Peace & Love 2007 dagsrapport

[barkley]

Bra förutsättningar: Festivalen som växer och växer. I år med en riktig stark artistlista.

Trevlig och glad stämmning mitt i stan. Rent o snyggt -ingen lerig åker.

Ibland måste man ju släpa sig iväg och se på live-acter. När man sitter och pillar i en studio

är det så lätta att snöa in på små detaljer som man inser fullständigt saknar betydelse i ett livesammanhang.

SALEM AL FAKIR inledde. Missade första kvarten pga köer. Är han hajp eller bra på riktigt?

Hög musikalitet och stor charm! Låtilstan måste nog växa till sig plus att kunde stryka några av dom

mest skumma sekvenserna. Men där emellan riktigt skönt sväng och han fick t o m igång allsången.

Sedan SOPHIE ZELMANI som jag hade stora förväntningar på. Har inte direkt lyssnat innan, men många snackar positivt

om henne. Jovars, det var väl vackert och så. Men så tråkigt!! Dessutom rundade monitorerna. Måste vara en

teknikers mardröm. Hon bara visk-sjöng och såg totalt nollställd ut.

Kan nog funka på skiva men inte live. Bra musiker dock.

För att få upp stämmningen igen gick vi sen till puben Rockfickan och tittade på STONE WALL NOISE ORCHESTRA.

Man vilket drag! Äkta röjig stoner-rock med stort hjärta. Såg dom som förband åt Blindside för nåt år sen,

men nu var dom mycket bättre. Jag inbillar mig att ungefär så här lät Soundgarden i sina bästa stunder.

För att exemplifiera draget så ramlade först skyddsgallret från en takmonterad monitor ner. Sen föll

ett fläktgaller ner (sångaren lyckades uppmärksamma gitarristen som tur va). Som avslutning dog stegen till sub-basarna.

Rock'n roll!

Stannade kvar och skulle se ENTER THE HUNT (tips från min son). Inte direkt min stil.

Är lite mer sucker for melodies.

Sen SOUNDS på stora scenen. Glamrock. Kasst gitarrljud. Varför åker folk omkring med

dyra vintage Les Paul och stora rörstackar när det ändå låter papp?

PERNILLA ANDERSSON (känd från tidningen Studio). Mycket trevlig bekantskap. Vilken tjej! 😱

Musikalitet, hjärta, publikkontakt. Han har allt som Zelmani saknar. Var värd en större publik.

Materialet kanske inte håller för en längre konsert ännu.

DAMIEN RICE denna (av alla indi-brudar) hajpade irländare. Totalt obegripligt för mig. OK han sjöng väl fint

och så men berörde mig nada. (skulle ha gått tillbaka till P Andersson).

BACKYARD BABIES. Boogierock. Tajt och bra ljud. Synd att dom inte har nån riktigt karismatisk sångare.

Nu känns det mer som att Dregen och Nicke delar på sången för att nån måste.

För att få lite balsam för själen gick vi sen och såg TOMAS ANDERSSON WIJ. Ensam med akustiskt gitarr. Synd bara att Martin-gitarrens nyanser går helt förlorade live. Ljudet var helt

förvrängd med stereochorus och delay. Hallå! Var tog dynamiken vägen. Jag skulle nog hellre hört han

med ett mer avskalat gitarrljud och med stöd av bas och trummor.

Sen blev det hemfärd (hade inte barnvakt längre)

Usch - jag känner att man blir lite kritisk när man går omkring och jämför såhär... 😲

Återkommer med fredag och lördag.

Redigerat 30 juni 2007 av barkley

[Martin]

Låter som ett roligare sätt att spendera sommaren med än att sitta här.

[barkley]

Fredag hittade jag följande godbitar:

DEPORTEES: shhuukt bra! Skön stil nånstans i gränslandet mellan Tom Petty, Prince och varför inte Coldplay kryddat med lite norrländskt vemod. Kreativ gitarrist som varvade Telecaster med steelgitarr och banjo. Festivalens skönaste mellansnack

NEVERSTORE: skatepunk i rakt nedstigande led från Green Day, NOFX och Weezer. Total glädje och energi. Kidsen jublade. Hagström Super Swede rakt igenom. Inga krusiduller.

MAGNUS TINGSEK: Vad ska man säga om den killen. Förutom att se grymt bra ut levereras en grymt svängig musik av nåt sorts soul-art med lite utflykter mot reggae och lite funkiga rytmer.

Låter inte så hippt på pappret men är helt oemotståndligt live. Gibson SG.

[barkley]

Sista dagen en intressant reflexion:

På samma scen och PA spelade först BO KASPERS ORKESTER och senare THE ARK. När BKO spelar låter det "skiva".

Förutom en sanslös musikalitet och spelglädje (tycker nog som lirar i en division över alla andra) så låter det otroligt snyggt - som att lyssna

hemma i studiomonitorerna.

När ARK spelar låter det kakburk.

Nu har väl dom ett ljudideal runt brittiskt tidigt 70-tal. På ett sätt har dom väl lyckats återskapa albumens ljud live, vilket kan vara en poäng i sig.

Men med två gitarrer och keyboard så tycker iaf jag att det borde vara tydligare ljud för att man skå nån behållning.

Då tycker jag SUGARPLUM FAIRY lyckas bättre i den genren. Raka rör a la 60/70-tal men ändå tajt och tydligt.

Sammanfattningsvis en skön festival!

[Majken]

Bra initiativ med en festival-rapport! Eventuellt så kommer ett par från mig också längre fram under sommaren. Magnus Tingsek måste jag kolla upp, verkar lovande och dessutom är/har en gammal kompis varit turneledare för honom.