Bas och diskantökning

[drloop (oregistrerad)]

Det mastras och komprimeras hårt nu för tiden.

Jag tycker också att bas och diskant har ökat på låtar nu jämfört med tidigare.

Är det någon annan som har observerat det samma?

Är kanske detta är en bieffekt av hårt limiterande?

[VacUm]

Jag tycker det var mer hängmatta på 80-talet. Beror kanske på vad för musik man lyssnar på, men nuförtiden är väl den så kallade lyxdiskanten lite gammal och tråkig.. Och för mycket bas går ju inte att ha om man inte har en massa diskant 😊

[joachime]

Jag håller med om att mängden diskant gick överstyr på 80-talet.

Men i nya produktioner upplever jag ett annat problem i diskanten. Öronen kroknar snabbt, som att det är för liten dynamik i materialet. Mest märkbart i diskanten.

[kajan]

Öronen kroknar snabbt, som att det är för liten dynamik i materialet.

Huvudet på spiken!

Smöret på gåsen!

Hockeyfrillan på tjecken!

Med andra ord; Bingo!

🙂

[Emulator]

massa diskant på 80-talet vete fanken? Hos synthanvändarna var det snarare för mycket mellaeregister eftersom burkarna knappt kunde leverera bra diskant och djup bas. Möjligen fläskade man på med bas och diskant för att så många hade kass lyssning, kassettbandare och sånt?

Men 80-talet känns inte så diskantrikt för mig?

[Martin]

På 80-talet levde reverben rövare och katsa diskant på en.

[Hemluth]

Jag hänger inte heller med här riktigt. Jag har aldrig hört någon 80-talsinspelning med mycket diskant. Mycket diskant har man dock på nutida inspelningar. På 80-talet var det dock gott om reverb.

Kan tilläggas att jag inte lyssnar på moderna mixar, jag lyssnar mest på 80-tal och tidigare, då jag tycker att diskanten i nutida mixar sticks. 🙂

[joachime]

Men 80-talet känns inte så diskantrikt för mig?

Nej, allt var nog inte för mycket diskant. Som jag minns det var det framförallt pop/rock. Kanske brittisk om man ska placera det geografiskt.

Jag hörde några låtar med Eurythmics nyligen. Fantasiskt jobbig produktion. Akustiska gitarrerna påminde om tvättbrädor, ingen kropp, ingen botten.

[Hemluth]

Men 80-talet känns inte så diskantrikt för mig?

Nej, allt var nog inte för mycket diskant. Som jag minns det var det framförallt pop/rock. Kanske brittisk om man ska placera det geografiskt.

Jag hörde några låtar med Eurythmics nyligen. Fantasiskt jobbig produktion. Akustiska gitarrerna påminde om tvättbrädor, ingen kropp, ingen botten.

Nu ringde klockan ja, i 80-talsrock var det en del diskant, men knappst så att det störde. 80-talspop däremot är ju däremot relativt dovt.

[Gaucho68]

Men 80-talet känns inte så diskantrikt för mig?

Nej, allt var nog inte för mycket diskant. Som jag minns det var det framförallt pop/rock. Kanske brittisk om man ska placera det geografiskt.

Jag hörde några låtar med Eurythmics nyligen. Fantasiskt jobbig produktion. Akustiska gitarrerna påminde om tvättbrädor, ingen kropp, ingen botten.

Nu ringde klockan ja, i 80-talsrock var det en del diskant, men knappst så att det störde. 80-talspop däremot är ju däremot relativt dovt.

Lyssna på Foo Fighters plattor. Där snackar vi väldefinierad, övertonsrik och dynamisk diskant. Ett problem med billiga preamps och mikar och billiga ljudkort, är att de inte klarar av diskantmaterialet särskilt bra (men grejar resten med bravur oftast). Om man försöker kräma på "mer diskant" med pluggar på sådana inspelningar, så får man bara fram "mer elak topp".

Med bra grejer i hela kedjan, så får diskanten en annan roll i ljudbilden och skrimrar mer silverlyxigt och avspänt, i stället för en stressad kompressortynad diskant längst upp i bilden full av skit. Diskant är en viktig del av ljudbilden, där finns allt kompletteringsmaterial till de lägre tonerna som ger ljudbilden liv och lätthet och även energi, när det är sån musik. Jag tycker diskant är det svåraste i hela ljudarbetet alla kategorier. Det är ofta det som skiljer en "dyr" ljudbild från en "billig" tycker jag. Speciellt när det gäller detaljer, stereoinformationen och intrycket av separation och upplösning givetvis.

/Stefan