Varför ogillar jag bombastisk/storslagen musik?

[tbruce]

Hej, jag håller på att skriva ett manifest över hur jag tycker att musik "ska" vara. Jag skriver i en slags punktform, "Musik skall ..." och efter det en kort närmre beskrivning. T ex (inte helt färdigformulerat):

Musik skall vara ytlig. Att det skulle finnas något sådant som ett luddigt "djup" i en del musik är en myt som odlas av översittare och elitister som vill göra sig själva och sina skapelser märkvärdiga. Som motreaktion mot detta bör man sträva efter att göra musik som lägger fokus på den omedelbara ytan. Det enda som finns är en serie ljud, och det enda som ska eftersträvas är att dessa blir så tilltalande som möjligt för lyssnaren.

Musik skall aldrig bygga på virtuositet. Så fort virtuositet blir det bärande fundamentet reduceras musiken till ett uttryck för upphovsmannens behov av bekräftelse och beundran, och det har inget med musikaliska kvaliteter att göra. Istället skapar det en enkelriktad, destruktiv relation mellan upphovsmannen och publiken. För att motverka denna assymmetri bör musiken helst skapas med metoder som inte kräver någon nämnvärd övning för att utföra det som önskas.

...osv, ett par punkter som jag känner att en förkrossande majoritet av den musik jag gillar har gemensamt. På de flesta punkter har jag haft väldigt lätt att motivera på ett semiobjektivt sätt varför det just jag tycker är det "rätta"*, men på en punkt har jag svårt att motivera det. Det är dessutom en viktig punkt.

Det är nämligen så att så gott som all musik jag gillar har en ganska torr, nära, personlig, intim, "platt" känsla, medans jag i 90% av fallen ogillar musik som är motsatsen dvs storslagen, bombastisk, glamourös, "lyxig", sentimental, pampig etc, "fet" och "tjock" liksom. Jag har svårt för unison och PWMsynthar, jag har svårt för stora symfoniorkestrar och opera, jag har svårt för U2 och Loa Falkman, jag har svårt för whail, jag har svårt för gigantiska reverb, osv. Men varför?? Varför tycker jag så? Hjälp mej! Om du tycker på ungefär samma sätt, kanske du kan försöka formulera vad det är som gör att du föredrar det du föredrar?

Egentligen vet jag ungefär vad det är, det är att sådan musik så ofta blir opersonlig, liksom känslokall och lider brist på realistiska, vardagliga känslor som jag på något sätt kan ta till mej. Det blir sån melodramatisk teater av allt ihop. Men jag har liksom svårt att formulera det på ett catchigt, smart sätt. Jag inbillar mej att en liten diskussion om ämnet skulle kunna göra det lättare för mej att formulera det?

Tackar på förhand.

*Varför det är rätt för mej alltså. En subjektiv objektivitet. Låt oss inte starta en diskussion om musiksmak, det är inte tanken med den här tråden.

[Hans]

Intressant och... svårt!

Jag kan hålla med om båda punkterna till 100%... till viss del!

Samtidigt som konstnärlig musik eller den som "kritiker-typen" gillar oftast bara är pretentiös samt sämre en motsvarande populär musik så

betyder ju inte det att "Anna är en bot" är bra just för att den helt saknar djup och allt det andra som gör att man älskar musik!

Samma med virtuositet, att spela skalor fortast i världen är inte bra musik men samtidigt är inte idiotplinkande heller så roligt att lyssna på!

Samma med väldigt utagerande artister, ofta svårt att ta till sig, blir lite pajas över det. Du är nåt på spåren 🙂!

Redigerat 7 augusti 2006 av Hans

[josie87]

jag älskar symfoniorkestrar, u2 och att whaila!

[Martin]

Jag lyssnar på precis allt. Älskar allt som är personligt och opersonligt.

[DåligtGehör]

Det enda som finns är en serie ord. Dessa skall utsägas så att det kan begripas av motagaren... eller kanske skall orden radas upp så att en trevlig atmosfär erhålles mottagaren. 🙂

Jo det var intressanta tankar. Men ett visst djup som i att stycket tar tag i en är väl önskvärt emellanåt. Likväl kan knastertorr musik vara helt fräck. Det som jag gärna ser är att man reducerar kitchen i musiken.

Ett sliskigt bombastisk symfoniparti är nog inte det roligaste men en symfoniorkester och konstmusik den kan låta på så många sätt. Opera lika så.

Annars känner jag igen mig i mycket av det du beskriver; hellre torrare än för mycket reverb, whail tröttnade jag på för 20 år sedan, tjocka svulstiga syntmassor är sällan kul inte heller 34 dubbade gitarrer. Dessutom tröttnade jag redan på 80-talet på den typiska rock-pop sololjudet med chorus och dist samt David "fjantsax" Sanborn.

Jag har inget emot att bli berörd men avstår gärna från att bli förförd av musik. Därför tilltalas jag mer av det kärvare, det enlare, det svårare, det som inte låssas något. Men som alla andra är jag naturligtvis inte oemottaglig för kitch.

Det är så mycket i samhället, ens mer nära omgivningar samt en själv som sker enligt devisen "säg inte som det är". I politiken, i skol och arbetsliv, i relationer, i omvärlden och hur den hanteras (inbegripet människorna). Att inte vilja - åtminstone inte jämt - vilja få en glättade yta, en spraydoft-låt som tar bort en till lalli-la eller fåne-rike är mest bara ett friskhetstecken tycker jag. En musik som har mer av verkligheten i sig tror jag är bra. Dock tror jag inte att det är vad de flesta önskar.

Jag vet inte alls om det har något med varandra att göra men jag har blivit mer och mer "avskalad" vad det gäller "design" och människor. Svårt för mycket prylar och belamrade hem med "fina saker". Har mer och mer börjat ogilla deoderantdofter och parfymer samtidigt som jag har mindre och mindre problem med om någon luktar svett. Känner inte att det är ett krav att en tjej/kvinna skall vara rakad överallt. Bara skallen är rakad 🙂

Redigerat 8 augusti 2006 av DåligtGehör

[Hellpig]

Har du liknande åsikter om hur saker och ting 'skall vara' på andra plan också? I så fall ligger kanske problemet snarare i din personlighet än i ditt tycke och smak, om man nu kan separera dessa. Alltså alla har vi väl vissa preferenser men att så pass försöka gränsa av och definiera något skulle inte kännas bra för mig.

"Musik skall aldrig bygga på virtuositet." Den här punkten skulle jag kunna hålla med om. Rent generellt blir det ofta ointressant men så rätt var det är kommer det en virtous som tillför något som tilltalar mig i alla fall. Pang så sköt jag mig foten om jag kategoriskt hade skyltat med att "Musik skall aldrig bygga på virtuositet".

Redigerat 8 augusti 2006 av Hellpig

[Magnetic]

Gammal fan av progrock (Genesis, Yes etc.) man är så håller jag inte riktigt med dig. Men smaken är delad...

Tilltalas av musik som man måste lyssna lite mer aktivt på för att komma in i. Ofta är det, i alla fall för mig, den musik som håller i längden. Gillar också "enklare" rocklåtar, men ofta tycker jag att musiken upprepas om man bara bygger en låt på tre ackord.

Det är riktigt skönt att stanna upp och lyssna på musik. Tycker inte musik ska bygga på virtousitet men bra musiker som tänjer lite på gränserna tillför mycket enligt min mening.

// Klas

[equality]

"Less is more" eller varianter på det uttrycket du söker?

[tbruce]

Okej, nu ska vi se. Först sakerna som jag egentligen inte hade tänkt att diskutera. 😠

Jag är alltså inte ute efter att hitta en sanning som täcker in all musik. Jag kan gilla musik med whail, tjocka synthlager, stråkar osv. Men anledningen till att jag började skriva detta öht var att jag kände att det fanns något lite luddigt som det mesta i som jag verkligen gillade hade gemensamt, och därför försökte se om jag kunde definiera det på nåt annat sätt än "jag gillar mest [genre x]". Ungefär, "om du får för dej att göra musik som ska passa just mej så bra som möjligt, kanske du ska tänka på de här sakerna". För detta är något som jag tycker kan förekomma i allt från techno, house, pop, rock, hiphop, jazz, ja de flesta genrer. Vill man så kanske man kan se det som att det har nåt med jantelagen att göra, men egentligen inte, snarare som equality säger, "less is more"... det handlar inte om att man inte får vara duktig, det handlar bara om att man hellre ska lägga fokus på att bli duktig på det som, enligt mej, är essensen av bra musik, och inte massa saker runtomkring.

Jag bannlyser inte virtuositet helt och hållet; ibland kan det vara ett jättebra medel för att nå ett visst mål (EDIT: fast ärligt talat så tycker jag att det är ganska sällan. Input vs output, alltså tiden det tar att bli virtuos (eller ens bara "väldigt duktig instrumentalist") vs hur positivt ens musik påverkas av det, har så dålig ratio att jag aldrig skulle rekommendera någon att ödsla nämnvärt mycket tid på det). Men jag har en även annan punkt som heter Musik skall ha idén som främsta kvalitet, dvs utförandet är sekundärt. Virtuositet blir alltså "förbjudet" när det börjar bli ett mål istället för ett medel.

Det där var bara två punkter av ett knappt tiotal, valde just dom för att de kanske kändes som mest färdiga, och därför bäst kunde beskriva vilken form jag vill att manifestet ska ha. 😆

Så, nu ska vi se, det som jag faktiskt tänkte diskutera... 😕

Det var inte så många som skrev om det, men Dåligt Gehör skrev lite om det:

"Jag har inget emot att bli berörd men avstår gärna från att bli förförd av musik." Intressant resonemang! Det ska jag fundera vidare på. Det kanske har nån koppling till vad jag tänker. Tack!

Redigerat 8 augusti 2006 av tbruce

[DåligtGehör]

Visst kan man uppleva den där kvaliten eller kvaliteterna som tilltalar en i vitt skilda stilar. Det där utrycket som känns levande och genuint. Sen kan i stort sett resten 95% bara kännas oangeläget och man är absolut inte någon "X" lyssnare.

Men vad handlar det om? Någon gång kan det vara en rå enkel sak, en annan gång ett stilla spatiöst stycke, ytterligare en annan gång kan en blandning av stilar och brott kan göra det.

Tror att det möjligtvis kan vara kvaliteter som att det är konsekvent och utan vädjan. Musik som inte ber om att få bli omtyckt. Musik som "bara vill bli skapad" eller där skaparen måste skriva just så. (Menar här andan, idéen, inte att man inte kan ändra detaljer som harmonier och annat).

[Coffeemidget]

Musik skall vara ytlig. Att det skulle finnas något sådant som ett luddigt "djup" i en del musik är en myt som odlas av översittare och elitister som vill göra sig själva och sina skapelser märkvärdiga. Som motreaktion mot detta bör man sträva efter att göra musik som lägger fokus på den omedelbara ytan. Det enda som finns är en serie ljud, och det enda som ska eftersträvas är att dessa blir så tilltalande som möjligt för lyssnaren.

uäeh... va enkelinriktat. Låter som om att utesluta viss musik av princip. visst är det en grej att få ljudserien välljudande, men man kan optimera ett stycke på olika eller fler sätt. man kan ju stirra sig blind på en tavla som är fint målad, men många får mer dos uppskattning och fascinering om man samtidigt vet något om konstnären, teknikerna han använt och varför han målade den.

Tycker inte du borde skriva som om det vore fakta. Jag tycker mer det låter som personlig preferens

UNITY, G D C D FOR ALL!

PS: gillar blandad musik. vet vad du menar lite med the översitterz, dom finns i alla genrear

[tbruce]

Jag startade alltså inte den här tråden för att diskutera huruvida innehållet i det jag skriver är rätt/bra/dumt/korkat/smart/enkeltriktat/visionärt/idiotiskt/konstigt. Tack.

[Hans]

uäeh... va enkelinriktat.

//

Tycker inte du borde skriva som om det vore fakta. Jag tycker mer det låter som personlig preferens

Han skriver att detta är just en personlig preferens! "Varför det är rätt för mej alltså. En subjektiv objektivitet."

1 Läs tråden 2 Besvara i tråden.

Inte 1 Läs inte i tråden. 2 Besvara tråden jag just inte läste i! Utan...

1 Läs tråden och därefter 2 posta inlägg i tråden som jag nyss läste i

😛 :P!!

Okej nu, vad gör man först! 1... ?

[Coffeemidget]

Jag startade alltså inte den här tråden för att diskutera huruvida innehållet i det jag skriver är rätt/bra/dumt/korkat/smart/enkeltriktat/visionärt/idiotiskt/konstigt. Tack.

jadu, nu hänger det en lampa ovanför huvudet på mig. blev lite segt att entusiastläsa hela ditt ursprungliga inlägg. får väl hålla med om att det är svårt att formulera det du vill ha debatt om för det inlägget var lite önödigt långt. (Låg attention span)

du vill altså kunna formulera en catchig förklaring till varför du gillar viss musik bättre än annan och hoppas att du kanske kommer på något om folk diskuterar det här?

crack... något sådant blir ju inte lätt att vara kortvarig om. Reagerade väl mest bara att det lät så inskränkt i början, men men, smaken e som baken, dehär va ju tydligen en diskussion om något annat. Jag kniper väl då.

[Dream Exp.]

Jag bannlyser inte virtuositet helt och hållet; ibland kan det vara ett jättebra medel för att nå ett visst mål (EDIT: fast ärligt talat så tycker jag att det är ganska sällan. Input vs output, alltså tiden det tar att bli virtuos (eller ens bara "väldigt duktig instrumentalist") vs hur positivt ens musik påverkas av det, har så dålig ratio att jag aldrig skulle rekommendera någon att ödsla nämnvärt mycket tid på det). Men jag har en även annan punkt som heter Musik skall ha idén som främsta kvalitet, dvs utförandet är sekundärt. Virtuositet blir alltså "förbjudet" när det börjar bli ett mål istället för ett medel.

Det där var bara två punkter av ett knappt tiotal, valde just dom för att de kanske kändes som mest färdiga, och därför bäst kunde beskriva vilken form jag vill att manifestet ska ha. 😎

Så, nu ska vi se, det som jag faktiskt tänkte diskutera... 😆

Det var inte så många som skrev om det, men Dåligt Gehör skrev lite om det:

"Jag har inget emot att bli berörd men avstår gärna från att bli förförd av musik." Intressant resonemang! Det ska jag fundera vidare på. Det kanske har nån koppling till vad jag tänker. Tack!

Men då måste det väl innebära att man kan ha virtuositet som ett delmål på ett sätt? Att ha som mål att bli så virtuos som möjligt för att ha bättre medel och kunskap att skapa det man vill oberoende av vad man hittar på?

Som Jordan Rudess skulle ha sagt: Tekniken är absolut nödvändig för att man skall kunna genomföra vad helst man kan komma på oavsett om det är vackert och oerhört långsamt eller ett coolt übersnabbt syntriff.

Kan däremot hålla med om att det är helt värdelöst med virtuositet om syftet med musiken är att vara just virtuos.

[tbruce]

Suck, glöm den här tråden. Lås den eller nåt.