Ljudtekniker

[Ponderosa]

Ser gärna att dom som jobbar som ljudtekniker svarar i denna tråden

Uppfattningen jag fått är att när man jobbar i studio eftersträvar man ett resultat som låter bra överallt. När man jobbar med att mixa ljud live så eftersträvar endast att få bästa möjliga ljud i just den anläggningen man spelar i.

Men hur mycket skiljer sig egenligen mixningen? Hur ser grundkurvan ut på tex sångmickarna? hur långt ner spelar bastrumman (kanske ligger hela vägen nere på 10-15 Hz för att knuffa bak folket ) osv osv. Tacksam för svar

[Christoffer Bergfors]

Nu är det inte att jag lever på att krana ljud, men jag gör det relativt ofta, inte så mycket live längre.

Det skiljer sig väldigt mycket att mixa live mot studio. Att mixa en platta så kan man putsa på helheten på ett annat sätt. Man har mycket fler verktyg för att shejpa till saker precis som man vill, och det skulle krävas ett ICONbord för att göra samma sak, och då skiljer sig det inte lika mycket.

Visst vill man ha en bra balans när man mixar live såklart, men det är mycket mer förlåtande genom att som du säger skicka på lågt knuff rejält som slår en i bröstet, vilket är på skiva då folk i allmänhet inte har samma typ av lyssning som man har på konserter.

Hur lågt du kan spela neråt är mycket beroende på den effekt PA:t har. Låga frekvenser tar upp vansinnigt mycket mer energi än de högre, så ju mer botten du knuffar på, desto mindre upplevd volym kan du få ut. När det gäller gejtar etc så kan du ju på platta klippa bort läck, vilket du inte kan göra live så lite feltriggningar etc kan ju ske, alternativ att man får lite fult läck. Idealet är ju att få soundchecka ett band och sen köra, vilket sällan händer, utan att det är 3-4 band som ska spela på nästan samma backline, men det diffar ju skapligt ändå!

Bara några spontana tankar kring det hela.

[Florian le Sage]

Det är i stort sett som kryckan säger, skillnad på live/studio-tekniker och arbetets art framförallt, men det finns undantag, tex så hade Frank Zappa runt 1980 ovh framåt en ljudtekniker som hette Mark Pinske som satt i en buss utanför arenorna dom spelade på och hade total superkontroll på ljudet,gate på allt,trummickar inne i trummorna trimmade och kalibrerade osv, ljudet gick inte att skilja från skiva kan jag säga, han var kung på att krana liveljud och kung på att krana studioljud,usch va bra han var! 😎

(rattade/mixade tex "you are what you is" 1982)

[Ponderosa]

Vad jag egentligen frågar här är att OM man skulle på ett relativt lätt sätt kunna mixa allting likadant live som i studio, skulle man vilja det då?

I mina öron så är det en helt annan dynamik live. Inte alls lika "tillplattat & bortskuret" som på en skiva. Eller missar jag någonting här?

[Christoffer Bergfors]

En stor skillnad är ju hur limiterat allt är på skiva jämfört med live. Det finns liksom inte utrymme att komprimera stereobussen tills det pumpar och sedan dra tillbaka, sen kan man live jobba mer med dynamiken om man kan materialet som framförs och dra ner nivåer i de sparsmakade partierna och krana på mer när intensiteten ökar och det i samma låt.

Jag har aldrig direkt funderat över dina frågeställningar utan går på magkänslan när jag jobbar, och vad som känns naturligt.

[Humor]

Kryckan har redan sagt det mesta men jag skulle väl vilja tillägga att live så är bristen på tid det största problemet, men samtidigt den största utmaningen!

Kranar Live en till två gånger i veckan cirkus och man har ju som kryckan sa alltid mindre kontroll på läck mm. jämfört med studio. Live så händer ju allt "här och nu" tillskillnad från i studin där man kan sitta och spola tillbaka och lyssna på BasDI:n och pilla mikroskopiskt med frekvenser. Går inte live då tiden inte finns.

En annan grej som jag märkt när man kör live är att kompressorerna ofta jobbar lite hårdare, iaf. på sång, jämfört med på skiva då man inte hinner med att ha koll på allt + att publiken live inte bara har hörselintrycket, som de har på skiva, utan även synintrycket. Detta leder till att de blir lite mer förlåtande.

/Filip

[Rambo]

Det är nog svårt att göra "studiomix=livemix". På platta vill man ofta försöka skapa en känsla av "nu spelas det jäkligt starkt" även om det lyssnas på låg volym, dom knep man då använder är ju för att simulera "livesituationen". Att köra det paketet live blir lite kaka på kaka.

Sen kan det vara knepigt att limitera/komprimera för vilt, micarna är ju så dumma att dom även kommer att ta med sig läkaget på scen, har man då kunnat gaina upp 15 dB, så blir det 15 dB mer läck......

Och som sagts tidigare, en livegubbe har lite mer att hålla reda på under sitt "one take" än en studiogubbe som kan loopa å hålla på å finlira. Å varken publik eller band brukar vara sena att komma med synpunkter på ljudet.... så var det förr och jag förmodar att det inte ändrats....

mvh

Olle

[waatani]

Live är man tvungen att fokusera på vad som är viktigast, speciellt om det är flera band samma gig, oj, en ny sångerska som sjunger svagare - EQ:a, komprimera, höj eller sänk - de flesta i publikum lyssnar på leadinstrumentet (?) och det händer för mycket för att ha 100 koll på allt i samma sekund - alltså fokusering på det viktigaste. Lägg bandet på separat grupp, sången på en annan - då blir det lättare att snabbt hitta balans mellan de båda.

Man måste spela med reglarna. Består bandet av 4 pers så är man som ljudtekniker medlem nr 5. Man måste kunna arren bättre än de enskilda medelmmarna i bandet för att presentera musiken rättvisande för publiken. Ett band som vill låta riktigt bra måste ha med ljudteknikern på repen - åtminstone på prodrepet (sista innan gig) för att ljudbilden skall kunna bli den bandet önskar.

Ljudteknikern måste vara musikaliskt för att detta skall funka. Därför är det sällan bra med tekniknördar som kan allt om hur man mäter signalförhållanden och kan allt om speakonkontakter och kompressorer. Man tjänar som band på att ha en ljudtekniker som spelat alla intrument och som lyssnat på all tänkbar musik och som, framför allt, har förmågan att tänka musikaliskt.

T.x The Real Groups ljudtekniker Janne Appelholm kan arren bättre än de som sjunger. Han vet exakt i vilket ögonblick 1:a tenor har den viktiga kromatiska figur som gör att harmoniken lyften melodin på rätt sätt. Oj, det blev långt det här, men vad jag vill ha sagt är egentligen att ljudteknikern behöver öra OCH tekniskt kunnande. Men mest öra kanske. Detta gäller ju både live och i studio naturligtvis. Ett tips för de som vill lära sig mera är att köpa några böcker om mixning på amazon.com, det finns litteratur om både live och studiomixning - skitbra tips, alla lär sig något.

Redigerat 27 januari 2007 av waatani

[KillwithSkill]

Visst är det så waatani, håller med dig där!

Det finns så många tekniker som verkligen kan rubbet om vad saker å ting heter och tekniskt mumbo jumbo och vad det kostar och vad det kan leverera. Fine, kör på det. Men det är ofta när man kommer till ställen där det är babysitters som har kopplat in sin laptop och står och kör massa pinknoice och håller på. Sen när dom sjävla ska krana så är det bara bastrumma och sång ut i PA't! Låter förjävligt!

Visst. Alla är inte så. Det finns riktigt bra tekniker oxå!

Men det jag retar mig på är att det verkar som om dessa teknikfreak inte kan jobba i grejjer som inte är "av det senaste värsta dyraste bla bla" Visst, det finns ju gränser för vad det kan få vara. Men jag vet när man har kommit till ställen där det är upproddat Digico 5 bord, Meyer Milo eller M-series och det låter apa.

Då undrar man ju hur musikaliska teknikerna är. När en döv t o m hör att det låter skit.

Det är något som är precis lika viktigt som övriga bandet. För det är ju det handlar om. Musik, inget annat!

Redigerat 27 januari 2007 av KillwithSkill

[joachime]

Den, enligt mig, viktigaste avgörande faktorn är att man i livesammanhang har ett PA att ta hänsyn till.

Dels så blir utljudet (i PA't) ett komplement till det ljud som redan finns från scenen (trummor, stärkare & monitorer).

Dels jobbar du (som flera nämnt tidigare) med helt annan dynamik live. Skillnadenmellan starkast och svagaste ljud är mycket större live än på platta.

Slutligen måste du också ta hänsyn till feedback mellan PA och mickarna på scenen. Man kan inte göra vad som helst, till exmepel ambiensmicka trummorna och trycka den stenhårt genom en kompressor. Live jobbar man med närmickar i mycket större utsträckning.

[Tobbe7]

Dels så blir utljudet (i PA't) ett komplement till det ljud som redan finns från scenen (trummor, stärkare & monitorer).

När det gäller pop/rock så brukar det vara en fördel o låta bandet lira utan monitor o pa innan man ställer ljud i pa:t. På så sätt så kan brukar scenljudet bli ganska balanserat och då blir det lättare o lägga ut en bra mix i pa:t.

Jag mixade Claes Crona http://www.claescrona.com/ i går och måste tillägga sanningen med stort S. Skit in skit ut. Eller som det var igår, magiskt in magiskt ut.

Inte min förtjänst, utan bandets...

Redigerat 27 januari 2007 av Tobbe7

[Christoffer Bergfors]

Amen för det sista. Det som har högst krav och gnäller mest är också det som är absolut sämst. På platta kan man ju "inte polera bajskorven, men i alla fall hinna forma den lite". Live är det kört. Ett kass band kan man inte göra bättre live. Orutinerade musiker vill ju oftast höra ALLT och det är rätt svårt på ställen som inte är så stora.

Man måste lära sig sina minimikrav i lyssningen som musiker och kräva dessa och se allt annat som bonus. Själv har jag alltid nöjt mig med kagge och leadsång i monitor så länge min gura hörs från stärkaren, med proppar så tycker jag man får tillräckligt med sång "i huvet".