Valle Postat 16 oktober 2009 Postat 16 oktober 2009 Detta var ju så bra skrivet så jag tror Valle var inne i dimman när han skrev! (Criss fick inte med sina låtar för Simmons/Stanley..("non of your business").så, där hade vi "knarkklassiker" bortdribblade av pajasar, hehe!) Njaoe, det vet vi väl inte... Criss påstår att han skrev "Non Of Your Business" — säkert med samma sanningsbakgrund som han påstår att han skrev "Beth". Criss hade visserligen impact på en generation, men det var nog varken med sitt "låtskrivande" eller trumlir.
DrivKraft Postat 16 oktober 2009 Postat 16 oktober 2009 Ständigt detta ifrågasättandet! Människor gör vad människor alltid har gjort. Vi har alltid använt sinnesutvidgare och ofta i kreativa och andliga syften. Självklart ska tungt missbruk ifrågasättas med all omtänksamhet för individens fysiska och psykiska hälsa. MEN, ens val är ens val! Straight edge and lovin it? Skitbra för Dig! Böjer Du sinnet med av allmänheten ej accepterade berusningsmedel? Ha det så fantastiskt Du bara kan, lycka till! Var rädd om Dig, ta personligt ansvar och belasta inte samhället genom att bli torsk på nån skit! Din fritid är DIN fritid! Gör kloka val! Det är allt som behöver sägas... Bla bla bla...
aROCKER Postat 16 oktober 2009 Postat 16 oktober 2009 Njaoe, det vet vi väl inte... Criss påstår att han skrev "Non Of Your Business" — säkert med samma sanningsbakgrund som han påstår att han skrev "Beth". Criss hade visserligen impact på en generation, men det var nog varken med sitt "låtskrivande" eller trumlir. Beth har han ju skrivit ihop med Penridge och han har aldrig påstått nåt annat. Trumliret är jag influerad av iallafall...generationer är att ta i. Men nu ska vi diskutera knark/sprit, det som fick Criss att tappa fotfästet...inte enligt Lydia Criss, både hon och Peter testade droger tidigt.
nattvaktaren Postat 16 oktober 2009 Postat 16 oktober 2009 Bla bla bla... Det var Det Bästa inlägg Jag någonsin LÄST här på Forumet!
DrivKraft Postat 16 oktober 2009 Postat 16 oktober 2009 Det var Det Bästa inlägg Jag någonsin LÄST här på Forumet! Svårt att uppfatta om Du verkligen menade det där! Om Du bär en viss sarkasm får Du gärna utveckla. Jag tycker helt enkelt att det kan bli för mycket "blablabla" om vissa saker! Detta ämnet, knark och musik är ett återkommande ämne som inte leder nån vart om Vi ska börja ifrågasätta om det är rätt eller fel! Fridens...
Dingbats Postat 16 oktober 2009 Postat 16 oktober 2009 Svårt att uppfatta om Du verkligen menade det där! Om Du bär en viss sarkasm får Du gärna utveckla. Jag tror att han drev med att du stavar "du" med stort "D".
DrivKraft Postat 16 oktober 2009 Postat 16 oktober 2009 Jag tror att han drev med att du stavar "du" med stort "D". Ja tänk på vilka dumheter VI kan hänga upp OSS på! 😄 Har HELT ENKELT bara blivit en vana...inget mer...
MR V Postat 16 oktober 2009 Postat 16 oktober 2009 jag tycker det är synd men droger har nästan blivit en del utav turnerandet i alla fall bland de stora
Valle Postat 16 oktober 2009 Postat 16 oktober 2009 Inlägget är redigerat av Olsberg: 2009-10-16, 15:29 Orsak för redigering: Slår ihop med tidigare tråd i ämnet /admin Nåja, min poäng var väl inte så mycket huruvida "Droger och musik, hör de ihop?", snarare hur 1960-talsknarkarnas musik påverkade den generationen de senare satte till världen, och hur musiken idag hade "sett" ut om det inte var för Richards heroinpumpande. Men jag kan erkänna att jag uttrycker mig vagt ibland, så jag respekterar valet att slå samman tråden. Jag får i alla fall tacka för mig, i den här tråden. 🤪
laxlaxlax Postat 16 oktober 2009 Postat 16 oktober 2009 Jag får i alla fall tacka för mig, i den här tråden. 🤪 Okej. Ses om en vecka?
Burnie Postat 16 oktober 2009 Postat 16 oktober 2009 Jag älskar att läsa. Och i bokhyllan finns en salig blandning; allt från favoritförfattaren Stephen Kings romaner, via Eugen Semitjovs gamla journalistsamlingar och science fiction-noveller, till M.W Krasilovskys musikjuridiska böcker om den anglosaxiska(!) musikbranschen. Och så givetvis, nästan allt med Herman Lindqvists och Peter Englund... Och så är jag en riktig sucker för biografier — allra mest sådana om musikbranschens folk. Just nu läser jag en Keith Richards-biografi (Rolling Stones), och det som slår mig mest av allt är hur jävla mycket knark snubben skjuter [skjöt] i sig. Konstant påtänd! Alltid! Han tar sin femsträngade(!) gitarr och lilla handväska med heroin och kanyler, kilar in på dass och låser in sig för att inte komma ut på fem, sex timmar. Allt medan hans bandpolare sitter och väntar i studion och är allmänt pissed off. Och när han väl kommer ut från dass — pisshög, full och fan vet allt — så har han med sig grunderna till storheter som t.ex. "Honky Tonk Women" och "It's Only Rock 'n Roll"... Go figure! Det är lite skumt det där med droger och psyke versus musikskapande. Det verkar som om grunden till allt som många av oss försöker efterapa idag — eller för all del, tror oss inte vilja efterapa — lades under 1960-talet av majoriteten personer som var, höga (ex. Keith Richards), psykiskt sjuka (ex. Brian Wilson), eller i övrigt allmänt åt helvete coco-bananas (ex. Syd Barrett). Visst, dessa var säkert å sina respektive sidor influerade av 30-, 40-, och 50-talsartister, vilka i sin tur helst sökte inspirationen i alkoholens dimdjungler... Märkligt nog så berörs och inspireras jag mest av låtar som så att säga råkats skapas "under the influence". McCartney har visserligen skrivit några av mina all-time-life-favoritlåtar, men det var Lennon — som inte hade lika restriktiv hållning till drogerna — som kom med de coolaste låtidéerna, överlag. Brian Wilson — Nattvaktarens frälsare och gud — kan definitivt inte lämnas oomnämnd. Ena sekunden kunde han ligga i sin säng, smutsig och uppsvullen av all junk och depression, och vråla ut sin avgrundsångest över att vadän The Beatles rörde vid så blev det guld, bara för att sekunden därpå hoppa upp ur bingen och skriva Pet Sound (som sedan blev en sådan kick in the ass på McCartney att han kontrade med "Sgt. Pepper's Lonely Hearts Club Band"). Vi kan lika bra även avverka KISS här: Simmons låtar har alltid varit de "sämsta" överlag; Stanley (heldöv på ena örat, för övrigt) var den som nästan alltid kom med det bättre materialet. Men det var när den totalt utflippade Frehley kom med sina riff och låtar som det blev det där lilla extra. Snortaren Criss skrev inget själv, dock, så han får bli undantaget. Ja vad fan, till och med Björn Ulvaeus kunde knepen. Vid ett studiopass fick han inte riktigt till texten till vad som senare skulle bli en av ABBA största hitar. Så han körde hem, hällde upp en stadig jävel och skrev i ett svep texten — till "The Winner Takes It All". Det är lite spooky, faktiskt... Man kan ju inte låta bli att undra vad/var musiken hade varit idag utan dess knark, ångest och sprit på 1960-talet. Bättre? Sprallig? Tråkig? Kan det vara så bisarrt att vi har alla junkies att tacka för att vi har kul idag? Jag sluter i alla fall mina ögon och föreställer mig en musikvärld där utflippade, ovan nämnda, personer aldrig existerat... Och jag ser hur giganterna mästerverk suddas ut — giganter som [utan inbördes ordning] Clapton, Tyler, Osbourne, Harrison, Turner, Bonham, Joplin, Cash, Hendrix, Perry, Jones... Ja, you get the picture. Och jag ser hur Spotify's databaser ersätts med swinging storbandsjazz respektive rödpolitiska kampsånger framförda av någon mullrande, mustaschprydd manskör, toppat med "hitlåtar" liknande: För han har öppnat pärlepooor-ten, sååå att jag kan komma iiin... Happy friday, fuckers! Fan vad bra skrivet..... Nu går jag å skjuter en horsemacka....... 😄
Hellpig Postat 16 oktober 2009 Postat 16 oktober 2009 Beth har han ju skrivit ihop med Penridge och han har aldrig påstått nåt annat. Trumliret är jag influerad av iallafall...generationer är att ta i. Men nu ska vi diskutera knark/sprit, det som fick Criss att tappa fotfästet...inte enligt Lydia Criss, både hon och Peter testade droger tidigt. Inte han nä, men de andra har ju en del att säga om hur mycket han egentligen gjorde av den. Enligt herr $immons så var idéen Penridges, hela arrangemanget som kom med på Destroyer var Bob Ezrin och texten skrevs om av Simmons och Ezrin om jag minns rätt. Criss pysslade nog mest med att pudra silvernosen... 😄
joachime Postat 16 oktober 2009 Postat 16 oktober 2009 Tur att han inte tog te, då hade den blivit konstig! Ja, ska man vara en skarp plagiatör ska man definitivt hålla sig till te.
Frekvensspektrumanalysator Postat 6 november 2011 Postat 6 november 2011 jag var helt bäng när jag kollade på ett band som heter moloken, det var det bästa jag sett. sen lyssnade jag på dom nykter på skiva. det sög. sen lyssnade jag på dom bäng på skiva. det var inte så mycket bättre. tror att moloken är ett bra liveband helt enkelt.
pxm Postat 6 november 2011 Postat 6 november 2011 fattar inte kopplingen 🤪 och vet inte vad ni pratar om. de allra flesta artister som var/är bra typ- corea, mclaughlin,paco de lucia m f- från 70-talets psykedeliska period tog väl aldrig droger(de spelade väl musik!!!) och lever väl än ????? samma sak med 80,90 och 2000-talets idoler...... tyvärr har jag aldrig själv kunnat leva upp till mina idoler på något sätt. därför har jag haft få möjligheter till att ägna mig åt musik. 1
ironman Postat 6 november 2011 Postat 6 november 2011 Jag älskar att läsa. Och i bokhyllan finns en salig blandning; allt från favoritförfattaren Stephen Kings romaner, via Eugen Semitjovs gamla journalistsamlingar och science fiction-noveller, till M.W Krasilovskys musikjuridiska böcker om den anglosaxiska(!) musikbranschen. Och så givetvis, nästan allt med Herman Lindqvists och Peter Englund... Och så är jag en riktig sucker för biografier allra mest sådana om musikbranschens folk. Just nu läser jag en Keith Richards-biografi (Rolling Stones), och det som slår mig mest av allt är hur jävla mycket knark snubben skjuter [skjöt] i sig. Konstant påtänd! Alltid! Han tar sin femsträngade(!) gitarr och lilla handväska med heroin och kanyler, kilar in på dass och låser in sig för att inte komma ut på fem, sex timmar. Allt medan hans bandpolare sitter och väntar i studion och är allmänt pissed off. Och när han väl kommer ut från dass pisshög, full och fan vet allt så har han med sig grunderna till storheter som t.ex. "Honky Tonk Women" och "It's Only Rock 'n Roll"... Go figure! Det är lite skumt det där med droger och psyke versus musikskapande. Det verkar som om grunden till allt som många av oss försöker efterapa idag eller för all del, tror oss inte vilja efterapa lades under 1960-talet av majoriteten personer som var, höga (ex. Keith Richards), psykiskt sjuka (ex. Brian Wilson), eller i övrigt allmänt åt helvete coco-bananas (ex. Syd Barrett). Visst, dessa var säkert å sina respektive sidor influerade av 30-, 40-, och 50-talsartister, vilka i sin tur helst sökte inspirationen i alkoholens dimdjungler... Märkligt nog så berörs och inspireras jag mest av låtar som så att säga råkats skapas "under the influence". McCartney har visserligen skrivit några av mina all-time-life-favoritlåtar, men det var Lennon som inte hade lika restriktiv hållning till drogerna som kom med de coolaste låtidéerna, överlag. Brian Wilson Nattvaktarens frälsare och gud kan definitivt inte lämnas oomnämnd. Ena sekunden kunde han ligga i sin säng, smutsig och uppsvullen av all junk och depression, och vråla ut sin avgrundsångest över att vadän The Beatles rörde vid så blev det guld, bara för att sekunden därpå hoppa upp ur bingen och skriva Pet Sound (som sedan blev en sådan kick in the ass på McCartney att han kontrade med "Sgt. Pepper's Lonely Hearts Club Band"). Vi kan lika bra även avverka KISS här: Simmons låtar har alltid varit de "sämsta" överlag; Stanley (heldöv på ena örat, för övrigt) var den som nästan alltid kom med det bättre materialet. Men det var när den totalt utflippade Frehley kom med sina riff och låtar som det blev det där lilla extra. Snortaren Criss skrev inget själv, dock, så han får bli undantaget. Ja vad fan, till och med Björn Ulvaeus kunde knepen. Vid ett studiopass fick han inte riktigt till texten till vad som senare skulle bli en av ABBA största hitar. Så han körde hem, hällde upp en stadig jävel och skrev i ett svep texten till "The Winner Takes It All". Det är lite spooky, faktiskt... Man kan ju inte låta bli att undra vad/var musiken hade varit idag utan dess knark, ångest och sprit på 1960-talet. Bättre? Sprallig? Tråkig? Kan det vara så bisarrt att vi har alla junkies att tacka för att vi har kul idag? Jag sluter i alla fall mina ögon och föreställer mig en musikvärld där utflippade, ovan nämnda, personer aldrig existerat... Och jag ser hur giganterna mästerverk suddas ut giganter som [utan inbördes ordning] Clapton, Tyler, Osbourne, Harrison, Turner, Bonham, Joplin, Cash, Hendrix, Perry, Jones... Ja, you get the picture. Och jag ser hur Spotify's databaser ersätts med swinging storbandsjazz respektive rödpolitiska kampsånger framförda av någon mullrande, mustaschprydd manskör, toppat med "hitlåtar" liknande: För han har öppnat pärlepooor-ten, sååå att jag kan komma iiin... Happy friday, fuckers! Mycket bra skrivet. 🙂
pxm Postat 6 november 2011 Postat 6 november 2011 tyler,harrison,turner,perry och jones??????brian wilson???? aldrig hört talas om...... 😊 (spelade de gitarr allihopa??)
Florian le Sage Postat 6 november 2011 Postat 6 november 2011 Valle, dessa generaliseringar om psykiskt sjuka som du drar upp måste för allas skull benas ut lite annars blir det lätt lite "historieförvanskning" tes Brian Wilson, ett komplett geni som hellre satt och proddade nya låtar i sann andlig och nyskapande bemärkesle medans Beach Boys var på turne´i Europa, detta vra ju efter den tidiga surferan alltså när grabbarna smakat syra (LSD för er som inte hajjar) och detta band utvecklades och skrev några av de mest tidslösa låtarna i musikhistorien, att Brian senare mådde dåligt av div tabletter och psykofarmaka har delvis med hans drogande men kanske ännu mer med hans bakgrund och trasiga fadersrelation att göra, hursomhelst är han pigg och alert tack och lov och framträde idag med bravur trots sina många år i misär, psykiskt och så... Syd Barret var ett annat popgeni men blev ilurad enorma mängder syra i sitt morgonte då han spenderade en sommar hos ett hippiepar, kanske snarare fastnade där...efter det gick det snabbt utför och Pink Floyd plockade in Gilmour och resten är historia men de 2 första är de riktiga PF enl. många äldre, en smaksak tycker jag som har Wish you were here som favvoplatta... Peter Green samma här, originalkillen i Fleetwof Mac som dök in i en riktigt må dåligt dimma, var det syran eller hans mentala disposition, who knows han blev en grönsak i alla fall och kistan kan göras ännu längre... Alla tog syra med få undantag, alla var mer eller mindre höga i både musik och filmbranschen och det var normalt innan lagar och förordningar började ställa till det, både over there och i lilla Sverige, jag vet en massa artister som drogar på det ena eller andra som ni aldrig skulle tro om jag nämnde dom vid namn, unga som gamla! För att besvara trådens fråga så kan man lugnt konstatera att människor i musiksvängen och andra kuturella konstyttringar och inom filmen drogar så det står härliga till om dom drogar, dom som inte drogar drogar inte, inte mer konstigt än så, finns ju inom idrotten men på ett aningens annat sätt, häromdan stod det ju att socker och fett likställs med kokainberoende vid försök med råttor, tänkvärt eller hur***
Die Hard (oregistrerad) Postat 6 november 2011 Postat 6 november 2011 Några som har för lite att göra denna söndag eftersom man väcker en gammal tråd som denna. 😕
Valle Postat 6 november 2011 Postat 6 november 2011 Valle, dessa generaliseringar om psykiskt sjuka som du drar upp måste för allas skull benas ut lite annars blir det lätt lite "historieförvanskning" tes Brian Wilson, ett komplett geni (---) Syd Barret var ett annat popgeni ... Oj! Det var ett tag sedan jag skrev det inlägget... Fast jag skriver ju inte att dessa herrar inte var genier, inte ens att de var dysfunktionella på grund av sitt sinnestillstånd (OK, förutom Barrett, då). Klart som fan att båda var genier! Absolut! (Hela inlägget handlar om genier.)
Florian le Sage Postat 6 november 2011 Postat 6 november 2011 Jag förstår när jag läser ditt inlägg, ville bara flika in det jag kände till om Wilson tex, såg heller inte att det var så pass gammalt utan trodde tråden var mer aktuell när den nu dök upp... 😎
ironman Postat 6 november 2011 Postat 6 november 2011 (redigerat) Även om tråden är gammal är ämnet ständigt aktuellt. Bara i år har flera artister lämnat oss pga av droger eller i sviterna av drogmissbruk. Och jag är övertygad att även fler borde varit döda. Men eftersom dom är så rika går dom säkerligen på omfattande läkarkontoller varje eller vart tredje månad. Redigerat 6 november 2011 av Henber77
Guitar Nilsson Postat 6 november 2011 Postat 6 november 2011 Även om tråden är gammal är ämnet ständigt aktuellt. Här håller jag med dig. Även om det är ett väldigt dystert ämne. Brian Jones hade ju nåt skumt medfött fel i skallen. Med LSD som garnering på det gick det ju åt h-e. Synd, det var ju han som skapade både Stones och dess sound. Efter hans frånfälle experimenterade de inte alls med nya sound och udda instrument.
ironman Postat 6 november 2011 Postat 6 november 2011 Här håller jag med dig. Även om det är ett väldigt dystert ämne. Brian Jones hade ju nåt skumt medfött fel i skallen. Med LSD som garnering på det gick det ju åt h-e. Synd, det var ju han som skapade både Stones och dess sound. Efter hans frånfälle experimenterade de inte alls med nya sound och udda instrument. Ja det är verkligen ett dystert ämne. Jag är övertygad om att många som börjar missbruka droger och sprit har något slags fel i hjärnan( både psykiskt och fysiskt), som dom försöker självmedicinera. Men vi får ju vara tacksamma för all den musik vi har fått på köpet. Och det är väll det som är det positiva med det hela. 1
Florian le Sage Postat 6 november 2011 Postat 6 november 2011 😆 ja man måste kunna skämta om detta och mycket annat som många anser för seriöst i livet för att kunna skämtas med...hursomhelst, det där med fel i hjärnan vete fasen henber, men att det finns ett tomrum etc som alkisar eller drugaddicts vill täppa till, the emptiness inside, deep shit som har med barndomstrauman och trasiga faders/modersrelationer är väl rätt klart...samtidigt måste det framhållas att LSD kan vara väldigt bra för vissa individer i rätt sammanhang, finns massor av forskning på området! Gräs är ju det enda som dämpar den fysiska smärtan hos MS sjuka + vissa depressiva tillstånd i rätt dos vilket är allmänt känt, det är på tiden att gräs legaliseras ur flera perspektiv, nu kommer massa folk bli snea här men dom har inte insikt i så fall, jag förespråkar inte allmänt knarkande!
SadamJR Postat 6 november 2011 Postat 6 november 2011 Får man verkligen propagera för att legalisera droger här? Är det inte dax att trycka på mesknappen? 1
Florian le Sage Postat 6 november 2011 Postat 6 november 2011 ja du, jag tror inte det strider mot några forumregler faktiskt då detta handlar om att utrrycka en åsikt som varken är hets mot folkgrupp eller personagrepp eller porr etc, drog ju till med mitt inlägg för att se vilka som vågar stå för sina åsikter eller ej, vet att det finns en viss andel medlemmar som drar en reefer här då och då men inte törs säga det pga den hätska antidebatten som existerar, ungefär samma andel som i resten av populationen inget konstigt alls, andra super eller pysslar med något annat skit...
debatt Postat 6 november 2011 Postat 6 november 2011 Ja det är verkligen ett dystert ämne. Jag är övertygad om att många som börjar missbruka droger och sprit har något slags fel i hjärnan( både psykiskt och fysiskt), som dom försöker självmedicinera. Detta är den eviga frågan: vilket kommer först, drogerna eller hjärnskadorna?
Recommended Posts