Ponderosa Postat 7 februari 2009 Postat 7 februari 2009 Det är rätt roligt hur olika människor ser på varandra, framförallt inom musikvärlden. Tanken med denna tråden är att med så mycket självdistans som möjligt placera genre/artister på en topp 100 (?) lista. Där nummer 1 anses vara "bäst" sen fallande ordning. Fyll på med så många placeringar som behövs så får vi se hur det slutar , gärna med kommentarer. Jag börjar sen är det fritt fram att fylla på eller ändra: 1. Kompletta Fenomen (Sting, Phil Collins, Peter Gabriel) - Gör alla steg i processen och dessutom jävligt bra. 2. Kompositörer - (Mozart, John Williams mfl) - Oslagbara på det dom gör, dock väldigt inriktade fast når ändå en stor massa 3. Sinnessjuka musiker/Kompositörer (Michael Hedges, Joe Satriani mfl) - Oslagbara även dom, fast når inte ut på samma sätt, smalt. 4. Studiomusiker - Grymt duktiga, lever på sitt instrument 5. Pop/Rockmusiker/Jazz mfl - Skriver sin egna musik, framför den och lever på den. Varierande kvalitet 6. Dansband - Skriver oftast sin egna musik, framför den och lever på den. Varierande kvalitet 7. Idolvinnare/Tvprodukter - Lever 8 månader sen blir det oftast A-kassa. 8. Musikalartister - Lever ofta längre än 8 månader men får snällt flytta på sig för ovanstående i jakt på jobb 9. Coverband - Man kommer nästan inte längre ner. Man lever på andras musik, tjänar ok med stålar och är glad in i själen för en back öl i logen efteråt (om man ens har en loge) 10. Trubadurer - Finns det någonting under detta? Visst, det finns jätteduktiga även här, fast dom flesta tar inte ens betalt utan nöjer sig med en back öl. Alltså lite sämre än Coverbanden
IDF Postat 7 februari 2009 Postat 7 februari 2009 vilken märklig rankning.. är det inte roligare bara att spela o ha kul!?
Opus99 Postat 7 februari 2009 Postat 7 februari 2009 (redigerat) "Det är rätt roligt hur olika människor ser på varandra, framförallt inom musikvärlden"... Håller med Så, här kommer mina preferenser +De med öra Det finns de som hör hur man kan bringa fram vartenda litet uns av energi och uttrycksfullhet som varje givet ögonblick i musiken kan ge upphov till. En perfekt balans av både maximalt uttryck och musikaliska antydningar, som gör musiken nästan helt mättad. Blandar totalt allvar och humor med en så perfekt avvägd tajming att man tappar hakan. Man saknar inget och känner att man kan ingenting tillföra överhuvudtaget. Det kräver en införståelse av musikens innersta väsen, men också en omfattande kännedom om alla detaljer - praktiska och språkmässiga - för att framkalla .. "illusionen" av nästan genomskinliga detaljer. Framförallt en sjujäkla känslighet. Mozart och Bach hade det, Tjaikowsky likaså, Beethoven hade det inte. Så jag gillar de föregående mer än Beethoven, även om jag är fullt införstådd med att Beethoven avsiktligen hade andra ideal och inte ens "försökte" åstadkomma samma "mättnad" i musiken. Michael Jacksson har det, David Foster, Quincy Jones, Count Basie hade det, och musikermässigt kan listan göras oändlig. Jay Oliver är en favorit för mig. Även tekniker har det, som t.ex. Mutt Lange, Bernie Kirsh, Humberto Gatica. En bra sån här kapacitet, är i sig själv ett resultat av att ha ett bra öra. Utan att höra, skulle man inte kunna åstadkomma det - inte ens slumpmässigt. +Allvar och insats De som övar, övar, övar för att nå till det fulla uttrycket, som ser vad som behövs och inte backar för någonting alls för att nå hela vägen upp på sin egen skala - vare sig det är Tae Kwon Do eller Tango - det gör det mer värt för mig att lyssna till (jämför med flum nedan). En människa som älskar fullt ut vad dom gör, tar sig själv på fullt allvar, totalt utan självdistans - åtminstone i utförandets ögonblick - och fångas upp i en så total känsla av närvaro att de tappar uppfattningen om tid, den människan skäms inte ett gryn för vad han/hon är, gör och står för, för han/hon vet att ingen av hans/hennes mest spydiga kritiker kommer aldrig någonsin att ens förstå själva företeelsen i sig, hur man kan komma i närheten av att uppoffra sig så för att uttrycka sig med kristallklar kärna och känslan av total fulländning i hela själen. Sånt är ibland det mest underbara jag känner till. Kritiker av sånt, är människor som antingen kan göra sin egen grej fullt ut, men istället väljer att bete sig som gläfsande troll. Det talar för sig självt. +Singer/Songwriter Jag älskar när allt någon gör står för den personen till 100%. När låten komponerats för att uttrycka något som finns i den människan redan från första början och det är personen som skrev det som uttrycker det. Mer komplett än så blir det nästan aldrig. Oavsett personen har programmerat, spelar alla instrument själv eller åtminstone gjort kompositionen själv och noga instruerat sina kompmusiker. Att andra kan stå för det tekniska, och mixning, är en annan sak, för det ligger på ett annat och musikaliskt irrelevant plan. Att berömma teknikern och tekniken är att berömma något annat. -Cynism och spydigheter Kanske talar för sig själv om man läser ovanstående punkter. Att använda musik som ett brännbollsträ för att yttra sina naiva och veka spydigheter - för när är sarkasm och spydighet nånsin annat än naiv vekhet? - då stänger jag dörren direkt. Och jag öppnar den nästan aldrig igen heller. Tyvärr hamnar många amerikanska satiriker inklusive Zappa i det här facket. Jag känner inte till mannen så mycket bakom scenen och vad han stod för privat, men på scen skämdes jag ofta för han. Om han inte gillade morötter, så tokhånade han alla som gillade morötter, och försökte få det att låta intellektuellt och genomtänkt t.o.m. De flesta växer ifrån det beteendet före 8 års ålder. Punk däremot, faller inte in den här fällan för min del. Punken ett trots, men under den trotsande ytan så finns en längtan efter samma sak som alla andra: att få vara ifred från nonchalanta förebråelser och leva i relativ harmoni och ha roligt. Att det uttrycks väldigt harvande och rått och skrikande är bara en förlängning av trotset för mig. Jag hör ändå vad som sägs. -Flum En kille kommer in från gatan, med en hockeyhjälm från 69, en golvpuka, och en björktrast i en bur, med ett sömnigt, lyriskt flin, och "Amen vadååå .. ja é konstnär och det é såhära jag uttrycker mig. Va äre fö fel på derå?" Redigerat 7 februari 2009 av Opus99
ONSatan Postat 7 februari 2009 Postat 7 februari 2009 Känns konstigt att du kan sätta någon/något över en sådan som Mozart... Sting Phil Colins och Peter Gabriel mfl må vara begåvade men de är knappast mer begåvade än Mozarts fotsvamp... Tycker även det känns konstigt att du inte lägger TV-produkterna lägst? För mig är de lägre än medeltidens narrar. OCH, trubadurer. Hm, jag älskar trubadurer (bra sådana) ... Men som IDF skriver. Varför inte lira och ha KUL och bara göra det man själv gillar och sen skita i alla som är så fruktansvärt mycket bättre eller, i ens eget tycke, har prostituerat sig?
Guitar Nilsson Postat 7 februari 2009 Postat 7 februari 2009 Ja. Lite hånfullt mot coverband och trubadurer. Fast att saker och ting ska gå ut på att göra nid-narr av folk och företeelser är väl det som ligger i tiden nu. Poängen är vilka som ska röstas bort och sparkas ut. Så Taube och Cornelis hör till den allra sämsta sortens musiker? Är det inte snarare så att väldigt många mkt hellre lyssnar på en nylonsträngad och lågmäld trubadur än de hör på den sinnesjuke (?) Joe Satriani. Är han sinnessjuk?
bettygoesagogo Postat 7 februari 2009 Postat 7 februari 2009 ...men kom igen nu och ta det inte på så blodigt allvar. Subjektiva listor är roliga. Är du dansbandsmusiker ser din lista annorlunda ut bara. Min ser i stort sett likadan ut som trådskaparnes, fast jag skulle vilja sätta studiomusikern längre ned. Även om jag avskyr t ex fusionjazz, har jag mer respekt för någon som kan improvisera och skapa sina egna låtar än någon som bara kan hantverket.
DieHard (oregistrerad) Postat 7 februari 2009 Postat 7 februari 2009 Min ser i stort sett likadan ut som trådskaparnes, fast jag skulle vilja sätta studiomusikern längre ned. Och varför det? Hur många studiomusiker har inte slagit igenom med egen grupp? Både Jimmy Page och John Paul Jones agerade studiomusiker under sin storhetstid.
DieHard (oregistrerad) Postat 7 februari 2009 Postat 7 februari 2009 Så Taube och Cornelis hör till den allra sämsta sortens musiker? Är det inte snarare så att väldigt många mkt hellre lyssnar på en nylonsträngad och lågmäld trubadur än de hör på den sinnesjuke (?) Joe Satriani. Är han sinnessjuk? Cornelis var ett geni.
nattvaktaren Postat 7 februari 2009 Postat 7 februari 2009 Cornelis var ett geni. Glöm det, han var en jävla sopa och hans status som någon slags nationalskald är det största hånet i musikhistorien. Trubadurer och vispoeter finns inte ens med på min lista.
IDF Postat 7 februari 2009 Postat 7 februari 2009 Glöm det, han var en jävla sopa och hans status som någon slags nationalskald är det största hånet i musikhistorien.Trubadurer och vispoeter finns inte ens med på min lista. När får man höra nåt du gjort då?
nattvaktaren Postat 7 februari 2009 Postat 7 februari 2009 När får man höra nåt du gjort då? När atlantisstudion blir ledig och jag har tid att spela in nåt.
laxlaxlax Postat 7 februari 2009 Postat 7 februari 2009 (redigerat) När atlantisstudion blir ledig och jag har tid att spela in nåt. Spännande! Vad gör du annars som du är upptagen av? Hänger på forum.studio.se och slänga dig med nyanslösa åsikter? Du verkar ha ett stort behov av det, jag vet färre som visar ett sådant engagemang att hävda sig. EDIT: snällade till inlägget Redigerat 7 februari 2009 av laxlaxlax
Guitar Nilsson Postat 7 februari 2009 Postat 7 februari 2009 (redigerat) "Det är rätt roligt hur olika människor ser på varandra, framförallt inom musikvärlden"... Då ska man alltså se på vissa musikanter på ett visst sätt? Fast jag har aldrig träffat två människor som varit det minsta lika varandra, inte ens om bägge spelar metalgitarr i samma band. "5. Pop/Rockmusiker/Jazz mfl - Skriver sin egna musik, framför den och lever på den. Varierande kvalitet" Det var en rejäl kategori, den innefattar väl nästan alla musiker som finns. Vem ska man välja mellan Oscar Petersen och Per Gessle? Vilken av Håkan Hellström eller Charlie Parker? Ozzy eller Linda Bengtzing? Det här blir för svårt för mig. Redigerat 7 februari 2009 av Guitar Nilsson
Ponderosa Postat 7 februari 2009 Trådstartare Postat 7 februari 2009 Om inte budskapet gick fram i "Tanken med denna tråden är att med så mycket självdistans som möjligt placera genre/artister på en topp 100 (?) lista" så vill jag verkligen bara poängtera att hela listan är bara på kul, och inget som kommer hållas emot någon vid nästa riksdagsval. Kom igen nu folk, slappna av och lägg ner hagelbössorna 🙂
nattvaktaren Postat 7 februari 2009 Postat 7 februari 2009 subjektiva åsikter. Förlåt, jag borde naturligvis göra som du och bara leverera objektiva åsikter.
Analogfreak (oregistrerad) Postat 7 februari 2009 Postat 7 februari 2009 Det är rätt roligt hur olika människor ser på varandra, framförallt inom musikvärlden. Tanken med denna tråden är att med så mycket självdistans som möjligt placera genre/artister på en topp 100 (?) lista. Där nummer 1 anses vara "bäst" sen fallande ordning. Fyll på med så många placeringar som behövs så får vi se hur det slutar 😄, gärna med kommentarer. Jag börjar sen är det fritt fram att fylla på eller ändra:1. Kompletta Fenomen (Sting, Phil Collins, Peter Gabriel) - Gör alla steg i processen och dessutom jävligt bra. 2. Kompositörer - (Mozart, John Williams mfl) - Oslagbara på det dom gör, dock väldigt inriktade fast når ändå en stor massa 3. Sinnessjuka musiker/Kompositörer (Michael Hedges, Joe Satriani mfl) - Oslagbara även dom, fast når inte ut på samma sätt, smalt. 4. Studiomusiker - Grymt duktiga, lever på sitt instrument 5. Pop/Rockmusiker/Jazz mfl - Skriver sin egna musik, framför den och lever på den. Varierande kvalitet 6. Dansband - Skriver oftast sin egna musik, framför den och lever på den. Varierande kvalitet 7. Idolvinnare/Tvprodukter - Lever 8 månader sen blir det oftast A-kassa. 8. Musikalartister - Lever ofta längre än 8 månader men får snällt flytta på sig för ovanstående i jakt på jobb 9. Coverband - Man kommer nästan inte längre ner. Man lever på andras musik, tjänar ok med stålar och är glad in i själen för en back öl i logen efteråt (om man ens har en loge) 10. Trubadurer - Finns det någonting under detta? Visst, det finns jätteduktiga även här, fast dom flesta tar inte ens betalt utan nöjer sig med en back öl. Alltså lite sämre än Coverbanden Jag håller med dig... Fast det finns ju utrymme för ännu lägre rang... de så kallade "Bingo-Lotto-Musikerna" Fast dom kan man nog fördela på dina sista platser. Alla "Pre-Delay-artister" brukar ju uppträda på Bingo-Lotto och Folkets Park.
laxlaxlax Postat 7 februari 2009 Postat 7 februari 2009 Förlåt, jag borde naturligvis göra som du och bara leverera objektiva åsikter. Det var inte mitt inläggs mening. Nu märkte du ord och undvek innebörden.
floffo66 (oregistrerad) Postat 7 februari 2009 Postat 7 februari 2009 Om inte budskapet gick fram i "Tanken med denna tråden är att med så mycket självdistans som möjligt placera genre/artister på en topp 100 (?) lista" så vill jag verkligen bara poängtera att hela listan är bara på kul, och inget som kommer hållas emot någon vid nästa riksdagsval. Kom igen nu folk, slappna av och lägg ner hagelbössorna 🙂 Så här utvecklas 8/10 trådar på detta forum 😎 Märkligt att alla måste vara så i h-vete creddiga så fort man har ett musikprogram i datorn 😆
joachime Postat 7 februari 2009 Postat 7 februari 2009 (redigerat) Det var inte mitt inläggs mening. Nu märkte du ord och undvek innebörden. Hörni grabbar. Nu tar vi en time out här va och delar på en igloo (den enda sanna split-glassen som därför går att dela med bibehållen värdighet). Edit: Och då var det ju den där nya funktionen att man bara kan citera ett led bakåt. Jag vänder mig alltså till laxlaxlax och nattvaktaren här. Men ni andra får gärna låta er inspireras. Redigerat 7 februari 2009 av joachime
Umemagnus Postat 7 februari 2009 Postat 7 februari 2009 När atlantisstudion blir ledig och jag har tid att spela in nåt. Ja, det är nog bäst att snacka med dom så dom inte är upptagna när du har lust att spela in...
joachime Postat 7 februari 2009 Postat 7 februari 2009 Märkligt att alla måste vara så i h-vete creddiga så fort man har ett musikprogram i datorn 😄 Fenomenet är mer utspritt än så. Det räcker att ha ett tangentbord kopplat till datorn!
DieHard (oregistrerad) Postat 7 februari 2009 Postat 7 februari 2009 Ja, det är nog bäst att snacka med dom så dom inte är upptagna när du har lust att spela in... 😄
Guitar Nilsson Postat 7 februari 2009 Postat 7 februari 2009 Om inte budskapet gick fram i "Tanken med denna tråden är att med så mycket självdistans som möjligt placera genre/artister på en topp 100 (?) lista" så vill jag verkligen bara poängtera att hela listan är bara på kul, och inget som kommer hållas emot någon vid nästa riksdagsval. Kom igen nu folk, slappna av och lägg ner hagelbössorna 😄 De gamla bluesnegrerna jag håller för bäst i världen hade ju ingen kategori alls! Jag sätter en number one ändå: Hound Dog Taylor and the Houserockers. De här tre lirade skiten av allt i världshistorien.
Analogfreak (oregistrerad) Postat 7 februari 2009 Postat 7 februari 2009 De gamla bluesnegrerna jag håller för bäst i världen hade ju ingen kategori alls! Jag sätter en number one ändå:Hound Dog Taylor and the Houserockers. De här tre lirade skiten av allt i världshistorien. Dom låter ju skit 😄
Opus99 Postat 8 februari 2009 Postat 8 februari 2009 It's not what you say, but how and when you say it
Guitar Nilsson Postat 8 februari 2009 Postat 8 februari 2009 Dom låter ju skit 😆 Det tycker man innan man lyssnat noggrannare. De är tajtare än datorer. De räknas av andra giganter som BB King som de största. De satt ofta och väntade på att få spela nån låt med dem på nån pytteliten sylta. Själva var de typ mkt annorlunda, de fick tvinga dem att göra skivor, det ville de inte alls. Skivbolaget Alligator records började med att Bruce Iglauer hörde dem spela och bestämde sig för att ge ut en enda skiva med dem. Man kan lära sig att spela som Gary Moore eller Frank Zappa, men aldrig som de här. De var två gitarrer och trummor och basade varannan gång, och bytte leadgitarr mitt i låtarna. Jag träffade en gång en bluesgubbe från Chicago som hette Lefty Dizz. Han såg Hound Dog Taylor typ som Gud.
equality Postat 8 februari 2009 Postat 8 februari 2009 Det tycker man innan man lyssnat noggrannare. De är tajtare än datorer. De räknas av andra giganter som BB King som de största. De satt ofta och väntade på att få spela nån låt med dem på nån pytteliten sylta. Själva var de typ mkt annorlunda, de fick tvinga dem att göra skivor, det ville de inte alls. Skivbolaget Alligator records började med att Bruce Iglauer hörde dem spela och bestämde sig för att ge ut en enda skiva med dem. Man kan lära sig att spela som Gary Moore eller Frank Zappa, men aldrig som de här. De var två gitarrer och trummor och basade varannan gång, och bytte leadgitarr mitt i låtarna.Jag träffade en gång en bluesgubbe från Chicago som hette Lefty Dizz. Han såg Hound Dog Taylor typ som Gud. Deras betydelse för musikhistorien och dagens populärmusik kan inte heller överskattas. Led Zeppellin, Stones ja t o m Beatles snodde rakt av.
Valle Postat 8 februari 2009 Postat 8 februari 2009 Deras betydelse för musikhistorien och dagens populärmusik kan inte heller överskattas. Led Zeppellin, Stones ja t o m Beatles snodde rakt av. Kanske! Men varför dra den bakre gränsen vid just Hound Dog Taylor? Den milslånga stenbumlingen som ramlade ner vid nuvarande Chicxulub, Mexico, för ca 65 miljoner år sedan, har också haft betydelse för musikhistorien och dagens populärmusik.
Recommended Posts
Bli medlem (kostnadsfritt) eller logga in för att kommentera
Du behöver vara medlem för att delta i communityn
Bli medlem (kostnadsfritt)
Bli medlem kostnadsfritt i vår community genom att registrera dig. Det är enkelt och kostar inget!
Bli medlem nu (kostnadsfritt)Logga in
Har du redan en inloggning?
Logga in nuLogga in här.