Hur tjatig får man vara egentligen?

[mickeh]

Iallfall så är det ingen som svarat mer personligt. Hur gör ni när ni själva blir tjatiga, eller blir ni aldrig det? 😛

Håller med dig om dansgolvshits och lyssningshit. Går väl alldeles utmärkt att dansa bara till trummor?

Jag tror det är där någonstans som det "gått fel" på senare år (Missförstå mig rätt 😉 )

Viss sorts dansmusik skall vara repetetiv för att uppnå transliknande tillstånd, alltifrån shamamer/medicinmän eller hela stammar (sedan tiotusentals år) till dagens techno, rave m.m. På ett dansgolv borde det funka utmärkt (Jag vet inte så noga, jag är som Uggla - dansar aldrig nykter..... 😉 ).

Men sedan har den musiken letat sig in i den "vanliga" världen o spelas på radio, tv m.m. Det är naturligtvis en smaksak - och jag respekterar de som skriver/proddar dansmusik eftersom jag fått en viss inblick i hantverket - och där (alltså i mina lurar eller i köksradion) förväntar mig i alla fall jag mer omväxling, eftersom det är en annan del av hjärnan som ska stimuleras.

Men för att svara på den ursprungliga frågan:

Jag kan tröttna på mina egna låtar - men inte av det skälet.

Jag får tvärtom ofta till "för mycket" variation; jag kan sitta med en hel drös olika delar och fundera: OK, nu har jag vers, flera olika stick och ändå delar kvar som inte används och fortfarande ingen refräng....... sen låter jag den ligga ett tag, o efter det så vågar inte röra eller ta bort någonting..... ännu en del jag måste öva på, "Kill your darlings"........

Som någon annan skrev (Android?) att jag gillar låtarna där man blivit lite retad med en läcker hook, o därför sätter på den igen, men än att man blir trött på den efter tredje gången.

Kolla din skivsamling: vilken av ovanstående kategorier plockar du fortfarande fram efter 20 år.......?

Vill du ha en instant hit, så låt den vara tjatig!

Vill du göra en evergreen, gör den som en teaser 😳

[Pelle Rylander]

Ställ denna frågan till dig själv: Låter det som jag vill att det ska låta(eller tänkte att det skulle låta när jag började på låten) ELLER låter det som nåt jag tror att andra vill att det ska låta som ? 😉

[adama]

I mitt eget låtskriveri så är jag jävligt känslig för att repetera mig ovanligt mycket.. Ofta 2-3 refränger, den sista dubbelrefräng. Aldrig längre än så! Fast det är JAG och mina låtar!

Jag tycker liiite att det är en stilfråga. Typ degig skärmigindie-pop gör sig ofta bra med galet långa outron. Finns låtar jag blir helt galen i (positivt alltså) för att det fortsätter så jävla länge och fortfarande är så jävla bra! Kanske inte just refrängen, det händer sällan. Men tex typ Kents typ 5 minuter instrumentala Outron, 5 gånger på samma platta, olika låtar, men ändå så jääävla bra! (skivan = verkligen) Tröttnar ALDRIG!

[bettygoesagogo]

I mitt eget låtskriveri så är jag jävligt känslig för att repetera mig ovanligt mycket.. Ofta 2-3 refränger, den sista dubbelrefräng. Aldrig längre än så!

I vårt band har vi gått så till överdrift att vi plockat bort i stort sett alla refränger. Det är således bara verser och ett eventuellt break. Vi insåg för ett halvår sedan att vi spelade techno (arrangemangstekniskt sett), fast med bas, gitarr och trummor. Och helt plötsligt har cirkeln slutits - istället för tjatiga dubbelrefränger har vi fått helt monotona låtar.

[browno]

Jag är nog jätterädd för att bli för upprepande (en smula omedvetet) för jag försöker alltid göra massa stick, breaks, pre-chorusar och sånt överallt och glömmer nästan bort refrängerna. Jag sitter ofta med ett par tre delar till en låt och tror att jag måste göra mer för att det kommer bli tråkigt annars, fast egentligen har jag så att det räcker, har börjat inse detta på senaste tiden och hoppas att det ska göra att jag lyckas sluta göra för mycket och se till att jag får nån låt klar istället. Egentligen behöver man ju inte variera sig så jävla mycket, små grejer här och var håller låten intressant och levande.