Trance Dance

[Linus]

Trance Dance.. hade dom inte en "hit" runt -86/87 som hette "You are gonna get it"?  😛  😄

Bläddra uppåt i tråden... 😉

Förresten blev låten Joy Toy också poppis... Alla säger "Jaha, DEN!" när de hör den spelas, men när de bara hör titeln är det inte många som minns och kan börja sjunga på den 🙁

Redigerat 21 juni 2006 av Linus

[Umemagnus]

Trance Dance.. hade dom inte en "hit" runt -86/87 som hette "You are gonna get it"?  😄  😆

Bläddra uppåt i tråden... 🙂

såg det lite "för sent" 😉

[Thomas]

Trance Dance.. hade dom inte en "hit" runt -86/87 som hette "You are gonna get it"?  😮  😎

Bläddra uppåt i tråden... 😉

Förresten blev låten Joy Toy också poppis... Alla säger "Jaha, DEN!" när de hör den spelas, men när de bara hör titeln är det inte många som minns och kan börja sjunga på den 😄

Jomen, och andra låtar med Trance Dance som inte får missas är:

* Don't Say Go

* River of Love

* Hoodoo Wanna Voodoo

[Dreamtones]

edit

Redigerat 21 juni 2006 av Kricke

[Dreamtones]

Trance Dance.. hade dom inte en "hit" runt -86/87 som hette "You are gonna get it"?  😉  😮

Stämmer.

Coolaste svenska poplåten som gjorts.

Haha, ja fasen va man diggade den då.... hade för övrig en utbytesstudent (boende i vår familj) från USA, vid den tiden.. Han kunde för sitt liv, inte begripa vad som var bra med den gruppen 😎😄

EDIT:

För övrigt forstod han inte storheten med surströmming heller (så han kan ju ändå inte ha varit riktigt klok... 😄

Man kanske måste va norrlänning för att förstå dessa saker, vem vet 🙂

Redigerat 21 juni 2006 av Kricke

[Norbert]

Jag är norrlänning men jag har ändå svårt att begripa vad folk ser i surströmming.. det klickar liksom inte för mig.

[Lindeberg]

Respektlöst mot Steve om inte annat.

Dansmusik är respektlös - iallafall när den är som bäst.

[Dreamtones]

Jag är norrlänning men jag har ändå svårt att begripa vad folk ser i surströmming.. det klickar liksom inte för mig.

Nä ja är iofs inte så mkt för surströmming själv... 😠

[Dreamtones]

Respektlöst mot Steve om inte annat.

Dansmusik är respektlös - iallafall när den är som bäst.

Och din poäng är ... ?

Redigerat 21 juni 2006 av Kricke

[Fredrika]

Personligen tror jag att Acid Techno har en renässans, med tanke på följande releaser:

LFO - Sheath (2003)

Luke Vibert - Lover's Acid (2005)

Funkstörung - Return to the Acid Planet (2005)

Jag lyssnade en stund på Schattenschlag och blev väldigt trött för det verkar som om allt som ska låta fräckt använder enkla sequencermönster och ett par grymma virtuellt analoga syntar som spelar små sekunder hela låten igenom, alltid i en molltonart för att låta gothic eller farligt eller tufft/dystert och så slänger alla in röstbitar från filmer och sådant.

Nu kommer jag på mig själv med att vilja göra en lite tuffare sak, visserligen med gamla tuffa ljud men ändå...det blir så anonymt. Jag känner inte igen mig själv i det jag gör i Cubasen längre.😆

Så fick jag tips av en äldre herre (minst 40 år gammal!) att kolla in Joy Division, för det som gällde förr kommer igen sa han. Jag baxnade när jag hörde plattan för jag menar, visst har de ett unikt personligt uttryck och jag antar att det var det som gjorde att de är kultiga nu för tiden men ingen av dem kunde spela rent eller i takt eller sjunga eller nånting och jag tänkte hur är det möjligt att de som var så extremt otajta kunde bli så pass stora? Antagligen personlighet igen. Men den lilla personlighet jag har haft känns som bortspolad så mitt lilla anonyma alster låter som vilken slinga som helst.

Jag ska försöka lyssna på den där funkstöringen för att kanske få lite inspiration, bara för att jag sett hans namn på någon skiva någonstans men jag skulle också hemskt gärna vilja veta vad som gäller i den här snåriga elektronikadjungeln. Det räcker ju inte med att ratta lite på en synt som det tydligen gjorde på 70-talet och hur ska jag hitta tillbaka till mig själv och ändå fortsätta göra "musik"? Ska det gå så långt som att jag ska strunta i alla pluggar och bara behålla Cubase för att spela in akustiskt?

Kanske en poststudentendepperiod? 🙁

Redigerat 21 juni 2006 av Fredrika

[Dreamtones]

Personligen tror jag att Acid Techno har en renässans, med tanke på följande releaser:

LFO - Sheath (2003)

Luke Vibert - Lover's Acid (2005)

Funkstörung - Return to the Acid Planet (2005)

Jag lyssnade en stund på Schattenschlag och blev väldigt trött för det verkar som om allt som ska låta fräckt använder enkla sequencermönster och ett par grymma virtuellt analoga syntar som spelar små sekunder hela låten igenom, alltid i en molltonart för att låta gothic eller farligt eller tufft/dystert och så slänger alla in röstbitar från filmer och sådant.

Nu kommer jag på mig själv med att vilja göra en lite tuffare sak, visserligen med gamla tuffa ljud men ändå...det blir så anonymt. Jag känner inte igen mig själv i det jag gör i Cubasen längre.😠

Så fick jag tips av en äldre herre (minst 40 år gammal!) att kolla in Joy Division, för det som gällde förr kommer igen sa han. Jag baxnade när jag hörde plattan för jag menar, visst har de ett unikt personligt uttryck och jag antar att det var det som gjorde att de är kultiga nu för tiden men ingen av dem kunde spela rent eller i takt eller sjunga eller nånting och jag tänkte hur är det möjligt att de som var så extremt otajta kunde bli så pass stora? Antagligen personlighet igen. Men den lilla personlighet jag har haft känns som bortspolad så mitt lilla anonyma alster låter som vilken slinga som helst.

Jag ska försöka lyssna på den där funkstöringen för att kanske få lite inspiration, bara för att jag sett hans namn på någon skiva någonstans men jag skulle också hemskt gärna vilja veta vad som gäller i den här snåriga elektronikadjungeln. Det räcker ju inte med att ratta lite på en synt som det tydligen gjorde på 70-talet och hur ska jag hitta tillbaka till mig själv och ändå fortsätta göra "musik"? Ska det gå så långt som att jag ska strunta i alla pluggar och bara behålla Cubase för att spela in akustiskt?

Kanske en poststudentendepperiod? 😠

Mitt tips är att man skiter fullständigt i mode och bara kör sitt eget race. Mode är något som ändrar sig så pass fort ändå, så att det som låter totalt ute kommer ändå få uppmärksamhet för att alla tror att det är det senaste.

Men om du inte har någon inspiration överhuvudtaget så är det bara att lyssna på alla möjliga slags genrer, från olika tidsepoker, etc - så småningom, genom detta, finner du dig själv också.

[Fredrika]

Mitt tips är att man skiter fullständigt i mode och bara kör sitt eget race. Mode är något som ändrar sig så pass fort ändå, så att det som låter totalt ute kommer ändå få uppmärksamhet för att alla tror att det är det senaste.

Men om du inte har någon inspiration överhuvudtaget så är det bara att lyssna på alla möjliga slags genrer, från olika tidsepoker, etc - så småningom, genom detta, finner du dig själv också.

Tack, Kricke.

[Fruppe69 (oregistrerad)]

Tack, Kricke.

😠 Du är min idol.

[Uozon]

Electro jazz