Varför dör alltid dom bästa?

[MrPhil (oregistrerad)]

På tal om Hendrix ja, han var ju helt enorm rent tekniskt också, vem kan vända på en strata och lira vänsterhänt med en högerhäntgura utan att skifta strängläge-INGEN-

Eh... alltså jag kände en duktig gitarrist som alltid spelat felvänt utan att stränga om. Så så jäkla märkvärdigt är väl inte just det. 😳 Iofs använde han inte strata, men det var väl inte det du menade?

[Florian le Sage]

Jag vet inte om det är så märkvärdigt men lite speciellt är det ju i alla fall!

Fast vid närmare eftertanke så är det jävligt speciellt, jag kan inte tänka mig att jag skulle kunna spela piano om någon vände på hela klaviaturen så att jag fick tänka spegelvänt liksom, är ju typ samma sak som i hendrix-fallet, fast han lärde väl sig så från början, vad vet jag...

😳

Redigerat 5 oktober 2006 av Florian le Sage

[Burnin Sven (oregistrerad)]

Jaha då vet vi att Jimi och Zappas kreativitet är produkter av en myt skitsamma vad alla vi gammgubbar till tvättbrädeswannabekvilibrister utan nåt som helst personligt intresse eller för den delen insikt i den stora guramytologins lätt förvanskade genom dåtidens och eftervärldens mediamythypade enormt skrönlika impakt på allt ifrån Clabbe med svalor som häckar till Hepp hepp hepp Heppstars tycker och som faktiskt var med då på den tiden och upplevdet på plats. Men det är klart det är inte lätt att hålla isär väderstrecken när man man bara tolkar allt i stämskruvar tillhörande antingen Fender eller Gibson och en och annan skamfilad Guild eller handbyggd pärla från the Landola customshop 😳. Såenfårlabeomursäkt 😳 då att man aldrig släppte hörnflaggan och kom in i matchen på den tiden. Från och med nu kommer jag enbart att lovorda the all time guragud den sanna dvs. me self 🙁 . I övrigt blir det enbart Bayern Brass och höglandspolka på lergök som jag kommer att snyfta till på ålderns höst. Nää nu var jag för jävlig va men det klia på som fan 😄 , yrkesskada eller bara dum i huvet välj själv 😄 .

Bränn Sven 😄

[Dimarino]

Hmmm.... appropå artister som av olika anledningar dör runt 26 - 29 års åldern.

Såg en artikel om det där i expressen där dom raddade upp de mest kända och i vilken ålder de dog. Underligt nog så är det tydligen coolast att stämpla ut när man är 27 (har jag för mig). Jimi hendrix och Curtan tog tyvärr artikeln på allvar och prickade in ganska exakt.

[IDF]

ingen som nämnt Miles ????

stösta jävla musikern ngnsin!!!!!

jag vet att olsberg samtycker iaf!

😳

Redigerat 5 oktober 2006 av IDF

[Florian le Sage]

Jo men han var ju "gammal" när han drog... 😏 håller med om hans storhet, snacka om produktion bakom sig i olika stilar och eror...huvva!

personligen diggas tiden kring "Kind of Blue" starkast, speciellt med det sena 50-talssoundet som är så klockrent och dynamiskt, alla ni som tror att det knastrade och sprakade och brusade om dåtidens plattor-forget it, this is HI-FIDELITY & SUPERDUPER!!!

[abnormalbrain (oregistrerad)]

Grejen är den att artisterna syns mycket. Ska vi vara ärliga är alla lite smågalna. Droger är nog vanligare än vad de flesta tror bara det att det inte syns eftersom "vanligt folk" inte står på en scen. Dessutom dör många "vanliga" av cancer.

[Florian le Sage]

Jag har sagt det tidigare, att den ende som har ungefär samma status var väl zappa, för hans fans "brydde" sig inte liksom.

vad menar du egentligen med denna fras?

jag bara undrar, utveckla dig litet grand så jag får se vad jag svarar!

😎

[musik (oregistrerad)]

Det kanske inte alls är så att de bästa dör först. Vi kanske har en tendens att överskatta de som dör helt enkelt?

😛

[Florian le Sage]

Ove...de e lugnt, nu är jag med i ditt resonemang! 😛

[Burnin Sven (oregistrerad)]

Hmm vi måste nog tillrättalägga en liten del ang. Hendrix.

Han spelade alltså på en högerstrata men felvänd dvs. guran blir upp och ner, helt sant. Men strängad som en gura oftast är dvs. tjocka E överst och tunna nederst.

Det har däremot debatterats om det var just det som gjorde att han fick det där speciella soundet dvs. att mickarnas diskantsida då hamnade på bas sidan. Det stämmer nog inte heller och detta i och med mickarnas kontsruktion som så vitt jag vet på den modellen är tråd lindad runt en kärna. Det är möjligt att i och med att dom vinklas annorlunda när man vänder guran upp och ner att det skulle ha påverkat soundet men det är nog inte heller så troligt.

Göran

[IDF]

Jo men han var ju "gammal" när han drog... 😄 håller med om hans storhet, snacka om produktion bakom sig i olika stilar och eror...huvva!

personligen diggas tiden kring "Kind of Blue" starkast, speciellt med det sena 50-talssoundet som är så klockrent och dynamiskt, alla ni som tror att det knastrade och sprakade och brusade om dåtidens plattor-forget it, this is HI-FIDELITY & SUPERDUPER!!!

jovisst han var lite åt åren.. men han hade ändå, vart kokain, heroin, samt cannabis missbrukare flera gånger om, o slutat flera gånger om!!!

visst kind of blue är fruktansvärt bra, och det!! men jag är helt kär i bitches brew..

aj lav itt!!! 😕

[Florian le Sage]

ja den är också grymt bubblande och härlig på sitt vis, liksom sketches of spain...porgy and bess...är stilrena men ändå Miles värld!

de senare är otroliga på sitt sätt också, bara så många att anamma och ta till sig... 😳

[IDF]

ja den är också grymt bubblande och härlig på sitt vis, liksom sketches of spain...porgy and bess...är stilrena men ändå Miles värld!

de senare är otroliga på sitt sätt också, bara så många att anamma och ta till sig... 🙁

javisst..vi har ett samtalsämne till ikväll hör jag.. 😳

[MrPhil (oregistrerad)]

Jag vet inte om det är så märkvärdigt men lite speciellt är det ju i alla fall!

Fast vid närmare eftertanke så är det jävligt speciellt, jag kan inte tänka mig att jag skulle kunna spela piano om någon vände på hela klaviaturen så att jag fick tänka spegelvänt liksom, är ju typ samma sak som i hendrix-fallet, fast han lärde väl sig så från början, vad vet jag...

😕

Finns ju gott om vänsterhänta som spelar piano.

Allt handlar ju om vad man lär sig från början.

[Burnin Sven (oregistrerad)]

Hmm vi måste nog tillrättalägga en liten del ang. Hendrix.

Han spelade alltså på en högerstrata men felvänd dvs. guran blir upp och ner, helt sant. Men strängad som en gura oftast är dvs. tjocka E överst och tunna nederst.

Det har däremot debatterats om det var just det som gjorde att han fick det där speciella soundet dvs. att mickarnas diskantsida då hamnade på bas sidan. Det stämmer nog inte heller och detta i och med mickarnas kontsruktion som så vitt jag vet på den modellen är tråd lindad runt en kärna. Det är möjligt att i och med att dom vinklas annorlunda när man vänder guran upp och ner att det skulle ha påverkat soundet men det är nog inte heller så troligt.

Göran

En annan tråd kanske ne's pas ? 😉

Va 😏 . Har jag helt fel? Men jag tycker att det verkar som om man i den här tråden i samband med resonemang om Hendrix eventuella impact på samtiden fått för sig att en del av hans berömelse beror på att han spelar upp och ner på sin gura vilket inte är fallet. Men OK det kan jag väl köra i en annan tråd, inga problem.

Göran

Redigerat 6 oktober 2006 av Burnin Sven

[Florian le Sage]

Jag vet inte om det är så märkvärdigt men lite speciellt är det ju i alla fall!

Fast vid närmare eftertanke så är det jävligt speciellt, jag kan inte tänka mig att jag skulle kunna spela piano om någon vände på hela klaviaturen så att jag fick tänka spegelvänt liksom, är ju typ samma sak som i hendrix-fallet, fast han lärde väl sig så från början, vad vet jag...

😎

Finns ju gott om vänsterhänta som spelar piano.

Allt handlar ju om vad man lär sig från början.

just det pucko...jag är vänsterhänt och spelar piano men det har inget med ämnet att göra, varför tjafsar du...??? 😏😉🙂

[allansson]

Det kanske inte alls är så att de bästa dör först. Vi kanske har en tendens att överskatta de som dör helt enkelt?

😏

Amen!

Men jag tror också att det beror lite på att de som är ihågkommna dog efter (oftast) endast bra skivsläpp... hade de överlevt hade de nog börjat producera en hel del skräp också. Och deras status hade sjunkit!

[MrPhil (oregistrerad)]

Jag vet inte om det är så märkvärdigt men lite speciellt är det ju i alla fall!

Fast vid närmare eftertanke så är det jävligt speciellt, jag kan inte tänka mig att jag skulle kunna spela piano om någon vände på hela klaviaturen så att jag fick tänka spegelvänt liksom, är ju typ samma sak som i hendrix-fallet, fast han lärde väl sig så från början, vad vet jag...

😎

Finns ju gott om vänsterhänta som spelar piano.

Allt handlar ju om vad man lär sig från början.

just det pucko...jag är vänsterhänt och spelar piano men det har inget med ämnet att göra, varför tjafsar du...??? 😉😎😳

Eh.... du fattar tydligen inte att klaviaturen är spegelvänd för dig jämfört hur den är för en högerhänt....

Din icke-dominanta sida gör det som den dominanta sidan gör hos en högerhänt, o tvärtom.

O Hendrix spelade ju tydligen inte alls upponer.

Tjo Flöjt Florian! 😉

[Florian le Sage]

asså en sak har jag ju fattat, och det är att du bestämt dig för att vrida till ALLT jag säger-och tjafsa på i oändlighet, fortsätt så om det gläder dig...who gives a fuck about jönsar?

[MrPhil (oregistrerad)]

asså en sak har jag ju fattat, och det är att du bestämt dig för att vrida till ALLT jag säger-och tjafsa på i oändlighet, fortsätt så om det gläder dig...who gives a fuck about jönsar?

Jomen så är det ju. 😉

Skulle förstås nöjt mig med att om Florian säger att Hendrix var den ende som spelat en gitarr upp o ner o därför är Gud, så är det så....

jag avhåller mig åtminstone från att kalla dig pucko o jöns.

[Burnin Sven (oregistrerad)]

Hmm vi måste nog tillrättalägga en liten del ang. Hendrix.

Han spelade alltså på en högerstrata men felvänd dvs. guran blir upp och ner, helt sant. Men strängad som en gura oftast är dvs. tjocka E överst och tunna nederst.

Det har däremot debatterats om det var just det som gjorde att han fick det där speciella soundet dvs. att mickarnas diskantsida då hamnade på bas sidan. Det stämmer nog inte heller och detta i och med mickarnas kontsruktion som så vitt jag vet på den modellen är tråd lindad runt en kärna. Det är möjligt att i och med att dom vinklas annorlunda när man vänder guran upp och ner att det skulle ha påverkat soundet men det är nog inte heller så troligt.

Göran

En annan tråd kanske ne's pas ? 😉

Va 😎 . Har jag helt fel? Men jag tycker att det verkar som om man i den här tråden i samband med resonemang om Hendrix eventuella impact på samtiden fått för sig att en del av hans berömelse beror på att han spelar upp och ner på sin gura vilket inte är fallet. Men OK det kan jag väl köra i en annan tråd, inga problem.

Göran

Nej, var har jag påstått att du har fel, eller rätt?

jag vet inte och bryr mig inte ett dugg om om det var det som bidrog eller inte.

Annan tråd bara. Jag är HELT neutral till din ståndpunkt.

Man kan ju börja diskutera MILES storhet då, att hans storhet berodde på hur han "ägde" pauserna i musiken och sånt tjafs. Att han kunde hålla en ton och pausa i 10 minuter medan de andra lirade, men när han sedan kom in så var det som om han aldrig varit borta... och massa sånt kosmiskt flumtjafs. Annan tråd det också. (Snälla: börja inte argumentera för/emot Miles nu, det var bara ett exempel)

Och alla andra aristerna här också.

Nå, nu då, någon som kommer ihåg Nick Drake?

Tänkte väl det. Inte så konstigt. Ni är inte obildade. 🙂

Praktexempel på "efter-död-hajpande". Hann släppa tre plattor 69-73 innan han gick ner sig och (troligen) tog livet av sig. En sorts blandning mellan Donovan och Van Morrisson singer/songwriter i engelska folk-rock skolan i Fairport Conventions tradition.

Fick några av hans plattor 5 stjärnor i recensionerna då, på den tiden? Näpp!

Men nu går det bra! (kolla själv på allmusic).

Varför, kan man ju undra?

Min högst kvalificerade gissning är att andra moderna artister som har blivit kända hade hans plattor där hemma och talade positivt om hans musik i intervjuer. Sedan så "råkade" kritikerna och journalister helt plötsligt "komma ihåg" honom och tyckte han var skitbra då på den tiden också... yeah right! 😄

Sådana som skall stoltera och bragga med att de känner till ngt annat hemligt som inga andra har upptäckt ännu. Bara för att ha någon att skriva om, någon som inte det har skrivits om tidigare, för att få mera utrymme i krönikorna och spalterna.

Jag själv, minns bara svagt namnet eftersom då var man inne på Pentangle, Fairport Convention, Lindisfarne (ja, min äldre brorsa var det som tvingade mig, se tidigare inlägg), och hör och häpna, tidigaste Genesis som lumpades tillsammans med de banden. Intellektuell folkrock. Man hörde talas om folk ifrån de banden som spelade på "den nye Van Morrison" Nick Drakes skivor, så hörde man ngt spår och så tänkte man bara "jaha ... och ...?". Inget speciellt. Det var ju inte bara min åsikt utan alla andras också inkl recensenter.

Jag förhåller mig nog oxå ganska neutral till det där faktiskt, har nog förstått för länge sedan att trots eventuell storhet då det begavs sig så står nog samtliga omskrivna i den här tråden sig slätt mot nutida musik. Det jag säger det är att trots recesenters självutnämnda specialspecialist kompetens i ämnet så tyckte många av oss vanliga dödliga på den tiden kanske annorlunda. Så är det nog nu oxå för den delen många litar på sitt eget öra kort sagt. Pentangle och Fairport var lite häftigt på den tiden nu vet i hundan vad jag tycker längre.

Göran

[Florian le Sage]

Ove-klart man känner till Nick Drake, om inte innan så efter en dokumentär för ca 2 år sedan på tv2 (tror jag) har inga kommentarer om honom men att det hypas om ALLA bortgångna artister etc är inte riktigt sant, finns ju fortfarande rätt mycket musik att upptäcka bakåt, vilket inte är konstigt, man KAN helt enkelt inte hänga med på allt, inte ens på 70-talet...och det är ju det roliga i kråksången-finns bra grejor att hitta fortfarande, som tex METRO plattan 1976 med Duncan Browne & Peter Godwin-en riktig höjdare som jag kom över av en slump-inget annat, efter det har jag börjat söka och hitta mer av den alldeles för tidigt bortgångne Mr.Browne och funnit det mesta helt fantastisk bra som han gjorde framförallt innan och t.o.m. Metro!

Kanongitarrist (aukustisk) och låtskrivare, avgör själva-finns en bra "compilation" dubbel-cd från förra året (var på tiden) med honom-ut och köp!

summa summarium-jag har inte sett ett skit om honom i någon tidning eller någon hype,snarare tvärtom-är det mycket tragiskt att han och Metro inte fick det genomslag de förtjänade på den tiden mycket märkligt men sannolikt en kombination utav stor otur då de kom i samma veva som punken och disco och intresset för artpop inte låg på topp just då, skuggan var överväldigande, med alla referenser till dåtidens musik som jag har så står sig denna platta allra högst så här långt efteråt!

[Burnin Sven (oregistrerad)]

Blir lite nyfiken på vad det är för artister levande eller döda och typ av musik som du tänder på Ove. Freak Kitchens guraman är han bra eller kass, Peter Gabriel kan det vara nåt, vad sägs om Charlie Parker eller Rory Gallagher. Är det feeling eller teknik du vill lyssna på, typ en brölande Big Bill Bronzy eller en Jojje Wadenius i avantgardejazzläget? Kanske J O Strindberg som lirar Amerikansk folkmusik eller Segovia, The Pixies eller Jeff Buckley? Tidiga Deep Purple eller såsigt Tin Pan Alleyläge? Man blir lite nyfiken faktiskt får för mig att du är väldigt bestämd och krävande.

Själv tycker jag inte om Jazz eller klassiskt, finns ingen stake i den musiken, lyssnade färdigt på sån musik för 30 år sen. Men så lyssnade jag på Jojje W på Jazz och Bluesfestivalen i Linköping i år och det var jävligt bra. Min morfar var solist på fiol (Klassisk musik) top Sverigenivå på sin tid så jag är svag för Klassisk på fiol. Fan Blues är tråkigt och tjatigt och på samma gång så har varenda ton som kommer ur mig nåt slags bluesigt anslag. Det visade sig att jag kunde sjunga lite jazz, fan oxå 😆. Är med på en jazzlåt old style inskickad till melodifestivalen. Kommer dock att vara jäkligt svår att övertala att stå på scenen om vi mot förmodan kommer med. Kort sagt så det kan gå och allt kanske inte är gjutet i sten och saker kan förändras över tid. Men för min del så handlar det trots allt om den feeling som låten förmedlar till mig. Det är som med en bra sång, typ man kan förstöra den med kass musik men man kan aldrig göra en kass låt bra med hjälp av bra musiker hur drivna dom än är.

Men tillbaka till ämnet då, jag tror inte att en seriös musikkonsument låter sig påverkas av hype överhuvudtaget. Och helt klart en del döda hjältar var riktiga medelmåttor så väl som en del levande oxå är det. Vilka som vi tycker är bra, banbrytande eller riktigt jävla kassa är bara fråga om en personlig smak. Nån tycker si nån tycker så och skulle händelsevis många tycka samma så gör det inte per automatik att det återspeglar sanningen på nåt sätt. Det finns inget rätt eller fel när det gäller konst/musik bara ett personligt tyckande. Men visst jag tycker oxå att en falsk ton låter för jävligt 😆 .

Göran

Redigerat 8 oktober 2006 av Burnin Sven

[Florian le Sage]

Ove tror inte på feeling, han tror inte på någonting, stackarn...allt som har med feeling etc att göra avfärdar´ n ju som flummigt dravel etc etc...måtte bli ett andefattigt liv!

😆

Redigerat 8 oktober 2006 av Florian le Sage

[IDF]

Ove tror inte på feeling, han tror inte på någonting, stackarn...allt som har med feeling etc att göra avfärdar´ n ju som flummigt dravel etc etc...måtte bli ett andefattigt liv!

🙂

🙂🙂

ove pratade om syd barret, och påpekade att hans musik bara är "en i mängden", jag tycker däremot den mesta psychadelic musikenär bra, och tycker även att all musik på något sätt sticker ut ur mängden!!!

[Florian le Sage]

syndrom hit och syndrom dit...kalla de för vad du vill, verkar som om du har jordens agg mot alla vettiga döda...

jag tycker personligen att visst-det finns risk för hype, som det ältas om här i oändlighet, men samtidigt blir jag glad och nyfiken på vissa personer som jag aldrig annars skulle ha upptäckt om det inte gjordes dokumentärer och levnadsteckningar i efterhand etc etc, konstnärer-udda filurer-musiker-skådisar osv osv, dessa är trots allt de intressanta i världen och blir på ett eller annat sätt ihågkomna för sitt värv, liksom Hitler o Stalin o Mussolini, dock i en klart sämre dager hos de flesta...

finns ju säkert en mängd personer som både du och jag träffat i livet och som i alla fall jag skulle vilja visa upp för världen pga deras särart och därigenom intressefaktor, jo Ove, folk glor på TV och tycker faktiskt om att se på andra, må det vara löjliga sångprogram med tv-skådisar och tv-hallåor osv, eller lite mer kvalitativa inlägg med klart exentriska personligheter, tv 5 gör ju 100 sköna lirare eller vad det heter nu vilket är ok men kunde vara bättre om JAG fick prodda,skit samma de är på rätt väg för det mesta!

Dessutom-hur många fantastiska saker ligger det inte och "skräpar" hemma hos ättlingar, i dödsbon etc och hos folk som inte fattar vad dom sitter på eller har viljan eller kraften att få ut det i rampljuset, jag talar om dikter-konstverk-hantverk, vad du vill, som allmänheten skulle gilla med största säkerhet, dessa s.k. dolda talanger och deras verk kommer sannolikt aldrig fram till oss utan ligger i träda tills någon vettig gör en dokumentär,just det!

😆

[Burnin Sven (oregistrerad)]

Men tillbaka till ämnet då, jag tror inte att en seriös musikkonsument låter sig påverkas av hype överhuvudtaget.

Nej, just det, eller hur? 😆 Vad är jag då, (och - för all del - du, Florian, Mr Phil Itzhak och alla andra här) om jag inte bryr mig om hype? Se svaret ovan! Men det finns det andra som gör eller hur? Annars skulle inte media gå på med drevet alls (Syd Barrett, Eva Cassidy, Nick Drake m fl) .

Läs tidigare inlägg från mig, bl a mitt första, om vissa artisters yviga leverne och utsvävningar, och undersökningar som har gjorts att det kanske krävs, eller är en förutsättning för att skapa nyskapande musik, att man i övrigt är "halvknäpp", ty gränsen mellan geni och galenskap vid artistiskt skapande äro hårfin om ens det. Det har t o m vigts en hel lördagskväll i TV 2 åt frågan en gång i tiden. De visade både Amadeus och A Beautiful Mind, som långfilmer på en hel temakväll.

Och det var vad jag trodde var "därför" de s.k. "bästa" alltid dog i förtid, som det var frågan om i tråden. De vågar ta risker, såväl i musik som annat... eller vågar... de är bara sådana och kan egentligen inte hjälpa det.

Att diskutera vad jag/ni tycker om eller inte, resulterar bara i enfaldig namedropping, vi kan lika gärna diskutera vilka färger vi gillar och inte, och sedan diskutera varför. Du har ju redan anat att jag gillade en del Hendrix, Zappa (där kan du snacka om någon som var bestämd och krävande!), men var inte direkt ngn hardcore fan.

------

Nu lite roligare:

-------

Något annat jag kom att tänka på är att i den här obskyra GOTH och DEATH METAL genren verkar det inte vara så många som dött. Ironiskt va? De verkar inte leva som de lär eller sjunger om... lite ironiskt och småkul. Egentligen borde alla "gå å dö" efter första plattan! 😆 Det verkar ju vara en längtan för vissa av dem...i alla fall om man skall tolka deras texter. De kanske inte är så galna trots allt och är de mest "sansade" artisterna och lever sunt?

😆

Ja vad ska man säga, det är ingen större skillnad på det här än att jämföra vilka färger man gillar och varför, same shit different name? Det är som sagt ändå bara subjektivt och hur man uppfattar situationen som avgör hur man tycker. Det är allmänt känt att det som har med konst att göra ofta kan få en besynnerlig väg i rampljuset och dör upphovsmannen ja då håller jag med då kan det bli riktigt crazy.

Men det som jag tror hypas mest av allt det är den livsstil som många av dessa stackare tror att dom måste anta. Som om det är ett krav att man måste balansera på eggen eller lida och missbruka för att kunna skapa. Är man inte knepig innan så blir man väl det efter ett tag i "titta på mig branschen". Musikalisk genialitet ja det kan väl vara skoj men lika ofta utmynnar det i nåt som inte har så långt kvar till skval och hissmusik. Det är väl därför jag mest lyssnar på amatörmusik numera.

Jag måste bara inflika att Eva Cassidy var en riktigt riktigt jävla speciell sångerska och på ett par av låtarna från tv konserten var hon helt enkelt bara snuskigt bra. Dvs. tycker jag. Tråkigt nog så harvade hon runt en hel del i jazzträsket 😆 och sjöng det bättre än dom flesta, har själv hört en del låtar. Men att hon skulle ha höjts till skyarna bara för att hon dog det kan jag inte gå med på hon är kort sagt en av musikhistoriens bästa.

Ett sista ord om Hendrix bara, frågade frugan som jag inte kände på den tiden om hon kände till Hendrix då. Jäpp säger en dam som avskyr sån musik och som genom åren näst intill enbart har gillat Björn Afselius! Hon kände till och med igen musiken med ryggen mot TV:n när jag satte på videon! Jag kan garrantera att dom gånger som Hendrix har legat på skivtalriken här hemma under dom sista 30 åren och hon oxå händelsevis fanns i rummet kan man räkna på ena handens fingrar.

Göran

[MrPhil (oregistrerad)]

Undrar vad som händer med Howard Jones, och Jethro Tulls Ian Anderson ... 

de som har sågats mest längs fotknölarna

Eller Yngve Malmsten! 😳

Vad händer om han drar av vägen på fyllan? Kommer alla att avguda honom igen då?

[Florian le Sage]

@ Ove på tal om sunkit och ditt och datt:

Jag får redan deras nyhetsbrev 😛 kul grejor ibland...

Vettiga döda ja, hur fan menar du att du har koll på alla idag levande som är vettiga?

Tror inte det är relevant eller överhuvudtaget möjligt att ha koll på allt förstår du, kan inte ens du, du känner inte till varenda vettig kotte i busken eller på Nya Zeeland eller i Schwarzwald eller i Porrarp/Kåtebo/Sexdrega osv osv, så skippa det där dumsnacket nu!

Eftersom det bevisligen finns en massa personer som förtjänar en plats i solen men som aldrig får det av någon anledning så är det väl inte fel att det (om nu turen dyker upp i efterhand) dyker upp en intresserad levnadstecknare/dokumentärmakare som ser till att så sker...har nog bara i ytterst enstaka fall med kommers att göra!

Peace 😎

Redigerat 9 oktober 2006 av Florian le Sage