Alla spelar tillsammans vs en i taget.

[Dingbats]

Det går inte att komma ifrån att en motorcykel är en imitation av en häst, och en bil är en imitation av en vagn, flygplan av en fågel osv. Det är samma sak med musik och teknik idag, att det vi gör med teknikens hjälp nu är i princip samma sak vi gjorde innan, det är mestadels imitation. Vår grundläggande uppfattning om musikens landskap har inte förändrats mycket alls sen slutet av 1800. Det är nästan bara dialekter som varvats med varandra sen dess.

Och? Vad spelar det för roll vad ursprunget till nåt är? Jag tycker inte att en motorcykel blir sämre för att den mindre och mindre liknar en häst.

Men jag tycker nog kärnfrågan är varför man är i behov av att pilla på något i efterhand? istället för att köra in det slutgiltiga på en gång.

Varför skulle det vara bättre i sig att spela in det slutgiltiga på en gång istället för att pilla fram det? Det är ingen självklarhet.

Det är ju samma låt, samma komposition, oavsett den spelas av en ensam gitarrist, sjungs av en kör, genereras av en dator eller spelas av en stråkkvartett.

Men du kommer ju inte ifrån att olika sorters musik låter olika. En trancelåt spelad på akustisk gitarr och en flamencolåt spelad på akustisk gitarr är inte samma musikstil hur man än vänder och vrider på det. Och fortfarande gäller att en trancelåt normalt sett inte är till för att låta som ett band som spelar, oavsett om man påstår att det inte finns olika musikstilar eller inte.

[Guitar Nilsson]

Det går inte att komma ifrån att en motorcykel är en imitation av en häst, och en bil är en imitation av en vagn, flygplan av en fågel osv. Det är samma sak med musik och teknik idag, att det vi gör med teknikens hjälp nu är i princip samma sak vi gjorde innan, det är mestadels imitation. Vår grundläggande uppfattning om musikens landskap har inte förändrats mycket alls sen slutet av 1800. Det är nästan bara dialekter som varvats med varandra sen dess.

Och? Vad spelar det för roll vad ursprunget till nåt är? Jag tycker inte att en motorcykel blir sämre för att den mindre och mindre liknar en häst.

Men jag tycker nog kärnfrågan är varför man är i behov av att pilla på något i efterhand? istället för att köra in det slutgiltiga på en gång.

Varför skulle det vara bättre i sig att spela in det slutgiltiga på en gång istället för att pilla fram det? Det är ingen självklarhet.

Det är ju samma låt, samma komposition, oavsett den spelas av en ensam gitarrist, sjungs av en kör, genereras av en dator eller spelas av en stråkkvartett.

Men du kommer ju inte ifrån att olika sorters musik låter olika. En trancelåt spelad på akustisk gitarr och en flamencolåt spelad på akustisk gitarr är inte samma musikstil hur man än vänder och vrider på det. Och fortfarande gäller att en trancelåt normalt sett inte är till för att låta som ett band som spelar, oavsett om man påstår att det inte finns olika musikstilar eller inte.

"Och? Vad spelar det för roll vad ursprunget till nåt är? Jag tycker inte att en motorcykel blir sämre för att den mindre och mindre liknar en häst."

En häst brukar väl inte vara mindre än en motorcykel?

[Opus99]

Nu är du orättvis. Inte någonstans har jag hävdat att det är ok att stjäla andras verk och kalla dem sina egna. Jag t.o.m. uttryckligen höll med dig att det är fult att göra så. Om du bläddrar tillbaka och läser igen så förstår du att "är ju allmänt accepterat, och oftast önskvärt - det blir snyggare." syftar på försköning av musik, inte att man får kalla andras insatser sina egna för att man lagt EQ och kompressor på dem.

Ja, jo .. temperaturen stiger lite .. men jag tyckte du sa att om något är allmänt accepterat och oftast önskvärt, så är det försvarligt. Du kan instruera en sångare, banda denne, sätta ditt namn på det. Du kan på samma sätt instruera en apparatur, banda det och sätta ditt namn på det. I praktiken är det ingen skillnad: inget av dom är du. Inte ens om man "bara förskönar" är det du. Så gör man det ena kan man väl lika gärna göra det andra? Det är den motsägelsen jag försöker få fram.

Jag skulle nog vilja påstå att om du inte finner någon känsla i programmerad musik så har du inte heller förstått den. Musik handlar om mer än spelteknik.

Det kan vara sant. Musik är ju väldigt mycket vad man vänjer sig vid att tycka om.

Att programmerad musik inte har känsla talar ju för sig själv: det är en maskin som spelar. Men hade vi haft detta som ett ideal, då hade vi ju gjort sånt även innan elektroniken kom in i musiken; spelat spikrakt, sett till att slå an varje trumma med exakt samma ljudavtryck varje gång osv. Så för mig ser det ut lite som något som blivit invant, något som inte var ett avsiktligt eller konstnärligt val från början.

Som liten, på vår hemdator, fanns en tal-syntes; man skrev in några ord så uttalade datorn det. Det lät förstås som det lät (1984). Men skulle jag sitta där vid datorn och säga att det är avsiktligt att det ska låta så .. antyda att om talsyntesen lät 100% som en mänsklig röst så skulle skaparen ha gjort om den för att den ska låta som den gör just där och då; skurit ner upplösningen osv ... då är man långt ute och cyklar. då kan man lika gärna köra runt i en hostande och hackande bil och säga att man gillar det så, att det är avsiktligt. Så ser det ut för mig.

Men jag kan inte säga att jag inte känner igen det. Ofta hör man hur folk tror saker som Rolands 808 trummor gjordes med avsikten att skapa den klang som 808 har, för att de gillade just den klangen. Det är lika BS det. 808 var en medel-dyr trummaskin som avbildade realistiska trumljud med så hög realism som ekonomin tillät 1980. Jag var around när den kom ut, och alla andra som var i omlopp då den kom ut såg samma sak med. Musikentusiasterna fascinerades lite över att en apparat kunde låta så pass realistiskt. Den gjordes ingalunda för att låta som syntiga trummor. Det fanns några trummaskiner som lät aningen mer realistiskt, för sampling kom precis in i bilden då, som Linns LM modeller, men dom kostade många gånger mer pengar. Så även den mest syntiga av ljudapparaturer gjordes i grunden för att efterhärma.

Sen ska vi inte glömma hur glada vi alla tycks bli när produkter med automatisk variationsrikedom kommer till idag; t.ex. EZdrummer som har 5 olika virvelslag samplade för samma nivå och varierar dom automatiskt. Dom hamnar på topplistan direkt. Så nog gillar vi nyansrikedom när den finns. Och alla produkter som tillverkas för att erbjuda automatisk nyansrikedom görs ju uteslutande för att låta "realistiskt", för att återge ... vadå? 😛

Slutligen, jag försöker inte säga att det enda är uteslutande mer värt än det andra. Abslut inte. Då hade jag sagt det rakt av istället. Men sånt är en fråga om smak, tycke och preferens.

Men att hålla sig till vad som faktiskt är och sker, det tycker jag är nödvändigt, att använda rätt beskrivning för något. En konstnär som gjort en bild i ett grafikprogram skulle inte kalla det för hans tavla. Och att säga "det här är inte en ren inspelning" utan det här är min dator som spelar min komposition .. jag ser inte vad problemet är med att säga det? det känns nästan som att folk skäms för att medge det ... att dom måste vrida till beskrivning och försöka få med så mycket som möjligt av dom själva i det. Jag tycker det är helt onödigt, förvillande och det gör det oerhört mycket svårare för människor som försöker lära sig idag.

Kaffe är gott, alldeles oavsett vem som sprang. Jag känner iaf inget behov av att bevisa för andra att jag faktiskt förtjänade den här koppen kaffe. Jag njuter till fullo av den, oavsett om jag "förtjänar" den eller om grannarna tycker att jag "förtjänar" den.

Syftet var ju inte kaffe (även om det är gott), utan att jag tycker att välbehaget av att ha satt ett mål, jobbat hårt för att nå det, att uppnå det, och sen sitta tillbaka och känna sig nöjd ... det är världens bästa känsla för mig. (ja, ok, näst efter något snuskigt då)

Om du förklarar för mig hur något "bögigt" låter så förklarar jag för dig hur "tandlös bonnläpp" låter 🙂

Ber om ursäkt på förhand, men jag kunde inte motstå.

*gruff* jaja .. jag var nedlåtande mot bögar där med .. så jag får väl bjuda på den här då

Det är väldigt enkelt. Om alla dessa tjusiga magasin skulle ha fotomodeller med innebrännare på näsan så skulle de sälja mindre. Bilden skulle inte heller få folk att vilja hänga den på väggen. Ja, den skulle bättre representera verkligheten, men precis som med musik uppskattar de flesta en polerad verklighet, en dröm. Verkligheten får de flesta en rejäl dos av varje dag ändå. Och nej, man kan inte träna bort innebrännare.

Att göra saker för att sälja kan man väl göra. Men varför drar man sig så väldigt för att använda en klockren definition för vad man gör? Man kan ju inte göra två olika saker och ända kalla dom för samma sak. Är man då inte ute efter att få andra att förväxla det man gör med en verklig avbildning? och om inte, så varför drar man sig för det?

Redigerat 19 november 2008 av Opus99

[Opus99]

Och? Vad spelar det för roll vad ursprunget till nåt är? Jag tycker inte att en motorcykel blir sämre för att den mindre och mindre liknar en häst.

För den som försöker förstå vad man hör, har det en enorm betydelse. Vi ser ju det som finns omkring oss som verklighet. Även här på forumet ser vi ju det varenda vecka; vi ser frågor om hur man får till det ena med det andra, grundat av att folk är "lurade" av fel definition. Folk säger att ett ackord inte låter rätt och föreslår att man ska EQa annorlunda för att få tonerna att stämma. För några veckor sen hamnade jag i hetluft med användaren Creel, som skrev att han länge slitit hår i frustration över att han inte förstod hur metoden "inspelning" kunde generera ett visst virvelljud/virvelreverb. Först när han förstod att det inte är en "inspelning" eller ett riktigt reverb, så föll allt på plats. Jag skulle gissa att han får till det ganska bra nu, för han har inte frågat mer om det alls. Å det är ju bra.

Det är bara ett exempel på vilka frustrationer och lidande som fel definitioner ger upphov till. Returserade bilder i tidningar som får unga tjejer att tro att det är verklighet, och svälter/tränar och strular till sin diet så dom får diabetes redan i tonåren ... när allt dom behöver är en ljussättning, smink, kamera och photoshop. Hade man kallat bilden i tidningen för vad det är, så tjejerna förstår vad det är .. så hade dom inte blivit lurade.

Katastrof, tycker jag.

Varför skulle det vara bättre i sig att spela in det slutgiltiga på en gång istället för att pilla fram det? Det är ingen självklarhet.

Det är ju en jäkla omväg.

Som att köpa en fiat och bygga om den till en volvo, istället för att köpa volvo direkt

Men du kommer ju inte ifrån att olika sorters musik låter olika. En trancelåt spelad på akustisk gitarr och en flamencolåt spelad på akustisk gitarr är inte samma musikstil hur man än vänder och vrider på det. Och fortfarande gäller att en trancelåt normalt sett inte är till för att låta som ett band som spelar, oavsett om man påstår att det inte finns olika musikstilar eller inte.

Jag tycker inte det finns några tydliga avgränsningar mellan det ena och det andra. Byter man gitarr men ändå spelar samma stycke musik ... för mig är det som att säga att en uppsats blir annorlunda för att man skriver ut det på grönt papper istället för vitt. Man kan ju använda dom uttrycken för att beskriva något som man vill förmedla, men i grund och botten bygger ju all musik på samma sak. Det var någon som skrev för några veckor sen att alla lär sig musikteorin med tiden - bara på olika sätt. 100% sant enligt mig.

Redigerat 19 november 2008 av Opus99

[Dingbats]

Det är bara ett exempel på vilka frustrationer och lidande som fel definitioner ger upphov till. Returserade bilder i tidningar som får unga tjejer att tro att det är verklighet, och svälter/tränar och strular till sin diet så dom får diabetes redan i tonåren ... när allt dom behöver är en ljussättning, smink, kamera och photoshop. Hade man kallat bilden i tidningen för vad det är, så tjejerna förstår vad det är .. så hade dom inte blivit lurade.

Katastrof, tycker jag.

Alltså, jag bryr mig inte så mycket om det där om man kan kalla saker för inspelning eller inte. Det jag vänder mig emot är attityden att man inte ska "fuska", för att det finns nåt egenvärde i att göra allt "på riktigt". Jag tycker inte att det spelar nån roll. Om man får det att låta som man vill i slutändan så ger jag fulla fan i hur man nådde dit.

Och det där med att 808an försöker låta som ett trumset och så vidare, visst. Ursprungstanken med många syntar och samplare osv, är att det ska låta så likt ett riktigt instrument som möjligt. Men tro det eller ej, det finns faktiskt folk som vill att det ska låta synt och fejk, oavsett verktygets ursprungssyfte. Att vända sig emot det för att det inte är "äkta" tycker jag är att döda kreativiteten.

Varför skulle det vara bättre i sig att spela in det slutgiltiga på en gång istället för att pilla fram det? Det är ingen självklarhet.

Det är ju en jäkla omväg.

Som att köpa en fiat och bygga om den till en volvo, istället för att köpa volvo direkt

Ja, men är det automatiskt fel för det?

Jag tycker inte det finns några tydliga avgränsningar mellan det ena och det andra. Byter man gitarr men ändå spelar samma stycke musik ... för mig är det som att säga att en uppsats blir annorlunda för att man skriver ut det på grönt papper istället för vitt. Man kan ju använda dom uttrycken för att beskriva något som man vill förmedla, men i grund och botten bygger ju all musik på samma sak. Det var någon som skrev för några veckor sen att alla lär sig musikteorin med tiden - bara på olika sätt. 100% sant enligt mig.

Bygger även musique concrète och ambientnoise på samma sak som jazz och folkmusik?

[MrBluesman]

"Att programmerad musik inte har känsla talar ju för sig själv: det är en maskin som spelar."

Om nån får en känsla av att lyssna på sån musik... så har den väl känsla? Själv lyssnar jag mycket hellre på akustisk/elektroakustisk musik (som du antar jag), men smaken är ju som bekant som en viss annan anatomisk del.

Framför allt: Vore det inte mer korrekt att säga att det är upphovsmannen som spelar på datorn isåfall? Du verkar tro att man bara trycker på "gör feta beatet"-knappen och kör det genom ett "make nice"-filter så är det klart sen, eftersom du pratar om "upp"-spelning och "datorgenererad musik". Datorn gör inte ett skit själv. Det är bara ett verktyg. Slutresultatet blir så bra som upphovsmannen och hans idé är. Om han inte lägger in nån känsla i det hela, så låter det som du säger. Men om han är en gnutta musikalisk och kan sina grejer så ser han till att lägga in sväng och känsla i det. Ok, det är sjukt svårt (nästan omöjligt) att få in nån känsla i nått som är 100% programmerat, men jag tror inte det finns många proffs som jobbar så. Man spelar på valfritt midi-instrument (kan vara ett klaviatur, dragspel, gitarr, trummor, flöjt eller vad 17 som helst nu för tiden) och spelar in det i midi. Trummor är ofta en kombination av spelat/programmerat.

Jag tror du behöver komma över det här med "in"- och "upp"-spelning nu... du fajtas mot väderkvarnar. Acceptera det svenska språket för vad det är, och var glad för att vi åtminstone har ord för "dator", "inspelning" och "musikstudio". Var ännu gladare för ord som "starköl"... ikväll är det fotboll!

[VacUm]

Det känns som om vissa tycker musik måste vara svårt eller i alla fall kräva väldigt mycket arbete/teknisk kunskap/övning/instudering för att det ska bli bra. Det tycker jag är heeelt oväsentligt. Musik får gärna vara komplex, intrikat, intellektuell, fin i kanten, akustisk, elektronisk, elitistisk, populistisk så länge jag uppfattar ett uttryck jag gillar (på kompositionsnivå, arret, musikerns sätt att spela, produktionsnivå eller en kombination av allting). Dynamiken mellan programmerat/akustiskt i ett och samma stycke kan vara superintressant i många lägen; lyssna in den unga norska jazzmaffian eller hela triphop-eran under 90-talet.

Att jämföra med bilbyggen eller löpare som får en kopp kaffe som belöning är helt knäppt ur mitt perspektiv; det ena utesluter inte det andra. Om jag spelar in en frijazzlåt live med mina polare och det blev apbra så är det klart jag känner mig nöjd. Har jag suttit och redigerat en tagning i 4 timmar med kvantiseringsmallar, autotuners och andra stygga hjälpmedel på en poplåt så resultatet blev svinbra och hela mixen limmar sådär klockrent snyggt så känner jag mig minst lika nöjd när jag sitter med kaffekoppen och lyssnar.

[Opus99]

Alltså, jag bryr mig inte så mycket om det där om man kan kalla saker för inspelning eller inte. Det jag vänder mig emot är attityden att man inte ska "fuska", för att det finns nåt egenvärde i att göra allt "på riktigt". Jag tycker inte att det spelar nån roll. Om man får det att låta som man vill i slutändan så ger jag fulla fan i hur man nådde dit.

Jag har aldrig påstått att det är fusk eller mindre värt att göra något på ett sätt snarare än det andra. Jag vänder mig mot definitionen av saker bara, att ge sken av att något är vad det inte är. Om du sen känner att ändamålen helgar medlen .. så ha också i åtanke att alla ser det inte så, och att resultat av det konceptet leder till något i slutändan, något som man själv kommer att bli tvungen att acceptera.

Och det där med att 808an försöker låta som ett trumset och så vidare, visst. Ursprungstanken med många syntar och samplare osv, är att det ska låta så likt ett riktigt instrument som möjligt. Men tro det eller ej, det finns faktiskt folk som vill att det ska låta synt och fejk, oavsett verktygets ursprungssyfte. Att vända sig emot det för att det inte är "äkta" tycker jag är att döda kreativiteten.

Det enda oäkta jag är emot är att använda vilseledande benämningar. Att vissa vill ha mer statisk, syntig musik och ljud, det förstår jag. Men använder man inte rätt definitioner så leder det till massor av onödig förvirring. Men tycker man det är skitsamma, då kan vi ju tala om för Creel att hans virvel-ideal är en gjort via inspelning, och anledningen till att han inte fattar hur man lyckats få till det, är inte att det är något fel på beskrivningen, utan att han måste vara slö i huvet(?). Det är inte sant.

Samma förvirring leder massor av folk att tro att t.ex. en 808 är avsiktligen gjord för att låta syntig. Det är inte heller sant, och anledningen till att det blir så är att folk lärt sig av tvetydiga och förvirrande definitioner, som försvårar för dem, får dem att dra egna slutsatser som är helt absurda, och får utövare idag att framstå som rena genierna (bara för att ingen förstår hur de bär sig åt, eftersom de säger en sak och gör en annan) etc. Även om vi skiter i hur eller vad, så finns det massor av andra som inte gör det. Och om vi skiter i hur något görs, eller benämns, så ska vi inte klaga när resultatet av det drabbar oss själva heller.

Sen finns det dom som vill lyssna till något för dokumentära skäl. Det finns dom som är intresserade av hur det låter när Jussi Björling sjunger "Till havs", eller Muddy Waters spela "Hoochie Coochie Man" och söker inspelningar av det. Jag tycker det är ur-fel att säga till dom att det är väl skitsamma var det som lyssnar på kommer ifrån, att huvudsaken bara är att det låter bra. Oftast vill jag inte höra "någon" eller "en maskin" eller "John Doe" spela "All of me", utan jag vill höra [insert musician name here] spela "All of me", för jag vill lyssna till hur han utför den, jag vill lyssna till hur han upplever det när han spelar den, medan han spelar den, jag vill ta del av vad han upplever i samma ögonblick som han utför den. Då spelar det en otrolig roll vad det är jag lyssnar på och hur det är gjort.

Att lyssna till Benny Benassi, för mig, det är inte att lyssna till en person för mig. Det är mer ett varumärke som innebär en viss sorts musik och ljudlandskap. Jag kan inte lyssna till Benny Benassi och höra hur han upplever det medan han utför sin musik, eller hur han väljer att vrida och vända baserat på sina egna känslor. Jag säger inte att det är fel, men jag säger att jag kan sakna det. Man skulle faktiskt kunna drista sig att säga att det är inte Benny Benassi man hör, när man hör musiken som sprids i hans namn. Han skulle kunna använda vilket namn som helst, för inte mycket som gör just honom unik som person finns i den musik som sprids med hans namn på. Jag skulle få ett 10 gånger tydligare intryck av honom som person, genom ett samtal på 2 minuter med karln, än från all musik han någonsin gjort. Så visst finns det dom som gillar när det låter syntigt och skiter i var det kommer ifrån, men likaså finns det lika många som vill lyssna till någon, snarare än bara till vad någon har gjort.

Känslan av huruvida det är bra eller inte, styrs dessutom i väldigt hög grad av att vad man tror man lyssnar till. Om man hör ett trumkomp i 1,5 sekunder så beslutar man sig för vad det är man hör; man gör en rimlig gissning - programmerat, levande trummis eller retursherat material. Om trummorna senare utför något specifikt, så uppfattar man det som mer eller mindre bra beroende på från vilken synvinkel man lyssnar på det från. Ett vakuum-tajt komp kan låta helt ok eller stelt (beroende på smak och tycke), om man utgår ifrån att det är programmerat. Men lyssnar man på det som det är en levande trummis som övat upp sådan perfektion, då blir upplevelsen istället otrolig. Så vad vi bestämmer oss för att anta att det är vi hör, avgör väldigt mycket hur vi upplever det, och hur bra känslan blir.

Så nog tycker jag det är väldigt betydande att vi förstår vad vi lyssnar till. Annars har vi snart en generation ungar som hittat inspelningar av politiska tal som öppnat en helt ny värld för dem, och är så himla bra och rätt. De vet inte vad det är de hör, men hela himlen öpppnar sig för dem när de hör budskapen. Det visar, att de hittat inspelningar av Hitlers tal. *rys*

Ja, men är det automatiskt fel för det?

Det får du reda ut själv, för det har jag aldrig tyckt. Jag ser däremot ingen logik i det. Säger man "jag vill 'dit'", och sen går åt motsatt håll ... jag tycker det talar för sig självt ..

Bygger även musique concrète och ambientnoise på samma sak som jazz och folkmusik?

Ja, att förmedla ett budskap till andra genom uttryck som båda parter förstår nästan automatiskt.

Redigerat 19 november 2008 av Opus99

[Dingbats]

Bygger även musique concrète och ambientnoise på samma sak som jazz och folkmusik?

Ja, att förmedla ett budskap till andra genom uttryck som båda parter förstår nästan automatiskt.

Okej, det håller jag med om.

Men det här med att nämna saker vid deras rätta namn. Jag har aldrig upplevt att nån ny musik jag lyssnar på för första gången har kallats "inspelad" fast den inte är det enligt nån strikt definition, eller på nåt annat sätt felbenämnd. Jag har väldigt sällan upplevt att jag har fått själva skapelseprocessen beskriven för mig överhuvudtaget, och har jag det så är det för att jag har kollat upp det själv via en tredjepartskälla. Så allt snack om att benämna saker rätt känns lite som nånting som är viktigt i teorin, men som i praktiken inte har nån betydelse.

[gumpbert]

...Returserade bilder i tidningar som får unga tjejer att tro att det är verklighet, och svälter/tränar och strular till sin diet så dom får diabetes redan i tonåren ... när allt dom behöver är en ljussättning, smink, kamera och photoshop. Hade man kallat bilden i tidningen för vad det är, så tjejerna förstår vad det är .. så hade dom inte blivit lurade.

Katastrof, tycker jag.

Jag tror iofs att de flesta inser att bilderna inte är helt verklighetstrogna, och även om de inser detta så kommer det troligen inte att spela så stor roll. Jag skulle bli förvånad om dessa tjejer aldrig hört talas om modeller med anorexia. Ändå är det dessa modeller de har som ideal.

Även en cyniker som jag föll för de tjusiga bilderna i broschyren om bilen jag funderade på att köpa. På bilderna såg det ut som att den var det mest praktiska och säkra som byggts i bilväg, för att inte tala om att den hade mer gemensamt med ett rymdskepp än med bilar. Innerst inne visste jag mycket väl att det bara är en bil som alla andra, men man vill nog gärna låta sig luras. För en kort stund hade jag mer gemensamt med NASA än med Motormännen. Det kändes bra, även om det var en illusion.

[gumpbert]

Att programmerad musik inte har känsla talar ju för sig själv: det är en maskin som spelar. Men hade vi haft detta som ett ideal, då hade vi ju gjort sånt även innan elektroniken kom in i musiken; spelat spikrakt, sett till att slå an varje trumma med exakt samma ljudavtryck varje gång osv. Så för mig ser det ut lite som något som blivit invant, något som inte var ett avsiktligt eller konstnärligt val från början.

Att maskinernas intåg har gett upphov till nya ideal är väl ganska klart. Det har skapats en hel massa musik som har sin grund i maskinernas exakthet och det finns precis lika mycket/lite känsla i sådan musik som i andra mer traditionella musikstilar. Skillnaden är att speltekniken inte är central. Ljuden, arrangemanget och nya idéer är mycket mer väsentliga i sådan musik. Det är då viktigare att lära sig fixa ett snyggt ljudlandskap än att lära sig spela ett instrument riktigt bra. Det ena sättet att göra musik på är inte mer på riktigt än det andra, och inte heller mer rätt än det andra. Det är bara olika sätt att göra samma sak 😆

[Dingbats]

Att programmerad musik inte har känsla talar ju för sig själv: det är en maskin som spelar. Men hade vi haft detta som ett ideal, då hade vi ju gjort sånt även innan elektroniken kom in i musiken; spelat spikrakt, sett till att slå an varje trumma med exakt samma ljudavtryck varje gång osv. Så för mig ser det ut lite som något som blivit invant, något som inte var ett avsiktligt eller konstnärligt val från början.

Att maskinernas intåg har gett upphov till nya ideal är väl ganska klart. Det har skapats en hel massa musik som har sin grund i maskinernas exakthet och det finns precis lika mycket/lite känsla i sådan musik som i andra mer traditionella musikstilar. Skillnaden är att speltekniken inte är central. Ljuden, arrangemanget och nya idéer är mycket mer väsentliga i sådan musik. Det är då viktigare att lära sig fixa ett snyggt ljudlandskap än att lära sig spela ett instrument riktigt bra. Det ena sättet att göra musik på är inte mer på riktigt än det andra, och inte heller mer rätt än det andra. Det är bara olika sätt att göra samma sak 🙂

Håller med till 100%!

[rainydays]

Att programmerad musik inte har känsla talar ju för sig själv: det är en maskin som spelar.

Personligen anser jag att musik inte har en känslor. Musik framkallar känslor. Och jag ser inte varför inte programmerad musik skulle kunna framkalla känslor?

Med den logiken skulle ju inte en melodi eller en rytm i sig kunna framkalla känslor utan det är då enbart sättet det framförs på som är avgörande.

Hos mig framkallar exempelvis mycket av Rob Hubbards spelmusik en massa (positiva) känslor. Och den musiken är ju för jösse namn programmerad i assembler. Den borde ju göra mig helt känslolös?

Men hade vi haft detta som ett ideal, då hade vi ju gjort sånt även innan elektroniken kom in i musiken

Det handlar väl om evolution? Nya instrument kommer, och med dem nya möjligheter och nya ideal. Vissa av de gamla idealen faller i glömska, andra fortsätter leva vidare.

Det är ju som att fråga sig varför vi inte hade distad elgitarr som ideal innan den distade elgitarren kom?

Och att folk fortfarande använder spikraka trumkomp med 8-bitars ljud i modern musik är ju inte konstigare än gitarrister som klamrar sig fast vid 60-talets ljudideal trots att vi idag har möjligheter till gitarrljud som i teorin låter mycket bättre.