Alla spelar tillsammans vs en i taget.

[Guitar Nilsson]

Nämner jag att jag vill spela in samtidigt som de andra i bandet, alla i samma rum, typ likadant som man spelar live brukar reaktionen bli allt från att man tror att jag skämtar eller att jag får en föreläsning ala dagis; "jo du förstår lille vän, att så här är det när proffs jobbar, bla bla, bla" osv.

Hur kan det ha blivit så här? Egentligen tycker väl ingen om att stå ensam och spela en i taget, mens de andra är hemma eller i bästa fall sitter i kontrollrummet och snackar om supning och fruntimmer? Är inte musik nåt som blir riktigt bra först när man spelar tillsammans? Det är klart att visst kan det bli bra ändå, men handen på hjärtat, inte blir det lika bra som när ett gäng spelglada musikanter framför musik tillsammans?

Jag vill gå ännu längre i mitt tänk, jag tycker ljudet blir tråkigare (samma som sämre) med allt helt separerat. Med modern teknik borde det vara enkelt att spela in ett helt band tillsammans. Men enligt de flesta inspelningtekniker jag träffat kan man inte göra så. Att jag vet att många av de största rockarna som tex Dylan och Springsteen gör så ändrar inte deras inställning. Även musiker tyx anse att man måste finna sig i att spela en i taget fast de inte gillar det.

Dotterns kille är 21 år och ganska grym på att spela trummor. Hans band håller på att göra nån inspelning nu, den ene snubben i bandet har datorinspelningsgrejer för hur mycket stålar som helst och kan allt om inspelning. Trummisen spelade in sitt trumlir förra veckan, med lite stödgitarr som aldrig spelades in i lurarna. Jag frågade den unge mannen vad han gillade det hela, han tyckte det var helt värdelöst, för honom var det självklart att man måste spela tillsammans om den där lilla extra magin ska komma fram. Ändå fick han knacka trummor ensam. Nu håller nån annan på med gitarr trodde han sist jag pratade med honom. Jag tycker det är sorgligt alltihop, eftersom jag vet att ett gäng duktiga musiker som sliter som fan med en produktion efter flera veckors jobb ändå bara får fram nånting som bara är hälften så bra som de skulle kunna prestera tillsammans.

Varför är det (oftast) så självklart att jobba en i taget, fast de flesta musiker tycker det suger?

Redigerat 13 november 2008 av Guitar Nilsson

[Guitar Nilsson]

Nämner jag att jag vill spela in samtidigt som de andra i bandet, alla i samma rum, typ likadant som man spelar live brukar reaktionen bli allt från att man tror att jag skämtar eller att jag får en föreläsning ala dagis; "jo du förstår lille vän, att så här är det när proffs jobbar, bla bla, bla" osv.

Hur kan det ha blivit så här? Egentligen tycker väl ingen om att stå ensam och spela en i taget, mens de andra är hemma eller i bästa fall sitter i kontrollrummet och snackar om supning och fruntimmer? Är inte musik nåt som blir riktigt bra först när man spelar tillsammans? Det är klart att visst kan det bli bra ändå, men handen på hjärtat, inte blir det lika bra som när ett gäng spelglada musikanter framför musik tillsammans?

Jag vill gå ännu längre i mitt tänk, jag tycker ljudet blir tråkigare (samma som sämre) med allt helt separerat. Med modern teknik borde det vara enkelt att spela in ett helt band tillsammans. Men enligt de flesta inspelningtekniker jag träffat kan man inte göra så. Att jag vet att många av de största rockarna som tex Dylan och Springsteen gör så ändrar inte deras inställning. Även musiker tyx anse att man måste finna sig i att spela en i taget fast de inte gillar det.

Dotterns kille är 21 år och ganska grym på att spela trummor. Hans band håller på att göra nån inspelning nu, den ene snubben i bandet har datorinspelningsgrejer för hur mycket stålar som helst och kan allt om inspelning. Trummisen spelade in sitt trumlir förra veckan, med lite stödgitarr som aldrig spelades in i lurarna. Jag frågade den unge mannen vad han gillade det hela, han tyckte det var helt värdelöst, för honom var det självklart att man måste spela tillsammans om den där lilla extra magin ska komma fram. Ändå fick han knacka trummor ensam. Nu håller nån annan på med gitarr trodde han sist jag pratade med honom. Jag tycker det är sorgligt alltihop, eftersom jag vet att ett gäng duktiga musiker som sliter som fan med en produktion efter flera veckors jobb ändå bara får fram nånting som bara är hälften så bra som de skulle kunna prestera tillsammans.

Varför är det (oftast) så självklart att jobba en i taget, fast de flesta musiker tycker det suger?

Vill tillägga att meningen med tråden inte är att provocera, det kanske verkar så. Jag har själv lagt ned typ en miljard timmar på mitt enmansbands inspelningar. I dag undrar jag varför. 😉

[Gurelura (oregistrerad)]

Nämner jag att jag vill spela in samtidigt som de andra i bandet, alla i samma rum, typ likadant som man spelar live brukar reaktionen bli allt från att man tror att jag skämtar eller att jag får en föreläsning ala dagis; "jo du förstår lille vän, att så här är det när proffs jobbar, bla bla, bla" osv.

Hur kan det ha blivit så här? Egentligen tycker väl ingen om att stå ensam och spela en i taget, mens de andra är hemma eller i bästa fall sitter i kontrollrummet och snackar om supning och fruntimmer? Är inte musik nåt som blir riktigt bra först när man spelar tillsammans? Det är klart att visst kan det bli bra ändå, men handen på hjärtat, inte blir det lika bra som när ett gäng spelglada musikanter framför musik tillsammans?

Jag vill gå ännu längre i mitt tänk, jag tycker ljudet blir tråkigare (samma som sämre) med allt helt separerat. Med modern teknik borde det vara enkelt att spela in ett helt band tillsammans. Men enligt de flesta inspelningtekniker jag träffat kan man inte göra så. Att jag vet att många av de största rockarna som tex Dylan och Springsteen gör så ändrar inte deras inställning. Även musiker tyx anse att man måste finna sig i att spela en i taget fast de inte gillar det.

Dotterns kille är 21 år och ganska grym på att spela trummor. Hans band håller på att göra nån inspelning nu, den ene snubben i bandet har datorinspelningsgrejer för hur mycket stålar som helst och kan allt om inspelning. Trummisen spelade in sitt trumlir förra veckan, med lite stödgitarr som aldrig spelades in i lurarna. Jag frågade den unge mannen vad han gillade det hela, han tyckte det var helt värdelöst, för honom var det självklart att man måste spela tillsammans om den där lilla extra magin ska komma fram. Ändå fick han knacka trummor ensam. Nu håller nån annan på med gitarr trodde han sist jag pratade med honom. Jag tycker det är sorgligt alltihop, eftersom jag vet att ett gäng duktiga musiker som sliter som fan med en produktion efter flera veckors jobb ändå bara får fram nånting som bara är hälften så bra som de skulle kunna prestera tillsammans.

Varför är det (oftast) så självklart att jobba en i taget, fast de flesta musiker tycker det suger?

Vill tillägga att meningen med tråden inte är att provocera, det kanske verkar så. Jag har själv lagt ned typ en miljard timmar på mitt enmansbands inspelningar. I dag undrar jag varför. 😉

Tycker det är vansinne att många tekniker idag nästan verkar ha "stängt av" öronen när de jobbar med musik, istället fokuseras det bara på bästa tekniska kvalitet, när det i mitt tycke borde vara precis tvärtom.Visst fasen går det att spela in alla samtidigt i en studio, har gjort det själv flera gånger och vidtar man vissa åtgärder som t ex skärmar av, dämpar, isolerar det som behövs går det finfint.

Håller själv på med inspelning men då via keyboarden in i datorn, klart som tusan att det inte blir lika bra som då ett gäng bra musiker samlas och gör det de är bra på..SAMTIDIGT!!

[punkrockdude]

Kan bero på för vissa studios att de inte har tillräckligt stort live rum så att de olika instrumenten kan separeras från varandra tillräckligt för att minska läckage i alla mikrofonerna. Vissa studios har kanske inte tillräckligt med utrustning för att spela in med 16+ kanaler samtidigt. De kan också vara oerfarna. Det är iaf ett antal situationer som kanske är problem ibland. MvH

[Anjou]

Jag håller med dig i det mesta. Jag var för övrigt i förra veckan och gjorde en skivinspelning med en här onämnd artist, och vi spelade in samtliga låtar som trio. Just pga att få till den där känslan av en "tagning" som bara kan skapas när man spelar tillsammans. Men jag undrar verkligen om det är så ovanligt att man gör så? Tror det kan vara en fråga om gengre och typ av band.

Har svårt att tänka mig att seriösa rockband (typ backyard babies och dyl.) spelar in en i taget. Tror det handlar om vilken nivå på produktion och producent det gäller. En riktigt bra producent borde inse vikten av att skapa något genuint, medans en sämre kanske mer oroar sig för tekniska bekymmer.

Lite off topic, men jag minns en gång på gymnasiet när jag spelade in en demo hos nån studiosnubbe.Tror det var genom nån slags studieförbund. Jag skulle lägga på ett hammondspår men han sa att det var en dum idé eftersom det redan fanns ett instrument i det frekvensområdet. På tal om okunniga producenter alltså.

Personligen ogillar jag att sitta själv o spela in , och det har man lärt sig efter sina år med hemmastudio. Något vitalt saknas, inputen från andra människor.

Men sedan om det låter rent sämre av att man spelar in en i taget, musikmässigt - absolut. Ljudtekniskt - kanske om ens närvaro i liverummet påverkar akustiken(stor ölmage=bra absorbent)

ps. Jag blir alltid så glad när jag ser gamla klipp med de gamla banden sjungandes och spelandes framför en mic i en ring. Snacka om vikten av en bra tagning.

[Gäst]

Sedan har det en tendes att bli mycket krångligare. Någon spelar fel och den andra slutar eller tappar bort sig osv.

Men men

Tror ocks ifå på det med känsla, "allt" blir så mycket bättre, trots andra svårigheter..

Redigerat 13 november 2008 av Gäst

[rainydays]

Även om enskilda tagningar är det vanligaste idag så är det ju inte direkt ovanligt att man spelar in i grupp precis, även när det gäller "proffsen".

Båda metoderna har ju sina för och nackdelar tycker jag och lämpar sig olika bra till olika sorters musik och arrangemang.

Men det kräver ju onekligen mer av musikerna att spela in i grupp, det är en sak som är säker.

[Gäst]

Även om enskilda tagningar är det vanligaste idag så är det ju inte direkt ovanligt att man spelar in i grupp precis, även när det gäller "proffsen".

Båda metoderna har ju sina för och nackdelar tycker jag och lämpar sig olika bra till olika sorters musik och arrangemang.

Men det kräver ju onekligen mer av musikerna att spela in i grupp, det är en sak som är säker.

Sant..

Roligt inlägg av mig! :S

[bettygoesagogo]

En av fördelarna med att spela in separat är att vi som tycker om att spendera veckor med att ändra i arren, faktiskt får möjlighet att göra så. Förstår trådskaparens poäng (och håller till viss del med), men jag föredrar att kunna steka gitarren i slutmix, utan att vara rädd för att det läckt in i någon annan mick.

[Andy_M]

Håller fullständigt med Guitar Nilsson å Gurelura. Det är mer eller mindre ett krav från min sida att jag som trummis får köra live med minst en i bandet. Det kan vara fördel att lira med just den medlemmen man bäst kommunicerar med musikaliskt. Häftigast dock att köra med hela bandet!

[Guitar Nilsson]

Det verkar som att jag har fel ändå, att det spelas tillsammans ganska mycket även i studiosarna.

Bra att ha fel ibland! 🤪

Alle man iland, pråmen rör sig!

[Gurelura (oregistrerad)]

Det verkar som att jag har fel ändå, att det spelas tillsammans ganska mycket även i studiosarna.

Bra att ha fel ibland! 😛

Alle man iland, pråmen rör sig!

Håller med andra i tråden om att det helt och hållet kan bero på genre och band. Tror t ex Peter Le Marc kör live i studion (och har regeln två tagningar per låt..) 😛 (tror jag) Inom jazzen är det definitivt vanligare att köra "alla samtidigt".

Vad det gäller tekniska detaljer som läck in i andra mikar mm så undrar jag i mitt stilla sinne hur stor betydelse det egentligen har för helheten om det läcker lite trummor in i en gitarr-eller basmik..? Har full förståelse för de som satsar på riktigt bra ljudkvalitet, men å andra sidan, vad göra om det blir nära på perfekt musikaliskt i studion men lite läck

[Opus99]

Jag har i alla fall märkt, att det är fullkomligt omöjligt att återskapa live-bands känslan genom att banda en och en. Och det är lika omöjligt för ett band att återskapa känslan av enskilda tagningar. Så det är kanske lite vilket känsla man är ute efter. Med band får man mer den sk. fiskstims-effekten och nerven i samspel. Man hör direkt när det är live-inspelat. Bandar man en och en så brukar omtagningarna bli betydligt fler, och musiken låter betydligt med sequencerlik, mer platt och sterilt "perfekt". Om någon svajar till, eller spelar lite fel, i en enskild taning så låter det felet ohyggligt mycket tydligare, än om någon svajar till lite under ensemble-spel.

Redigerat 14 november 2008 av Opus99

[Dingbats]

Jag tycker helt enkelt man ska fundera på vad man är ute efter och göra på det sättet som gör att det blir så i slutändan. Lika lite som man ska spela in var för sig för att "det är så man gör" så tycker jag inte man ska spela in alla tillsammans bara för att "det låter bättre då". Det finns många låtar som tjänar på att det är tydlig separation mellan instrumenten både läckagemässigt och speltekniskt.

[Gurelura (oregistrerad)]

Jag tycker helt enkelt man ska fundera på vad man är ute efter och göra på det sättet som gör att det blir så i slutändan. Lika lite som man ska spela in var för sig för att "det är så man gör" så tycker jag inte man ska spela in alla tillsammans bara för att "det låter bättre då". Det finns många låtar som tjänar på att det är tydlig separation mellan instrumenten både läckagemässigt och speltekniskt.

Hm ja där kanske våra åsikter går något isär..?

Jag hörde en platta för några år sen med några av Sveriges bästa jazzmusiker, och det var en lång låt med ett långt solo. På tal om ja inte riktigt felspelningar och missar men nära på så händer det i slutet av pianosolot att allt är nära att barka åt fanders, förmodligen för att pianisten är så jäkla i gasen och får svårare att hålla tempot och spela tillsammans med de andra.

Hur som helst så slutar det med att trummisen räddar allting genom att spela starkare och tydligare, och alla kommer in rätt igen.

Jag fick sån gåshud när jag hörde det så det fanns inte..Så ja jag tror nog att jag mer går på känslan och nerven, närvaron och vad som händer i stunden när det gäller ett gäng riktigt bra musiker med bra personkemi.

Sedan är det inte därmed sagt att det gäller alla överallt. Visst finns det de som får till det bra med påläggsteknik, men ja som sagt mina egna favoritplattor är "liveinspelade"..

[Opus99]

Det är musik det: samspelet, samverkan, kommunikationen.

"Jag trodde först jag gjorde ett misstag, men jag har ändrat mig: det låter kanon".

Redigerat 15 november 2008 av Opus99

[Guitar Nilsson]

Det är musik det: samspelet, samverkan, kommunikationen.

"Jag trodde först jag gjorde ett misstag, men jag har ändrat mig: det låter kanon".

Man läre försöka morska upp sig med såna fraser, man vet ju innerst inne att man aldrig nånsin tagit ett enda vettigt beslut i hela livet. Jag borde ha hängt mig när jag var ung, nu är tom det försent

[debatt]

Det är ju tur då att du köpt en Tascam digitalporta, Nilsson.

Den ger ju inviter till liveinspelad musik.

[Holmberg]

Jag tycker helt enkelt man ska fundera på vad man är ute efter och göra på det sättet som gör att det blir så i slutändan. Lika lite som man ska spela in var för sig för att "det är så man gör" så tycker jag inte man ska spela in alla tillsammans bara för att "det låter bättre då". Det finns många låtar som tjänar på att det är tydlig separation mellan instrumenten både läckagemässigt och speltekniskt.

Jag håller med. Som låtskrivare har man ju en vision av vart man vill med musiken, hur man vill att den ska låta i slutändan. Jag har spelat in låtar där jag vill att allt ska vara sjukt separerat och sequenserlikt, för att jag gillar soundet. Hiphop, viss R'n'b etc. Andra gånger har jag spelat in musik där jag absolut inte vill ha det på det sättet. Därför har jag utvecklat en massa olika tillvägagångssätt som i slutändan brukar komma rätt nära vad jag har tänkt från början.

Till att börja med har jag alltid låten färdigskriven innan jag börjar spela in eller prodda. Jag har försökt att 'leka' fram musik i datorn med det funkar inte för mig. Jag tappar både disciplin och tålamod.

Sen börjar jag skissa lite lätt på vilka instrument jag vill använda mig av. I det fallet jag vill ha en live känsla i låten, och har tillgång till de musiker jag behöver så spelar jag givetvis in allt live. Rätt och slätt. Oftast lägger jag iofs sången, körer o lite annat smått efteråt.

Är det så att jag vill göra allt själv men fortfarande vill ha livekänsla så börjar jag med att slänga upp en mik för att spela in en slasktagning med sång och gitarr på samma spår. (Ibland väljer jag att göra det hela till metronom och ibland inte. Jag tenderar att få till bättre livekänsla om jag spelar in utan metronom). Därefter lägger jag trummor, percussion eller vad jag nu vill ha i rytmsektionen. Det brukar bli lite småotajt i förhållande till slasktagningen jag la från början men den ska ändå slopas nu så det spelar inte någon roll. Sen är det bara på med bas, gitarr och vad jag nu vill ha. Det brukar bli en del omtagningar och kanske lite klipp och klistra men i slutändan brukar resultatet bli skönt. Ibland (om jag har spelat in till metronom) brukar jag klippa ut den bästa verstagningen på trummorna, den bästa refrängtagningen och helt enkelt använda dem på alla vers, refräng i låten. Slutet brukar jag däremot använda då det tenderar till att hända lite sköna saker i trummorna, lite mer intensitet, fill etc. Fördelen med detta är att de pålägg du gör sedan är lättare att applicera på andra ställen i låten som där samma strofer ska spelas.

Ibland lägger jag trummor, bas live. Eller trummor bas, gitarr live och sen resten som pålägg. Det låter också skönt men kontentan är att alla tillvägagångssätten låter annorlunda. Det blir ett annat slutresultat. För mig har det tagit jättelång tid att komma fram till vilket låt som kräver vilket sätt.

Jag tycker inte man får glömma att även livekänsla kan låta på väldigt mycket olika sätt. Vissa musiker strävar efter en tajthet, andra gillar ett slamrigt lite svävande tempo, vissa vill ha ett specifikt 70-funk-sväng osv. osv. Personligen så tycker jag INTE ALLS att det är omöjligt att få fram livekänsla genom att lägga spår för spår. Om man vet EXAKT hur det man är ute efter låter så handlar det bara om att lägga om och lägga om och lägga om tills man når fram. Visst, det är MYCKET mer arbete och tar MYCKET längre tid än att spela in allt live men fördelen är att du har total kontroll över soundet och föredrar du att arbeta själv så blir du snabbt väldigt mycket bättre på de instrument du tar dig för.

Jag är en sådan som föredrar att spela in allt själv men jag gillar också när det är lite skönt livegung i tagningarna. Jag kan inte säga att jag når upp till de krav vissa har på livesound men jag kan med 100 % säkerhet säga att jag når upp till det sound jag vill ha. Visst, jag kan längta efter dyrare mickar och skönare instrument men när det kommer till samspelet mellan instrumenten och spåren i mina låtar så hade jag inte velat ha det på något annat vis.

Oj, vad långt det blev. Jaja, jag tycker detta är ett jätteintressant ämne så Tack trådskaparen för initiativet! 😳

/Mvh Jonnie

[debatt]

Därför har jag utvecklat en massa olika tillvägagångssätt som i slutändan brukar komma rätt nära vad jag har tänkt från början.

Till att börja med har jag alltid låten färdigskriven innan jag börjar spela in eller prodda. Jag har försökt att 'leka' fram musik i datorn med det funkar inte för mig. Jag tappar både disciplin och tålamod.

Sen börjar jag skissa lite lätt på vilka instrument jag vill använda mig av. I det fallet jag vill ha en live känsla i låten, och har tillgång till de musiker jag behöver så spelar jag givetvis in allt live. Rätt och slätt. Oftast lägger jag iofs sången, körer o lite annat smått efteråt.

Är det så att jag vill göra allt själv men fortfarande vill ha livekänsla så börjar jag med att slänga upp en mik för att spela in en slasktagning med sång och gitarr på samma spår. (Ibland väljer jag att göra det hela till metronom och ibland inte. Jag tenderar att få till bättre livekänsla om jag spelar in utan metronom). Därefter lägger jag trummor, percussion eller vad jag nu vill ha i rytmsektionen. Det brukar bli lite småotajt i förhållande till slasktagningen jag la från början men den ska ändå slopas nu så det spelar inte någon roll. Sen är det bara på med bas, gitarr och vad jag nu vill ha. Det brukar bli en del omtagningar och kanske lite klipp och klistra men i slutändan brukar resultatet bli skönt. Ibland (om jag har spelat in till metronom) brukar jag klippa ut den bästa verstagningen på trummorna, den bästa refrängtagningen och helt enkelt använda dem på alla vers, refräng i låten. Slutet brukar jag däremot använda då det tenderar till att hända lite sköna saker i trummorna, lite mer intensitet, fill etc. Fördelen med detta är att de pålägg du gör sedan är lättare att applicera på andra ställen i låten som där samma strofer ska spelas.

Ibland lägger jag trummor, bas live. Eller trummor bas, gitarr live och sen resten som pålägg. Det låter också skönt men kontentan är att alla tillvägagångssätten låter annorlunda. Det blir ett annat slutresultat. För mig har det tagit jättelång tid att komma fram till vilket låt som kräver vilket sätt.

Jag tycker inte man får glömma att även livekänsla kan låta på väldigt mycket olika sätt. Vissa musiker strävar efter en tajthet, andra gillar ett slamrigt lite svävande tempo, vissa vill ha ett specifikt 70-funk-sväng osv. osv. Personligen så tycker jag INTE ALLS att det är omöjligt att få fram livekänsla genom att lägga spår för spår. Om man vet EXAKT hur det man är ute efter låter så handlar det bara om att lägga om och lägga om och lägga om tills man når fram. Visst, det är MYCKET mer arbete och tar MYCKET längre tid än att spela in allt live men fördelen är att du har total kontroll över soundet och föredrar du att arbeta själv så blir du snabbt väldigt mycket bättre på de instrument du tar dig för. 😄

Jag är en sådan som föredrar att spela in allt själv men jag gillar också när det är lite skönt livegung i tagningarna. Jag kan inte säga att jag når upp till de krav vissa har på livesound men jag kan med 100 % säkerhet säga att jag når upp till det sound jag vill ha. Visst, jag kan längta efter dyrare mickar och skönare instrument men när det kommer till samspelet mellan instrumenten och spåren i mina låtar så hade jag inte velat ha det på något annat vis.

Oj, vad långt det blev. Jaja, jag tycker detta är ett jätteintressant ämne så Tack trådskaparen för initiativet! 😎

/Mvh Jonnie

Intressant! Och man kan direkt koppla resonemangen till vad man använder för utrustning att spela in på. Jag menar, en digitalporta (med färre möjligheter till plugins, effekter etc) än en dator, tror jag mer uppmanar till att lägga in ljudspår live, utan att klippa klistra. Sedan måhända kan man spela in lika mycket ensam med porta som en dator iofs. Det var det ena jag ville ha sagt.

Det andra är en fråga - och jag har markerat i din text ovan med fläskig väggfärg: Hur gör man med metronomanvändandet, när man som jag inte bara byter tonart på flera ställen i låtar ofta, utan även tempo som en idiot...? Brorsan och jag satt och lekte fram en låt och spelade in på hans laptop förra månaden. Det blev en märklig grej, som jag kanske kommer att spela in något ytterligare instrument på eller redigera vidare i laptopen när jag väl får den. Men... han sa iaf "det är ingen idé att du använder metronomen" (vi provade nämligen ett par gånger med den), jag gjorde nämligen pauser och ändrade takt så att den ganska snart kom ur led s.a.s. Finns det metronomer som känner av hur någon spelar och ändrar sig efter det? Det borde finnas...

😲

//:debatt

[Gurelura (oregistrerad)]

Jag tycker helt enkelt man ska fundera på vad man är ute efter och göra på det sättet som gör att det blir så i slutändan. Lika lite som man ska spela in var för sig för att "det är så man gör" så tycker jag inte man ska spela in alla tillsammans bara för att "det låter bättre då". Det finns många låtar som tjänar på att det är tydlig separation mellan instrumenten både läckagemässigt och speltekniskt.

Jag håller med. Som låtskrivare har man ju en vision av vart man vill med musiken, hur man vill att den ska låta i slutändan. Jag har spelat in låtar där jag vill att allt ska vara sjukt separerat och sequenserlikt, för att jag gillar soundet. Hiphop, viss R'n'b etc. Andra gånger har jag spelat in musik där jag absolut inte vill ha det på det sättet. Därför har jag utvecklat en massa olika tillvägagångssätt som i slutändan brukar komma rätt nära vad jag har tänkt från början.

Till att börja med har jag alltid låten färdigskriven innan jag börjar spela in eller prodda. Jag har försökt att 'leka' fram musik i datorn med det funkar inte för mig. Jag tappar både disciplin och tålamod.

Sen börjar jag skissa lite lätt på vilka instrument jag vill använda mig av. I det fallet jag vill ha en live känsla i låten, och har tillgång till de musiker jag behöver så spelar jag givetvis in allt live. Rätt och slätt. Oftast lägger jag iofs sången, körer o lite annat smått efteråt.

Är det så att jag vill göra allt själv men fortfarande vill ha livekänsla så börjar jag med att slänga upp en mik för att spela in en slasktagning med sång och gitarr på samma spår. (Ibland väljer jag att göra det hela till metronom och ibland inte. Jag tenderar att få till bättre livekänsla om jag spelar in utan metronom). Därefter lägger jag trummor, percussion eller vad jag nu vill ha i rytmsektionen. Det brukar bli lite småotajt i förhållande till slasktagningen jag la från början men den ska ändå slopas nu så det spelar inte någon roll. Sen är det bara på med bas, gitarr och vad jag nu vill ha. Det brukar bli en del omtagningar och kanske lite klipp och klistra men i slutändan brukar resultatet bli skönt. Ibland (om jag har spelat in till metronom) brukar jag klippa ut den bästa verstagningen på trummorna, den bästa refrängtagningen och helt enkelt använda dem på alla vers, refräng i låten. Slutet brukar jag däremot använda då det tenderar till att hända lite sköna saker i trummorna, lite mer intensitet, fill etc. Fördelen med detta är att de pålägg du gör sedan är lättare att applicera på andra ställen i låten som där samma strofer ska spelas.

Ibland lägger jag trummor, bas live. Eller trummor bas, gitarr live och sen resten som pålägg. Det låter också skönt men kontentan är att alla tillvägagångssätten låter annorlunda. Det blir ett annat slutresultat. För mig har det tagit jättelång tid att komma fram till vilket låt som kräver vilket sätt.

Jag tycker inte man får glömma att även livekänsla kan låta på väldigt mycket olika sätt. Vissa musiker strävar efter en tajthet, andra gillar ett slamrigt lite svävande tempo, vissa vill ha ett specifikt 70-funk-sväng osv. osv. Personligen så tycker jag INTE ALLS att det är omöjligt att få fram livekänsla genom att lägga spår för spår. Om man vet EXAKT hur det man är ute efter låter så handlar det bara om att lägga om och lägga om och lägga om tills man når fram. Visst, det är MYCKET mer arbete och tar MYCKET längre tid än att spela in allt live men fördelen är att du har total kontroll över soundet och föredrar du att arbeta själv så blir du snabbt väldigt mycket bättre på de instrument du tar dig för. 😄

Jag är en sådan som föredrar att spela in allt själv men jag gillar också när det är lite skönt livegung i tagningarna. Jag kan inte säga att jag når upp till de krav vissa har på livesound men jag kan med 100 % säkerhet säga att jag når upp till det sound jag vill ha. Visst, jag kan längta efter dyrare mickar och skönare instrument men när det kommer till samspelet mellan instrumenten och spåren i mina låtar så hade jag inte velat ha det på något annat vis.

Oj, vad långt det blev. Jaja, jag tycker detta är ett jätteintressant ämne så Tack trådskaparen för initiativet! 😎

/Mvh Jonnie

Ja det här kan man diskutera i all evighet känns det som, men varför inte..? 😲 Har också alltid låten färdig när jag börjar spela in, sparar mycket tid och energi. Metronom är intressant, vissa gånger får jag brottas med mig själv-Bättre känsla utan men kanske lite otajt här och var..? Å andra sidan brukar kvantiseringen i Cubase funka även om man spelat in utan metronom. Jag tycker också att jag har lyckats få till en schysst livekänsla när jag lagt alla spår själv. Ofta hör jag nånstans inombords hur jag vill att det ska låta och ja..då är det bara att köra på tills det låter som man vill..

[Holmberg]

Intressant! Och man kan direkt koppla resonemangen till vad man använder för utrustning att spela in på. Jag menar, en digitalporta (med färre möjligheter till plugins, effekter etc) än en dator, tror jag mer uppmanar till att lägga in ljudspår live, utan att klippa klistra. Sedan måhända kan man spela in lika mycket ensam med porta som en dator iofs. Det var det ena jag ville ha sagt.

Det andra är en fråga - och jag har markerat i din text ovan med fläskig väggfärg: Hur gör man med metronomanvändandet, när man som jag inte bara byter tonart på flera ställen i låtar ofta, utan även tempo som en idiot...? Brorsan och jag satt och lekte fram en låt och spelade in på hans laptop förra månaden. Det blev en märklig grej, som jag kanske kommer att spela in något ytterligare instrument på eller redigera vidare i laptopen när jag väl får den. Men... han sa iaf "det är ingen idé att du använder metronomen" (vi provade nämligen ett par gånger med den), jag gjorde nämligen pauser och ändrade takt så att den ganska snart kom ur led s.a.s. Finns det metronomer som känner av hur någon spelar och ändrar sig efter det? Det borde finnas...

😲

//:debatt

hmm ... inte riktigt säker på att jag förstår hur du menar. (lördagar du vet ... 😄 ) Men om du undrar hur man applicerar mitt tillvägagångssätt på en låt som byter taktart och tempo lite då och då så kanske man skulle kunna göra på följande vis.

Om man antar att du lägger rytminstrumentet live och det ska läggas först. (och man antar att låten är färdigskriven innan du spelar in) så skulle man kunna göra såhär:

Först måste du ju programmera metronomen hela låten genom med alla taktartsbyten och tempoförändringar. Därefter lägger du trummorna och försöker följa metronomen så slaviskt du kan. (kan ju vara skönt att ha ett slaskinstrument som spelar med dig så du vet var du är i låten.) Det kanske inte blir exakt i synk med metronomen men om du efter detta moment slopar metronomen helt och hållet och använder de inspelande trummorna som 'metronom' till de resterande påläggen så spelar det ju ingen roll om trummorna inte är i exakt synk med metronomen. Den ska ju inte vara med ändå.

Nackdelen är ju att du även med de resterande påläggen får 'spela låten genom' snarare än kopiera och klistra segment som ändå ska spela samma sak, fast på olika ställen i låten. Men fördelen är ju att du då, förhoppnigsvis, får en större livekänsla än om du hade gjort på annat vis. Om man tycker att det fortfarande inte känns tillräckligt 'live' så kan du ju istället för att lägga trummor på det programmerade metronom-spåret lägga gitarr/sång. Eller spela tillsammans med någon och lägga gitarr/bas, eller piano eller nåt annat slaskspår som får agera metronom när trummorna ska läggas. Detta slaskspår ska ju givetvis slopas då det enligt min erfarenhet är sjukt svårt att som trummis förhålla sig snortajt till ett redan inspelat instrument då detta inte anpassar sig efter den musiker som har det största ansvaret över beatet.

/Mvh JOnnie

[Hellpig]

Är man ett tight och samspelat band så finns det alla möjligheter att göra en kanoninspelning vad det gäller känsla etc. Men det är det ju inte alla som är. Själv har jag aldrig lirat in som ett helt band men det har inte hängt på att vi är (var) otighta utan snarare det här med att få kontroll på varje spår utan en massa läck. Nackdelen är ju också att om någon gör ett misstag så får alla lira in igen. Och som ngn annan sa; alla studios har inte möjligheterna att lira in ett helt band direkt...

[Guitar Nilsson]

Det är ju tur då att du köpt en Tascam digitalporta, Nilsson.

Den ger ju inviter till liveinspelad musik.

😲

Ja. Synd bara med det lilla faktum att jag är mycket värre idiot än en idiot och inte förstår absoliut ingenting hur man använder den idiotsäkra portan. Min bror som inte är musiker frågade nyss på telefon vad jag jag inte fattade av det hela. Det vet jag inte sa jag, jag fattar inte vad det är jag borde fatta, och vet inte alls vad det är jag inte fattar. 😄

[Guitar Nilsson]

Det verkar som att jag har fel ändå, att det spelas tillsammans ganska mycket även i studiosarna.

Bra att ha fel ibland! 😲

Alle man iland, pråmen rör sig!

Håller med andra i tråden om att det helt och hållet kan bero på genre och band. Tror t ex Peter Le Marc kör live i studion (och har regeln två tagningar per låt..) 😄 (tror jag) Inom jazzen är det definitivt vanligare att köra "alla samtidigt".

Vad det gäller tekniska detaljer som läck in i andra mikar mm så undrar jag i mitt stilla sinne hur stor betydelse det egentligen har för helheten om det läcker lite trummor in i en gitarr-eller basmik..? Har full förståelse för de som satsar på riktigt bra ljudkvalitet, men å andra sidan, vad göra om det blir nära på perfekt musikaliskt i studion men lite läck

Apropå läck... Ska man göra kanoninspelningar mickar man ju både trummor och allt både nära, halvnära och långt ifrån. Om jag bara mickar gitarrstärkaren med en närmick får jag ju ändå rumsmickning genom trummorna, mest genom overheadarna. Och tvärtom med trummorna, de går in lite i gitarr o basmickar. Har man trummor o guror vars ljud man gillar vrider man ju inte på en massa eq ändå på de olika grejerna så att det kan sabba ljudet från instrumentet bredvid.

Jag för egen del är less på allt för perfekt ljud, där allt är superseparerat o gejtat. Tycker inte det är nå rocknroll alls. Lyssnar nu på en samling med Jerry Lee. De namnlösa trummisar och basister han spelat med i alla år tycker jag är det ouppnåeliga nirvana inom rocknroll. Ofta börjar Jerry Lee låten medvetet för sakta och höjer tempot så har det rätta öset på tredje versen. Fy fan vad läckert

[Guitar Nilsson]

Oj, vad långt det blev. Jaja, jag tycker detta är ett jätteintressant ämne så Tack trådskaparen för initiativet! 😲

/Mvh Jonnie

Tackar, tackar, det var så lite så! Man vill ju hålla grytan kokande. Motsatsförhållande är min spezialitet för att få igång tugg.

[Dingbats]

Jag antar att det blir mycket i såna här diskutioner att man talar förbi varann för att man har olika musikstilar och ljudideal. Gör man rocknroll eller nåt så är ju liveinspelning det naturliga, men den musik jag gör skulle tappa halva grejen om det var liveinspelat. Jag tycker inte att det är självklart att det blir bättre musik när man har samspel mellan musiker, det beror också på musikstilen.

[Gurelura (oregistrerad)]

Jag antar att det blir mycket i såna här diskutioner att man talar förbi varann för att man har olika musikstilar och ljudideal. Gör man rocknroll eller nåt så är ju liveinspelning det naturliga, men den musik jag gör skulle tappa halva grejen om det var liveinspelat. Jag tycker inte att det är självklart att det blir bättre musik när man har samspel mellan musiker, det beror också på musikstilen.

Får man fråga vilken musik du gör?

[Dingbats]

Jag antar att det blir mycket i såna här diskutioner att man talar förbi varann för att man har olika musikstilar och ljudideal. Gör man rocknroll eller nåt så är ju liveinspelning det naturliga, men den musik jag gör skulle tappa halva grejen om det var liveinspelat. Jag tycker inte att det är självklart att det blir bättre musik när man har samspel mellan musiker, det beror också på musikstilen.

Får man fråga vilken musik du gör?

Pop med lite alla möjliga influenser. Lyssnar mycket på, säg, The Olivia Tremor Control, The Microphones, Animal Collective, of Montreal. Det passar inte att låta som ett band.

[Guitar Nilsson]

Jag antar att det blir mycket i såna här diskutioner att man talar förbi varann för att man har olika musikstilar och ljudideal. Gör man rocknroll eller nåt så är ju liveinspelning det naturliga, men den musik jag gör skulle tappa halva grejen om det var liveinspelat. Jag tycker inte att det är självklart att det blir bättre musik när man har samspel mellan musiker, det beror också på musikstilen.

Får man fråga vilken musik du gör?

Pop med lite alla möjliga influenser. Lyssnar mycket på, säg, The Olivia Tremor Control, The Microphones, Animal Collective, of Montreal. Det passar inte att låta som ett band.

Självklart passar det inte att spela alla live i samma rum till all musik, oftast inte. Jag som trådstartare ville bara surra lite, det är alltid kul att läsa andras tankar om musik. Jag har jobbat så fu#¤in mycket ensam att det därför jag insett att det är så fint att spela tillsamans.

Och med risk för att verka lite messerschmitd så tror jag att nästan allt som är gjort typ av en person med åren glöms bort, man lessnar på det av nån anledning. Det man kommer ihåg, och för alltid tycker om är sånt som band gjort tillsammans. Elvis, Jerry Lee, Chuck Berry, Sabbath, Deep Purple, Håkan Hellström, Nirvana. Och Spotnicks å Sven-Ingvars.

Enkelheten med att man lätt (alla utom jag) kan spela in snygga produktioner helt ensam. och den stooora svårigheten att hålla ihop ett band gör att mängden enpersons inspelningar är ganska stor.

Att slippa käfta med andra om vilket instrument som hörs för lite är ju skönt också. 🙂