Jump to content
Annons

Den allmänna snacktråden, 2007 del 2

Pico

Av Pico
i Chattavdelningen

 Dela

Recommended Posts

Annons
  • Svar 7,9k
  • Created
  • Senaste svar

Postat mest i detta ämne

  • Micke H

    1491

  • Neosus

    1398

  • Overkill

    1378

  • Dingbats

    985

Populära dagar

Postat mest i detta ämne

Populära dagar

Micke H

Micke H

Postat
Postat
Micke! Jag ska förmodligen till skivaffären imorgon. Du kan väl PMa mig ditt nummer så kan jag smsa vilka skivor som fanns. 🙂

Skickat! 🙂

Fan, kom just på att meddelandet ser ut som en kärleksinvit! 😎😉

Link to comment
Dela på andra sajter
Novembernatt

Novembernatt

Postat
Postat

Rättvisa är ett klassiskt elliptiskt uttryck som missbrukas dagligen av människor samt av diverse institutioner. Ordet rättvisa blir aktuellt i många etiska satser och ofta när det gäller normer om vad som är rätt och orätt. Ta exempelvis begreppet utilitarism - Största möjliga lycka, till största möjliga antal människor -, det väcker flera följdfrågor men för att hålla sig inom ramarna för denna kontext så är det nödvändigt att veta hur lyckan ska fördelas. Så, vad är en rättvis fördelning av lycka? (Stor enskild lycka, eller lycka för många?)

Andra viktiga moment när man behandlar uttrycket rättvisa är definitionen av vad rättvisa kan innebära. Därför har man brutit ner det i olika kategorier. Den Retributiva rättvisan blir vi ofta påminda om i vårt kollektiva samhälle. Det är den återgäldande rättvisan som leder till att människan får ta ansvar för hennes handlingar. Den förekommer vid straff i den form att människan får vad den förtjänar. Den som tar en människas liv får betala med sitt eget liv - enligt vissa internationella lagar - eller avtjäna tid i fängelse isolerad ifrån samhället. Efter det har den handlande betalat tillbaka sin skuld! Eller?

Den Distributiva rättvisan är den fördelande rättvisan. Den stöter vi på varje gång vi ger våra barn veckopeng eller när vi skriver under ett lönekontrakt. För att få en lättare översikt av den fördelande rättvisan delar jag in den i tre delar: Likhetsprincipen - Alla får lika mycket, Behovsprincipen - De behövande får mer, och Meritsprincipen - Alla får efter förtjänst. Vad avgör vilken princip vi ska handla efter? Likhetsprincipen där alla får lika mycket kan vid en första anblick vara det vid anknyter till ordet rättvisa - där alla får lika mycket -men om det utövas på olika sociala förhållanden är ju bara handlingen rättvis, inte resultatet. Då kan man anta att behovsprincipen - där man tilldelas efter behov vilket resulterar i att de behövande får mer - är en rättvis akt. Detta tillvägagångssätt utövar vi praktiskt i Sverige där vi bland annat delar ut bidrag till studerande och arbetslösa. Dock kan detta på olika sätt uppfattas som orättvist, då en direkt känslomässig reaktion säger att man inte förtjänar denna beandling utan att allt ska fördelas efter vad man har och kan prestera. Därför förespråkar många meritsprincipen - där man belönas efter förtjänst eller "individuell" prestation -. Handlingar leder till konsekvenser. En som väljer att studera till ett välavlönat yrke har utfört handlingen och ser att konsekvenserna är god ekonomi och eventuellt en auktoritär position. Men inte även här kan man direkt avgöra om det skulle innebära en skotttålig rättvisa. Tar meritsprincipen hänsyn till den enskilda individens förutsättningar? Så, vad är rättvist?

När vi säger att det är orättvist att vi inte får vara med varandra hela tiden. Är det ett straff? Har vi fått vad vi förtjänar? Eller är det så för att det behöver vara så?

Du och jag, vi kan ta lagen i egna händer!

Link to comment
Dela på andra sajter
ThomasJ

ThomasJ

Postat
Postat
Cerebral pares

Wikipedia

(Omdirigerad från Cp)

Hoppa till: navigering, sök

Cerebral pares, förkortat CP, är ett samlingsnamn för en rad störningar av muskelkontrollen, vilka uppstått på grund av en hjärnskada innan hjärnan är färdigutvecklad, det vill säga under fostertiden, under födseln eller under de första två levnadsåren. Cerebral pares är latin och betyder förlamning genom hjärnskada. Detta är den vanligaste orsaken till rörelsehinder hos barn och ungdomar.

Innehåll [göm]

1 Allmän beskrivning

2 Utbredning och varianter

2.1 Spastisk CP

2.2 Ataktisk CP

2.3 Dyskinetisk CP

3 Utveckling

4 Överdödlighet och skador på nervsystemet

5 Referenser

5.1 Källor

5.2 Externa länkar

Allmän beskrivning [redigera]

Skadan drabbar områden i hjärnan som styr eller förmedlar signaler för kroppens rörelser. Det är en organisk nervsjukdom som ger rubbningar i rörelseförmågan. Rörelsehindret orsakas av en skada eller utvecklingsrubbning då hjärnan fortfarande är omogen.

Om händelsen som orsakat CP-skadan har inträffat före födseln kallas det prenatala, om det hände runt födseln perinatala. Sker det därifrån och fram till två års ålder kallas det istället för postnatala. Skadorna inträffar under graviditeten eller i samband med förlossningen eller den första tiden därefter.

Förutom rörelsehinder kan det inverka på till exempel tal, syn och hörsel, men detta kan förändras efter träning och rehabilitering. Ungefär 60 % av de drabbade har två eller fler andra funktionshinder; var fjärde har epilepsi, över hälften förståndshandikapp och talsvårigheter. Många lider också av samma typ av inlärningssvårigheter som vid DAMP/ADHD.

De vanligaste orsakerna till CP är syrebrist och blödningar i hjärnan. Beroende på var den sitter och när skadan skedde visar den drabbade olika symptombilder. Vad som är generellt är dock att barn med CP har försenad motorisk utveckling. De flesta får mer eller mindre nedsatt muskelkontroll, men det varierar mycket. Vissa har ibland små hinder, är bara lite klumpiga, medan andra har kvar mycket lite viljestyrd motorisk aktivitet och kan knappt röra sig alls. En del CP-skadade lever ett normalt liv då de blir vuxna, vissa klarar sig inte utan hjälp från andra för att överleva.

Utbredning och varianter [redigera]

I Sverige får omkring 200 per 100 000 födda barn en CP-skada. CP är inte en enhetlig sjukdomsbestämning, utan ett samlingsnamn för flera olika tillstånd.

Skadan kan delas in i tre huvudgrupper: spastisk CP, dyskinetisk CP och ataktisk CP. Dessa delas in efter övervägande neurologiska symtom, samt deras plats i kroppen.

Orsaken hos de spastiska formerna är för det mesta blödning eller propp i hjärnan i slutet av graviditeten eller hos för tidigt födda barn i första levnadsveckan. De dyskinetiska formerna orsakas av t ex långvariga syrebristtillstånd runt förlossningen, vid de ataktiska formerna är anledningarna delvis okända.

Ibland beror det dock på ärftliga faktorer före födseln. Av de som lider av CP är 75 % drabbade av spastisk CP, ca 12 % av dyskinetisk CP och resterande 13 % är drabbade av ataktisk CP. Det är inte heller ovanligt att drabbade uppvisar mer än ett symptom.

Spastisk CP [redigera]

Spasticitet innebär att man kan vara förlamad i vissa delar av kroppen. Den belastar kroppen fel så att de starka musklerna tar över de svaga. Den medför ett ökat motstånd och muskelspänning vid passiva rörelser. Detta är den vanligaste formen av CP.

Nervbanorna som förbinder hjärnbarken och ryggmärgen skadade och detta medför ett svårkontrollerat rörelsemönster, livliga reflexer och muskelsvaghet. Denna form av CP delas in i tre undergrupper beroende på var i kroppen symptomen är placerade, dessa grupper är: hemiplegi, diplegi och tetraplegi.

Hemiplegi innebär spastisk förlamning i ena halvan av kroppen. Orsaken är för det mesta cirkulationsrubbningar i hjärnan, som t ex hjärnblödningar under eller innan förlossningen.

Vid diplegi förekommer den förhöjda muskelspänningen över hela kroppen, benen är mest drabbade. Diplegi orsakas ofta av att barnet har fått en hjärnblödning i samband med en mycket tidig födsel.

Tetraplegi orsakas i de flesta fall av allvarlig syrebrist och ger problem med alla fyra extremiteterna (armar och ben). Detta är den svåraste skadan, eftersom alla musklerna ständigt har förhöjda spänningar. Då musklerna inte används i sin fulla längd så ofta får barnen lätt felställningar, eftersom musklerna förkortas.

Ataktisk CP [redigera]

Ataxi är en kombination av spastisk diplegi och ataxi i armar, händer och även i bålen. Barnen är då övervägande spastiska i benen, och har samordningssvårigheter i händerna.

CP-barn med ataxi är ofta väldigt slappa, pga. deras nedsatta muskelspänning, både den motoriska utvecklingen och talutvecklingen är långsam. Ataxi karakteriseras av skakiga osäkra rörelser.

Dyskinetisk CP [redigera]

Vid dyskinesi, vilket betyder ”dåliga rörelser” ,är personens rörelser omedvetna och felaktiga, musklernas spänning (tonus) kan skifta utan uppmaning. Denna form kallas även rörelseförvridna former.

Individen har inte riktigt kontroll över kroppens rörelser. Ibland är musklerna spända och ibland slappa, detta leder till ofrivilliga och överdrivna rörelser. Hjärnsignalerna kopplar fel, så musklerna uppfattar en annan order än vad som var tänkt. Nyföddhetsreflexer kan också kvarstå, det gör det omöjligt att utföra lämpliga rörelser. Alla skelettmuskler, samt muskler som tillhör tal och sväljning blir påverkade.

Dyskinesi har två huvudtyper: dystoni och hyperkinesi. Hyperkinesi (betyder ”för mycket rörelser”) i sin tur innefattar två varianter: atetos och chorea.

Dystoni (betyder ”dålig muskelspänning”) ger stora växlingar i muskelspänningen, överdrivna skruvande rörelser, samt symptom i extremiteterna.

Atetos visar sig som släpiga, skruvande rörelser i armar, ben och bål. Individen har svårt att samordna sina rörelser på ett funktionellt sätt. Rörelsernas omfattning, samt styrka blir felavvägda, de får även balansproblem.

Utveckling [redigera]

Att se om barnet har cerebral pares är inte så lätt, men de första månaderna är oftast en tyst period. Det första tecknet är att personen kommer efter i den mentoriska utvecklingen, att muskelspänningen inte är som den ska. Det märks på vissa genom att de har problem med sömnen och maten.

Överdödlighet och skador på nervsystemet [redigera]

De flesta människor som har CP lever lika länge som människor utan den, det finns dock en stor överdödlighet. CP-skadade barn klarar inte lika lätt av sjukdomar som till exempel lunginflammation. De som är svårt drabbade kan dö utan en egentlig orsak.

Ofta är flera av de överordnade funktionerna utslagna, eller så har de skador på det som styr många av kroppens viktiga funktioner och de har ofta problem med hjärtat och andningen. Ryggmärgen och hjärnan utgör det centrala nervsystemet (CNS).

Det innehåller de nervceller och synapser som analyserar och värderar den ständiga strömmen av information som kommer från sinnescellerna. Den skickar också ut kommandon till kroppens körtlar och muskler.

Om CNS har blivit skadat kan det ge väldigt allvarliga konsekvenser, som t ex förlamning, sänkta mentala funktioner och död. En strukturell skada i CNS är ofta bestående, pga. att det i princip inte sker någon mer cellnybildning efter födseln i CNS. Därför kan ersättningen av skadad vävnad inte komma till stånd.

Nervbanorna i CNS innehåller synapser, omkopplingsställen mellan ett neuron (en enskild nervcell) och en annan cell och här kan frekvensen av nervimpulser förändras. Ibland kan dock överlevande nervceller ta över utslagna nervcellers funktion, men detta händer oftast med barn.

Då CNS är skadat sker den sensomotoriska styrningen genom andra förbindelser än de som gått förlorade. För att en sådan funktionsanpassning ska kunna fungera i CNS behövs en stimulerande träningsmiljö.

Link to comment
Dela på andra sajter
Gäst
Detta ämne är nu stängt för fler svar.
 Dela
Gå till ämneslista
×
×
  • Skapa ny...