How to thrash

[Grendel]

Däremot måste det anses som effektivast när plektrumet INTE böjer sig alls (flexar) vid anslaget av strängen, det stjäl mycket energi, och den kraft (speciellt i volym, attack, betoning) som går förlorad där föranleder att man måste spänna sina fingrar onödigt mycket så att man får kramp. Till sist. Alltså är hårdare plektrum att rekommendera då man inte behöver använda fingerstyrka till att få fason på ett mjuk plektrum.

Jag har läst dina inlägg med stort intresse och behållning, men just det här måste jag invända mot en aning, eftersom jag själv experimenterat lite med olika hårdhet på plektrum. Först vill jag säga att olika plektrum fungerar bäst till olika spelstilar och olika gitarrtyper. Sedan vill jag påstå att ett mjukare plektrum ofta är mindre ansträngande att spela med just därför att det böjer sig. Visst blir volymen lägre, men har man inget problem med det så är det ju klart skönare (och ofta lättare) att spela med något som fjädrar lite än med något som ger ett stenhårt motstånd. Men det beror förstås också på hur man spelar och hur man vill att det ska låta. För närvarande har jag inte bestämt mig för om jag gillar riktigt hårda, mellanhårda eller mjuka plektrum bäst. Irriterande nog är det ju så att de är bra till olika saker, som sagt.

För övrigt var det någon som (jag tror det var i början av den här tråden) påstod att tonen blir skarpare med hårdare plektrum. Jag upplever att det är tvärtom, att man får mer botten och fyllighet i ljudet med hårda plektrum och en skarpare, mer diskantrik ton med tunna plektrum.

Redigerat 18 januari 2008 av Grendel

[IDF]

Nja, det beror sig på hur man ser det. Jag menar såklart inte att man inte kan spela snabbt med yviga tekniker, det finns det ju som sagt gott om exempel på. Men däremot, _med_samma_hastighet_på_rörelsen (oavsett om den sitter i armbågen, handleden eller fingrarna) så kommer du att spela snabbare ju kortare väg du rör plektrumet. Hastighet är alltid beroende av sträckan (och tiden såklart). Antar att jag inte behöver leda detta i bevis? 🙂

Erhmm, och om man tittar på min tidgare visade teknik om att VINKLA plektrumet, så följer ju att plektrumet måste ha ännu närmare till nästa sträng när man har spelat på en sträng innan, eller hur? Med det vanliga flatpicking tekniken så är det större mellanrum till nästa sträng. Alltså, mer avstånd. Vinklar man plektrumet så är det "nästan där" och rör vid nästa sträng ändå, om man nu kör med ekonomipicking (sweep picking) dvs inte lyfter plektrumet efter varje anslag, precis som om man skulle hoppa över en sträng. Alternate picking är ju det som fungerar bäst om man skall köra arpeggios och hoppa över strängar och inte alltid köra med de som ligger intill. Typ Al Di Meola, Steve Morse, m fl. Tar ungefär tredubbelt så lång tid att öva in och få upp hastighet med, men betalar sig i slutänden, för man kan hoppa ifrån tjockaste till tunnaste e-strängen lika obehindrat som om man hade spelat på två strängar bredvid varandra. Yngwie kör INTE alternate picking.

Men jag håller med: Var och en har sitt sätt. Och man kan - precis som när man håller en penna - inte säga vad som är bäst för en person är lika bra hos en annan. Däremot måste det anses som effektivast när plektrumet INTE böjer sig alls (flexar) vid anslaget av strängen, det stjäl mycket energi, och den kraft (speciellt i volym, attack, betoning) som går förlorad där föranleder att man måste spänna sina fingrar onödigt mycket så att man får kramp. Till sist. Alltså är hårdare plektrum att rekommendera då man inte behöver använda fingerstyrka till att få fason på ett mjuk plektrum.

Prova stenplektrum. I Braziliansk agat. Finns i vissa välsorterade musikaffärer och kostar 50 spänn st .... flexar NOLL! 😏

Bra shredlåt att ha som exempel på att om plektrumet är bra eller inte, är allas vår Dick Dales "Misirlou" ifrån 1961. Idag allmänt känd som introt till filmen "Pulp Fiction". Den är lätt att lära sig... bara att vifta på... 😲

Jag tycker dock i slutänden att om var och en har sitt sätt, får vi också samtidigt den där lilla säregna spelstilen, och ljudet som skiljer sig ifrån alla andra gitarrister. Som gör att man kan höra skillnad på folk... så håll som ni vill, använd vilket plektrum ni vill. Egentligen.

håller mest med det sistnämnda.. att ha ett hårt plektrum när man spelar fort kan vara bra för vissa personer med vissa gitarrer.. jag brukar skifta plektrum när jag byter instrument och spelstilar.

när jag spelar shred på en fender lirar jag helst med ganska mjuka stora plektrum typ .53, och när jag lirar jazzburk eller les paul drar jag hellre fram jazz III eller andra liknande feta plektrum!

som sagt, det är ju olika för olika personer. till trådskaparen, köp massvis med plektrum och pröva dig fram, de kostar ju nästan inget alls.

edit:

ngt som funkade förrut när man köpte prylar på musikaffären var att be dom kasta med en näve reklamplektrum i diverse storlekar.

jag fick hem ett trettiotal plektrum och två reklamtröjjor för att jag bad om det för ngt år sen. 🙂

Redigerat 18 januari 2008 av IDF

[Gain]

Nja, det beror sig på hur man ser det. Jag menar såklart inte att man inte kan spela snabbt med yviga tekniker, det finns det ju som sagt gott om exempel på. Men däremot, _med_samma_hastighet_på_rörelsen (oavsett om den sitter i armbågen, handleden eller fingrarna) så kommer du att spela snabbare ju kortare väg du rör plektrumet. Hastighet är alltid beroende av sträckan (och tiden såklart). Antar att jag inte behöver leda detta i bevis? 😲

Erhmm, och om man tittar på min tidgare visade teknik om att VINKLA plektrumet, så följer ju att plektrumet måste ha ännu närmare till nästa sträng när man har spelat på en sträng innan, eller hur? Med det vanliga flatpicking tekniken så är det större mellanrum till nästa sträng. Alltså, mer avstånd. Vinklar man plektrumet så är det "nästan där" och rör vid nästa sträng ändå, om man nu kör med ekonomipicking (sweep picking) dvs inte lyfter plektrumet efter varje anslag, precis som om man skulle hoppa över en sträng. Alternate picking är ju det som fungerar bäst om man skall köra arpeggios och hoppa över strängar och inte alltid köra med de som ligger intill. Typ Al Di Meola, Steve Morse, m fl. Tar ungefär tredubbelt så lång tid att öva in och få upp hastighet med, men betalar sig i slutänden, för man kan hoppa ifrån tjockaste till tunnaste e-strängen lika obehindrat som om man hade spelat på två strängar bredvid varandra. Yngwie kör INTE alternate picking.

Men jag håller med: Var och en har sitt sätt. Och man kan - precis som när man håller en penna - inte säga vad som är bäst för en person är lika bra hos en annan. Däremot måste det anses som effektivast när plektrumet INTE böjer sig alls (flexar) vid anslaget av strängen, det stjäl mycket energi, och den kraft (speciellt i volym, attack, betoning) som går förlorad där föranleder att man måste spänna sina fingrar onödigt mycket så att man får kramp. Till sist. Alltså är hårdare plektrum att rekommendera då man inte behöver använda fingerstyrka till att få fason på ett mjuk plektrum.

Prova stenplektrum. I Braziliansk agat. Finns i vissa välsorterade musikaffärer och kostar 50 spänn st .... flexar NOLL! 🙂

Bra shredlåt att ha som exempel på att om plektrumet är bra eller inte, är allas vår Dick Dales "Misirlou" ifrån 1961. Idag allmänt känd som introt till filmen "Pulp Fiction". Den är lätt att lära sig... bara att vifta på... 🙂

Jag tycker dock i slutänden att om var och en har sitt sätt, får vi också samtidigt den där lilla säregna spelstilen, och ljudet som skiljer sig ifrån alla andra gitarrister. Som gör att man kan höra skillnad på folk... så håll som ni vill, använd vilket plektrum ni vill. Egentligen.

håller mest med det sistnämnda.. att ha ett hårt plektrum när man spelar fort kan vara bra för vissa personer med vissa gitarrer.. jag brukar skifta plektrum när jag byter instrument och spelstilar.

när jag spelar shred på en fender lirar jag helst med ganska mjuka stora plektrum typ .53, och när jag lirar jazzburk eller les paul drar jag hellre fram jazz III eller andra liknande feta plektrum!

som sagt, det är ju olika för olika personer. till trådskaparen, köp massvis med plektrum och pröva dig fram, de kostar ju nästan inget alls.

edit:

ngt som funkade förrut när man köpte prylar på musikaffären var att be dom kasta med en näve reklamplektrum i diverse storlekar.

jag fick hem ett trettiotal plektrum och två reklamtröjjor för att jag bad om det för ngt år sen. 😑

Jag är ingen (haj)fena på att lira shredgura eller gura överhuvudtaget, men du har så rätt så rätt.. kul och bra inlägg Ove ⚠️

Redigerat 18 januari 2008 av Gain

[Gain]

För övrigt var det någon som (jag tror det var i början av den här tråden) påstod att tonen blir skarpare med hårdare plektrum. Jag upplever att det är tvärtom, att man får mer botten och fyllighet i ljudet med hårda plektrum och en skarpare, mer diskantrik ton med tunna plektrum.

Ja, helt rätt. Prova t ex gröna Sharkfin plektrum (hajfena) och spela på en tolvsträngad akustiskt. Det skimrar och krispar och hörs "plickeplock" ljud ifrån plektrumet. Man kan sitta och dra och "strumma" hela dagen och spela snabbt med ackord över alla tolv strängarna. Exemplevis början på The Who's Pinball Wizard eller Moody Blues intro till låten "Question". Ett satans viftande pågår då hela tiden i ett rasande tempo.

Ta sedan stenplektrumet (bara för att statuera exempel, gå ifrån det tunnaste tunna, till det hårdaste och tjockaste, dvs båda extremerna) och gör likadant. Svårare att spela ackord, men enstaka toner? Det blir mer volym, och fjong i tonen men avsevärt mycket mindre diskant.

Men när man skall shredda och trasha, så skall det gå snabbt. Om du då tänker dig att plektrumet flexar, så är ligger det i sakens natur, att det inte hinner med. När dina fingrar har passerat strängen ligger plektrumet kvar ovanpå strängen, böjt i en svag båge, och helt plöstligt säger det "SNAP" och plektrumkanten passerar strängen och får en slangbella-fjäderliknande effekt. När du minst anar det.

Det bästa att beskriva det som, är ungefär att plektrumet lämnar inte strängen när du eller dina fingrar RIKTIGT vill. En millisekund efteråt. Och håller du på med att shredda, så är nog dina fingrar redan på väg tillbaks på ett "upstroke" när inte plektrumet hunnit igenom hela rörelsen. Det trista med flatpicking är att plektrumets kant liksom lämnar strängen på ett abrupt sätt. Man blir på ett sätt överraskad när tonen kommer. Ta och gör det enormt sakta, och kolla var dina fingrar befinner sig när plektrumet lämnar strängen. Har du mjukt plektrum (hajfena) så är dina fingrar som du håller med nästan över nästa sträng eller strängpar innan plektrumet ens har lämnat strängen. Alltså: ONÖDIGT STORA RÖRELSER med fingrarna bara för att plektrumet är mjukt. Dessutom verkar plektrumet ha en tendens till att fastna i strängarna på ngt sätt, ju mer man ökar hastigheten.

Det är på något sätt ett .. tja, vad skall man säga i brist på förklaring... mekanisk/akustisk latency? 😄

Och ju snabbare du gör det, desto mer måste du kompensera med att krampa till fingrarna. Vilket i slutänden leder till mjölksyra, muskekramp, musarm, karpaltunnelsyndorm och fan vet allt, dvs idrottsskador.

TIPS: Det är lättare att släppa efter lite på greppet på ett hårt plektrum för att få det att "flexa lite" än att hålla hårdare på ett mjukt plektrum för att få det att inte flexa. Tänk på det. Man vill ju ibland utnyttja "slappt" plektrums fördelar i ackord och dylikt. Plektrumet skall så att säga flexa mellan fingertopparnas mjuka kuddar, istället för flexa p g a materialet och hårdhet i själva plektrumet.

Nu avslutar jag mitt medverkande i denna tråd genom att peka på en annan som ni kan läsa tills ni storknar. En hel doktorsavhandling på lika knepig engelska om hur man håller ett plektrum, som fanns i tidigare tråd här. Kom tillbaks när ni har läst och - speciellt fattat - den avhandlingen. Jag själv har fortfarande stora problem! 😄 Ni lär blir klar med den fram till hösten... 😉 Om ens då...

Det enda ni någonsin behöver veta om hur man håller ett plektrum, och vilket sätt som är "bäst", värsta dissekering jag någonsin har sett :

http://www.tuckandpatti.com/pick-finger_tech.html

ifrån tidigare tråd i forumet:

https://www.studio.se/index.php?showtopic...30&start=30

Keep on pickin, och det är bara att thrasha på!

Det var det här jag menade 😑

[oakn]

Fick ett Kerry Kings (en av gitarristerna i Slayer...) plektrum. Stort som två vanliga plektrum och ordentligt mjukt.

Själv gillar jag hårda plektrum dock, men det är ju klart en smaksak. Glenn Tipton kör också med väldigt mjuka plektrum har jag för mig.

Likadant med det här om hur man ska hålla ett plektrum. Alla är ju olika. Marty Friedman har ju t ex en avgjort udda plektrumteknik, men den funkar för honom. Generellt kan man väl säga att snabbhet kräver att man minimerar rörelserna så mycket som möjligt och flyttar rörelsen så när plektrumet man kan. För de flesta är det nog handleden som får jobba mest, men en del håller ju även handleden stilla och "rullar" plektrumet över strängarna med fingarna.

Jag fick med ett förra året... men det var inte så stort? Det var helt sumetriskt med 3 kanter. Och var inte jättemjukt.

Har inte testat det än, och vet inte om jag gör det, det är ju trotts allt en konsert-sovenir 😛

btw, så kör KG i Tenasious D med sånt med

[Grendel]

Jag fick med ett förra året... men det var inte så stort? Det var helt sumetriskt med 3 kanter. Och var inte jättemjukt.

Det låter som om ni beskriver basplektrum...?