Vad fick dig att börja med musiken?

[zagabar]

Hej hej!

Instruktionen finns i titeln.

Jag själv började i slutet av högstadiet att lära mig TV-spelslåtar på keyboard vilket jag tycket var riktigt roligt. Det som något år senare tog mig till en mer seriös nivå av musicerande var Mike Oldfields tidigare verk. Var så imponerad av dem att jag ville skapa egna. 😲

[berch]

Började spela trumpet när jag var 13 vilket jag tyckte var hur kul som helst har hållt på sedan dess. Efter att ha spelat som trubadur en period i början på 2000 var jag rejält less på att förhandla om gage etc. Slutade faktiskt helt några år med musiken. Det gick ju inte så bra förstås, är alldeles för beroendeframkallande, så nu är det full rulle igen. Spelar trumpet/bluesmunspel med ett Reggaeband som heter Rumprytm, kolla på myspace 😲

[Tracer]

En kompis introducerade det eminenta Fasttracker II för mig i mitten av 90-talet.. Han gav mig programmet plus ett par låtar som fick plats på en vanlig floppydiskett.. Från de låtarna plockade man ljud och började leka själv..

Sen gick man på lanparty och fick fler .mod och .xm-låtar, plus en drös med .xi-ljud.. På den vägen gick det..

Tycker fortfarande att det är skoj att lyssna på de gamla låtarna man gjorde på nittiotalet.. "Mixning och mastring, vad är det??" 😲

Har sedan dess gått igenom Cakewalk, Fruityloops, Reason och slutligen nu Cubase, med Reason via ReWire, tycker det är underbart att göra musik, har aldrig funderat på att sluta, men inspiration och kreativitet går i vågor, ibland tar det flera månader innan man sätter sig och plinkar lite... Men det kommer alltid tillbaka. 🙂

[DieHard (oregistrerad)]

Vad som fick mig att börja? Ja de var alla bra band på 80-talet. Metalband förstås. Verkligen inte Duran Duran. 😲 Om jag någonsin övervägt sluta? Ja jag hade faktiskt gjort det länge. Började igen för sådär 5-6 år sen igen efter ca 10 år uppehåll. Det som fick mig att börja igen var när jag insåg alla möjligheter som nu fanns med datorn. Annars skulle jag nog knappast börjat igen. Började igen men då gjorde jag mest ambient. Men sen fanns där längtan plocka upp guran igen och göra metal och gjorde det till slut, vilket jag nästan uteslutande gör. Men nån längtan efter spela med band finns inte och det kommer förbli framför datorn.

[Hellpig]

Kiss - Destroyer fick mig intresserad av musik. En polare, vi gick nog i fyran, spelade trummor så det ville jag också men fick inte för mina föräldrar (vi bodde i vanlig lägenhet...). Så, det blev bas. Som ändrades till gitarr när jag var tretton. Hade en paus i spelandet mellan ungefär 96 - 2005 och sedan kom det igång igen.

[Holmberg]

Började spela gitarr när jag var 6 år. Farsan lärde mig spela några Elvis-låtar. När jag fyllde 10 började jag på kommunala musikskolan som trummis. Det ledde vidare till slagverksensembler och blåsorkestrar och så småningom blev det dags för musikgymnasium. Efter det var det frilans och universitet (historia) som gällde. Sen anställning som dikesmusiker på teatrar i Skåne och ett tusental bröllopsspelningar, pubgig, coverband etc. 😄 Men visst har man velat lägga ner och bli vuxen när gigen har sinat i perioder. Man har ju som oftast fått ha ett deltidsjobb vid sidan om för att känna att man kan leva lite också.

Varför jag började från början? Vet inte faktiskt. Antar att det var självklart att man skulle spela någonting, tror jag. Det blev enklare att fixa brudar så. 😎

[Fidden]

Vad sent ni alla började. Själv började jag redan som spermie, bildade ett band som mest spelade pungrock. Gick ganska bra, men sedan en dag förändrades allt. Vi åkte ut på världsturne, men allt gick fel och plötsligt fick jag istället koncentrera mig på en solokarriär. Blev en hejare på navelsträng, som var mitt huvudinstrument i 9 månader.

😄

Nej men om man ska vara lite seriös, så minns jag inte vad det var som fick mig att vilja börja, har alltid velat hålla på med musik. Så fort jag började kunna skriva minns jag att jag började fylla önskelistorna med instrument. Antagligen har det något att göra med min frikyrkliga uppväxt där man exponerades för livemusik minst en gång i veckan.

Har övervägt att sluta många gånger, men har nöjt mig med rejäla pauser. Tror inte jag KAN sluta, även om frustrationen över en inspirationslös period kan vara jobbig.

Ska tilläggas att musiken är en hobby för mig.

[bakke]

Jag har alltid varit intresserad av musik, började nog sjunga när jag var 4 - 5 år och började spela gitarr när jag var 8 eller 9. Det beror nog till stor del beror på att hela min familj är ganska musikintresserade, jag hade livemusik överallt när jag var barn. Jag har nog aldrig tänkt på att lägga av med musken helt, även om jag flera gånger har tänkt på att avveckla studion. I jämförelse med hur mycket pengar jag spenderar så används den för sällan och då känns det ibland som att jag kan sälja av en del utrustning och lägga pengarna på sånt som jag sysslar med mer ofta.

[Karax]

Först Sound Tracker, sedan Pro Tracker på Amiga 500 i början av 90-talet + en AMAS sampler. Det var där allt började! 😄

[rainydays]

Först Sound Tracker, sedan Pro Tracker på Amiga 500 i början av 90-talet + en AMAS sampler. Det var där allt började! 😄

Åh vad nostalgisk jag blev nu. Själv lyckades jag efter många timmars ogräsrensning i trädgården tjäna ihop till en MasterSound sampler och ett Datic MIDI-interface (som jag flera år senare byggde om till en breakoutbox för ett TurtleBeach-ljudkort).

[johahl]

Började spela gitarr när jag var 12... och spelar fortfarande. Fick igång musiken i datorn någon gång vid 17 eller något liknande. Är inne i en period nu då musiken inte känns roligt... vilket gör en väldigt deppad då det är allt jag kan egentligen. Ja, bekännelse... Det helar sägs det.

Gitarren började jag med via Mr.Hendrix, RCHP och RATM. Sen kom hiphop in i bilden och då fick instrumentet lida. Nu mera försöker jag plinka mig fram i jazztonerna. Musiken på datorn var en förlängning av min improvisation. Jag har alltid gillat att komponera via improvisation. En ide leder till något annat liksom. Så jag hade ett stort sug efter att få det förevigat. Till först skulle vara udda taktarter och tunga riff. Sen insåg jag att jag var en softis och idag är det mycket hiphop, chillout och elektronica.

Redigerat 4 november 2008 av johahl

[Glens]

-Började sjunga vid 6 år

-Kyrkokör mellan 8-12 år

-Aktiv inom skolkör, shower etc i högstadiet och Gymnasiet

-Började skriva eget från 19 års ålder

-Körsångerska i ca 1 år vid 19år.

-Studiojobb från 20 års ålder. lade ner verksamheten mellan 23-27 år. har nu tagit upp det igen och denna gång har jag börjat lära mig spela gitarr och piano och skriver egna låtar. Jobbar på min första platta med en grym producent och väntar på att få släppa min Debutsingel i December "Dina vackraste ord".. Kolla min Myspace för att lyssna på mina grejjer.

Har kysst många producent-grodor som inte visade sig vara äkta, eller som inte passade helt enkelt för vad jag ville göra, som passade min röst.. Men sen var det en som visade sig vara min producent-prins fredrik. :-) Haha

Myspace här!!

[hegobald]

När jag var 14 år så hörde jag låten "Son of my father" på radion och radioprataren snackade om nåt som hette "moog machine".. Det tände mig.. Jag har alltid varit intresserad av elektronik och varit händig med en lödpenna.. Så jag byggde min egna "moog machine" 1976.. En byggsats från Paia som man kunde göra egna sound på.. Sen har det fortsatt.. Eftersom alla mina polare spelade traditionella instrument och att så pass exotiska instrument som en syntheziser inte fick plats i deras värld så fick jag bli ljudtekniker i stället.. Byggde förstärkare och egna mixerbord i början av 80-talet för att det var billigare.. Men kul hade jag 😄 Fanken oxå . Minns min första hembyggda analogdelay.. Byggd på en bucketbrigade ic-krets som jag byggde min egna modulator till med hjälp att ett par BC-535 transistorer (darlington koppling)... Det kuliga var att jag modulerade med sågtand vilket innebar att jag kunde modulera med endera en stigande eller fallande pitch hela tiden.. Ingen annan hade nåt liknande En analog autotune kan man säga. 😎

Sen har det fortsatt.. Jag skaffade Sveriges 3e DXD7a.. Så jag fick erbjudandet att vara med i DX-user group av Johannes Leiman som startade upp nyhetsbrevet DX-user group för att få folket att skapa nya och innovativa ljud till denna nya banbrytande synth... Framför allt så så såg jag till att det fanns nya sounds att tanka hem för att skapa kontinuitet.. Vi snackar 1984~85 nu..

Fick dessutom chansen att få jobba med en av Sveriges bästa musikskapare i mitten av 80-talet.. Grejen av att han skulle göra musiken till en musikal som skulle lanserar i London men han behärskade inte konsten att skriva noter.. Så han köpte en synth för nästan 2 miljoner som skulle fixa detta åt honom. Meeen.,. För att få ljud ur detta monster så måste man skapa ljud.. Mitt jobb vara att hjälpa till och bygga ljudbanker etc.. Eftersom detta monster byggde på patent från Yamaha.. Och eftersom jag hade gjort en hel del FM-sound åt dom så blev det mitt jobb att under ca 14 dagar få detta musikmonster att låta som allt från stråkar till blås och allt där i mellan.. Kul hade vi och höll på till 04.00 på morgonen.. Folköl och kall falukorv gick åt 😛

Men som sagt så gick det till.. För övrigt så lärde jag mig att spela mina 2 första låtar på en fläktorgel av märker "hohner".. Monia samt Boogi boggie 🙂

[kajan]

Det hela började nog med att jag fick lyssna på en riktigt bra trummis på en musiklektion för 20 år sedan, vilket fick mig mycket intresserad.Jag och en polare började senare spela trummor i musikskolan och vi övade ganska mycket när jag var i 11-års åldern. Jag hade en musiklärare som var väldigt pådrivande och startade en ensemble där vi fick spela mycket live och även spela in en cover-platta. Sedan fortsatte det ganska intensivt under hela 90-talet och den enda riktiga svackan jag har upplevt var kring 2001-2002 men jag har alltid fortsatt att producera musik. Just nu känns det som att jag måste göra nåt drastiskt för att jag har så mycket musik i skallen som jag vill ha inspelat 😄

[Opus99]

Svår fråga att svara på. Jag började aldrig. Jag har alltid varit jag, och när de första minnena av livet - vid 4-5 år gammal - kommer så är jag bara den jag är och intresset för liv och det som låter finns där. Musik, ljudlandskap, även traktorer och arbetsfordon som grävt eller skogsarbetsmaskiner i omgivningen, dom har alltid haft ett så intressant språk, dom låter som dom är, och dom säger vad dom är och gör genom hur dom låter. Jag kunde känna igen traktormodeller på ljudet, på flera hundra meters avstånd minns jag. Dom har alltid skvallrat om att i livet finns något så mycket ärligare, rakare, njutfullare och bättre än det som finns här och nu. Ett tillstånd eller en plats, bortom horisonten eller i drömmar som ... när man tänker och känner det så blir man som berusad och så känslosam att man kan få hjärtklappning. Morsan sa man envisades med att ta fram kastruller och burkar att banka på när man var 3 ... men man vet ju inte - morsor snyggar ju gärna till vad barnen gjorde som liten så att det låter mer uniformt.

De första minnena jag har är musiken ifrån Björn skifs platta Schiffz, samt Deep Purples smoke on the water, Brother Jack McDuff's "The worm" och Bachs Air. Sen kom Stålmannen-musiken (Williams) när man 7 år, å då var det kört direkt. Egna låtar kom typ vid 10 år. Pappa var hobbymusiker, så hemma fanns hammond med Leslie, trumset, piano, en stålsträngad yamaha-gitarr från typ 1970 och en halvakustisk bas av märket Harmony (stränghöjd på 1,5 cm). Bandspelare och mikrofoner likaså. Vet inte varför man hamnade just bakom trummorna senare i livet. Kanske för att farsan ordnade så man fick vara med på kommunala musikskolan och spela för lärare och i orkestrar. Men jag tvingades inte att spela blockflöjt, som jag förstått att många gjorde. Sen kom datorn in i bilden, atarin, midi, en DX7a, en Roland MT-32a osv. Vart midi-studio, massa hårdvarusyntar, flerkanalsbandspelare, synkning med dator, göra hela "skivor" genom att spela allt själv.

Sen tog grundskolan slut. Och efter 9 långa år av hjärntvätten "Gör det här, gör såhär, gör sådär, du måste lära dig... " så dyker det upp nån snubbe som kallas syo-konsulent och frågar "Vad vill DU göra?" 😄 Så det blev musikgymnasiet i brist på bättre svarsalternativ. Sen fortsatte det på den vägen.

Det har bara varit så. Måste låta skitkonstigt att läsa om, men ... jag vet inte. Det är bara jag, på nåt sätt. Jag har för lite distans för ett bra svar. Kanske var det musiken som började med mig, istället för tvärtom. Fan vet ...

Redigerat 4 november 2008 av Opus99

[johaan]

Började väll med dom bilfärderna till mormor och morfar då jag nynnade kromatik i 6 timmar sträck...

[Mr Keys]

pysslat med att spela klarinett/saxofon från 10 års ålder typ....klinkade en jävla massa piano innan då min farfar hade egen orkester, och lärde ut fiol, piano, gitarr samt klarinett....sen blev det fasttracker II med en gammal 486'a runt -95 eller så....gått igenom i princip alla musikstilar......det var inte förens jag senare började på SAE (-98/-99 nånting) som jag fattade att det inte var själva musikskapandet/skrivandet som tilltalade mig mest. Det var just att ratta själva ljuden som gav mig en kick....och på den vägen är det liksom. Gör fortfarande en del musik dock, men det är inte huvudsysselsättningen....

[barrf]

Pappa lärde mig gitarr då jag var runt 7 år gammal. Köpte första elguran vid 10 års ålder och första basen vid 14.

Gick aldrig musikskola, ville köra mitt eget race och det är jag väldans nöjd med.

[base10]

Farsan köpte en dator med fruityloops när jag var omrking 9 men började lite smått med det när jag var 12.

Tog ett uppehåll då min hörsel blev sämmre, slutar väll när musiken tar allt för mycket tid vilken den redan gör.

[VacUm]

Först Sound Tracker, sedan Pro Tracker på Amiga 500 i början av 90-talet + en AMAS sampler. Det var där allt började! 😄

Åh vad nostalgisk jag blev nu. Själv lyckades jag efter många timmars ogräsrensning i trädgården tjäna ihop till en MasterSound sampler och ett Datic MIDI-interface (som jag flera år senare byggde om till en breakoutbox för ett TurtleBeach-ljudkort).

Haha! Jag började också där. Soundtracker och en sampler som jag tror var en MasterSound. Sedan ett midiinterface från datic med bars&pipes plus en Korg M1.

Efter det spelade jag keyboard i alldeles för många band under några år, sökte mig till en folkhögskola och gick där, bytte huvudinstrument till bas. Satt parallellt som ljudtekniker/hjälpreda i en studio under den tiden, och där fortsatte jag sedan att jobba under 4-5 år som tekniker/producent/kompositör/arrangör. Det var en otroligt kul och lärorik tid (blev ganska många roliga projekt och plattor), men lessande lite och sökte mig till musikhögskolan i sthlm där jag tog examen i våras. Läste musik- och medieteknik, och min inriktning har väl varit nånstans mot musikproduktion och filmmusikskomposition.

Nu jobbar jag mest med multimediaapplikationer inom web men försöker få så mycket filmmusiksuppdrag så möjligt. Det har blivit lite klurigare att leva på musiken dom senaste åren känns det som, dåliga budgetar och det prutas alldeles för hårt... Tycker mig dessutom blivit lite petigare i vilka musikaliska projekt jag ger mig in i; är det någon pissig mässfilm som ska rulla runt runt med dålig budget tackar jag nej om jag inte kan ta ordentligt betalt. Så hade jag absolut inte gjort fr 5-6 år sedan, då hade jag tackat ja till allt.

Skulle nog inte fixa att leva utan att få hålla på med musik, även om jag just nu inte pysslar med det på heltid är det i princip den största delen av mitt liv. Har nog aldrig riktigt reflekterat över om jag ska ta en paus eller så, utan det har bara varit helt självklart att jag håller på med musik och det kommer jag antagligen fortsätta göra så länge jag lever. Just känns det dock jävligt skönt att inte behöva prestera så mycket kommersiellt gångbart utan nästan bara få hålla på med sånt jag själv verkligen vill pyssla med. Det är egentligen första gången sen protrackertiden jag känt så.

[Fangus]

jag spelade piano när jag var kanske 10 år, men slutade med det efter att jag tröttnat på att öva på våran gamla tramporgel, men jävlar vilka ben man fick.

tog upp musiken igen när jag vaknade av att far min satt och tränade på Metallicas - Enter Sandman, 15 år då.

så tog ja upp farsans bas och började lira, och sen plockade jag upp gitarren ett halvår senare.

Hade alltid hatat musik, tills jag hittade till Metal. Det enda jag faktiskt tyckte om och inte bara trodde att det var bra bara för att andra gjorde det. Trance perioden.... 😄

Sen har det rullat på, började med att spela in för kanske 2½ år sedan. Köpte på mig lite rejälare studioutrustning efter 2 månader slit på arlas kyllager....

Så det blev fräna motu kortet, coola skärmen och feta datorn. Och sen var det dags att lära sig hur allt funkade med.

Men med en hel del hjälp från vänner och bekanta så rullar det på!

Och detta forum bidrar ju med sin del av kakan med 😎

tackar!

//Angus

[ONSatan]

Jag började spela musik för den enkla men fortfarande fullt logiska anledningen; "för att få brudar utan att behöva dansa". 🙂

Eftersom jag var ung på 80-talet så var det dessutom så att de tjejer som gick på lokal konsert var coola, galna och hade svarta nätstrumpor medans de man kunde ragga på disco hade typ pastellgröna byxor och rosa pannband

…

Spelade punk och jag som var totalnybörjare fick ta basen. Spelade sen ett antal konserter utan att veta vad bandningen ”stod för”. Var nöjd med att hålla takten, stå bredbent och se cool ut ;-) Har en del gamla tejper kvar och det låter sjukt illa… 😊

(mitt nya låter ärligt som gudabenådad musik i jämförelse...)

[rainydays]

Vet faktiskt inte vad som fick mig att börja. Det har alltid kännts som en självklarhet att pyssla med musik. Troligtvis för att min far hållt på med det hela livet så det har ju funnits runt mig under min uppväxt.

Sen har jag alltid gillat att kombinera mitt intresse för musik med mitt intresse för datorer.

Började programmera enkla melodier i BASIC på en Sord M5 när jag var runt 5-6 år. Men sen blev det roligare att göra musik när vi skaffade en C64 som gav helt andra möjligheter med coola ljud och polyfoni. Försökte programmera musik i assembler som de riktigt duktiga gjorde på den tiden, men det var jag inte tillräckligt bra på, så jag gick över till någon tracker vars namn jag inte minns.

Efter idoget sparande köpte jag sedemera en Amiga 500 med diverse kringutrustning. Började göra musik i

som jag fick med datorn, men noter har aldrig varit min starka sida så jag gick efter ett tag över till OctaMed och sedan även Bars'n'Pipes.

Jag hade fingrat lite på min pappas gitarr och även gjort ett tappert försök till att spela fiol, men det var först när grungevågen kom som jag skaffade min första elgitarr, startade band etc. vilket fick mig att tappa intresset för att sitta vid datorn och göra musik (även om jag började spela in på datorn väldigt tidigt).

Det är nog först på senare tid som jag ifrågasatt varför jag pysslar med musik egentligen. Jag är ju inte särskilt bra på det och det är enormt slitigt och tröttsamt ibland. Men samtidigt kan jag inte se en framtid utan det, och att spela live är ju bland det bästa som finns. Jag tror inte det går att lägga av helt när man en gång börjat 😊

Redigerat 4 november 2008 av rainydays

[Valle]

MUSIC X var kung! 😊

EDIT: I övrigt finns min "story" i en liknande, tidigare postad tråd.

Redigerat 4 november 2008 av Valle

[Claes Holmerup]

Jag tyckte att det var kul att klinka på pianot i vardagsrummet när jag var liten - till somligas förtjusning och andras förtret. 😊 Kan inte komma ihåg när det började, men det var tidigt. Jag kommer också ihåg att jag kunde ränna runt som ett skållat troll i rummet när jag lyssnade på vissa låtar som jag tyckte var extra bra. Gullan Bornemarks barnvisor fanns alltid med när jag var liten. Det är verkligen en stor skatt som hon har skapat - och extra kul att ha träffat henne på senare år och blivit god vän med Sven B, som var med och sjöng på de där gamla plattorna. 🙂

Blev också tidigt faschinerad av Beach Boys' otroliga stämsång.

Jag började sedan, som så många andra, med blockflöjt på kommunala musikskolan när jag gick på lågstadiet. Fortsatte neråt i registret med altblockflöjt - och sedan klarinett och slutligen elbas, där jag är autodidakt (förutom att brorsan visade lite grunder när jag tyckte att hans bas verkade kul...). Var med i kör under flera år också, från mellanstadiet någon gång fram till målbrottet. På högstadiet började jag spela bas med mitt första band och sedan har det liksom bara fortsatt...

Redigerat 4 november 2008 av Claes

[Guitar Nilsson]

Spelade Melodica hemma. Sen trumpet i skolan. Senare ändå hörde jag The Who på radio. Då var det klippt.

[allansson]

När jag var fjorton började jag lyssna på Bruce Springsteen och blev så berörd av musiken att jag själv ville åstadkomma något liknande. Började spela gitarr och sjunga, om än inte bra. Men med åren har man utvecklats och jag är nu på en plats där jag åtminstone kan vara nöjd med min musikalitet.

Har inte haft någon tanke på att sluta allt som allt, men pauser har jag både funderat på att ta och blivit tvingad till. Ibland försvinner inspirationen, men ett som är säkert är att den kommer tillbaka, oftast när man som minst anar det.

[rainydays]

MUSIC X var kung! 😊

Jag använde aldrig det. Däremot använde jag uppföljaren MeV (till BeOS) från samma utvecklare en del.

[gumpbert]

Det var mycket med musik i min familj. Mor min var galen i allt signerat Motown och min morfar spelade dragspel på diverse tillställningar, så jag var inte gammal när jag fick ett dragspel och en elorgel att leka med hemma. Spelade blockflöjt i skolan, men ville hellre spela piano. När jag bad att få ta pianolektioner fick jag ett rungande "NEJ" av musiklärarinnan i skolan. Orsak: jag hade inget piano hemma, utan en orgel, och på den kan man minsann inte lära sig spela. Jag håller henne skyldig för allt ont som hänt mig i livet.

Ett helt gäng år senare såg jag Chris Lowe stå bakom en Emulator II och insåg då att man måste ha syntar och samplers för att kunna göra bra musik. Köpte en synt så snart jag hade råd och kopplade den till pappsens Mac Plus. Det var en Yamaha SY55 och den lät inge kul alls, så jag lade ned musikpillandet. Snöade in på datorer istället och pillade inte med egen musik igen förrän jag 92 skaffade en Roland S750, som jag bytte mot en Akai S1100. Med Cubase på en Atari och ett par Roland-samplers blev det mycket techno och trance i några år. Fick därefter erbjudande om jobb i Stockholm och hade efter flytt inte plats eller tid att hålla på med musik också.

Ytterligare några år senare visade en god vän mig Reason och jag insåg att det gick att hålla på med musik även om man inte har en massa kvadratmetrar över för studio. Har fortfarande kvar mina gamla maskiner, men de flesta står och samlar damm i klädkammaren. Försöker i det längsta hålla mig till mjukvara då det både är bekvämt, mobilt och sparar plats.

Har aldrig gillat "vanlig" rock, ej heller konceptet med band och replokaler. För drygt ett år sedan började jag köpa på mig gitarrer för att kunna återskapa "The Cure-soundet". Har dock inte lagt något krut på att lära mig spela, utan har dem mest för att kunna sampla gitarrljud. Jag spelar in en bit i taget på datorn och klipper och klistrar. Samma sak med elbas. Att jag dessutom gillar när det verkligen hörs att det är samplat underlättar 🙂

Det stora problemet i min värld var förr att jag hade all tid i världen att skapa musik, men inte pengar att köpa den utrustning jag ville ha. Numera har jag pengar att köpa det jag vill ha, men väldigt lite tid att göra musik... Usch och fy för lyxproblem 😊

[Rabieshund]

Skrev min första musik på ett piano när jag var 6 (vet fortfarande hur melodin går!) men sen tror jag det dröjde tills jag var typ 8-9 då jag började spela gitarr. När jag var 10 började jag hålla på med elektronisk musik och nu, 9 år senare, är jag bäst i världen på allt.