Intressant om mastring! Rekommenderas!

[nattvaktaren (oregistrerad)]

Jag tycker det låter skitbra när man limiterar hårt i mastring.

Alla som tjatar om dynamik är ocoola surgubbar.

[HighFidelty]

Jag tycker det låter skitbra när dynamiken inte är förstörd.

Alla som gillar limiters är ocoola surgubbar.... 😕

[Majken]

Läs om Yamaha NS-10 högtalaren på länken nedan så tror jag du kommer inse att det kanske inte är/var världens bästa studiomonitor

Intressant läsning. Visserligen håller jag inte med honom i mycket av kritiken. Att en högtalare måste återge musiken med en så rak frekvenskurva som möjligt ser jag inte alls som en självklarhet. Att skivor som producerats med NS-10 skulle ha en -6dB säkning i diskanten är inte heller sant. Vilket man lätt kan se genom att titta på inspelningen i en spektrumanalysator. Den svaga basen i NS-10 är dock en välkänd brist vilken ofta kompletteras med ett andra monitorpar för detaljlyssning. Sedan bör hans åsikt i allra högsta grad ses som partisk då han själv bygger och säljer högtalare. Lite som att Genelec skulle betygsätta KRK's monitorer.

Att radion "köpte" in en väsentlig mängd NS1000 monitorer är jag är otroligt tacksam för då de är trevliga monitorer att jobba med. Övriga monitorer som man hittar på den radiostation jag jobbar på är KRK, Genelec, DynAudio och Sound Precision. Skall jag nämna två personliga favoritmonitorer så skulle valet ligga på Yamaha NS-10 och KRK v-4.

-------------------------

Jag har snackat med folk som spelat upp omastrade mixar och mastrade mixar på samma volym.

Detta ser jag som en självklarhet när jag mastrar saker. Skulle det vara så att de korrigeringar man gjort ej låter bättre än originalet tas dessa givetvis bort. Ofta kan dock en EQ trimma till ett något tydligare mellanregister, korrigera en allt för stark bas eller kanske en lite vass diskant.

-------------------------

Här är ett exempel på före/efter mastering. Låten i fråga är Tori Amos - A Sorta Fairytale. Det första klippet kommer från en promo som heter Scarlets Walk (selections), det andra klippet är från skivan Scarlets Walk. Helt hundra procentigt säker på att den enda skillnaden är en mastering är jag inte. Men jag har svårt att tro att skivbolaget skulle lämna ifrån sig någonting innan slutmixen. Nåja, det de gjort är att sänka basen och antagligen även jämnat ut den en smula. Sedan har de höjt diskanten och gjört mellanregistret tydligare. Man har även lagt på kompressor/limiter för att jämna ut nivån. Jag har sänkt nivån på den andra ljudfilen med 7.5dB för att passa in nivån mot den omastrade. Tittar ni på jpg bilden så ser ni att de bör ha ungefär samma ljudstyrka nu. Nåja lyssna och döm själva, personligen gillar jag den mastrade versionen betydligt mer.

http://www.majken.se/mp3/tori-amos-mastering.jpg

Nu är jag måhända lite av en bandit då jag lägger upp ett klipp av något som är upphovsrättsskyddat. Å andra sidan får det ses som utlärningssyfte, dessutom är det bara första versen. Men om någon har en invändning mot det tar jag givetvis bort materialet.

/Majken

[hammagrella]

Visste ni att varje sekund utsätts ens sinnen för ca 11 000 000 signaler från yttervärden. Tyvärr kan vårt medvetande bara hantera mellan 1-16 bitar per sekund. Såna tankar får en att fundera på om man behöver nån avancerad hi-fi anläggning överhuvudtaget. Eller så ska man lyssna när man är medvetslös.... 😛

[TykoR (oregistrerad)]

Bra intiativ Majken! Måste säga att jag nog ändå föredrar den omastrade varianten fast hade föredragit den ännu mera med en liten skärning på den allra djupaste basen. Den mastrade låter väldigt platt och kall i mitt tycke. Gillar också mycket mångfalden i musiken och friheten att skapa den som gruppen/artisten själv/a vill ha den. Dock så händer det då och då att mastingsfirmor styr lite för mycket åt det ljudideal de av någon anledning föredrar. Bättre att göra hela proceduren under former då du kan kontrollera ljudet själv vilket förhoppningsvis leder till större ljudkreativitet.

[Stefan]

Visste ni att varje sekund utsätts ens sinnen för ca 11 000 000 signaler från yttervärden. Tyvärr kan vårt medvetande bara hantera mellan 1-16 bitar per sekund.

Det beror helt på om man väljer att tro på Tor Nørretranders eller inte. Just på den punkten tror jag inte att han har rätt.

[VacUm]

Läs om Yamaha NS-10 högtalaren på länken nedan så tror jag du kommer inse att det kanske inte är/var världens bästa studiomonitor.... 😛

Vilket jäkla skitprat!

NS-10orna är ju kalasbra att sitta och mixa i. Det är väl ganska uppenbart att man inte ska avväga lågbas och toppdiskant i dom, men det är inte just det dom är till för. Har aldrig suttit med ett bättre par högtalare när jag ska ställa nivåer och ska få isär instrumenten osv. Sen är det ju verkligen inte ett par högtalare jag drar på när det är dax att lyssna på en platta för njutnings skull, men det hör ju knappast hit.

Dynamiksnacket är ju så urtjatat så att jag håller på att somna när jag läser tråden. Hur orkar ni?

edit: Vilken färg är bäst? Blå eller Orange??? Vilken figur är snyggast, en kvadrat eller triangel? Det är ju på den nivån det är på ungefär!

Redigerat 17 september 2004 av VacUm

[Fredster]

Jag skulle bara vilja säga att det är inte jag som först och främst har skrivit att Shure 57/58 mickar är mindre bra. Det är ord tagna ur citat från faktiskt.se (alltså följdaktligen inte JAG som skrivit dem).

Anledningen till att jag citerade dem var för att jag ville höra era åsikter om dem.

Fredster:

Läs om Yamaha NS-10 högtalaren på länken nedan så tror jag du kommer inse att det kanske inte är/var världens bästa studiomonitor.... 😛

LTS-artikel författad av Ingvar Öhman

Men detta är ju bara en ytterst liten del av vad som kan vara bra med en inspelning. Elektronisk musik nämns sällan i HIFI sammanhang. Vilket tycks lite komiskt då detta är den musik som potentiellt har lägst brusnivåer och renast signaler.

Till exempel lyssnar jag på den tyska gruppen YELLO gör grym elektronisk musik där inspelningskvaliteten är extremt bra, grym ljudkvalitet och skön musik!

Anledningen till att skivbolagen mm komprimerar sönder produktioner är ju för att det som alltid är marknaden som styr.

Eller så är det alldeles för mycket krämarmetalitet, alla vill sälja en produkt men ingen orkar göra något riktigt bra, bara tjäna pengar så fort som möjligt hur dålig produktionen än må vara.

Det som behövs är medvetenhet, vilja och lite kunskap, då tror jag populärmusiken hade kunnat fått ett ljudkvalitativt lyft.

Sen så håller jag inte med dig om att det är fel att limitera och komprimera vid mastring, gör man det på rätt sätt så kan det få en bra inspelning att låta fruktansvärt bra!!

Jag håller inte med. Läs mitt första inlägg. Problemet i många mastringsstudios är att när man jämför den omastrade mixen med den mastrade versionen så görs det nästan alltid utan att nivåkalibrera volymen (dvs spela upp båda på samma ljudvolym). Eftersom den mastrade versionen nästan alltid fått ett par db högre medelnivå blir jämförelsen ofta orättvis om man inte kalibrerar ljudvolymen.

Annars är risken som att man tycker det låter subjektivt bättre bara för att det låter starkare. Jag har snackat med folk som spelat upp omastrade mixar och mastrade mixar på samma volym. Det var aldrig någon som föredrog ljudet från de mastrade mixarna i dessa sammanhang.

Det finns många fallgropar som jag faktiskt inte tror att alla verkar vara fullt medvetna om att man kan råka ut för när man jämför mastrade mixar med omastrade mixar.

När skrev jag om NS-10:orna?? För övrigt tycker jag iofs att det är en trevlig monitor att jobba men kommer inte att jag kommenterat den här.

Ingvar Öhman är en ingenjör som nog säger emot de flesta både i studiobranschen och hifibranschen. Jag gillar dock att läsa hans påstående även om vissa måste tas med en nypa salt. Tex det han skrev om att SACD är helt underlägsen CD-systemet. Han kunde inte i sitt liv förstå varför någon ens vill lyssna på SACD.......

allvarligt det känns lite som han gör sina inlägg bara för att få lite reaktioner. 😆

[Twilight_Zound]

Hehehe. 😎

Jag spelar in i min lilla hem"studio" och "OFTAST" (inte alltid) skiter

jag fullständigt i vad folk tycker om mitt tekniska kunnande vad gäller

mixning osv. Sen vad gäller övrig utr vill jag gärna testa själv och se

vad prylarna går för. HELT OK med andras omdöme men mitt ÄR viktigast.

Om jag köper en pryl och tycker den är bra, då använder jag den oavsett

vad folk i allmänhet tycker om den.

Sen vad gäller övriga "Studios" mixare, mastrare eller vad det kallas.

Om slutprodukten låter BRA använd den. Om det låter kasst och dom

som gjort produkten kass säger att det inte kan bli bättre, GE FAN i och

betala och ta produkten till nån annan. För dom har helt klart INTE gjort

vad du SKULLE betala för. 😆

Smaken ÄR som baken som sagt.

[Majken]

VacUm: Blå Kvadrat är bäst och kom inte och försök påstå nåt annat.

/Majken

[Henrik Andersson Vogel]

Jag håller med HighFidelity när det gäller monitorer. Har man en gång hört en riktigt lågdistorderande och frekvensrak högtalare, som kan återge dynamiken hos det inspelade materialet - då är det fruktansvärt svårt att vända tillbaka. Och har man en gång börjat mixa med sådana... Men jag har kvar mina NS-10, som komplement (vilket är hur de flesta använder dem). Jag ser dem ungefär som en lupp över mellanregistret. En lupp ger ju heller ingen korrekt återgivning av verkligheten, men den kan vara användbar ändå.

Men min kommentar till inlägget om den dåliga kvaliteten hos ljudstudios är att den som skrivit det tycks resonera på ett sätt som helt skiljer sig från vad jag gör. Jag betraktar inspelningskedjan (mikrofonen, preampen, effekterna, etc) som ett verktyg för att skapa en inspelning som är bra. Och med "bra" menar jag "bra enligt mina subjektiva värderingar". Jag tillåter mig att som ljudtekniker/producent ta del av det kreativa arbetet med att skapa en ljudbild som jag tycker passar den aktuella låten. Ibland råkar det vara samma sak som att fånga något så naturligt och ofärgat som möjligt, ibland inte. Oftast är det lite av varje, en melerad inspelning med många kontrasterande delelement är ofta den bästa - i mitt tycke.

Jag tycker ofta det sker en glidning av betydelsen hos ord som "bra" och "dåligt" när de används av personer som är intresserade av hifi. En "bra" lyssningsanläggning är enligt hifi-folket en som återger det inspelade materialet med ett minimum av förvrängning. Det är närmast en funktionell värdering: Anläggningen har en viss funktion, i ju högre grad funktionen uppfylls, desto "bättre" är anläggningen. Detta "bra" kan därför beläggas med empiriska undersökningar. Men hifi-folket glömmer ofta att det faktiskt ligger en helt subjektiv värdering i botten, nämligen den att det ofärgade är det bästa. Det kan man lätt se genom att andra föredrar att avnjuta musiken i mer färgade anläggningar. Dessa VILL ha lite hängmatta eller vad det nu är. Det färgade ljudet upplevs som subjektivt mer njutbart. Jag håller inte med, men man kan inte hävda att de har fel.

På samma sätt: Att bara slå fast att en U47 är bättre än en SM57 är att blanda ihop objektiva fakta med subjektiva värderingar. Det kan beläggas empiriskt att en U47 fångar ljudet på ett mer naturtroget sätt än en SM57. Men det är en subjektiv värdering att det naturtrogna ljudet alltid låter bättre, och en värdering som inte väger mer eller mindre än den motsatta uppfattningen.

En ofärgad lyssningsanläggning är en fröjd. Men en ofärgad inspelningskedja är ett sömnpiller. (För att nyansera det senare: En inspelningskedja utan möjlighet till färgning av olika slag är ett sömnpiller).

Hoppas att mitt långa inlägg uppnådde sitt syfte - att försöka reda ut vari de olika åsiktsskillnaderna egentligen består för att slippa alla dessa tröttsamma missförstånd och tuppkamper.

Bästa hälsningar

/Henrik

[Majken]

Väl talat Vogel! 😆

För visst är det så att man kan eftersträva minimal förvrängning, men precis som du säger är det inte alls säkert att det är vad som är mest njutbart. En annan viktig aspekt är hur olika våra öron uppfattar ljud. En högtalare som på papper är frekvensrak är inte längre det när informationen når örat. Man kan mycket väl tänka sig att en "sämre" högtalare passar örats vingliga frekvenskurva bättre.

/Majken

[Henrik Andersson Vogel]

Man kan mycket väl tänka sig att en "sämre" högtalare passar örats vingliga frekvenskurva bättre.

Jag har hört ett liknande resonemang tidigare, och jag förstod det inte då heller.

Tänk dig att du står framför en ensemble och lyssnar, samtidigt som man spelar in ensemblen. Antag att du sedan lyssnar på inspelningen och jämför med live-upplevelsen. Om inspelningskedjan har varit helt ofärgad och högtalarna är goda återgivare (och du lyssnar i ett bra rum), så upplever du ingen skillnad mellan live och inspelat. Med förbundna ögon skulle du inte kunna skilja på live och inspelat. Men då behöver ju inte högtalaren anpassa sig efter dina öron, för dessa är ju någorlunda lika vid bägge lyssningstillfällena. Om högtalaren återger det inspelade materialet utan förvrängning spelar dina örons förvrägning alltså ingen roll.

Men när du säger att en "sämre" högtalare kan passa örats vingliga frekvenskurva bättre, kanske du bara menar att en "sämre" högtalare kan upplevas som mer tilltalande (subjektivt) än en "bättre"? I så fall håller jag förstås med.

Bästa hälsningar

/Henrik

[Fredster]

Om jag inte missminner mig så är u47:an en rörmikrofon vilket innebär att den är ganska så olinjär eftersom det tillkommer just rördistorsion till signalen. Däremot inte sagt att den låter dåligt.......jag skulle ge min högra arm för en sådan 😆

Och vad gäller NS10:orna så ska dom självklart bara vara ett komplement till ett par linjära (eller fler) monitorer. Men jag gillar inte vad High Fidelity säger att dom inte är bra......hur kan man avgöra vad som är bra eller dåligt? Det beror ju på ändamålet så att säga.

Jag har en gammal "bergsprängare" som jag alltid lyssnar mina mixar igenom dör dom är klara. Låter mixen bra i Genelec, NS10 och bergsprängaren så är jag ganska säker på hur mixen kommer klara sig i alla sammanhang.

[Neko]

Bara undrar hur en sån här tråd egentligen kommer till?

Alla som jobbar med musik har väl ändå rätt att göra musiken på det sättet som tilltalar dem, så att de själva får det resultat de vill ha. Det tycker jag går i första hand. Själva HIFI grejjen tycker jag till stor del verka vara någon smaksak där det finns fin och bra musik, och ful och dålig musik. Allt handlar om att höra själva kvalitén på inspelningen. Oooh... vad fint det låter i mina högtalare. Inte ett dyft om melodi/text/sång/arr/fingerteknik/annorlunda ljudbild som är det som faktiskt en musiker bryr sig om i första hand. Att det ska låta bra och rent i ett par högtalare för 50.000/st är det nog få som verkligen bryr sig om i skapande stund.

[Fredster]

Bara undrar hur en sån här tråd egentligen kommer till?

Alla som jobbar med musik har väl ändå rätt att göra musiken på det sättet som tilltalar dem, så att de själva får det resultat de vill ha. Det tycker jag går i första hand. Själva HIFI grejjen tycker jag till stor del verka vara någon smaksak där det finns fin och bra musik, och ful och dålig musik. Allt handlar om att höra själva kvalitén på inspelningen. Oooh... vad fint det låter i mina högtalare. Inte ett dyft om melodi/text/sång/arr/fingerteknik/annorlunda ljudbild som är det som faktiskt en musiker bryr sig om i första hand. Att det ska låta bra och rent i ett par högtalare för 50.000/st är det nog få som verkligen bryr sig om i skapande stund.

WORD!! 😏

Helt rätt!

[Majken]

Men när du säger att en "sämre" högtalare kan passa örats vingliga frekvenskurva bättre, kanske du bara menar att en "sämre" högtalare kan upplevas som mer tilltalande (subjektivt) än en "bättre"? I så fall håller jag förstås med.

Nej.. Heh, Det jag menar är att oavsett om man gillar ljudet ur en icke frekvensrak högtalare eller inte så finns faktiskt chansen att örat kommer att uppfatta högtalaren som frekvensrak även om den inte är det. Låt oss säga att du har en dipp vid 1kHz på 4dB. I ett par frekvensraka hogtalare kan då 1kHz falla undan vilket gör att man missar detaljer i musiken. I ett par högtalare som har en puckel vid 1kHz upplever örat istället att frekvensgången är rak.

Att jämföra med en live konsert gör det hela lite underligt. För om det nu är så att det är en helt akustisk konsert så kan det ju fortfarande vara så att örats svagheter försämrar detaljrikedomen. I fallet med högtalaren kan man då tänka sig att örats svagheter kompenseras vilket leder till att verkligheten låter sämre än skivan.

Högtalaren låter alltså mer verkligt än det riktiga instrumentet? Ptja, varför inte.

Jämför med en person som har nedsatt färgsyn i det röda området. På en datormonitor skulle det vara möjligt att förstärka de röda färgerna vilket delvis kan kompensera ögats svagheter. Resultatet är att sommarängen skulle stämma bättre överens med verkligheten på datorn för den enskilda personen än den skulle i verkliga livet.

Spekulationer, spekulationer, spekulationer. Vad jag försöker säga är bara att om det nu är rak frekvensgång och oförvanskade ljud man eftersträvar så behöver det inte vägen dit vara självklar.

/Majken

[Einar]

Intressant HighFidelity! Håller med... Men det är kanske en smaksak hur man vill att det ska låta... Själv föredrar jag analogt och rent hifi... Men vissa gillar ju Britney Spears och det...

Men tack för inlägget, nu kan jag slänga spark och bias åt helvete... I varje fall efter slutmixen...

[Bobbo V]

Jag har en helt annan syn på mastering.

Spelade in en skiva för ett år sedan i en bra "proffisionell" studio med tekniker osv.

Skivan mixades osv MEN bara för att mixen lät bra i våra monitorer i det rum vi befann oss i så var det inget som sa att det då lät bra när vi kom hem och lyssnade i stereon eller i bilen. Mixrummet hade sina egenheter och monitorerna också.

Vi mastrade skivan på CuttingRoom och där satte en kille som heter Thomas Eberger sig ned och lyssnade i genom skivan med väldigt "ärlig" utrustning.

Vissa låtar behövde en eq korrigering, vissa en kompressor på basen som var lite odefinerad och murrig, nån låt distades lite lätt eftersom den lät lite för snyggt.

Allting som andrades gjordes efter en diskussion mellan honom och oss.

Vi hade med oss lite olika skivor som vi gillade soundet på och kom överens om ett sound som skivan skulle sträva mot.

Sist men inte minst så överfördes våra 24/48 filer med mycket bra HDCD utrustning till 16/44. Sån utrustning har ingen här på studio.se hemma i sitt vardagsrum.

När vi kom hem så lät skivan bra överallt, hade en helt annan lyster än tidigare och hade framför allt en karraktär beträffande soundet. Utan att dynamiken förändrats i nån större utsträckning.

Tidiga överföringar till CD kan dock låta påfallande bra. De hade inte fått upp skruva sönder-ångan ännu, mastringsteknikerna...

Det här stämmer inte alls. Alla mina CD som är överförda tidigt låter faktiskt riktigt dåligt. Lyssna bara på Beatles cd som låter anskrämligt jämfört med Vinyl eller senare överföringar som t ex Let it be, naked. Problemet är till viss del den tekninska utrustningen men inte bara.

Redigerat 21 september 2004 av Bobbo V

[dede]

Som prodcent av egen eller andras musik så är man ju sändare av information som man vill att lyssnaren/mottagaren skall uppfatta. Första fällan är ju att man blir hemmablind på vad man själv gjort och tar för självklart att mottagaren hör alla subtiliteter och märker alla missar.

I en bergsprängare så låter ju även replokalsinspelningar bra. Däremot så kan det ju vra lite sorgligt att tänka sig att alla nyanser kommer att gå totalt förlorade hos ett större antal av motagarna; som ju därmed går miste om en stor bit av den information man vill sända.

Ändå förekommer ju skivor som många av oss enas kring att det här är "bra". Sannolikt grundar vi den värderingen på likartade skäl; dvs att avsändaren har lyckats kommunicera en information som vi uppfattar. Trots att en del av oss lyssnar på musik i bilen och andra med värsta lurarna...

Så vad är då tekniken till för?

Jo hos avsändaren för att förklara och hos mottagaren för att förstå. Sen är det väl upp till var och en att välja. Utbudet finns.

...Ja ja vet lite svammligt... Ville bara hitta en annan infallsvinkel. 😉

Redigerat 21 september 2004 av dede

[Ravioli]

Ni har säkert redan sett följande länk:

http://www.loudnessrace.net

Men den är ganska kul. Särskilt Spinal Tap-citatet.

[HighFidelty]

Har inte läst här på ett tag, tackar för flera insiktsfulla inlägg!

Själva HIFI grejjen tycker jag till stor del verka vara någon smaksak där det finns fin och bra musik, och ful och dålig musik. Allt handlar om att höra själva kvalitén på inspelningen. Oooh... vad fint det låter i mina högtalare. Inte ett dyft om melodi/text/sång/arr/fingerteknik/annorlunda ljudbild som är det som faktiskt en musiker bryr sig om i första hand. Att det ska låta bra och rent i ett par högtalare för 50.000/st är det nog få som verkligen bryr sig om i skapande stund.

Vill bara påpeka att melodi, text, sång och arrangemang och fräcka ljudbilder självklart är det som är allra viktigast, även för mig som också är hifiintresserad 😆 .

Bra musik är klart viktigast, god återgivning är mer en trevlig konsekvens av att lyssna på musik! Musik kan man uppskatta även om man hör den igenom en klockradio för 150:-. Fast det är såklart roligare att lyssna på musik när stereon kan ge rättvisa åt ljudet så som det lät när musikerna och producenten kämpade i studion. Men jag håller med om att vissa delar av hifibranschen verkar vara mer insnöade på att lyssna på ljud istället för musik, det är sjukt.... 😆

Ingvar Öhman är en ingenjör som nog säger emot de flesta både i studiobranschen och hifibranschen. Jag gillar dock att läsa hans påstående även om vissa måste tas med en nypa salt. Tex det han skrev om att SACD är helt underlägsen CD-systemet. Han kunde inte i sitt liv förstå varför någon ens vill lyssna på SACD.......

allvarligt det känns lite som han gör sina inlägg bara för att få lite reaktioner

Jag tror faktiskt inte att Ingvar Öhman säger emot delar av hifietablissemanget bara för att väcka reaktioner, karln har faktiskt mycket vettigt att tillföra både hifi och studiobranschen med sin enorma erfarenhet och sitt enorma kunnande, problemet är att hans åsikter sticker i ögonen på vissa, men det är kanske oundvikligt 😄 . T.ex. är hans högtalare fantastiskt bra, både rent subjektivt men även objektivt. Om man funderar på att skaffa nya monitorsystem, tycker jag verkligen man ska ge verkligen Ino Audio en chans om man har möjlighet (är ju endast tillgängligt i Sthlm), lovar att den som lyssnar kommer bli imponerad.

En ofärgad lyssningsanläggning är en fröjd. Men en ofärgad inspelningskedja är ett sömnpiller. (För att nyansera det senare: En inspelningskedja utan möjlighet till färgning av olika slag är ett sömnpiller).

Håller med!

Redigerat 2 oktober 2004 av HighFidelty

[airgo]

Ingvar Öhmans högtalare är asbra, dom bästa jag någonsin lyssnat i.. Det blir lite knasigt om folk kritiserar honom och hans högtalare för att inte vara bra när dom objektivt ÄR bra. Vem fan vill sitta o mixa i kassa högtalare som NS10orna när man aldrig kommer höra hur det egentligen låter, det finns inget som heter "lära sig högtalarna" när dom spelar så pass fel. Man ska mixa i dom bästa högtalarna så bra som möjligt då kommer det låta bra överallt och på sämmre anläggningar kommer bara anläggningens fel att höras. Mixar man medvetet in fel så kan det inte låta bra någonstanns alls. Jag har själv högtalare från Ino Audio och det är dom som gäller om man vill höra hur det låter. Nuff said

[Lindeberg]

Jag har själv högtalare från Ino Audio och det är dom som gäller om man vill höra hur det låter. Nuff said

🙂

Finns kanske några till som funkar...?

Tycker ditt inlägg är lite krampaktigt faktiskt. Kul att du hittat ett par högtalare du gillar, men kanske andra grejer funkar för andra människor?

Själv mixar jag med min mosters Aiwa-stereo från 1986 som monitor och det funkar för mig. 😄

[VacUm]

Vore kul att höra alla dessa experters egna mixar så man får lite mer svart på vitt. Har man en sån övertygande uppfattning om en viss högtalare som vissa här har så borde man ju göra ungefär världens bästa mixar.

[hammagrella]

Hi-fi nördar är väl ungefär som alla andra nördar, typ extrema vinkännare: tillhör en promille av befolkningen och betalar 100 gånger så mycket för att njuta av det som dom resten av oss knappt hajar att uppskatta. Själv trycker jag gärna i mig en pava rödtjut för 79:- och lyssnar på schyssta låtar i bilstereon (och ja - jag kör samtidigt, även om dubbdäcken stör ljudbilden en del 🙂 )

[Majken]

Hi-fi nördar är väl ungefär som alla andra nördar, typ extrema vinkännare: tillhör en promille av befolkningen och betalar 100 gånger så mycket för att njuta av det som dom resten av oss knappt hajar att uppskatta. Själv trycker jag gärna i mig en pava rödtjut för 79:- och lyssnar på schyssta låtar i bilstereon (och ja - jag kör samtidigt, även om dubbdäcken stör ljudbilden en del 🙂 )

Hahaha.. lysande 😆

/Majken

[airgo]

Dumb Dan, hehe 😉

Men helt seriöst för dom små pengarna dom kostar så kör dom över allt annat. Visst man kan påstå att ett par andra som distar lite eller liknande subjektivt låter bra i öronen men då är det ju inte ärliga och lämpliga som monitor vid mixning.

[Disobedient]

Jag är jävligt nöjd med mina Mackie 626:or. Bra mixar låter skitbra och dåliga låter som bajs luktar.

Angående limiters å sånt på slutmixen så tycker jag att det är så jävla korkat att använda mer än 3-4 dB för det låter som s<fiu<skejb tycker jag.

Iaf i dansmusik som jag sysslar med.

It´s not about how loud you make it, it´s about how you make it loud...

[Henrik Andersson Vogel]

Hi-fi nördar är väl ungefär som alla andra nördar, typ extrema vinkännare: tillhör en promille av befolkningen och betalar 100 gånger så mycket för att njuta av det som dom resten av oss knappt hajar att uppskatta.

Det sjuka är att Öhmans monitorer inte kostar 100 gånger mer än allt annat. Minstingen pr10 ligger på 6800:-/par, billigare om du kan tänka dig att löda ihop den själv (tar cirka 15 minuter). Då har du en högtalare som går 35-20.000 Hz +/- 2 dB. Visa mig en högtalare under 25.000 kr/par som slår det.

HÄlsningar

/Henrik