Light Head Postat 9 augusti 2007 Postat 9 augusti 2007 Det har slagit mig att alla håller sig så j-a strikt till sin genre. "Rätt" sound, trummor, instrument, syntar,, ja allt skall vara precis som alla andra! T.o.m. så att det finns instruktioner på hur man gör en låt precis som "Namn Namn" gör!!! WHY?? Varför har man inte distad strata i symfoniorkestern? Varför inte tvärflöjt till Soul? Varför inte rap till disco? Varför måste man ha en Virus när man gör techno?
Fredrik Karlsson Postat 9 augusti 2007 Postat 9 augusti 2007 Iofs så försöker jag att inte hålla mig till en och samma stil utan vill göra olika! Diggar band som Queen och Faith no more som blandar alla stilar men ändå så låter de som sig själva!
Tilly Postat 9 augusti 2007 Postat 9 augusti 2007 Anledningen till varför man håller sig till "samma" är för att det är svårt att ta ut svängarna. Om du inte hört Shpongle så lyssna på dom. Dom tar verkligen ut svängarna och gör annorlunda musik. Jag skulle gärna vilja kunna göra likadan musik som dom, men som sagt. Det är inte bara att sätta sig ner och göra som det är med den musiken man behärskar.
Demomannen Postat 9 augusti 2007 Postat 9 augusti 2007 T.o.m. så att det finns instruktioner på hur man gör en låt precis som "Namn Namn" gör!!! Så här ligger det till: Du måste behärska alla grepp, alla klassiker, alla tumregler och oskrivna lagar inom din genre -först! Forumet är ju i första hand till för nybörjare, och då blir kritiken och tipsen därefter. Picasso började inte med sin blå period, så att säga.
Assar Postat 9 augusti 2007 Postat 9 augusti 2007 Eh... vilka "alla"? Vi lär oss genom att kopiera. Så även du, Light Head. Det vi hör och ser, kopierar vi. Ljud, bilder och tankar. Den som lyssnar smalt, skapar smalt. Den som lyssnar brett får en bra grund för att skapa brett, men det är ingen garanti. (det här skulle även kunna användas som argument mot religiösa friskolor)
Tilly Postat 9 augusti 2007 Postat 9 augusti 2007 Frågan är väl om man skapar musik för sig själv eller musik som man vet att andra kommer att lyssna på och tycka om. Man kanske även är för feg för att ta ut svängarna. Jag vet inte. Men intressant tråd dock. Måste ge dig credit för denna Light Head då själv jag funderar många gånger på varför just vissa stilar låter så strikt och inte "tar ut svängarna"
Demomannen Postat 9 augusti 2007 Postat 9 augusti 2007 Det har slagit mig att alla håller sig så j-a strikt till sin genre. "Rätt" sound, trummor, instrument, syntar,, ja allt skall vara precis som alla andra! T.o.m. så att det finns instruktioner på hur man gör en låt precis som "Namn Namn" gör!!! WHY?? Varför har man inte distad strata i symfoniorkestern? Varför inte tvärflöjt till Soul? Varför inte rap till disco? Varför måste man ha en Virus när man gör techno? Förresten Light Head - du är sjukt dåligt påläst. Robert Wells kör radhusdist och orkester, tvärflöjt i soul är väldigt vanligt, rap och disco satt tätt ihop förr i tiden (lyssna på Rappers Delight!) och Virus används oftast till trance och sällan till techno.
Light Head Postat 9 augusti 2007 Trådstartare Postat 9 augusti 2007 (redigerat) (Har inte hävdat att jag skulle vara annorlunda..) Men kommer ihåg när jag var yngre och började spela på min första synt. Jag testade saker som jag inte gör idag, jag hade fantasi,, men gjorde inget av det i.o.f.s. Men senare har jag ju sett hur andra kommit på liknande saker och faktiskt lyckats skapa något av det, som sedan "alla" härmar. Visst är det ett flummigt ämne? Jag har hört Shpongle, vet dock inte om jag gillade dem så mycket. Bättre än många och klart mer variationsrikt och skapande. Men ändå inte,, När jag köpte Akrecocke's platta 2005 så var den så otroligt bra, den är fortfarande bra. De varierar sig ordentligt i sin genre. Samma låt kan innehålla i princip en ballad samtidigt som den övergår i deathmetal Jag är knappast "sjukt dåligt påläst" ! Det finns alltid de som vågar, men det jag försökt säga att det är så få! Därav uttrycket "alla" Redigerat 9 augusti 2007 av Light Head
Light Head Postat 9 augusti 2007 Trådstartare Postat 9 augusti 2007 (Det jag vill komma till, när rubriken har ventilerats ett tag, är tips och lite brainstorming så att vi tillsammans kanske kan inspirera till att våga testa riktigt märkliga saker)
Assar Postat 9 augusti 2007 Postat 9 augusti 2007 Man måste också fråga sig om det är "bättre" att bryta mönster än att följa dem? Är det mer "rätt" eller "finare"? Måste allt vara nytt? Och i så fall enligt vems moral? Vems tyckande slår högre än andras? Min uppfattning är nog att varje individ får göra som den vill, utan att dens val blir klassat som bättre eller sämre. Den som vill följa möster har rätt att göra det utan att ifrågasättas. Detsamma gäller självklart den som bryter mot mönstret. Att säga att den enas eller andras val är "fel", "sämre", "mindre värt" eller "fulare" brukar numera kallas för "normativitet". Sånt är rätt skönt att slippa ... Låt folk skapa som de vill. Om du tycker det andra gör är för smalt, föregå med gott exempel (enligt din uppfattning). Den som vill lyssna kommer att höra, den som inte vill slipper.
Tilly Postat 9 augusti 2007 Postat 9 augusti 2007 Man måste också fråga sig om det är "bättre" att bryta mönster än att följa dem? Är det mer "rätt" eller "finare"? Måste allt vara nytt? Och i så fall enligt vems moral?Vems tyckande slår högre än andras? Min uppfattning är nog att varje individ får göra som den vill, utan att dens val blir klassat som bättre eller sämre. Den som vill följa möster har rätt att göra det utan att ifrågasättas. Detsamma gäller självklart den som bryter mot mönstret. Att säga att den enas eller andras val är "fel", "sämre", "mindre värt" eller "fulare" brukar numera kallas för "normativitet". Sånt är rätt skönt att slippa ... Låt folk skapa som de vill. Om du tycker det andra gör är för smalt, föregå med gott exempel (enligt din uppfattning). Den som vill lyssna kommer att höra, den som inte vill slipper. Bra skrivet! Håller även md om detta! Fast det är kul att exprimentera lite 🙂
Neko Postat 9 augusti 2007 Postat 9 augusti 2007 Mer neutralt hade väl varit nästan alla 🙂. I vilket fall så håller jag med demomannen om att man måste börja någonstans. Nackdelen är ju att när man väl kommit igång så kör man de invanda spåren för där vet man vad som kommer ut i andra änden. Nu har jag inte hållit på så himla länge med musik egentligen, men när jag lyssnar på det jag gjorde för 7-8 år sedan, när jag började, så slås jag av hur annorlunda det lät. Jag hittar mycket intressanta saker som jag aldrig skulle kommit på idag. Men det hänger nog ihop med det, att man vill veta att slutprodukten är bra redan innan man börjar. En garanti för att det skall låta bra, så då väljer man de ljud, det sound, den melodi som man känner sig lite hemma med. Att prova nya saker blir att ägna tid åt osäkra projekt, något som alla kanske inte är beredda på att göra. Många är inte heller intresserade av att ta ut svängarna, de vill inte bli nästa stora band, utan att lägga upp en låt här eller spela för polarna räcker fullgott. Vill man längre, bli spelad i radio eller bli nästa stora band och få några plattor sålda, får man nog räkna med att ha något som gör en mer unik. Vara jävligt snygg, ha ett nytt stuk på låtarna, använda gammalt på nytt sätt, tänka i nya banor, nya ljud. Att gå i upptrampade fotspår och göra sådant som gjorts förut blir i ett sådant fall lite kontraproduktivt.
Light Head Postat 9 augusti 2007 Trådstartare Postat 9 augusti 2007 (redigerat) Vilket är bäst, en konstnär som målar en "Mona Lisa", eller den konstnär som var ursprungli upphovsman? Kan hända att jag inte tänkte igenom tråden, och hur svårt det är att snacka om de där små små detaljerna. Jag står inte här å säger att någon är bättre eller sämre! Hm, Neko, jag tror att du är inne på en intressant sak. Kan det vara lite tvärt om? Man var MER fantasifull i början och sedan blev man raskt mainstreamad? Redigerat 9 augusti 2007 av Light Head
Assar Postat 9 augusti 2007 Postat 9 augusti 2007 Vilket är bäst, en konstnär som målar en "Mona Lisa", eller den konstnär som var ursprungli upphovsman? Vem specificerar kriterierna för vad som utgör en "bra konstnär"? Kan hända att jag inte tänkte igenom tråden, och hur svårt det är att snacka om de där små små detaljerna. So what? Det blir ofta bättre resultat om man inte har klart för sig hur det ska sluta redan innan man börjar. 🙂
Fidden Postat 9 augusti 2007 Postat 9 augusti 2007 Hm, Neko, jag tror att du är inne på en intressant sak. Kan det vara lite tvärt om? Man var MER fantasifull i början och sedan blev man raskt mainstreamad? Kan det inte vara en trestegsraket? Steg 1: Opåverkad och utan bagage. gör som man vill, fantasifull. Steg 2: Påverkad från alla håll, mer tydlig riktning i det man gör. Steg 3: Revolt mot uppstakad väg, struntar i vad folk vill höra och kan bli mer fantasifull igen. Steg 3 har jag fått för mig brukar inträffa runt 30-årsåldern... iallafall med tanke på hur många indiepopband som dyker upp med medlemmar i den åldern. Fast det är nog väldigt individuellt.. plus att det kanske inte alls stämmer 🙂
Light Head Postat 9 augusti 2007 Trådstartare Postat 9 augusti 2007 "En bra konstnär".... Man kan ju vara bra på olika saker först å främst. Jag är personligen extremt faschinerad ev dem som håller på med ultrarealistiska målningar. Där deras målning är bättre än ett fotografi. Man kan vara tekniskt bra Eller expressionistiskt bra Man kan vara bra på att härmas o.s.v. Någon stans tror jag ändå att det finns en miniminivå.. (snälla, kan vi släppa den diskussionen? I alla fall i denna tråd. Men Assar, om du startar en egen om detta så skall jag mer än gärna vara med å diskutera!!)
Assar Postat 9 augusti 2007 Postat 9 augusti 2007 Steg 3: Revolt mot uppstakad väg, struntar i vad folk vill höra och kan bli mer fantasifull igen. Steg 3 har jag fått för mig brukar inträffa runt 30-årsåldern... iallafall med tanke på hur många indiepopband som dyker upp med medlemmar i den åldern. Fast det är nog väldigt individuellt.. plus att det kanske inte alls stämmer 🙂 Indiepop är ju ändå en rätt mainstream musikyttring. Lite småvariationer inom standardmallen, ungefär när queerkidsen tror de är nytänkande trots att de gör i princip samma sak som punkarna gjorde för 30 år sen (dvs den generation de tror sig avvika från). Kanske kommer indiepoparna fram när de är i 30-årsåldern för att de först då lärt sig hantverket tillräckligt för att göra nåt bra (inom sin genre)?
Assar Postat 9 augusti 2007 Postat 9 augusti 2007 "En bra konstnär"..../.../ (snälla, kan vi släppa den diskussionen? Visst. Det var bara svar på din fråga ...
Fidden Postat 9 augusti 2007 Postat 9 augusti 2007 Kanske kommer indiepoparna fram när de är i 30-årsåldern för att de först då lärt sig hantverket tillräckligt för att göra nåt bra (inom sin genre)? Kanske. Eller också är det bara en fråga om ensamstående nyexaminerade akademiker som plötsligt får tid att förverkliga sin dröm att blir indiepopare 🙂
tbruce Postat 9 augusti 2007 Postat 9 augusti 2007 Drar jag in värsta ekvilibristiska övertonselgitarrsolot i min musik skulle ju folk tro att jag skämtade. Ja det skulle jag nog göra också. Men ibland kan det vara trevligt med "cross-overs"... jag har varit sugen på att göra gitarrpop uppblandad med minimal elektronik ett tag, men har inte hittat nån som kan stå för gitarrpopsbiten. 🙂
Light Head Postat 9 augusti 2007 Trådstartare Postat 9 augusti 2007 (redigerat) men det låter ju intressant! Tyvärr kan jag inte hjälpa dig med gitarren.. Själv har jag varit inne på att göra musik med enbart leksaksinstrument. Det finns ju några här å där som använt ett här och där, men finns det någon som gjort hela kompositioner med det? Redigerat 9 augusti 2007 av Light Head
Fidden Postat 9 augusti 2007 Postat 9 augusti 2007 Men ibland kan det vara trevligt med "cross-overs"... jag har varit sugen på att göra gitarrpop uppblandad med minimal elektronik ett tag, men har inte hittat nån som kan stå för gitarrpopsbiten. 🙂 hehe, och jag som provade att lägga gitarr och trummor på 8KY häromdagen 😉
android Postat 9 augusti 2007 Postat 9 augusti 2007 Själv har jag varit inne på att göra musik med enbart leksaksinstrument. Det finns ju några här å där som använt ett här och där, men finns det någon som gjort hela kompositioner med det? Jodå, det ska det göra! Finns väl en hel subgenre som bygger på circuit-bendade leksaker...
tbruce Postat 9 augusti 2007 Postat 9 augusti 2007 Men ibland kan det vara trevligt med "cross-overs"... jag har varit sugen på att göra gitarrpop uppblandad med minimal elektronik ett tag, men har inte hittat nån som kan stå för gitarrpopsbiten. 🙂 hehe, och jag som provade att lägga gitarr och trummor på 8KY häromdagen 😉 Oj, det måste jag få höra. 😄 Ville du testa att lägga sång också? 🙂
android Postat 9 augusti 2007 Postat 9 augusti 2007 Man måste också fråga sig om det är "bättre" att bryta mönster än att följa dem? Är det mer "rätt" eller "finare"? Måste allt vara nytt? Och i så fall enligt vems moral?Vems tyckande slår högre än andras? Min uppfattning är nog att varje individ får göra som den vill, utan att dens val blir klassat som bättre eller sämre. Den som vill följa möster har rätt att göra det utan att ifrågasättas. Detsamma gäller självklart den som bryter mot mönstret. Att säga att den enas eller andras val är "fel", "sämre", "mindre värt" eller "fulare" brukar numera kallas för "normativitet". Sånt är rätt skönt att slippa ... Låt folk skapa som de vill. Om du tycker det andra gör är för smalt, föregå med gott exempel (enligt din uppfattning). Den som vill lyssna kommer att höra, den som inte vill slipper. Fast inom just synthgenren tycker jag (och många med mig tror jag) att saker och ting stagnerat rejält. Det mesta låter som en småtrist kopia av nåt som gjordes redan på 80/90-talet. (Fast jag tror att det har varit på rätt väg ett litet tag nu igen, med en hel del ny intressant synthmusik. Tror att man till stor del kan tacka The Knife för inspirationen till det!) Så jag förstår väldigt väl Light Heads frustration, samtidigt som du har helt rätt i att folk får göra precis som de vill! 🙂
Light Head Postat 9 augusti 2007 Trådstartare Postat 9 augusti 2007 Android, har du några tips på grupper inom den genre? Men min direkta tanke var just med akustiska leksaker.. Tycker att Manu Chao's La Esperanza är jäkligt befriande att lyssna på. Enkelt och barnsligt
android Postat 9 augusti 2007 Postat 9 augusti 2007 (redigerat) Nope tyvärr, det är inget jag lyssnar på själv. Jag har bara stött på en del folk på andra musikerforum som håller på med sånt. Men då är det alltså främst leksakskeyboards och talsyntesgrejer (Speak'n Spell, etc)... PS... Fast nu är du ju på väg att INTE ta ut svängarna, eller? 😆 Om du bara kör med leksaksgrejer blir det väl nästan en genrebunden konceptgrej...? Om du istället skulle lägga in lite leksakssaxofoner eller nåt sånt i din vanliga musik, vore det kanske att ta ut svängarna mer...?? Eller vad vet jag...? 🙂 Redigerat 9 augusti 2007 av android
knuteknut Postat 9 augusti 2007 Postat 9 augusti 2007 För att svara på den ursprungliga frågan, tror jag att Demomannen är inne på rätt spår. Att bara göra annorlunda musik räcker inte, den måste vara annorlunda på ett bra och intressant sätt. Även en total nybörjare som jag själv kan ju öppna ett studioprogram och slänga ihop en massa fullständigt slumpmässiga ackordföljder med konstiga synthar där man har vridit som en idiot på alla rattar. Det kommer säkert inte att låta som något annat, men det blir inte kul att lyssna på bara för det. Vill man göra musik som är annorlunda i ordets positiva bemärkelse måste man naturligtvis kunna grunderna, och ett effektivt sätt att lära sig är att härma andra. Det är svårt att tänja på regler när man inte kan dem. Anledningen till att det verkar som att "alla" härmar andra är förmodligen att de flesta inte har tid/engagemang/talang nog att ta sig upp till den nivån när de känner att de kan börja utveckla något eget. Det kommer alltid att finnas fler medelmåttor än genier.
cm0s Postat 9 augusti 2007 Postat 9 augusti 2007 (redigerat) Drar jag in värsta ekvilibristiska övertonselgitarrsolot i min musik skulle ju folk tro att jag skämtade. Ja det skulle jag nog göra också. Men ibland kan det vara trevligt med "cross-overs"... jag har varit sugen på att göra gitarrpop uppblandad med minimal elektronik ett tag, men har inte hittat nån som kan stå för gitarrpopsbiten. 😆 Har ju redan gjorts 🙂 Lyssna på albumet KiloWatts & Vanek - RawQ Redigerat 9 augusti 2007 av cm0s
Recommended Posts
Bli medlem (kostnadsfritt) eller logga in för att kommentera
Du behöver vara medlem för att delta i communityn
Bli medlem (kostnadsfritt)
Bli medlem kostnadsfritt i vår community genom att registrera dig. Det är enkelt och kostar inget!
Bli medlem nu (kostnadsfritt)Logga in
Har du redan en inloggning?
Logga in nuLogga in här.