Hmm dax att lägga ner?

[anarkisten1 (oregistrerad)]

När artist/er musikstycke och lokal/rumsklang samverkar och blir ett det är då först som musik uppstår.

Jag borde inte dra mig in i det här igen, men jag kan inte hålla mig... Du menar väl inte det där bokstavligt?

Ja det är ju liiite provocerande och hårddraget men ändå lite åt hållet faktiskt. Jag saknar den där vad ska man kalla det "den riktiga känslan" i musik som produceras nu för tiden. Jag kommer ihåg första gången då när man hypade Eva Cassidy hur besviken jag blev när jag fick en av de få "riktiga" CDn som finns med henne i julklapp av min dotter. Skillnaden mot de livetagningarna som man visade i tv programmet om henne var minst sagt total, det fanns inget kvar på nåt sätt det blev bara en produkt. Hennes live tolkning av Over the Rainbow eller vad den heter en låt som jag i normalläget kanske fnissar lite åt och ser på mer som en ljudkuliss till filmen är nog det vackraste jag nånsin hört. Jag tror det händer nåt i livesituationen dvs den kemi som uppstår mellan artist och publik som i sina bästa stunder helt enkelt är näst intill omöjlig att reproducera.

[Valle]

När artist/er musikstycke och lokal/rumsklang samverkar och blir ett det är då först som musik uppstår.

Jag borde inte dra mig in i det här igen, men jag kan inte hålla mig... Du menar väl inte det där bokstavligt?

Eh... varför skulle han/hon inte kunna mena det där bokstavligt?

(Inte för att jag nödvändigtvis håller med)

[anarkisten1 (oregistrerad)]

Vem var först? 🙂

Artisten eller musiken? 🙂😮

Ja det är ju en intressant frågeställning. Man kan ju se det ur nåt slags andligt perspektiv där musiken redan fanns innan människan kom till och som sen allt emellanåt letat sig fram till dom som begåvats med förmågan att ta emot. Det är ju inte helt ovanligt bland kompositörer och låtskrivare att man säger att den/det kom till mig och jag kan tolka det som att man menar att låten redan fanns men att ingen hade så att säga fått läge att fysiskt gestaltat den.

Jag har en polare som är en riktigt bra Dyland och Cohen tolkare ja fan han gör ofta deras låtar bättre än dom själva och skriver egna låtar i den där lite mer akustiska traditionen som är bra. Ja han skulle kunna leva på det men är helt ointresserad. Om ni bara visste hur många gånger jag har försökt att spela in honom. Oftast har han hunnit dra igenom en fem tio låtar innan jag ens fått igång utrustningen så när det väl är klart då har han tröttnat 😄 . Han säger att sånger är som fåglar man ska släppa dom fria och låta dom flyga fritt för det är det som händer i själva ögonblicket och som då blir unikt för varje gång dom spelas som är själva grejen.

Fan det blev djupt 😄

[Opus99]

Jag är lite för det där med att musik i sin mest känslorörande form är just levande musik.

Hade katt som liten, och när katten var liten hade den en tygmus som han lekte med. Man kunde kaste den, eller dra den framför katten med en snöre och så, och katten var oftast med på noterna, spanade lite, viftade på svansen och högg musen.

Men så, satt vi ute på verandan, och så prasslade det till i buskarna och man kunde se en liten skogsmus där under. Katten fick syn på den och trots att han lekt med mus (tygmus) hundratals gånger, så såg man att Nu jävlar, nu var det allvar liksom. Katten såg som paralyserad ut, och ägnade precis varenda nervimpuls i hela sitt medvetande åt att bevaka musen för att kunna slå till i rätt ögonblick .. det hade han aldrig gjort med tygmusen.

Så har jag känt lite när det gäller musikupplevelse med. Att göra det på dator, porta, studio .. det är en sak, och det är kul och behagligt och ganska tillfredsställande. Men när man kommer ut, då "vaknar" man liksom. Det är först då man inser vad man saknat - i alla fall för mig. Då blir man musiken, man är "i" den, istället för att framställa den eller lyssna till den från högtalare.

Redigerat 20 oktober 2008 av Opus99

[Dingbats]

När artist/er musikstycke och lokal/rumsklang samverkar och blir ett det är då först som musik uppstår.

Jag borde inte dra mig in i det här igen, men jag kan inte hålla mig... Du menar väl inte det där bokstavligt?

Eh... varför skulle han/hon inte kunna mena det där bokstavligt?

(Inte för att jag nödvändigtvis håller med)

För att det verkar aningen... jag ska inte säga korkat, men att säga att inspelad musik inte är musik?

Jag håller helt och fullt med om att den musik som lättast och mest direkt når an känslorna är den levande. Men om levande musik är mest för hjärtat är inspelad musik mest för hjärnan, och det tycker jag är precis lika viktigt. Det är två helt skilda saker. Jag tycker det skulle vara jättetråkigt om den enda behållningen jag hade av musik nånsin var att jag kände "oj shit vad häftigt det här låter, och vilket drag!", jag tycker det är minst lika häftigt att sätta på en bra skiva och verkligen lyssna och kunna uppfatta alla intrycken och konstnärskapet i större detalj.

[friend (oregistrerad)]

Vem var först? 🙂

Artisten eller musiken? 😉😄

Ja det är ju en intressant frågeställning. Man kan ju se det ur nåt slags andligt perspektiv där musiken redan fanns innan människan kom till och som sen allt emellanåt letat sig fram till dom som begåvats med förmågan att ta emot. Det är ju inte helt ovanligt bland kompositörer och låtskrivare att man säger att den/det kom till mig och jag kan tolka det som att man menar att låten redan fanns men att ingen hade så att säga fått läge att fysiskt gestaltat den.

Jag har en polare som är en riktigt bra Dyland och Cohen tolkare ja fan han gör ofta deras låtar bättre än dom själva och skriver egna låtar i den där lite mer akustiska traditionen som är bra. Ja han skulle kunna leva på det men är helt ointresserad. Om ni bara visste hur många gånger jag har försökt att spela in honom. Oftast har han hunnit dra igenom en fem tio låtar innan jag ens fått igång utrustningen så när det väl är klart då har han tröttnat 🙂 . Han säger att sånger är som fåglar man ska släppa dom fria och låta dom flyga fritt för det är det som händer i själva ögonblicket och som då blir unikt för varje gång dom spelas som är själva grejen.

Fan det blev djupt 😄

Nä, jag tyckte detta var ett riktigt bra och spännande inlägg, baserat på min lilla putslustighet. 😎🙂

Tänk så man kan få till det. Great goggellimoggelli. 😛

[anarkisten1 (oregistrerad)]

När artist/er musikstycke och lokal/rumsklang samverkar och blir ett det är då först som musik uppstår.

Jag borde inte dra mig in i det här igen, men jag kan inte hålla mig... Du menar väl inte det där bokstavligt?

Eh... varför skulle han/hon inte kunna mena det där bokstavligt?

(Inte för att jag nödvändigtvis håller med)

För att det verkar aningen... jag ska inte säga korkat, men att säga att inspelad musik inte är musik?

Jag håller helt och fullt med om att den musik som lättast och mest direkt når an känslorna är den levande. Men om levande musik är mest för hjärtat är inspelad musik mest för hjärnan, och det tycker jag är precis lika viktigt. Det är två helt skilda saker. Jag tycker det skulle vara jättetråkigt om den enda behållningen jag hade av musik nånsin var att jag kände "oj shit vad häftigt det här låter, och vilket drag!", jag tycker det är minst lika häftigt att sätta på en bra skiva och verkligen lyssna och kunna uppfatta alla intrycken och konstnärskapet i större detalj.

Oj så du menar alltså bokstavligt talat att det är två skilda saker, nej där kan dessvärre inte hålla med överhuvudtaget. Det blir nästa att generalisera ändå lite mer än vad jag gjorde.

[Dingbats]

Oj så du menar alltså bokstavligt talat att det är två skilda saker, nej där kan dessvärre inte hålla med överhuvudtaget. Det blir nästa att generalisera ändå lite mer än vad jag gjorde.

Jag menar inte att det ena är musik och det andra inte eller nåt sånt, jag menar bara att det är en väldigt stor skillnad i syfte och hur de uppfattas.

[Guitar Nilsson]

Så har jag känt lite när det gäller musikupplevelse med. Att göra det på dator, porta, studio .. det är en sak, och det är kul och behagligt och ganska tillfredsställande. Men när man kommer ut, då "vaknar" man liksom. Det är först då man inser vad man saknat - i alla fall för mig. Då blir man musiken, man är "i" den, istället för att framställa den eller lyssna till den från högtalare.

Mycket väl skrivet, så är det för mig. Därför vill jag skaffa liveinspelningsgrejer och ev ha tur att spela in just den tagningen när man är musiken utan att tänka alls.

Är det någon mer än jag som sett Nigel Kennedy spela Danny Boy på TV2 nu i kväll, repris från i går. Jag blev helt knäckt, det grymmaste jag nånsin sett på TV. Hittade den här versionen, nästan lika bra:

[Larsson]

det är bara att fortsdätta knåpa musik

ju mer du lägger på det betyder antagligen att det är mer viktigt för dig

och det kommer antagligen låta bättre..

drivkraften att nå sina visioner är det viktigaste enligt mig

och det kan man göra med en videokamera mick från sin mors gammla videokamera & en skolgitarr

med 5 strängar & en spricka genom kroppen typ..

jag kan inte med säkerhet peka ut någon musiker som är utbildad & därför gjort bra musik..

det vore roligt att få exempel??

keep on rockin!

🙂

Salem al fakir ^^

ok det var en iaf! 😆

tack för responsen..

🙂

[anarkisten1 (oregistrerad)]

det är bara att fortsdätta knåpa musik

ju mer du lägger på det betyder antagligen att det är mer viktigt för dig

och det kommer antagligen låta bättre..

drivkraften att nå sina visioner är det viktigaste enligt mig

och det kan man göra med en videokamera mick från sin mors gammla videokamera & en skolgitarr

med 5 strängar & en spricka genom kroppen typ..

jag kan inte med säkerhet peka ut någon musiker som är utbildad & därför gjort bra musik..

det vore roligt att få exempel??

keep on rockin!

🙂

Salem al fakir ^^

ok det var en iaf! 😆

tack för responsen..

🙂

Ja mä fast jag har iofs bara lite lite pyttelite utbildning, om den bet det vet i hundan 🙂 . Glömde svara på ditt inlägg Larsson men jag håller med hundra procent.

[Egghuvud]

När artist/er musikstycke och lokal/rumsklang samverkar och blir ett det är då först som musik uppstår.

Jag borde inte dra mig in i det här igen, men jag kan inte hålla mig... Du menar väl inte det där bokstavligt?

Ja det är ju liiite provocerande och hårddraget men ändå lite åt hållet faktiskt. Jag saknar den där vad ska man kalla det "den riktiga känslan" i musik som produceras nu för tiden. Jag kommer ihåg första gången då när man hypade Eva Cassidy hur besviken jag blev när jag fick en av de få "riktiga" CDn som finns med henne i julklapp av min dotter. Skillnaden mot de livetagningarna som man visade i tv programmet om henne var minst sagt total, det fanns inget kvar på nåt sätt det blev bara en produkt. Hennes live tolkning av Over the Rainbow eller vad den heter en låt som jag i normalläget kanske fnissar lite åt och ser på mer som en ljudkuliss till filmen är nog det vackraste jag nånsin hört. Jag tror det händer nåt i livesituationen dvs den kemi som uppstår mellan artist och publik som i sina bästa stunder helt enkelt är näst intill omöjlig att reproducera.

Eller när man spelar tillsammans. Det kan ibland uppstå en känsla av något slags ordlös gemensam förståelse som går bortanför det intellektuella. Ibland känns studiopillandet lite som onani. Visst det är kul, men det är ju egentligen roligare att göra det med någon annan. Det är lätt att fastna i ett nörderi som inte drivs framåt av mer än ens egna ambitioner och ens egna krav på perfekta gitarrsolo och kanske... bara kanske, att min låt skulle kunna lyftas av ljudet av ett vårsvin i vånda inspelad genom en 14000 kronors rödemick.... om ni fattar hur jag menar.

Samtidigt som det finns en annan sida av myntet också. Hur roligt är det att bråka med folk i bandet om vilka ambitioner man har t e x. Har varit med i massor av band som har havererat på grund av den mänskliga faktorn, dvs bråk och konflikter.

Beatles gjorde väl sina bästa grejor när de låste in sig i studion och ägnade sig åt att göra musik. och där är väl nätet räddningen för oss som annars fastnar i nörderiet. Det går att hitta folk som delar lusten att göra musik och man slipper en del av bråken.

Men jag fattar vad du menar ibland är det svårt att få den där riktiga magin som bara blir när man spelar ihop. ☺️

[gumpbert]

Eller när man spelar tillsammans. Det kan ibland uppstå en känsla av något slags ordlös gemensam förståelse som går bortanför det intellektuella. Ibland känns studiopillandet lite som onani. Visst det är kul, men det är ju egentligen roligare att göra det med någon annan. Det är lätt att fastna i ett nörderi som inte drivs framåt av mer än ens egna ambitioner och ens egna krav på perfekta gitarrsolo och kanske... bara kanske, att min låt skulle kunna lyftas av ljudet av ett vårsvin i vånda inspelad genom en 14000 kronors rödemick.... om ni fattar hur jag menar.

Samtidigt som det finns en annan sida av myntet också. Hur roligt är det att bråka med folk i bandet om vilka ambitioner man har t e x. Har varit med i massor av band som har havererat på grund av den mänskliga faktorn, dvs bråk och konflikter.

Beatles gjorde väl sina bästa grejor när de låste in sig i studion och ägnade sig åt att göra musik. och där är väl nätet räddningen för oss som annars fastnar i nörderiet. Det går att hitta folk som delar lusten att göra musik och man slipper en del av bråken.

Men jag fattar vad du menar ibland är det svårt att få den där riktiga magin som bara blir när man spelar ihop. ☺️

Håller i stort helt med och tycker att du sätter fingret på det viktigaste. "Magin" uppstår när två eller fler tillsammans gör något de gillar att göra, men jag vill nog påstå att det lika lätt händer i en studio som på en scen. Magin har, i mitt tycke, ingenting med live-spelning att göra. Att många tycker att just live är en förutsättning för magi har nog mer att göra med vad man som musiker tycker är kul. Kan mycket väl förstå att det är roligare för en gitarrist att spela med hela bandet än att göra ett par tagningar i studio till färdiginspelat material, och därför är det lätt att dra slutsatsen att live är mer magiskt och därför bättre.

Jag har nyligen haft priviligiet att samarbeta med en duktig gitarrist. Vi har verkligen ingenting gemensamt när det kommer till musiksmak, och när vi bestämde oss för att testa göra musik tillsammans hade vi ingen aning om hur slutresultatet skulle låta. Vi hade inga mål utan satte oss planlöst ned och lekte. Det blev många omtagningar och förändringar längs vägen, men magi uppstod väldigt tidigt och den fanns där även efter den 15:e omtagningen, så i alla fall för egen del tror jag inte en sekund på att live-spelning är en förutsättning för magi.

[anarkisten1 (oregistrerad)]

Jag instämmer till fullo med dom två föregående talarna, ja det gör faktiskt med det mesta som sagts här i tråden det har kommit många tänkvärda inlägg. Tänkte bara förtydliga lite vad jag menar med live i just den här tråden.

Live känner jag i alla fall inte nödvändigtvis behöver vara det som vi traditionellt sett kanske menar utan mer det där som händer när man lirar låten i ett svep och kanske för nån, antingen en livs levande publik eller som i mitt fall en videokamera. Typ Lite grann det där att fånga ögonblicket, ja det blir liiite flummigt jag inser det men det är svårt att sätta ord på det.

Det traditionella "live" läget kan ju vara jäkla stressande oxå och en kass dag/kväll när det inte funkar så finns det väl inget som kan bli så tomt, platt och innehållslöst och framför allt en sån jäkla waist of time för alla både artist och publik. Det är ju bara att kolla idol så kan man se hur skört det är och hur fel det kan bli för en artist på G som tvingas att göra en låt i gengre som inte passar dom så bra. Det där vaga begreppet uttryck har tydligen en jäkla stor betydelse för att det ska beröra.

Men jag får för mig att lite av det som gör att det kan uppstå det där lilla extra har en större möjlighet att förverkligas om man försöker göra det så likt ett traditionellt "liveläge" som det bara går.

Men sen handlar det nog oxå om underhållning och konst och det är nog kanske två olika saker på nåt sätt, inget är mer eller mindre viktigt enligt mitt sett att se på det i alla fall. Ett konstnärligt "uttryck" kan vara underhållande och vise versa och där den ene vill bli berörd så vill den andre konsumera. Det blir lite subjektivt och handlar nog i grund och botten bara om personligt tyckande, smak och vilja. Men ska man få det levande så tror jag att man tjänar på att införliva nåt slags "live" moment när man lirar in sin musik och som jag tror jag sa längre upp i tråden man får omedelbart kvitto på om låten funkar eller ej om man kör den live i ett svep. Har man kameran på så kan man se det oxå.

Sen kan man väl koppla på utrustningen och lägga till och vrida och bända med effekter och studio knep men jag tror att det blir bäst om dom tagningarna då läggs till ett spår som lirats i ett svep utan klick och sånt, dvs lite tvärt om mot vad man brukar göra. Givetvis så får man ju inte wobbla runt för mycket med tempot och sång och lir måste ju vara inövat så det sitter. Vill man sen ha trummor på så kan det ju bli lite problem om man inte känner en trummis som kan smiska dit ett spår som svänger på det sättet som låten kräver och kanske till och med sätta lite knorr på liret. Det kanske blir det svåraste iom att det kanske inte är så lätt att programmera ett bra trumsväng till en låt som inte följer mallen till hundra procent. Men det måste väl vara bättre eller i alla fall göra en låt mera originell om instrumentinsatserna anpassas utifrån låten och inte tvärt om som det gärna kan bli när man lirar och bygger låtar med hjälp av programmerat material eller loopar.

[barkley]

Men sen handlar det nog oxå om underhållning och konst och det är nog kanske två olika saker på nåt sätt, inget är mer eller mindre viktigt enligt mitt sett att se på det i alla fall. Ett konstnärligt "uttryck" kan vara underhållande och vise versa och där den ene vill bli berörd så vill den andre konsumera. Det blir lite subjektivt och handlar nog i grund och botten bara om personligt tyckande, smak och vilja. Men ska man få det levande så tror jag att man tjänar på att införliva nåt slags "live" moment när man lirar in sin musik och som jag tror jag sa längre upp i tråden man får omedelbart kvitto på om låten funkar eller ej om man kör den live i ett svep. Har man kameran på så kan man se det oxå.

Håller med. Ser det som olika konstformer precis som film vs. teater.

Inget är mer rätt eller fel än det andra.

Med film ( och inspelad musik) kan man göra otroliga effekter som aldrig skulle gå live.

Teater (och live-musik) är en helt annan historia där närvaron och uttrycket är minst lika viktigt som att man spelar exakt synk, spelar varenda ton rätt osv.

Det finns ju många band som är über-grymma live men vars studioalbum är mindre upphetsande.

Och tvärtom - nya hajpade band som släpper grymma skivor. Men låter som krattor live.

Skulle kunna räkna upp exempel men det retar väl bara upp folk 😮

[anarkisten1 (oregistrerad)]

Ja det duggar tätt med bra svar i den här tråden.

[equality]

Vem var först? 😮

Artisten eller musiken? 😛😄

a(nark)tisten1

[SyntaxError]

Jag hoppades (och hoppas fortfarande) att piratfenomenet skulle leda till många fler och bättre livescener (och fler spelningar med bra band såklart) men hittills har det inte riktigt hänt. Inte i stockholm i alla fall. Som många här tycker jag att det är absolut roligast att spela tillsammans med andra, byta idéer och erfarenheter. Har ganska nyligen helt lagt ner det förra bandet och är redan sjukt sugen på att skapa musik tillsammans med andra.

[anarkisten1 (oregistrerad)]

Vem var först? 😛

Artisten eller musiken? ☺️😉

a(nark)tisten1

Ja så ere 😛 . Allt OK i la Stada hoppas det, själv leker man rörmokare. Skitskoj att ligga på golvet och räta ut Biltemas 15 mm kopparrör på rulle och räkna ut vinklar och Fs moster för att minska spill. Öj blir helt krokig i huvvet jag som hatar att räkna och tänka 😄 det blir ett par mitt i veckan pils senare och lira lite som plåster på såren. Det går åt att dopa sig när man ska mecka hus 😄 suck och tvi vale.