Teori kring hur låtordning vs tempo och tonart mm

[Jannes]

Såg några kanonklipp om låtskrivande på youtube med Paul Simon:

m fl

Han pratar om att hur låtordningen är ett utstuderat flöde av skiften mellan tonarter och tempo. Han nämner inget specifikt, vet någon något om vad man bör tänka på eller om det finns några tumregler?

[wonderboy]

Såg några kanonklipp om låtskrivande på youtube med Paul Simon:

m fl

Han pratar om att hur låtordningen är ett utstuderat flöde av skiften mellan tonarter och tempo. Han nämner inget specifikt, vet någon något om vad man bör tänka på eller om det finns några tumregler?

Ett sätt som jag tycker funkat för mig är att spela slutet på den låt man just gjort färdigt. Sen letar man upp ett ackord som antingen bryter eller bygger vidare eller vad man nu vill. Med det ackordet som utgångspunkt bygger man nu sin nya låt. Glöm inte heller temposkifte, dur/moll, val av texttema (som kan fortsätta på temat i den första. Om den första handlade om nyvunnen kärlek så säger en kliché att nu är det dags för kärlekssorgen etc), skillnad/likhet i arr o instrumentering. Också hur lång pauserna är mellan låtar spelar stor roll. Prova att göra låt tre utifrån ett ljud, t ex en bil som startar, vinande vind eller något annat ljud som sätter en stämning eller ambience.

[everlastingrecords]

Ja, det är ju väldigt viktigt att variera tonart och tempo på en skiva. Det blir väldigt tråkigt att lyssna på annars. Lite som Kleerups skiva. Jättebra låtar verkligen, men urtrist att lyssna på som album.

Just nu skriver jag mycket i dur. De flesta går i G, D, C. Inget jag tänker så mycket på utan sker ganska automatiskt. Men när det är dags att göra låtordning blir det viktigt. Som wonderboy skrev kan man välja att fortsätta i tempo och tonart för att bygga vidare, men det är lika viktigt att också bryta och introducera nytt. Ett fint exempel på att bygga vidare är på Hello Saferides senaste skiva, mellan låt 7 och 8 tror jag. Samma tonart och låtarna byggs ihop av ett orgelljud som den förra låten slutar med och nästa låt börjar på.

Ett annat knep är från schlager världen är den halva eller hela tonarthöjningen. Funkar inte bara i låtar utan lika gärna mellan låtar.

När det gäller tempo har jag lagt märke till ett par saker. Stämmer inte alltid såklart.

Början på skivan

- En vanlig kombination är två snabba/uptempo-låtar följt av en tredje (och ibland fjärde) lugnare låt.

- En variant på föregående är tre snabba låtar och en lugn eller två.

- Ofta börjar skivor med en lugn introlåt, ofta lite kortare (under tre minuter) följt av mer uptempo-låtar.

Mitten av skivan

Här har jag märkt att många väljer att lägga en "hittig" låt som nummer sex. Vet inte om det är en rest från vinylens dagar då nummer sex ofta var spår ett på sida två. Många album är ju på ca tolv låtar och då är det kanske lätt att välja en hittig låt i mitten för att få igång skivan ige.

Slutet på skivan

- Ena varianten är att sluta skivan som att det vore sista dagen på jorden, dvs med allt du har. crescendo crescendo.

- Andra varianten är en låt av ovan nämnda karaktär följt av en lugn låt. Som på Anna Ternheims första skiva.

[Dingbats]

Slutet på skivan

- Ena varianten är att sluta skivan som att det vore sista dagen på jorden, dvs med allt du har. crescendo crescendo.

- Andra varianten är en låt av ovan nämnda karaktär följt av en lugn låt. Som på Anna Ternheims första skiva.

En annan klassiker är ju den episka låten som börjar lugnt men blir röj som fan mot slutet. Se till exempel på i princip alla Kents skivor, och bob hunds "Det skulle vara lätt för mig att säga att jag inte hittar hem, men det gör jag, tror jag" (som dock av nån outgrundlig anledning inte är sistalåt på den skivan, men borde vara det).

Men bland det värsta som finns är ju en sistalåt som är helt laidback och seg och ingenting händer. Det är klart att den får vara lugn, men det blir himla antiklimax om den bara är en liten anspråkslös fjösgrej som skulle passa bättre mitt i skivan nånstans. Sista låten måste vara en av de bästa på skivan.

EDIT: Haha, det här var mitt inlägg nummer 747, vilket också råkar vara titeln på den episka sistalåten från Kents skiva "Isola" 😕

Redigerat 25 februari 2009 av Dingbats

[bettygoesagogo]

Om nu låtordningen bör vara "ett utstuderat flöde av skiften mellan tonarter och tempo", skulle väl detta även innebära att man skrivit låtarna utefter en utstuderad tanke. ...Jag vet inte riktigt, tycker det känns lite väl mycket hantverk för mig (jag när en vision om att pop/rock bygger mer på känsla än tanke).

Sedan finns det förstås lysande exempel på de som brutit mot alla ovanstående regler, Raveonettes första platta tex, där alla låtar går i Bm.

Annars (paradoxalt nog) så är jag en sucker för plattor där låtarna går ihop, antingen musikaliskt (Godspeed You Black Emperor, Death in Vegas, Chemical Bros mfl) eller med samplat snack (David Holmes, DJ Shadow).

[wonderboy]

Om nu låtordningen bör vara "ett utstuderat flöde av skiften mellan tonarter och tempo", skulle väl detta även innebära att man skrivit låtarna utefter en utstuderad tanke. ...Jag vet inte riktigt, tycker det känns lite väl mycket hantverk för mig (jag när en vision om att pop/rock bygger mer på känsla än tanke).

Sedan finns det förstås lysande exempel på de som brutit mot alla ovanstående regler, Raveonettes första platta tex, där alla låtar går i Bm.

Annars (paradoxalt nog) så är jag en sucker för plattor där låtarna går ihop, antingen musikaliskt (Godspeed You Black Emperor, Death in Vegas, Chemical Bros mfl) eller med samplat snack (David Holmes, DJ Shadow).

Kan vara, men kan också vara med baktanken att göra ett helgjutet, sammanhängande album som följer ett slags flöde. Finns många exempel på fantastiska skivor som kommit till på det viset. Låtordningen har varit klar redan innan man gått in i studion.