Hur blir man Musikproducent?

[Sonefors]

Fan va trött jag är på SAE-ungar som besserwissrar sig och tror att genelec är obligatoriskt.

Faktum är att utbildning förmodligen inte betyder ett skit; det är erfarenhet, talang och en stenhård drivkraft som gäller!

När jag jobbade i musikaffär så va inte SAE-snubbarna de roligaste kunder att ha att göra med direkt. Bara för att de hade gått där i 3 månader så trodde dom att dom kunde en massa genom att rabbla upp massa proutrustning.

När man sedan gick in på mer djupare frågor kring varför dom skulle ha vissa saker så kunde dom aldrig förklara det utan refererade alltid till att "alla pro kör med det" 😄

Förlåt för sidospåret men det stämmer som nattvaktaren skriver!

Jag brukar inte kapa trådar, men är tvungen att komma med lite försvar. Att dra alla över en kam är väl å ta i? Jag själv har studerat på SAE ett år och tog examen i november -08. De flesta elever jag pratat med och eleverna i min klass var iallafall otroligt kompetenta och lärarna likaså. Visst finns undantag, men det är också just vad det är. Undantag.

nattvaktaren: Om du tror att vi får lära oss att Genelec är dom enda och bästa monitorerna så tror du väldigt fel. På SAE fick vi lyssna på ett flertal monitorer från olika tillverkare mellan 4000:- och 80 000:- kr paret och fick lära oss lyssna efter vad som skiljer dessa åt, hur man väljer rätt efter utrymme, situation, genre och diverse andra anledningar. Våra lärare talade aldrig för eller emot någon modell eller tillverkare, men självklart har alla personliga åsikter om vilka som låter bäst. Jag tror du bara stött ihop med fel person och bör inte döma så lätt.

Mvh

Fredrik

Redigerat 26 januari 2009 av Sonefors

[creel (oregistrerad)]

Kul att musikproducenter kan bli idoler, numera. 😄

På sätt och vis kanske, men samtidigt känns det som att musikbranschen får för mycket uppmärksamhet idag. Alla ska hålla på med musik, alla ska ha ett band, alla ska spela ett instrument, alla ska göra en låt, osv osv. Alla kan ju inte jobba med musik.

Det är synd att det inte finns "idoler" i samma omfattning inom IT, lärare/pedagogik, teknik, osv där jobb finns.

Det är ju så mycket musik i media, tv-spel etc som får alla möjliga människor att vilja börja med musik trots att de knappt har talang eller "sinne"/känsla för det.

...bara en annan syn på det.

[joachime]

......kom då ihåg att det inte finns en enda regel.

...förutom de på mixerbordet 😄

Precis!

[mixtur]

Jag tänker såhär istället. Gå elteknik. En elektriker kunde i a f förra året få uppåt en 25 000 i ingångslön, om man har lite tur. En bra och vettig utbildning som du har nytta av hela livet. En slags backup i sämsta fall (om du inte blir framgångsrik musikproducent).

Om du vill bli nästa Anders Bagge, så handlar det nog dels om en jäklans massa talang (inget man lär sig på något gymnasieprogram) och oändligt mycket mera hårt arbete och dedikation till det man vill uppnå (vilket du kan ägna dig åt oavsett vad du går för gymnasieprogram).

Om man kollar bakgrunden hos berömda och framgångsrika musiker, så tror jag det blir svårt att hitta något slags samband mellan utbildning och framgång. Ta Benny Andersson t ex, han lär ju inte ens kunna läsa noter.

Slutsats: Om du vill bli en ny Anders Bagge så har du förmodligen lika stor/liten chans till att bli det oavsett vad du går för gymnasieprogram.

LOL det var precis det jag satt och tänkte, har haft ett litet skivbolag/förlag ett tag och träffat hur många kids som helst som vill bli studiotekniker eller producenter. Men givetvis vill ingen under 30 betala för musik längre, så jag vet inte hur det skall gå ihop... Det finns ju knappt några studiojobb kvar, och inspelningsbudgeterna är ju ofta skrattretande numer. En elektriker är däremot svårt att få tag på som sagt...

Men visst finns det en chans. Däremot har producentjobbet inget med el-teknik att göra. Det handlar om att kunna driva projekt, hantera och motivera andra människor, vara musikaliskt kreativ men ändå förstå vad som "funkar" hos den aktuella målgruppen o.s.v. Sedan är det ingen nackdel att vara en hejare på hur man använder (inte bygger) studioteknik i allmänhet och datorer/musikprogram i synnerhet. Är du dessutom mycket allmänt musikalisk och kan spela ett par basinstrument själv (t.ex. slagverk, gitarr och piano) har du en chans. Tyvärr kommer man inte långt utan kontakter heller, så du måste bygga ett bra nätverk.

Sedan finns det ju producenter som i princip bara är kreativa tyckare utan direkta musikaliska eller tekniska kunskaper, men de blir allt mer ovanliga.

Men visst, de finns.

Som sagt - inget är omöjilgt, det tar bara lite längre tid.

Jag önskar dig lycka till!

//J

[Opus99]

När jag jobbade i musikaffär så va inte SAE-snubbarna de roligaste kunder att ha att göra med direkt. Bara för att de hade gått där i 3 månader så trodde dom att dom kunde en massa genom att rabbla upp massa proutrustning.

När man sedan gick in på mer djupare frågor kring varför dom skulle ha vissa saker så kunde dom aldrig förklara det utan refererade alltid till att "alla pro kör med det" 😄

Känner igen det där, man får ha lite överseende med det. Det är samma sak med 15-åringar som kommer in på musikgymnasiet, med 19-åringar som kommit in på musikhögskola .. 18-åringar som nyss fått körkort och högljutt kommenterar andras bilkörning i trafiken "Amen använd BLINKERS ditt jävla pucko!!" .. osv. Gillar man inte nybakade SAE studenter, då ska man hålla sig ännu längre bort ifrån de som gått Piteå 😉

Det är en stolthet, en glädje, ett nyvunnet självförtroende och en känsla av auktoritet. Pragmatism. Dom vassa kanterna slipas av mot verkligheten med tiden, sakta men säkert, och det är ganska motigt känslomässigt när det sker. Det hemskaste är när man får sina första smakprov på att berömmelse, idolskap och få sin bild i tidningar inte alls har något med kvalitet och faktisk förmåga att göra; att det finns gott om riktigt bra talanger runtom oss i våra egna hemstäder som aldrig får sin bild i tidningen eller sitt namn omtalat, och ändå är bättre än de största av de amerikanska namnen.

Man får ha lite överseende för deras nyvunna religion i stunden bara 🙂

Redigerat 27 januari 2009 av Opus99

[KaH]

Kolla in den här Utbildningen:

http://www.stage4you.se/

http://www.stage4you.se/index.php?option=c...7&Itemid=56

Verkar vara en bred musikutblildning där man får möjlighet att arbeta i en riktig grym studio.

Om man väljer inriktningen mot musikproduktion så får man en grym kombination mellan musik & teknik.

Att gå en utbildning är enklaste sättet att snabbt skaffa sig kunskap och bra kontakter.

Men bästa sättet att lära sig studioteknik är att själv bygga upp en multikanals studio från grunden och ge sig f* på att göra allt själv.

All kunskap du behöver finns på Internet samt i böcker som man kan låna på biloteket.

Att gå den långa vägen och börja med enkel billig studioutrustning gör att man hela tiden har en strävan att göra bättre inspelningar.

Ofta är det just begränsningarna som skapar dom mest kreativa lösningarna.

Redigerat 28 januari 2009 av KaH

[jarlo]

[...]Det är ju så mycket musik i media, tv-spel etc som får alla möjliga människor att vilja börja med musik trots att de knappt har talang eller "sinne"/känsla för det.[...]

Det gör väl inget...?

[Bob Yordan]

Kul att musikproducenter kan bli idoler, numera. 😉

På sätt och vis kanske, men samtidigt känns det som att musikbranschen får för mycket uppmärksamhet idag. Alla ska hålla på med musik, alla ska ha ett band, alla ska spela ett instrument, alla ska göra en låt, osv osv. Alla kan ju inte jobba med musik.

Det är synd att det inte finns "idoler" i samma omfattning inom IT, lärare/pedagogik, teknik, osv där jobb finns.

Det är ju så mycket musik i media, tv-spel etc som får alla möjliga människor att vilja börja med musik trots att de knappt har talang eller "sinne"/känsla för det.

...bara en annan syn på det.

Jo det går lite inflation i det hela, fast å andra sidan så kommer det en massa guldkorn ut utav det också. 😉

De som brinner för det kommer säkert att fortsätta medans de andra tröttnar med tiden. Det är ju många som

vill tjäna pengar oavsett musikval.

Håller med, jobb med icke stjärnstatus borde också lyftas fram i media.

[Demonproducenten]

Givetvis sant, men utbildningar strömlinjeformar. På ett estetprogram utbildas man med siktet på musikhögskolan och på musikhögskolan lär man sig spela som alla andra.

Strömlinjeformning är bara ett problem om man inte är kreativ från första början.

båda har ju rätt

och det är väldigt individuellt hur man lyckas ta till sig dels kunskap, dels lyckas ta kunskapen å löpa vidare

för en del tar det längre tid än andra att ta inlärd kunskap å göra nåt eget av den - en del lyckas aldrig - en del kör sitt eget race från början till slut på gott å (mest) ont

i vilket fall tycker jag man ska plugga det man tycker är kul å det man är intresserad av

då lär man sig mest å bäst

jobb - är aldrig garanterat oavsett om man pluggar nåt udda eller tar något safe

och hur många jobbar idag med det man läste i gymnasiet?

och hur många är nöjda med det?

gör det du vill nu - inte det du ev har nytta av i morgon

[KaH]

Anledningen att musiken är så exponerad i tv idag : Idol, Fame factory, Dansbands jakten, m.m är att det är det är

skivindustrins sista försök att att sälja plattor.

Iden är enkel med hjälp av reality tv får man följa artisten hela vägen från auditon där dom antingen lyckas eller blir ratade.

Till finalen där endast ett fåtal återstår och den stora stjärnan vinner hela tävlingen med hjälp av tittarnas inringda röster.

Hela konceptet är så himmla smart´. Tv tittarna skapar en realation till sin favorit artist och får följa dom hela vägen från dom första

stapplande stegen på audition på första uttagningen och hela vägen till skapandet av en stjärna.

Går det överhudtaget att hitta ett bättre sätt att lansera nya artister ?

Givetvis är det många ungdomar som tittar på tv program som Idol, Famefactory och givetvis skapar tv program som dom här

Pop/Rock stjärne drömmar precis som vinylsinglar & tidningen Poster gjorde på 70-talet.

Problemet är bara att reality tv har krympt avståndet väldigt mkt mellan artist och konsument.

Viket kan skapa falska förhoppningar att lyckas i världens hårdaste bransh.

Ingen får i Idol se det hårda arbete som ligger bakom den talang som väldigt få har för att lyckas i denna tävling.

Eftersom man endast får se ett litet axplock av dom audtions som görs så skapas det en nerv i tv programmet. Tv tittarna får endast se dom

som är bäst - sämst och någon där i mellan. I verkligheten tackar Domarna nej till massvis av människor som faktiskt kan sjunga riktigt bra men inte har en röst stil utseende ålder som är kommeriselt lätt säljbar. Domarna gör även medvetna felval och tar med folk som en har en röst/talang som igentligen inte är tillräckligt bra för att lyckas för att skapa mer intresse för tävlingen.

Dom här osäkra korten gör att avståndet mellan artist och konsument krymper. Folk med halvdan talang, dåliga kunskaper, dålig förberdelse får för sig att dom snabbt kan lyckas med hjälp av Idol.

Idol handlar om att göra spännande tv som väcker drömmar hos folk. För hur kul hade det varit att se enbart alla grymma auditions, bara dåliga, eller bara Halvdana? Idol har dessutom ett tydligt dramturgiskt upplägg för att skapa spännig hos tittaren.

I varge avsnitt växlar stämingen mellan den förtvilade jurryn som bara för höra miffon sjunga blinka lilla stjärna för att i nästa stund få upp hoppet lite när en halvdan rolig talang kommer och sjunger en cover ganska ok. För att nästa stund störtdyka tillbaka till nästa miffo som sjunger blinka lilla stjärna. Men då helt plötsligt när allt hopp är ute kommer dagens stjärna invandrande genomdörren och sjunger så där grymt förtvivlat bra.

Ja man känner igen upplägget från vilken film som helst.

Redigerat 28 januari 2009 av KaH