Samlingsplattor

[hammagrella]

Ända sen litet barnsben har jag personligen haft svårt för alla typer av samlingsplattor, kanske för att dom inte har någon som helst själ; dom är bara ett hopmix av det som säljer mest, skulle kunna smällas ihop av föreståndaren på ICA om så behövdes. Samlingsplattor är för mig också ett tecken på att man inte har nån musiksmak, utan man ber nån annan blanda lite lagom som man kan lyssna på. Burr!!

Äger således inte en enda "Absolute...", "Most wanted..." eller "Wow the biggest...." eftersom det ju dessutom numera är exakt samma låtar som man hör under en rak timme på Power Hit Radio för den som orkar och vill utsätta sig.

Nå, låt mig inte öppna dörren till den där tråden med kommersiell/bra/dålig/konstnärlig musik utan istället ägna en tanke åt den här andra kategorin samlingsplattor, som utger sig för att ha ett koncept.

OK, dom lättfångade är väl "Absolut reggae..", "Jätte-svenskt..." osv. där man oxå bara har tittat på Trackslistan o försäljningslistan och tryckt ihop dom mest sålda reggaelåtarna/svenska låtarna t ex. Men det är inte heller om dessa jag tänkte skriva.

Det var fan vad lång tid det tar innan man kommer till skott! Skärpning nu!! 😎

Nå, ja, ok, vad jag ville vrida lite på är dom här andra skumma plattorna som utger sig för att ha ett koncept som sagt, men inte har det. Låt mig ta några exempel som jag faktiskt har brevid mig här (och det skäms jag inte för!!):

REBEL YELL: En 4-dubbel (!) CD med blandade New Wave-hits från 70/80-talet. Innehåller fantastiska favoriter med Eddie and the hotrods, 999, Plastic Bertrand, Television, Buzzcocks, Generation X osv.

Men också t ex "Dont want to wait anymore" med Tubes och "Cars and girls" med Prefab Sprout. En smörballad ala Toto och bland det mjukaste popen man kan hitta! Vidare Steel Pulse med sin reggae och "Poison" med Alice Cooper! Vad i h-te gör dom här på en platta som heter REBEL YELL?

IT'S ONLY ROCKnROLL: Det här låter ju som om den bara ska innehålla Bill Haley eller åtminstone Stones, Aerosmith osv. Men nä. Visst e BÖC, Free, Thin Lizzy och BTO med, men också Rickie Lee Jones, Chris Rea, Police och Eurythmics (!). Fattar ingenting.

Antar att det här är skivbolag- eller förlagsstyrt på nåt sätt, men ändå - skare vara så jäkla svårt att smälla ihop en punkplatta och en rockplatta? Jag tycker man ser liknande exempel hela tiden i reabackarna på COOP.

Men jag har en till som faktiskt är OK,

TT TOTAL TRACKS: ser ut som ölburken och är låtar som är bra att dricka bira till. Och det konceptet håller; "Black Betty", "The passenger", "Animal nitrate", "Hobo humpin slobo babe" mfl. Funkar.

Nån annan som har erfarenhet av bra/dåliga samlingsplattor?

[Tokas]

Jag fick hem Mr Music Hits i brevlådan under hela 90-talet. De är riktgt bra. Det händer fortfarande att jag tar fram några skivor och lyssnar.

[Lindeberg]

Jag gillar samlingar, om dom är genomtänkta.

[spaceman]

Det är väl ok med genomtänkta samlingsboxar av det större slaget

att ha på hyllan hemma. Dessvärre är dessa ingen dussinvara direkt man

springer och köper flera av. Dom kostar ju ett par spänn.

Däremot har jag numera mera ögonen på DVD utgåvor istället för vanliga

CD. Hittar man något så ger det klart mervärde.

Generellt tycker jag mycket mer om en bra platta som bär helt igenom.

De artister/grupper som är spännande och som hela tiden utvecklar sig platta

efter platta, med en och annan mindre bra, är klart bäst.

Det kan snabbt bli ett hopkok av tidsepoker, ljudbilder, produktion, producenter

när skivbolaget ska ta det bästa även av en bra grupp(er)/artist(er) och göra en

samlingsplatta av det hela. Sedan när man köpt samlingsplattan, så saknas

givetvis låten som kanske inte var en hit, men som man själv gillade allra

mest...

Numera med pressade skivbolag så verkar det som man kör på lite hur som helst

när det gäller produktionskostnader för att göra riktiga plattor.

Läste en intevjuv med Bernard Löhr på Mono Music i senaste MM, där han berättade när Niklas Strömstedt hade en budget på en halvmille 1989-90 för att spela in plattan Om. Det var mycket pengar då för den plattan, medans nuförtiden

ligger budget mycket mycket lägre.

Man kan snabbt räkna ut vad det kostar att göra en samlingsplatta som släpps

i parti och minut hela tiden och hoppas att det trillar in lite stålar. Gör

det inte det så glömms det snabbt och så börjar man om på nästa samlingsplatta.

Lite som att spela på Triss.

Man mår illa av all TV reklam hela tiden för allt skräp och man undrar när

botten är nådd. Om den nu någonsin når botten, det är ju buisness as usual nuförtiden.

[Egghuvud]

Jag tror inte jag äger en enda samplingsplatta faktiskt. Jag tror jag köpte någon slags tribute skiva för några år sedan, men den gick i vasken efter ett tag. Sedan är det klart att jag har skivor där jag egentligen bara tycker om en eller två låter.

Jag tror det har lite att göra med att jag växte upp när skivindustrin var mycket mer begränsad. Man väntade och väntade på en ny skiva från favoritbandet och sedan lyssnade man på hela skivan. Man kunde ha favoritlåtar på en skiva, men man hörde oftast på de dåliga spåren också. Det kändes som att albumen var en genomtänkt helhet, (vilket de säkert inte alltid var). Det känns som musikbranchen är mer enhitinriktad nu.

Det ändrade sig lite när jag fick min första freestyle. Då började man komponera blandband som man kunde ha med sig, med bara de bästa låtarna från ett antal olika skivor. Nu är jag tillbaka till scratch. Jag har min cd freestyle och ingen mp3 spelare och jag hör oftast skivorna i sin helhet.

Samlingar måste vara genomtänkta och bristerna är oftast som du säger Hamma att det är ett evigt misch masch av stilar.

[freddie]

En "Best of..." är ju åxå en samlingsplatta. Inget jag tokdiggar, men det kan va en fin fin inkörsport till nåt kanske äldre band man missat 😎

[captain nemo (oregistrerad)]

Nä - en samlingsplatta är alltid en kompromiss. Antingen är det bara hittar eller också sån't som ingen vill ge ut. Enda gången det kan vara befogat är med Rolling Stones eller Frank Zappa. De har gjort så många plattor och 90 % av låtarna är skit. Så finns det 1 eller 2 per platta som är jävligt bra. Och det är dem man vill ha.

Bättre att göra egna gotteskivor...

//Nemo

[Egghuvud]

En "Best of..." är ju åxå en samlingsplatta. Inget jag tokdiggar, men det kan va en fin fin inkörsport till nåt kanske äldre band man missat 😎

Förståss...Fast det käns inte på samma sätt. Det är ändå "en" artist. Förhoppningsvis gjord med lite eftertanke. Iband köper jag best of skivor med band som man inte orkar skaffa hela boxen eller produktionen, men tycker att man vill höra några låtar.

[Reason]

The STREET SOUNDS ELECTRO Series

Ruskigt bra samlingsplattor

Redigerat 7 september 2004 av Reason

[Mannex]

Lyssnar man som jag mycket på musik som mycket sällan släpps i albumformat utan endast som singlar så spelar ju samlingsplattan klart en viktig roll, när man inte hunnit/orkat samlat på sig alla singlar från en viss tid/ett visst bolag/en viss artist.

[spaceman]

Lyssnar man som jag mycket på musik som mycket sällan släpps i albumformat utan endast som singlar så spelar ju samlingsplattan klart en viktig roll, när man inte hunnit/orkat samlat på sig alla singlar från en viss tid/ett visst bolag/en viss artist.

Singlarna är på väg bort från skivmarknaden inom en snar framtid

vilket är synd. Möjligt att vissa mindre skivbolag kommer att ha dom kvar.

[Mannex]

Lyssnar man som jag mycket på musik som mycket sällan släpps i albumformat utan endast som singlar så spelar ju samlingsplattan klart en viktig roll, när man inte hunnit/orkat samlat på sig alla singlar från en viss tid/ett visst bolag/en viss artist.

Singlarna är på väg bort från skivmarknaden inom en snar framtid

vilket är synd. Möjligt att vissa mindre skivbolag kommer att ha dom kvar.

Jo det är väl tyvärr så. Singlar har väl ännu svårare att hävda sig mot MP3or kan tänka... Själv köper jag mest vinylsinglar från Jamaica, får se hur länge det finns kvar.

Rent generellt gillar jag singelformatet bättre än albumet. Visst, om du vill berätta en hel historia kanske albumet passar bättre, men med fokus på den enskilda låten blir det oftast bättre musik.

[Aquiesce]

Är inget fan av samlingskivor... Ofta sitter en stor del av själen i ett helt album och inte i specifika låtar. Lyssnar helst på ett album från början till slut - då får man liksom hela konceptet.

T.ex. Springsteens "Born to run" Det ska ju liksom bara vara så att den börjar försiktigt med episka "Thunder Road" och sedan hela tiden byggs upp för att byggas upp med "Night", "10th avenue freeze-out" och titellåten för att till slut mynna ut i storslagna - nästan symfoniska- "Jungleland".

Låtarna hänger ihop och berättar liksom en stor övergripande historia om 70-talets USA. Hör man bara "Born to Run"-låten så missar man mycket. DEt är ungefär som att endast läsa 1 kapitel i en bok...

Ska det vara samlingskivor ska man självklart sätta ihop dem själv... ananrs får man ju alltid vissa låtar som man egentligen itne vill ha

[VacUm]

Har väldigt svårt för samlingsplattor faktiskt, men hittade en "Best of jazz" eller vad den nu hette på konsum för 59:- för ett par år sen och det var en riktig kanon-platta. Köpte den pga en enda låt jag ville kolla hur den lät (hade spelat den precis innan från real book, men aldrig hört den inspelad). Iaf, det är nog enda gången jag uppskattat en samlings-cd.

Annars kan det ju va lite halvkul med "best of" plattor om man vill kolla upp nån artist så man får en lite blandad kompott. Men oftast väljer ju tyvärr producenterna ut fel låtar ändå...