Artistretorik

[Valle]

På grund av risken att diskussionen i ursprungstråden ändrar riktning har jag, förhoppningsvis med Olsbergs godkännande, valt att skapa en separat tråd. Den här tråden handlar inte vad vi tycker om en specifik artist, utan snarare hur vi uttrycker oss om artister som vi tycker något om.

Bakgrund

I ursprungstråden gav trådstartaren oss en länk till ett band (ROTT) vars låt (Eternal) vi kunde lyssna på och kanske dela med oss av våra åsikter. Åsikter postades... och i takt med att tråden växte så kunde jag inte låta bli att reagera på vissa inlägg med "kritik" som:

OBS! Till er som jag citerar nedan, ta det INTE personligt!

"HAHA! Så sjukt dåligt framfört"

"HAHAHAHA Låter ju som ett nystartat band med femtonåringar. Shit va uselt"

"Hon har ju nå jävla skit i munnen samtidigt som hon läspar(tandställning?)"

Jag efterlyste någon form av mer konstruktiv/utvecklad kritik. Detta ledde till inlägg som lite försiktigt menade att jag försökte motarbeta andras "rätt att tycka att något låter skit". Eftersom detta inte alls var min mening har jag i förklarande syfte skapat den här tråden som istället tangerar ämnet retorik. Förhoppningsvis finner någon av er informationen någorlunda intressant — eller varför inte, lärorik.

Definitioner

Fritidsartist = utövande musiker/artist som inte i första hand är ute efter kontrakt, profession, rikedom och/eller berömmelse — och som rimligen gjort detta klart för sin omgivning.

Aktiv artist = utövande musiker/artist som har satt kontrakt, profession, rikedom och/eller berömmelse som karriärsmål eller delmål — och som rimligen gjort detta klart för sin omgivning.

Den stora skillnaden

Om du är fritidsartist så kan du lugnt gå ut offentligt med i princip vilka utlåtanden som helst om en viss artist. Tyck vad du vill, säg vad du vill, hur, var och när du vill. Ditt utlåtande är ändå helt irrelevant och verkningslöst utanför ditt eget verkningsområde, vilket du säkert också förstår. Att någon etablerad och rutinerad artist/branschperson skulle ta dina utlåtande till sig är knappast troligt. Vad du själv i absolut värsta fall kan råka ut för är att bli anmäld för någon form av förtal. Men den risken är obefintlig (den som snarare får smällen är ansvarig utgivare för det medium där ditt utlåtande slussas vidare till allmänheten).

Så, till dig som anser sig falla in i min beskrivning för "Fritidsartist": jag respekterar din åsikt, och jag försöker inte på något sätt få dig att ändra åsikt. Om du har blivit sårad eller arg av innehållet i något av mina inlägg så ber jag om ursäkt. Jag har förmodligen felaktigt utgått ifrån att du var aktiv artist.

Så lämnar vi Fritidsartisten därhän och går över till den Aktiva Artisten...

Om du (tror att du) är aktiv artist och dessutom har vanan att svänga dig med "målande utlåtanden" liknande citaten ovan, så vågar jag mig på följande gissningar (det mest troliga överst):

- Du är inte signad (ännu) av något branschvant, kommersiellt bolag

- Du är osignad och saknar branschvana

- Du omger dig med "fel" branschfolk (fritt att tolka)

- Det är helt enkelt din stil/gimmick (i så fall kan du sluta läs här!)

Oavsett om jag gissade rätt eller inte så vill jag gärna dela med mig lite av vad jag själv har lärt mig att förstå genom åren. Det spelar inte så stor roll om du tar det till dig eller om du förkastar det. För vare sig du vill det eller inte så kommer du ändå inom snar framtid att föra dig som 99% av alla aktiva artister. Under förutsättning att du omger dig med "rätt" branschfolk (fritt att tolka).

Jag är före detta aktiv artist som numera fungerar som en sorts coach/personlig manager åt i första hand osignade artister. Och en av de absolut viktigaste punkterna som jag diskuterar med "mina" artister är vikten av hänsyn och respekt till såväl de stora stjärnorna som de "nybakade" artisterna, och givetvis artisterna på samma "nivå". Och nu till det paradoxala: hänsynen och respekten behöver inte nödvändigtvis vara äkta (vilket du givetvis behåller för dig själv) — det viktigaste är att det förmedlas på ett äkta sätt. Sen är det skit samma. Ödmjukhet är nyckelordet.

En aktiv artist som utan särskild grund uttalar sig nedlåtande om en annan aktiv artist kommer bara att framstå som antingen avundsjuk eller översittare, beroende på var på karriärsstegen uttalaren står. Föreställ dig själv följande scenario:

Scenario 1: En megastjärna, [din absoluta förebild här], intervjuas och ombeds avslutningsvis att kommentera nytillskottet ROTT:s inspelning. (Låten Eternal spelas upp.) Megastjärnan skruvar lätt på sig, skrattar högt och utbrister: "Stäng av! HA HA HA! Stäng av! Stäng av! Det där var det värsta jävla skit jag hört i hela mitt liv! Helt jävla sjukt, alltså!"

OK, försök nu att inbilla mig att du fortfarande har samma (positiva) uppfattning om den här megastjärnan som innan du tog del av intervjun.

Scenario 2: Bandet ROTT intervjuas och ombeds avslutningsvis att kommentera en megastjärnas, [din absoluta förebild här], senaste album. ROTT-medlemmarna skruvar lätt på sig, skrattar högt och utbrister: Det värsta jävla skit som någonsin producerats! Helt jävla värdelöst, alltså!

Nu så, inbilla mig att du inte redan här tycker att bandet ROTT har bränt större delen av sina skepp (vad ditt intresse för bandet beträffar).

Enkel retorik, my dear Watson!

Studera gärna hur artister, för det mesta, lovordar varandra. Superlativen haglar och alla älskar alla. Och är det så att de inte älskar varandra, så är det oftast något i stil med "jag och Nisse drar inte jämt i alla frågor, men jag har full respekt för det han vill åstadkomma med sin musik". Visst, det där låter som ett fint och snällt uttalande, men jag är ganska säker på att "Nisse" direkt anar vad uttalandet egentligen betyder. Vad tror du?

Inte ens aktiva artister som är öppet på kant med andra aktiva artister snackar nedlåtande om varandra offentligt (och innan någon börjar överösa mig med motexempel — ja, det finns undantag). Och skulle de ändå göra det så kan jag lova att bolagen de är signade hos gör allt för att "lugna ner" dessa artister. Varför? Jo, för att offentligt tjafs är alltid till nackdel för ALLA parter, oavsett vem som är bov respektive offer, vilket också betyder att även bolagen får ta en del oönskad skit. Om skadan så att säga redan är skedd, då gäller det att till varje pris framstå som den "orättvist angripne". Den enda som vinner på tjafset är det förmedlande mediet.

Förutom att på lyckat sätt visa hänsyn och respekt (fejkat eller ej), handlar det nästan alltid om att vinna så mycket sympati som möjligt. Och det är beprövad retorik. "Vi" står gärna på den "utsattes" sida och följer honom/henne i hans/hennes kamp mot översittaren eller den avundsjuke vars seriositet "vi" sakta men säkert börjar tvivla på. Tål att tänkas på när "vi" fäller kommentarer som citaten ovan.

Sammanfattning (tips)

• Tyck vad du vill men säg det med så neutrala ord som möjligt. Det går, tro mig! Man kan förmedla riktigt svinaktigt nedlåtande åsikter med neutrala ord, utan att det skadar ditt anseende. Men ju svinaktigare, desto försiktigare måste du välja dina (neutrala) ord.
   
  
• Vill du skapa en skara anhängare ska du alltid jobba för att framstå som den "angripne" — även om du i själva verket själv drivit "angriparen" till att angripa dig.
   
  
• Självironi går alltid hem!
   
  
• Och det absolut viktigaste: bli aldrig arg offentligt (särskilt inte om du förekommer på bild).
  

Sist, men inte minst

En stor eloge till dig som orkade läsa ända ner hit! Själv tycker jag att jag skriver ganska sövande, faktiskt...

[ThomasJ]

Okej.

Vet inte riktigt vad som skall diskuteras men välsrkiven text är det!

Beskriver mig i den katagegori som du beskrev som "Du är osignad och saknar branschvana".

Jag har själv väldigt sällan hört artister/band/grupper som säger rent ut att "det är skräp" om en artist eller grupp.

Men visst händer det.

Givet är att med en grupp/artist i samma genre som "råkar" kommaut på markanden ungefär samma tid, så kan det bli en kunkurens där alla vill visa sig duktiga.

Din tes om att "att framstå som den "angripne" — även om du i själva verket själv drivit "angriparen" till att angripa dig." tror jag på helt o hållet, men tycker inte för den sakens skull att det är rätt.

Men tack för goda råd och intressant läsning!

[Valle]

Okej. Vet inte riktigt vad som skall diskuteras men välsrkiven text är det! [.../...] tack för goda råd och intressant läsning!

Tack för de orden! (Upphov till den här tråden finns i den s.k. ursprungstråden)

Din tes om att "att framstå som den "angripne" — även om du i själva verket själv drivit "angriparen" till att angripa dig." tror jag på helt o hållet, men tycker inte för den sakens skull att det är rätt.

Det är inte så hemskt som det kanske låter. Det är ett vanligt retoriskt knep och handlar i grova drag om att "återfå anseende fast man klantat till det inledningsvis". Ett mycket vanligt exempel är t.ex. när du gjort en tabbe och offentligt går ut och säger:

"Jag är medveten om att jag har klantat till det och att jag har sårat människor. Jag är fruktansvärt ångerfull och ledsen för detta, och jag har redan vidtagit åtgärder för att aldrig låta samma sak hända igen."

Om din "motståndare" är smart så avstår han/hon från att överhuvudtaget nämna något mer som har med själva "tabben" att göra. Om han/hon gör det ändå kommer det att uppfattas som ältande, och så blir du "angripen" fast du så ångerfullt gått ut och bett om ursäkt för det inträffade. Ältandet blir din motståndares "misstag" och det som gör att du vinner sympati.

[Hellpig]

Jag är före detta aktiv artist som numera fungerar som en sorts coach/personlig manager åt i första hand osignade artister. Och en av de absolut viktigaste punkterna som jag diskuterar med "mina" artister är vikten av hänsyn och respekt till såväl de stora stjärnorna som de "nybakade" artisterna, och givetvis artisterna på samma "nivå". Och nu till det paradoxala: hänsynen och respekten behöver inte nödvändigtvis vara äkta (vilket du givetvis behåller för dig själv) — det viktigaste är att det förmedlas på ett äkta sätt. Sen är det skit samma. Ödmjukhet är nyckelordet.

Kan börja med att säga jag nog kan räkna mig som f.d. aktiv artist, numera fritidsartist. OM man nu skall göra någon skillnad på detta. För är detta orelevant för det finns inget som retar mig så mycket som denna typ av elitistiskt tänkande, men tyvärr genomsyrar det samhället på flera olika nivåer. Men det är ju inte det denna tråd skall hand om, right.

Jag avviker totalt från din ovanstående åsikt. Jag anser inte att det är ödmjukt att säga att något som man tycker är kass är fint. Det är inte min definition av ödmjukhet. Däremot skulle man ju om man ville vara lite diplomatisk kunna säga att "det där är inte min grej och därför uttalar jag mig inte om det." Och det är rätt stor skillnad om jag nu inte tolkat dig fel. När jag läste ditt inlägg så tolkar jag det som att du tycker att det är bra och trevligt när artister är professionella ala USA stilen. Där är alla jättetrevliga och allt är alltid så otroligt bra och det finns inga mörka moln på himeln och ingen äter antidepressiva mediciner. Det är som ett enda stort j-a pingstmöte. Men skulle du få problem, personliga, allvarliga problem så visar det sig snart att alla de trevliga och jättepositiva vännerna inte är så vänliga längre. Näe. Jag är för ett ärligt och rakryggat uppträdande utan att man för den sakens skull pratar skit och jämt är negativ. Det finns faktiskt en möjlighet säga vad man tycker när så behövs. Om det behövs. Bara mina åsikter... 😎

Edit:

Var tvungen att läsa vad du skrev en gång till (nej, det är inte sövande, du skriver bra tycker jag) och det skiljer kanske inte så mycket ändå. Fast jag brukar byta kanal när jag ser en ny artist som uttalar sig om (min favoritartist här):

"Åh, de är fantastiska, det finns inga bättre, de är så otroligt..." *zap*

Redigerat 24 mars 2008 av Hellpig

[MJInc]

En stor eloge till dig som orkade läsa ända ner hit! Själv tycker jag att jag skriver ganska sövande, faktiskt...

Vill ge en eloge till dig som knåpat ihop en läsvärd och tankeställande text.

Om alla som är medlemmar här på forumet hade läst detta innan de kastade sig in i forumets debatter

skulle nog många hårda ord aldrig ha blivit skrivna....

//Micke..

[Jejje]

Jag både håller med dig och inte. Ibland ska man självklart hålla en mer seriöst konstruktiv stil när man uttalar sig om något. Om jag t ex skulle skriva en åsikt till bandet ifråga skulle jag självklart hålla mig mer konstruktivt kritiskt än att bara säga att musiken är skit. Jag skulle inte säga att jag tyckte det var bra men jag skulle nog försöka få det lite mer konstruktivt. Den egentliga frågan är nog hur officiellt man räknar ett foruminlägg. Visst kan det läsas av alla (i teorin) men jag anser ändå att det är en stor skillnad mot t ex en recension i en tidning. (Även om det finns många kritiker som bara skriver rent ut att de tycker saker är skit) Jag skulle inte skrivit på samma sätt om bandet lagt ut en demo här och bett om kritik. Nu uppfattade jag dock "frågan" i tråden som att man mer skulle skriva sina direkta känslor av musiken å då kan det ju ofta (tyvärr) bli ganska enkelt och banalt skrivet. Jag anser alltså inte att hur man uttalar sig ska bero på vilka ambitioner man själv har utan mer i vilket sammanhang man gör det.

Redigerat 24 mars 2008 av Jejje

[Valle]

Jag anser inte att det är ödmjukt att säga att något som man tycker är kass är fint. Det är inte min definition av ödmjukhet. Däremot skulle man ju om man ville vara lite diplomatisk kunna säga att "det där är inte min grej och därför uttalar jag mig inte om det."

Jag menar inte att man rent ut av ska ljuga — t.ex. att säga att något som är kasst är fint. Däremot bör man kanske utelämna sådant som kan verka onödigt pinsamt för artisten, som t.ex. "falskt", "skitdåligt" och "helt jävla sjukt" och försöka lyfta något positivt istället. Inte för artistens skull, utan för din. "Vi" gillar ju inte översittare/avundsjuka artister...

Om jag hade sett intervju med dig där frågeställaren bad om ett litet utlåtande om [stjärnartisten]s senaste album, och du svarade "det där är inte min grej och därför uttalar jag mig inte om det", så hade jag nog tyckt att det var OK med det. Kanske lite avsnoppat och stroppigt som utlåtande på grund av "och därför uttalar jag mig inte om det".

När jag läste ditt inlägg så tolkar jag det som att du tycker att det är bra och trevligt när artister är professionella ala USA stilen. Där är alla jättetrevliga och allt är alltid så otroligt bra och det finns inga mörka moln på himeln och ingen äter antidepressiva mediciner. Det är som ett enda stort j-a pingstmöte.

( 😎 @ "Det är som ett enda stort j-a pingstmöte".) Du beskriver det där mycket träffande tycker jag. Det är dock ingen retorik som är särskilt specifik för USA eller någon särskild bransch. Metoden används av alla överallt, öst till väst, inom såväl politik som business. Och visst är det bra och trevligt, men det är ingen tvekan om att det också är nödvändigt.

Jag är för ett ärligt och rakryggat uppträdande utan att man för den sakens skull pratar skit och jämt är negativ.

You hit the nail on the head! Det är precis vad artistretoriken också handlar om. Men "ärligt och rakryggat" handlar mer om svart eller vitt — precis som i ditt diplomatiska uttryck ovan: "det där är inte min grej och därför uttalar jag mig inte om det". Tillräckligt ärligt och rakryggat (men lite avsnoppande, som sagt 😛)

"Åh, de är fantastiska, det finns inga bättre, de är så otroligt..." *zap*

Skulle du *zappa* vidare om artisten istället sa "det värsta jävla skit som någonsin producerats! Helt jävla värdelöst, alltså!"? Och vad hade du tyckt om den artisten?

[Jejje]

Det är stor skillnad på att säga att något är "falskt" eller "helt jävla sjukt". Att nämna att man anser att något är falskt ( t ex i en recension) är nästan en skyldighet. Visst, det är en subjektiv åsikt men det går ju aldrig att komma ifrån. Att däremot säga att någor är sjukt jävla dåligt är mer ett påhopp (främst eftersom man använder kraftuttryck). Det säger ju inte heller VAD man tyucker är dåligt medans att man tycker det är falskt faktiskt gör det.

[Jejje]

Om man utelämnar det negativa (för att skona artisten) och istället lägger fram nåt positivt (även om man inte tycker det finns nåt) så är det ju faktiskt att säga att något man egentligen tycker låter skit är bra.

[Valle]

Jag både håller med dig och inte. Ibland ska man självklart hålla en mer seriöst konstruktiv stil när man uttalar sig om något. Om jag t ex skulle skriva en åsikt till bandet ifråga skulle jag självklart hålla mig mer konstruktivt kritiskt än att bara säga att musiken är skit. Jag skulle inte säga att jag tyckte det var bra men jag skulle nog försöka få det lite mer konstruktivt. [.../...] Jag anser alltså inte att hur man uttalar sig ska bero på vilka ambitioner man själv har utan mer i vilket sammanhang man gör det.

Respekt!

Den egentliga frågan är nog hur officiellt man räknar ett foruminlägg. Visst kan det läsas av alla (i teorin) men jag anser ändå att det är en stor skillnad mot t ex en recension i en tidning. (Även om det finns många kritiker som bara skriver rent ut att de tycker saker är skit).

Ett forum är hur officielt/offentligt som helst. Testa och skriv något riktigt nedlåtande om t.ex. vår kronprinsessa, så ska du få se hur Olsberg (ansvarig utgivare) kommer att reagera.

En recension i en tidning är ett praktexempel på hur man kan förmedla riktigt nedlåtande åsikter med neutrala ord, utan att det skadar [ansvarige utgivares] anseende. Ju fler som hänger upp sig på recensentens (ej åtalbara) åsikter, desto bättre för tidningen. Min absoluta favoritrecensent är Jan Aghed (Sydsvenskan), som i och för sig recenserar film, men hans "berättarteknik" är helt fenomenal. Nu är recensenter i och för sig betalda "tyckarproffs", vilket inte är fallet med artister.

[Valle]

Om man utelämnar det negativa (för att skona artisten) och istället lägger fram nåt positivt (även om man inte tycker det finns nåt) så är det ju faktiskt att säga att något man egentligen tycker låter skit är bra.

Jag ska vara på gränsen till dumdristig här: det finns alltid något positivt bland allt skit. Mer regel än undantag.

[Valle]

Det är stor skillnad på att säga att något är "falskt" eller "helt jävla sjukt". Att nämna att man anser att något är falskt ( t ex i en recension) är nästan en skyldighet. Visst, det är en subjektiv åsikt men det går ju aldrig att komma ifrån. Att däremot säga att någor är sjukt jävla dåligt är mer ett påhopp (främst eftersom man använder kraftuttryck). Det säger ju inte heller VAD man tyucker är dåligt medans att man tycker det är falskt faktiskt gör det.

Där är vi faktiskt överens, vilket jag hoppas du förstår.

[Claes Holmerup]

Min absoluta favoritrecensent är Jan Aghed (Sydsvenskan), som i och för sig recenserar film, men hans "berättarteknik" är helt fenomenal.

Hoppas att du inte menar hans åsikter, utan hans beskrivningar i så fall (som kan vara lite smålustiga ibland)... 😛

Om Aghed totalsågar en film, så är jag typ 90% säker på att jag gillar den - och om han tycker att en film är det bästa som har gjorts, så är den med 99% säkerhet omöjlig att genomlida. 😎

Smaken är som baken, men jag har nog aldrig sett någon recensent som har så totalt motsatt smak som jag.

[Valle]

Min absoluta favoritrecensent är Jan Aghed (Sydsvenskan), som i och för sig recenserar film, men hans "berättarteknik" är helt fenomenal.

Hoppas att du inte menar hans åsikter, utan hans beskrivningar i så fall (som kan vara lite smålustiga ibland)... 😛

Om Aghed totalsågar en film, så är jag typ 90% säker på att jag gillar den - och om han tycker att en film är det bästa som har gjorts, så är den med 99% säkerhet omöjlig att genomlida. 😎

Smaken är som baken, men jag har nog aldrig sett någon recensent som har så totalt motsatt smak som jag.

😄 Nej, det är som sagt hans berättarteknik (och beskrivningar) som jag syftar på. Men, å andra sidan, så är hans åsikter (utom när de färgas politiskt) inte alltid käpp rätt. Men jag förstår dig... jag kan vara felinformerad, men jag tror att Aghed mer eller mindre sågade såväl Star Wars (1977) som Titanic (1997).

Redigerat 24 mars 2008 av Valle

[bettygoesagogo]

Personligen så tycker jag att det är roligt att läsa icke-konstruktiva elaka recensioner. "Shit Sandwich" från This is Spinal Tap är ju hur roligt som helst, även om det är fejk (recension av deras platta Shark Sandwich för de som inte sett filmen). Själv så fick jag recensionen "Jag hatar det här bandet. Jag hatar den här plattan. Och jag hatar deras barndomsvänner." för ett par år sedan. Vi skrattade så vi grät och idag hänger recensionen i replokalen. Tycker att man ska kunna ta sånt om man släpper sina alster vind för våg. Det verkar ibland som om vissa tar sig själva på större allvar än vad artisterna gör.

[Valle]

Själv så fick jag recensionen "Jag hatar det här bandet. Jag hatar den här plattan. Och jag hatar deras barndomsvänner." för ett par år sedan. Vi skrattade så vi grät och idag hänger recensionen i replokalen. Tycker att man ska kunna ta sånt om man släpper sina alster vind för våg. Det verkar ibland som om vissa tar sig själva på större allvar än vad artisterna gör.

Jag tvivlar inte en sekund på att du kan "ta" en hel del och dessutom skratta åt det. Men tråden handlar mer om retorik och hur en artist kan marknadsföra sig på bästa sätt med hjälp av talet.

Dessutom — jag vet att det har nämnts lite om recensenter i tråden. Men dessa ska absolut inte blandas eller förväxlas med artister eftersom de inte är verksamma inom samma område. De är ju liksom varandras motpoler. En recensent kan mycket väl säga att han/hon "hatar artisten" (det får han/hon betalt för), men om en artist skulle säga detsamma hade det haft en helt annan effekt.

Förresten, finns den där recensionen (er egen) tillgänglig i sin helhet för allmänheten?

[Claes Holmerup]

Min absoluta favoritrecensent är Jan Aghed (Sydsvenskan), som i och för sig recenserar film, men hans "berättarteknik" är helt fenomenal.

Hoppas att du inte menar hans åsikter, utan hans beskrivningar i så fall (som kan vara lite smålustiga ibland)... 😱

Om Aghed totalsågar en film, så är jag typ 90% säker på att jag gillar den - och om han tycker att en film är det bästa som har gjorts, så är den med 99% säkerhet omöjlig att genomlida. 🤪

Smaken är som baken, men jag har nog aldrig sett någon recensent som har så totalt motsatt smak som jag.

😆 Nej, det är som sagt hans berättarteknik (och beskrivningar) som jag syftar på. Men, å andra sidan, så är hans åsikter (utom när de färgas politiskt) inte alltid käpp rätt. Men jag förstår dig... jag kan vara felinformerad, men jag tror att Aghed mer eller mindre sågade såväl Star Wars (1977) som Titanic (1997).

😆 Det låter sannolikt, eftersom han regelmässigt sågar ALLT från USA - och höjer obskyra öststatsfilmer till skyarna... Hans politiska åskådning är inte särskilt svår att lista ut... 🙂

[bettygoesagogo]

Förresten, finns den där recensionen (er egen) tillgänglig i sin helhet för allmänheten?

Ja, eller den har funnits i varje fall. Det är ett punkfanzine som heter Korsakoff och det var väl inte direkt rätt forum för oss kanske. Men som sagt, den fanns att läsa både som papperstidning och på nätet. Träffade en snubbe förra året på en festival som sålde den (troligtvis samme person som recenserade), så jag köpte senaste numret och gav honom samtidigt vår senaste cd (har ingen aning om ifall han har recenserat den än). Know your enemy, eller som ordspråket lyder - bättre ärliga ovänner än oärliga vänner.

Och självklart ska det vara en balanserad ton i ett forum som det här.

[tbruce]

🤪 Det låter sannolikt, eftersom han regelmässigt sågar ALLT från USA - och höjer obskyra öststatsfilmer till skyarna... Hans politiska åskådning är inte särskilt svår att lista ut... 🙂

Inte din heller...

Valle: Visst har du rätt, men en sak slår mej... musik används ju av publiken väldigt mycket för att skapa en identitet och markera revir, särskilt när man är i yngre/mitten av tonåren, och då handlar det lika mycket om vad man lyssnar på som om vad man INTE lyssnar på. Kan det inte då vara skitcoolt om en artist (som man själv gillar) uttalar sig i kraftigt negativa, kanske rentav plumpa och pubertala ordalag om en annan artist (som man själv inte gillar, givetvis)? Typ som när Eminem skriver disslåtar om Spears, Aguilera, Moby osv.

[Demomannen]

Sen kan man ju fundera över vilka mekanismer som gör att amatörmusiker alltid anser sig ha tillräckliga meriter och kunskaper för att sabla sina mer etablerade kollegor, och alltid tar chansen så fort den ges?

Tänk antikartellneurosen i melodifestivaltråden, där han ju dömer ut hela jippot som ett tredje klassens studentspex där alla musiker är dåliga, alla artister sjunger falskt.

Förutom att alla dessa sågade musiker en gång varit precis lika frustrerade amatörer som många här, och därför bör bemötas med samma respekt nu som då, så är det ju en melodifestivalplats inte precis något man får gratis.

Men det kanske var en smula utanför ämnet?

I övrigt instämmer jag i mycket i det Valle säger - man kastar inte skit om man inte vinner mediapoäng, och det är ju i extrema undantagsfall sånt funkar. Bättre behandla medmusiker med respekt. Alla utom Herreys.

[Claes Holmerup]

🤪 Det låter sannolikt, eftersom han regelmässigt sågar ALLT från USA - och höjer obskyra öststatsfilmer till skyarna... Hans politiska åskådning är inte särskilt svår att lista ut... 🙂

Inte din heller...

😱 Kanske inte, men jag skriver alltid eventuella omdömen om låtar och filmer med utgångspunkt från min egen smak - och inte med utgångspunkt från min politiska åskådning.

[Claes Holmerup]

Sen kan man ju fundera över vilka mekanismer som gör att amatörmusiker alltid anser sig ha tillräckliga meriter och kunskaper för att sabla sina mer etablerade kollegor, och alltid tar chansen så fort den ges?

I vissa fall kan det säkert delvis handla om avundsjuka. Det är lätt att kritisera när man själv aldrig har testat vingarna offentligt och upptäckt hur svårt det kan vara att stå på scen. Sedan är det också så, att om man blir en offentlig artist som tjänar pengar på sitt musicerande, så tycker jag att man verkligen ska vara bra för att förtjäna lovord - och att man också får tåla att kritiken blir betydligt hårdare. Amatörer som bara gör musik för sig själva och de närmast sörjande, är det lämpligt att ha mer överseende med - så där kan man gärna linda in kritiken lite mer.

Om etablerade artister sjunger falskt eller inte kan stämma sin gitarr, så ska man defintitivt kunna kritisera dem hårt för det, eftersom sådant tillhör absoluta grundkrav enligt min mening. Att däremot säga att de är idioter eller liknande, är att gå för långt eftersom det då handlar om personangrepp.

Precis som Valle säger i sitt ursprungliga inlägg, så är det däremot väldigt olämpligt att kritisera sina konkurrenter för hårt när man själv är etablerad artist eller på väg att bli etablerad, på samma sätt som det skulle vara olämpligt för mig att haka på och försöka underblåsa privatpersoners kritik mot olika musikbutiker, så fort en tråd med sådana klagomål dyker upp. Att kritisera konkurrenter hör helt enkelt inte till god ton, utan det kan straffa sig med tiden eftersom man riskerar bli ihågkommen som en typ som alltid försöker skaffa fördelar gentemot andra genom att kritisera dem. Sådant händer också väldigt ofta i politiken, där det är vanligt att vissa politiker huvudsakligen kritiserar sina motståndare, snarare än att presentera sin egen politik... 😏

[joachime]

😛 Det låter sannolikt, eftersom han regelmässigt sågar ALLT från USA - och höjer obskyra öststatsfilmer till skyarna... Hans politiska åskådning är inte särskilt svår att lista ut... 😏

Inte din heller...

😎 Kanske inte, men jag skriver alltid eventuella omdömen om låtar och filmer med utgångspunkt från min egen smak - och inte med utgångspunkt från min politiska åskådning.

Vilket jag antar att de flesta recensenter även gör.

[Valle]

musik används ju av publiken väldigt mycket för att skapa en identitet och markera revir, särskilt när man är i yngre/mitten av tonåren, och då handlar det lika mycket om vad man lyssnar på som om vad man INTE lyssnar på. Kan det inte då vara skitcoolt om en artist (som man själv gillar) uttalar sig i kraftigt negativa, kanske rentav plumpa och pubertala ordalag om en annan artist (som man själv inte gillar, givetvis)? Typ som när Eminem skriver disslåtar om Spears, Aguilera, Moby osv.

Hmm... Blev inte Eminem riktigt utbuad på en MTV-gala när han från scen kallat Moby för "kärring" (eller nåt)?

[Hellpig]

"Åh, de är fantastiska, det finns inga bättre, de är så otroligt..." *zap*

Skulle du *zappa* vidare om artisten istället sa "det värsta jävla skit som någonsin producerats! Helt jävla värdelöst, alltså!"? Och vad hade du tyckt om den artisten?

Det beror på sammanhanget lite grand, förstås. Men som jag inflikade i min edit så kom jag ju på att min åsikt egentligen inte skiljde sig så himla mycket från din, efter en genomläsning till. 😄 Men förmodligen, jo, jag hade nog zappat vidare då också. Men visst finns det artister som visar upp andra typer av hjärndöda attityder också, man måste inte säga något dumt för att visa sin dumhet eller arrogans eller vad det nu handlar om för mindre attraktiv attityd. Å andra sidan så finns det artister som trots vissa motbjudande attribut är så bra att jag inte kan låta bli att lyssna på, för att de är så bra... det är ju inte svart eller vitt lixom.

[®offe]

Jag tycker det här var en av de viktigaste trådarna på länge, undantaget alla ProToolstrådar 🙂

Det har ofta slagit mig (!) hur snabbt det verbala våldet eskalerar på nätet. Oftast på ett sätt och med en attityd som de inblandade aldrig skulle ikläda sig IRL. Nu lyfter jag tråden kanske på en mera övergripande nivå än vad trådskaparen avsåg, men jag tycker det hänger ihop. Möjligtvis kan det handla om att man missar "det osagda", alla smileys till trots. Dessutom tror jag att förolämpningar förstärks i skrift. Med en glimt i ögat och ett snett leende kan man säga ganska elaka saker till varandra som replikeras med ett garv, men skriver man det, dessutom till personer utanför ens innersta vänkrets, kan det gravt missuppfattas, sedan är spiralen igång.

Det är väl inget jätteproblem på detta forum, men av och till har vi haft katastrofalt urspårade trådar som till slut enbart handlat om personangrepp och SM i invektiv. Visst kan jag erkänna att jag vid något enstaka tillfälle varit lätt road av vissa påhopp och uttryck, men för det mesta blir jag oroad.

Därmed inte sagt att vi ska sätta likhetstecken mellan respekt och likatyckande. Vi snackar ju musik, och vad är mer subjektivt och engagerande än detta? Jag tror att hur mycket bokstäver jag än skriver här kan jag aldrig få Demomannen att inse "de dansande deodoranternas" storhet. Om vi nu startar en tråd om Herreys kommer den aldrig att sluta med att Demomannen skriver "ok, jag ger mig, de är mina husgudar nu". Samtidigt måste också jag, som har tapetserat hela pojkrummet hemma med bilder på Bröderna Herreys, inse att angreppet på Herreys inte är ett angrepp på mig, utan ett uttryck för Demomannens uppfattning om dem. Har inget med mig att göra faktiskt. Byt ut artisterna mot maträtter, som också är ganska subjektivt tyckande och se hur absurda en del trådar blir...

Ingen blir väl personligt förolämpad på samma sätt om någon skriver att risgrynsgröt smakar skit.

Hm, det blev lite svamligt det här märker jag, sorry. Men ni förstår kanske hur jag menar...eller inte?

/®offe

[Demonproducenten]

funderar på om valles syfte med denna tråd är att försöka motverka personpåhopp mot andra artister eller om det är en liten lektion i hur man ska kunna göra personpåhopp utan att fläcka ner sitt eget rykte...

i övrigt tycker jag nog man kan konstatera att det är fritt fram här att få sabla ner etablerade artister å deras verk medans det är fullständigt tabu att göra detsamma med en forummedlem - här är det istället ett sjuhelvetes ryggdunkande med eller utan anledning

i övrigt så tycker jag att man kan få uttala sig som man tycker om en prestation alldeles oavsett vem det är eller om artisten har kontrakt eller ej

saker blir vare sig bättre eller sämre för att någon fått ett kontrakt än vad det hade varit utan kontraktet

så länge man håller sig till prestationen - inte personen - så ska man givetvis få hylla/såga precis vad man vill utan att avfärdas som antingen "avundsjuk" eller som att man "hoppar på en forumkollega" - vilka båda är två väldigt vanliga kommentarer här

sen kan man alltid välja hur konstruktivt man lägger sin kritik eller inte

[Demomannen]

Roffe, du har omvänt mig! Herreys rular, eller hur man nu säger!

[Valle]

funderar på om valles syfte med denna tråd är att försöka motverka personpåhopp mot andra artister eller om det är en liten lektion i hur man ska kunna göra personpåhopp utan att fläcka ner sitt eget rykte...

Mjae... Bara för ordningens skull: Mitt ämnesval handlar väldigt lite om personpåhopp (eller personangrepp om man så vill) som sådant. Snarare hur man dels själv ska undvika att angripa, dels hur man hanterar situationer där man själv blivit angripen — men framför allt konsten att övertyga alla om att ens åsikt är den enda och slutgiltiga. Även Demomannens träffande fras "man kastar inte skit om man inte vinner mediapoäng" belyser ämnet till stor del. (Hade jag kommit på den frasen själv hade mitt inledningsinlägg kunnat kortas med minst en tredjedel 😄)

i övrigt så tycker jag att man kan få uttala sig som man tycker om en prestation alldeles oavsett vem det är eller om artisten har kontrakt eller ej

saker blir vare sig bättre eller sämre för att någon fått ett kontrakt än vad det hade varit utan kontraktet

Det finns egentligen inget som hindrar oss från att säga precis som vi tycker — det är bara att vräka på. Problemet (om man nu ska kalla det problem) är bara att sättet vi uttrycker oss på ofta är avgörande för hur vi uppfattas av dels omgivningen, dels den vi uttalar oss om. Detta gör givetvis att vi ibland, vare sig vi vill eller inte, blir tvungna att välja våra ord. Men det betyder ju knappast att vårt budskap snedvrids på något sätt.

Sen det där med var man själv står karriärsmässigt i förhållande till omgivningen respektive den man uttalar sig om har faktiskt betydelse. I alla fall i dagens samhälle. Jag ska inte göra någon big deal av det hela med fördjupningar i ämnet, men:

Ex 1. Om du är socialt överlägsen den du uttalar dig om [artisten] som i sin tur är överlägsen betraktaren [den/de som tar del av det du säger], så har du viss "frihet" i att uttrycka dig.

Ex 2. Om du är socialt överlägsen artisten men som i sin tur är UNDERLÄGSEN betraktaren, då kan dina hårda ord väcka enorm sympati för artisten (du framstår som en översittare).

Ex 3. Om du är socialt underlägsen artisten, då framstår du som avundsjukare för varje glåpord, svordom, hån som kommer ur din mun.

Så där i all hast...

Redigerat 26 mars 2008 av Valle

[®offe]

Roffe, du har omvänt mig! Herreys rular, eller hur man nu säger!

Ha ha ha, YES YES YES ! ! !

Omvänd psykologi har återigen vunnit en gigantisk seger i mänskligheten, Herrens och Herreys namn!

Herreys rular megafett 😉