och slutar i tonikan. Och det finns för det mesta ackord i både moll och dur vare sig tonarten är dur eller moll. För att svara på sista frågan: Det är väl så att den ton man börjar en melodi på ofta sätter sig i medvetandet som någon slags referenspunkt.

Tack för ditt svar Nu förstår jag bättre.