Teori VS Känsla

[VacUm]

Sedan kan visst teori vara skadligt också. Har en polare som hade en otroligt vacker röst som fick folk att gråta när han sjöng förut. Grym inlevelseförmåga och, ehrr, känsla. Sedan gick han på musikallinje. Och efter det är det bara vi som minns hur han lät som gråter.

Men väljer man att utbilda sig till musikalartist får man skylla sig själv. Dödare genre finns inte. Den sämsta dansbandsmusiken, Britney Spears och Idolhitarna tillsammans är ren konst jämfört med alla vidriga musikalideal.

😏

[dede]

Vad kul denna tråden lever än. Kan man inte merga den med drogtråden som var uppe för nåt år sen. Huruvida men blir inspirerad av droger.............

Ännu rörigare då:

Teori-känsla-Inspiration

😏

[surikatmamma]

Man kan tala om vilken känsla Johny Cash har när han sjunger "Hurt". För de flesta av oss växer upplevelsen av att man vet att han var döende när han gjorde den.

Nu blev jag tvungen att lyssna på den. 😏 I kombination med videon är det ju inte långt till tårar.

Sanslöst bra cover på ett mediokert original.

[equality]

Var helt knäckt när jag hörde den första gången. Lyssnat på NiN sedan dess. Kan bara ite förlåta mig själv att jag missade deras spelning i Hultsfred för några år sedan fast jag jobbade på området och hade inte bemödat mig att ta reda vilka de var. Långt innan jag hörde Hurt alltså.

[Larsson]

Jag spelar med i en liten grupp där alla kan föra höga diskussioner om skalor coh fanskap och hur just denna speciella låt historiskt sett spelast som si-å-så och nu med att sänka dittan och höja dattan blir det hexamixolydiskt och fan och hans mormor. Och jag bara sitter där med min gitarr och nickar.

Det gör mig ofta lite avundsjuk, på att dom kan och har ytterligare en invinkling i det vi gör än jag.

det gör inte mig det minsta avundsjuk...mycket snack liten verkstad tror jag man brukar säga!

känsla är det bästa man kan ge sin musik..

jag tänker på rolling stones låten let it bleed..

basen är ostämd..och arret trevande..men de tog med den versionen på skivan ändå för att den hade känslan..

ingen som känner igen "första tagningen" syndromet?

tagningarna efter det har man hunnigt planera och analysera..men känslan blir lidande därefter!!

😄

[Claes Holmerup]

ingen som känner igen "första tagningen" syndromet?

tagningarna efter det har man hunnigt planera och analysera..men känslan blir lidande därefter!!

Nej - jag ser det faktiskt som ungefär lika mycket myt som att man "måste" vara nervös inför ett scenframträdande.

Jag har faktiskt aldrig fått mindre känsla i spelet av att ha spelat in flera gånger - utan det blir snarare tvärtom. Efter några försök, så slappnar jag av mer och känner mig lite friare och mindre stiff - och lyckas få in mer känsla efter hand som jag inte behöver tänka på vad jag gör.

Gör jag fel på en inspelning, så vet jag ju redan innan första tagningen, hur jag vill att det ska bli. Sedan lyssnar jag igenom och spelar in på nytt - och det blir oftast bättre senare, eftersom jag är varmare i kläderna efter ett par tagningar och därmed som regel gör färre fel. Ibland kan jag inse att jag inte behärskar det jag vill göra - och alltså inte kan få det som jag vill ha det - och då är det bara att krypa till korset och göra något som jag klarar av - och spela in det på det sättet i stället för att göra ett hafsjobb av någon jag egentligen inte klarar.

Redigerat 23 februari 2007 av Claes

[MikkeÖland]

ingen som känner igen "första tagningen" syndromet?

tagningarna efter det har man hunnigt planera och analysera..men känslan blir lidande därefter!!

Nej - jag ser det faktiskt som ungefär lika mycket myt som att man "måste" vara nervös inför ett scenframträdande.

Jag har faktiskt aldrig fått mindre känsla i spelet av att ha spelat in flera gånger - utan det blir snarare tvärtom. Efter några försök, så slappnar jag av mer och känner mig lite friare och mindre stiff - och lyckas få in mer känsla efter hand som jag inte behöver tänka på vad jag gör.

Gör jag fel på en inspelning, så vet jag ju redan innan första tagningen, hur jag vill att det ska bli. Sedan lyssnar jag igenom och spelar in på nytt - och det blir oftast bättre senare, eftersom jag är varmare i kläderna efter ett par tagningar och därmed som regel gör färre fel. Ibland kan jag inse att jag inte behärskar det jag vill göra - och alltså inte kan få det som jag vill ha det - och då är det bara att krypa till korset och göra något som jag klarar av - och spela in det på det sättet i stället för att göra ett hafsjobb av någon jag egentligen inte klarar.

Jag håller helt med Claes här. Ofta börjar man en sång inspelning och jobbar sej igenom låten för att sen till slut ta om början igen därför att den inte är lika bra. / Mikke

[Fredrik Fencke]

Jag förstår inte hur vissa kan tycka att god kunskap inom musikteori skulle försämra ens förmåga att skriva musik. Om man har en ide om hur man vill att det ska låta underlättar det om man vet hur man ska gå till väga för att få det att låta så, jämfört med om man ska sitta och gissa tills man hittar rätt. All musik, hur enkel eller avancerad den än är, går att analysera teoretiskt, så man inte säga att teorin på något sätt begränsar en i sitt skrivande.

[equality]

Tråden lever än dede! Otroligt!

Om jag eventuellt skulle våga mig på en liten sammanfattning?(*svälj) 😱 :

Teori kan vara:

1) bra för känslan

2) dåligt för känslan

[Micke H]

...3. Varken eller? 😱

Med tanke på att vissa av dom bästa kompositörerna har varit allt ifrån totalt okunniga lallare till überutbildade nördar, så tror jag att det är väldigt inviduellt. Jag tror lite musikteori-kunskap gör varken till eller från. 🥰

[djonas]

Teori är nåt man lär sig.

Känsla är nåt man har.

[Wernborg]

Teori är nåt man lär sig.

Känsla är nåt man har.

Man kan få känsla tack vare att man lärt sig teori också, bara för att krångla till det.... 😉

[djonas]

Det var det värsta teorisnacket jag hört, vad har naturvetenskap med musik att göra, jag menar egentligen!?

😉

[djonas]

Teori är nåt man lär sig.

Känsla är nåt man har.

Man kan få känsla tack vare att man lärt sig teori också, bara för att krångla till det.... 😉

Njae jag skulle snarare säga att känslan fanns där innan teorin lärdes in.

Om man har en teoretisk bas så kan man koncentrera sig på att fokusera mera på känslan...men det är fortfarande 2 skilda saker.

[equality]

Jag har en teori om att man kan lära sig spela på känsla.

[Neosus]

Med mera kunskap så kan man lättare förmedla känslan.

...jag känner att jag är trött nu förresten. Fast trötthet är inget jag har pluggat mig till men iofs så blir man trött på att plugga i mellan varven.

Inte för att jag vet vad jag babblar om men teori är iallafall tråkigt. 🙂

...eller ja typ. 😉

[Wernborg]

Teori är nåt man lär sig.

Känsla är nåt man har.

Man kan få känsla tack vare att man lärt sig teori också, bara för att krångla till det.... 😉

Njae jag skulle snarare säga att känslan fanns där innan teorin lärdes in.

Om man har en teoretisk bas så kan man koncentrera sig på att fokusera mera på känslan...men det är fortfarande 2 skilda saker.

I så fall måste jag skilja på att spela på känsla och att ha "känsla för" något. Tex. currygitarr i ditt fall, det är ju inget som fanns där från början.

[djonas]

Teori är nåt man lär sig.

Känsla är nåt man har.

Man kan få känsla tack vare att man lärt sig teori också, bara för att krångla till det.... 😉

Njae jag skulle snarare säga att känslan fanns där innan teorin lärdes in.

Om man har en teoretisk bas så kan man koncentrera sig på att fokusera mera på känslan...men det är fortfarande 2 skilda saker.

I så fall måste jag skilja på att spela på känsla och att ha "känsla för" något. Tex. currygitarr i ditt fall, det är ju inget som fanns där från början.

Precis...som jag sa så fanns känslan där för indisk musik innan jag lärde mig/lär mig hur man spelar currygitarr. 🙂

Redigerat 29 april 2007 av djonas

[allansson]

Jag tänker argumentera såhär:

Jag lärde mig spela gitarr och sjunga helt själv och när jag nu spelar så kör jag på enbart känsla. Med känsla så menar jag då att jag vet nån millisekund innan jag gör det hur jag ska göra det för att få det som jag vill. Jag spelar på ren instinkt, om man så vill.

Jag har dock läst en del teori på senare år, men jag har personligen ingen reell användning för det. Men ändå så när jag ser teorin är det så att jag kan känna igen den igenom sättet hur jag lärt mig spela. Det är bara det att jag inte brytt mig om att sätta namn på de sakerna jag gör, vilket passar fint för mig.

Det jag menar är att teori kanske bara är känsla med lyxiga termer inblandat?

Nån som förstår hur jag menar eller är det jag skrivit helt obegripligt? 😑

[Finnen]

det finns en rådande attityd om att det är lite "fult" att kunna skalorna o namne på ackorden etc. När jag började lira musik för snart 17 år sen så var det till att börja från scratch. Farsan var inte intresserad av att pynta några lektioner för mig på gitarren så jag fick godmodigt prova mig fram o sedermera lära mig ta ut låtar o sen upptäckte jag tabulaturer osv.

I många år hävdade jag att känslan alltid, alltid, alltid går före den teoretiska kunskapen. O jag vill påstå att det "tänket" kommer från den där psäkra snorungen inom en som inte vill medge att han kanske inte är så duktig som han vill tro. de senaste två åren har jag tatt mig tid att lära mig en del. Skalor o ton-namn, jag står inte längre som ett fån i replokalen när nån ber mig dra ett "E".... jag tog även lektioner av en kille vid namn Olof Mörck o han drog ju d¨en lång jävla monolog om teorin som mer eller mindre sa: "Kunskap är makt". Som låskrivare måste jag säga att det är en oerhörd frihet med teorin iom att det kna ge en en ledtråd inför den där övergången eller refrängen. Visst, frihet bör prioriteras men man kan vara fri inom varje ram ändå iom att oavsett ens bildning så spelar man lik förbannat inom en viss ram oftast.

Det är som Malmstens belackare. "Jo, han är snabb men han saknar känsla." Bröder, du kan inte lira sådär om du saknar känsla. sen gillar jag inte karlns musik, men känsla har han så de förslår.

jag tror att väldigt många romantiserar ordet "känsla" emellanåt. det är som de som envisas me datt säga "skriva musik" istället för "hittat på ett riff". Låtskrivandet tenderar att bli lite prettigt emellanåt.

Nu svamlade jag nog en del, men jag hoppas ni hajar vad jag menar.

[SirAlex]

det finns en rådande attityd om att det är lite "fult" att kunna skalorna o namne på ackorden etc. När jag började lira musik för snart 17 år sen så var det till att börja från scratch. Farsan var inte intresserad av att pynta några lektioner för mig på gitarren så jag fick godmodigt prova mig fram o sedermera lära mig ta ut låtar o sen upptäckte jag tabulaturer osv.

I många år hävdade jag att känslan alltid, alltid, alltid går före den teoretiska kunskapen. O jag vill påstå att det "tänket" kommer från den där psäkra snorungen inom en som inte vill medge att han kanske inte är så duktig som han vill tro. de senaste två åren har jag tatt mig tid att lära mig en del. Skalor o ton-namn, jag står inte längre som ett fån i replokalen när nån ber mig dra ett "E".... jag tog även lektioner av en kille vid namn Olof Mörck o han drog ju d¨en lång jävla monolog om teorin som mer eller mindre sa: "Kunskap är makt". Som låskrivare måste jag säga att det är en oerhörd frihet med teorin iom att det kna ge en en ledtråd inför den där övergången eller refrängen. Visst, frihet bör prioriteras men man kan vara fri inom varje ram ändå iom att oavsett ens bildning så spelar man lik förbannat inom en viss ram oftast.

Det är som Malmstens belackare. "Jo, han är snabb men han saknar känsla." Bröder, du kan inte lira sådär om du saknar känsla. sen gillar jag inte karlns musik, men känsla har han så de förslår.

jag tror att väldigt många romantiserar ordet "känsla" emellanåt. det är som de som envisas me datt säga "skriva musik" istället för "hittat på ett riff". Låtskrivandet tenderar att bli lite prettigt emellanåt.

Nu svamlade jag nog en del, men jag hoppas ni hajar vad jag menar.

bra skrivet.

när jag gör musik utgår jag inte från nån känsla; jag vet inte ens om jag gör musiken MED känsla, jag gör bara musiken. om det SEN väcker känslor hos mig tycker jag det är bra (då måste det väl vara känsla i musiken, eller?)

jag är helt enkelt iskall när jag gör musik.

edit: ursäkta om jag återupplivade en tråd som många hoppades vara död.

Redigerat 7 juli 2007 av SirAlex