Fredster Postat 21 mars 2006 Postat 21 mars 2006 Kurt Cobain var på inget sätt en sämre musiker än säg Yngwie Malmsteen till exempel. Jo! Men dessvärre så säger inte det så mkt tyvärr. Nej, objektivt sett så var han inte det och de är min poäng. Gör man bra musik så är man en bra musiker, det är ju det enda som räknas. Sen får förstås alla ha sin åsikt men man kan aldrig säga att en musiker är bättre än någon annan objektivt sett. Jo, jag kan det! Och förövrigt så gjorde han inte bra musik.
Micke H Postat 21 mars 2006 Postat 21 mars 2006 Kurt Cobain var på inget sätt en sämre musiker än säg Yngwie Malmsteen till exempel. Jo! Men dessvärre så säger inte det så mkt tyvärr. Nej, objektivt sett så var han inte det och de är min poäng. Gör man bra musik så är man en bra musiker, det är ju det enda som räknas. Sen får förstås alla ha sin åsikt men man kan aldrig säga att en musiker är bättre än någon annan objektivt sett. Jo, jag kan det! Och förövrigt så gjorde han inte bra musik. Subjektivt...? 😄
bengan_gbg Postat 21 mars 2006 Postat 21 mars 2006 Hopplöst ställd fråga och med fel inriktning i fråga om monstruösa inslag. För egen del handlar det i princip BARA om att hårdrocken har, i mitt tycke, de starkaste melodierna och snyggaste harmonierna.
Roger Postat 21 mars 2006 Postat 21 mars 2006 Intressant tråd. Monster och hårdrock...tja, visst det är en del monster i manegen med dagens hårdrock (gårdagens oxå för den delen) men vet ej om det är mer än för att eventuellt provocera och få uppmärksamhet och för mig får de göra i stort sett vad de vill bara de fortsätter att göra bra musik. Inte ens när jag vara tonåring brydde jag mig om hur de var och såg ut bara det lät bra. Man kan samtidigt kolla på hur stor hårdrocken egentligen är och sen se hur stor del som egentligen har denna image med monster etc, hårdrocken är så mycket större än så. Kan ej tänka mig någon annan stil där man kan plocka någon låt som säger så mycket om hur man känner sig tex utan att använda ord, utan det säger sig självt när man lyssnar, det finns ju allt från poppig hårdrock till dödens riffande asfaltsborr, från 70 till idag. Jag finner ej egentligen ord för att beskriva denna underbara musikstil, tycker den talar för sig själv. Det finns alltid någon låt för vilket tillfälle som helst och alla gillar det men vet ej om det ännu...Hehe 🙂 Har ni sett GWAR, där har vi en grupp som är...jag vet ej hur man ens ska förklara dessa herrar i GWAR. Hyfsad musik och visst, de är roliga att se på...hehe. Och att finska Lordi är med i schlager festivalen fick mig att tappa hackan idag (läste i tidningen) bara det gör att jag kommer se det, annars har jag ej ens lyft på ögonbrynet åt detta spektakel som schlagerfestivalen, äntligen lite stil på festivalen...= ) undrar hur det går för de...? Coolt iaf, undrar om det står om de som bäst klädda eller om att de hade fel festblåsa på sig...HAHA Nåja vad är väl ändå en lyssning till hårdrock om inte alldeles alldeles...UNDERBAR 😕
Vallhagen Postat 22 mars 2006 Postat 22 mars 2006 eller System of a Down osv,snacka om att röra om i huvet på stackars pojkar och flickor---tycker det är skrämmande att så satans mycket folk dras som magneter till det mörka och negativa i vår värld-istället för att med musikens hjälp förändra och påverka postivt-fan,man blir ju sjuk av sån musik och blommorna vissnar och... På min ära, ett mycket märkligt inlägg. Du är väl medveten om att din morsa sa samma sak om Black Sabbath och Led Zeppelin på 70-talet? Eller var du ironisk?
Dark Of Light Postat 22 mars 2006 Postat 22 mars 2006 Intressant tråd.Monster och hårdrock...tja, visst det är en del monster i manegen med dagens hårdrock (gårdagens oxå för den delen) men vet ej om det är mer än för att eventuellt provocera och få uppmärksamhet och för mig får de göra i stort sett vad de vill bara de fortsätter att göra bra musik. Inte ens när jag vara tonåring brydde jag mig om hur de var och såg ut bara det lät bra. Man kan samtidigt kolla på hur stor hårdrocken egentligen är och sen se hur stor del som egentligen har denna image med monster etc, hårdrocken är så mycket större än så. Kan ej tänka mig någon annan stil där man kan plocka någon låt som säger så mycket om hur man känner sig tex utan att använda ord, utan det säger sig självt när man lyssnar, det finns ju allt från poppig hårdrock till dödens riffande asfaltsborr, från 70 till idag. Jag finner ej egentligen ord för att beskriva denna underbara musikstil, tycker den talar för sig själv. Det finns alltid någon låt för vilket tillfälle som helst och alla gillar det men vet ej om det ännu...Hehe 😛 Har ni sett GWAR, där har vi en grupp som är...jag vet ej hur man ens ska förklara dessa herrar i GWAR. Hyfsad musik och visst, de är roliga att se på...hehe. Och att finska Lordi är med i schlager festivalen fick mig att tappa hackan idag (läste i tidningen) bara det gör att jag kommer se det, annars har jag ej ens lyft på ögonbrynet åt detta spektakel som schlagerfestivalen, äntligen lite stil på festivalen...= ) undrar hur det går för de...? Coolt iaf, undrar om det står om de som bäst klädda eller om att de hade fel festblåsa på sig...HAHA Nåja vad är väl ändå en lyssning till hårdrock om inte alldeles alldeles...UNDERBAR 😄 WORD VÄL talat... Alltså.. Smaken är som baken... Skönheten sitter i betraktarens öga och ett gäng klyshor till... Denna diskution är... Knepig? 🙂 Hur ska man kunna förklara sin passion och dessutom göra det till någon som på förhand dömt ut alla ens motiv..? Är en gammal metalskalle men respekterar och lyssnar dock på det mesta. Nyckeln till det där "mesta" är dock (precis som i mitt förhållande till "hårdrocken") att det måste beröra mig och mitt innersta. Räcker det som svar till "vad som är så bra med hårdrock"???
scrub Postat 22 mars 2006 Postat 22 mars 2006 Vad är det som är så märkligt med att fråga sig varför man själv/andra tycker om/inte tycker om något? Det är väl så man gör för att förstå varandra. Anledningar till att jag har svårt med det mesta inom hårdrock: Jag uppfattar det som ett väldigt vitt, heterosexuellt, bredbent etc - uttryck. Det här "hårda" som det talas om, blir för mig ett sorts desperat, aningen banalt, sätt att försöka känna sig mäktig i ett väldigt traditionellt manligt avseende. Vilket känns ganska plufsigt och inte alls hårt. Detta är nog vad som hindrar mig från att känna någon lust/glädje/aggression etc, det blir bara stopp. Att försöka förvandla musik till något skolämne så att man kan betygsätta i teknisk färdighet etc känns meningslöst. Det är någon sorts tvångsmässighet eller osäkerhet inblandat. - Om jag vet att det är en "duktig" musiker, som har tränat i 20 år, då kan jag tycka om det. Men om en 16-åring har programmerat en trummaskin och pratar i en vocoder då är det en annan femma. För mig är det skit samma.
Stinkey Zwei Postat 22 mars 2006 Postat 22 mars 2006 Man måste inte förstå eller gilla allt. Vissa musikstilar är helt enkelt ointressanta för just mig. Däremot bör man ge alla genrer en chans. Det vore ju synd att missa nåt som man skulle gilla om man bara hörde det.
musik (oregistrerad) Postat 22 mars 2006 Postat 22 mars 2006 (redigerat) Hej! Mycket enkel fråga, mycket enkelt svar: Det låter bra! I övrigt håller jag med Katie Melua som i veckan sa att det bara finns två sorters musik: bra och dålig. Det spelar ingen roll vilken genre vi lyssnar på! 😆 :musik Redigerat 22 mars 2006 av musik
MrDweeb Postat 22 mars 2006 Postat 22 mars 2006 (redigerat) För mig är hårdrock en form av terapi. Eftersom jag lyssnar på väldigt aggresiv hårdrock som Slipknot, Mudvayne osv blir det att jag kan släppa alla känslor som jag bär på i musiken. Det finns inget skönare än att skrika av sig när man är förbannad. Likaså är hårdrocken ett uttryck för många människor. Det har ett brett register från argt och hänsynslöst till glatt och lallande. Till skillnad från de poppigare musiken känns det mera "äkta" och att det är mer känslor bakom. Visserligen går genren åt samma håll som vilken musik som helst där man hittar nisher som vill tjäna pengar men ofta är det musik som griper tag i en och släpper en att falla mot golvet utan hämningar. När popmusien idag vill få folk att röra på sig och dansa är hårdrocken mer att få folk att känna och tänka. Men som sagt det finns ju motsvarigheter inom alla genrer som inte är det samma. Sen är det väll en union sak med hårdrocken. Precis som alla andra väljer sina stilar och genrer för att hålla ihop är det väll med hårdrocken. Den stämmning som finns bland rockkonsärer är kolosal. Det blir svårt att beskriva. Men för mig som musiker är det en form av terapi. Att jag får berätta vad jag känner. Att jag får skrika ur mig. Mer än så kan jag inte prestera. En råkraft som man tömmer ur sig och det har inget med att göra att man skall känna sig mäktig. Vissa springer spåret för att rensa tankarna - jag höjer en gitarr och skriker skiten ur mig! Edit: Ville bara säga att jag gillar System of a down. Varför? För det första kan de leverera musik på ett energifyllt sätt. För det andra kan de vara lyriska, näst in till Black Sabbath. Och det sista är just deras angagemang för att förändra världen. Visst kan folk blund för saker som sker eller så kan man försöka vara med och påverka ungdomar att tänka samt förstå att de har en chans att påverka. Likaså gillar jag Rage against the machine - Ve och fasa RAP med Metall och politisktbudskap. Jag är dömd att brinna både i popmusiken och ignoransmänniskornas helvete! För visst är det väll löjligt med band som försöker påverka världen och människor? Florian le Sage - har du möjligen läst något av System texter? Redigerat 22 mars 2006 av MrDweeb
robertus Postat 22 mars 2006 Postat 22 mars 2006 Ja lite svårt att svara på din fråga är det faktiskt. Fär min egen del handlar det bland annat om: - den enorma bredd det finns. Finns ngt band för varje sinnesstämning. - sångarna och sångstilarna. Det finns nog ingen musikstil som har så spridda typer av sångstilar. - gitarrliret. Mycket av musiken är gitarrbaserad - Lite mer allvar i texterna och inte så mycket trams om kärlek (undantag finns) - Viljan att alltid utveckla stilen genom att blanda in intryck från bland annat arabisk musik. - Bassister som inte bara behöver stå och titta på (även om det finns många sådana. Ja lätt är det inte. Hårdrock är ju inte en stil utan mer komplex än så.
robertus Postat 22 mars 2006 Postat 22 mars 2006 Hej! Mycket enkel fråga, mycket enkelt svar: Det låter bra! I övrigt håller jag med Katie Melua som i veckan sa att det bara finns två sorters musik: bra och dålig. Det spelar ingen roll vilken genre vi lyssnar på! 😆 :musik Just de ja
Micke H Postat 22 mars 2006 Postat 22 mars 2006 Hej! Mycket enkel fråga, mycket enkelt svar: Det låter bra! I övrigt håller jag med Katie Melua som i veckan sa att det bara finns två sorters musik: bra och dålig. Det spelar ingen roll vilken genre vi lyssnar på! 😎 :musik Jag tycker inte ens att det stämmer. 😳 Det finns två sorters musik: musik du gillar och musik du inte gillar. Fast här på forumet finns det bara en musik... 😆
tbruce Postat 22 mars 2006 Trådstartare Postat 22 mars 2006 Jag är dömd att brinna både i popmusiken och ignoransmänniskornas helvete! För visst är det väll löjligt med band som försöker påverka världen och människor? Påstår du att popmusik inte påverkar människor? Tycker det finns få saker som påverkar mej så mycket som popmusik.
wr4tchild Postat 30 november 2006 Postat 30 november 2006 tbruce frågade vad som är grejen som vi gillar med hårdrock , och svaret är att det inte finns en specifik sak utan det är olika från person till person. Lyssna på lite hårdrockslåtar och om det finns någon du gillar fundera över vad du gillar med den.
Florian le Sage Postat 30 november 2006 Postat 30 november 2006 (redigerat) All musik påverkar oss människor, ibland på gott---ibland på ont, fast då tror jag snarare att det handlar om den specifika individens sårbarhet eller redan etablerade läggning om vi pratar benägenhet till självmord eller våld eller något annat dåligt... Oftast som oftast handlar det ju om kickar som vi behöver i vårt dagliga liv, jag får kickar utav både hårdrock (dock inte Dokken eller s.k. blöjband) och Steely Dan eller Frank Zappa eller Punk eller vissa gamla Funk/Soul//Disco-låtar, liksom jag får kickar utav Bach/Mozart/Brahms/Chopin om jag är på det humöret, eller bra Jazz helt enkelt--folkmusik från olika länder likaså!!! Nu skall jag förresten slänga på DIO från 1986 på DVD´n-fick hem den idag---mmmm! Med lite rötjut och goa cigariller är kvällen räddad!!! Redigerat 30 november 2006 av Florian le Sage
Christofer Postat 30 november 2006 Postat 30 november 2006 (redigerat) Intressant tråd..... Får fundera lite på de här... Redigerat 30 november 2006 av Christofer
wr4tchild Postat 30 november 2006 Postat 30 november 2006 Vad är det som är så märkligt med att fråga sig varför man själv/andra tycker om/inte tycker om något? Det är väl så man gör för att förstå varandra. Anledningar till att jag har svårt med det mesta inom hårdrock: Jag uppfattar det som ett väldigt vitt, heterosexuellt, bredbent etc - uttryck. Det här "hårda" som det talas om, blir för mig ett sorts desperat, aningen banalt, sätt att försöka känna sig mäktig i ett väldigt traditionellt manligt avseende. Vilket känns ganska plufsigt och inte alls hårt. Detta är nog vad som hindrar mig från att känna någon lust/glädje/aggression etc, det blir bara stopp. Att försöka förvandla musik till något skolämne så att man kan betygsätta i teknisk färdighet etc känns meningslöst. Det är någon sorts tvångsmässighet eller osäkerhet inblandat. - Om jag vet att det är en "duktig" musiker, som har tränat i 20 år, då kan jag tycka om det. Men om en 16-åring har programmerat en trummaskin och pratar i en vocoder då är det en annan femma. För mig är det skit samma. Du snackar om att hårdrock skulle vara något överdrivet heterosexuellt, vitt och "traditionellt manligt". Skitsnack! Inget kan vara mer fel. Hela stilen med nitar och läder är taget från bögarna av Judas Priests sångare Rob Halford som själv var bög. (heterosexuellt?) En av mina bästa kompisar är bög (den enda jag känner) och han är också hårdrockare, faktum är att vi sett ett par konserter tillsammans (gud vad heterosexuellt!) Vet ni vilket land i världen där hårdrocken drar mest publik? Brasilien!. Dessutom finns det ett antal bra hårdrocksband från Brasilien, bl.a. Sepultura och Angra. Det kanske är bekant att Brasiliens befolkning till största delen består av s.k. färgade människor. (inte så vitt va?) Till slut det "traditionellt manliga". På alla hårdrockskonserter jag sett har det stått tjejer på första raden, detta trots att alla trängs för att nå längst fram fast tjejer nästan alltid är fysiskt svagare. Tyder inte detta på att hårdrocken är en musik lika mycket för kvinnor som för män. Dessutom är hårdrocken en av dom få musikstilar där man kan se tre videos efter varandra utan att se en enda lättklädd kvinna som åmar sig för kameran. För det är bara till för att locka den mest primitiva formen av manlighet som finns(förklara gärna vad som är "traditionellt manligt"
Magpie Postat 30 november 2006 Postat 30 november 2006 Det verkar som om vissa människor lyssnar med ögonen. De klagar på hur folk ser ut och säger sig inte förstå musiken. Om man inte kan uppskatta musik med sina öron så gillar man helt enkelt inte musiken, man blir inte berörd. Då är det lönlöst att försöka analysera varför andra gillar det. Man vet ju själv vilken musik man gillar och alla tycker olika. Jag struntar fullständigt i hur musikerna eller deras skivomslag ser ut eller vilken attityd de har. Tänk om alla hårdrockare skulle klä sig som Beach Boys, gangsterrappare eller tvärtom, vad spelar det för roll. Gör de bra musik som berör mig så lyssnar jag. Väldigt påtagligt blir lyssnar med ögonen fenomenet när tjejer skriker sig tårögda till pojkband mm. Jag kan inte tänka mig att ett boyband bestående av skäggiga unga dvärgar med nitar och läder skulle få en skrikande masspsykos av flickor efter sig, eller... 🙂
Altzi Postat 30 november 2006 Postat 30 november 2006 Måste man inte vara en bra musiker för att göra bra musik oavsett genre? 😱 -Nä
Altzi Postat 30 november 2006 Postat 30 november 2006 Kurt Cobain var på inget sätt en sämre musiker än säg Yngwie Malmsteen till exempel. -Jo
Altzi Postat 30 november 2006 Postat 30 november 2006 Håkan Hellström är en väldigt bra sångare trots att de är surt för de mesta punkt slut. -Nä, men folk vet inte bättre
Altzi Postat 30 november 2006 Postat 30 november 2006 Jag avskyr alla dessa extremt löjliga och uttjatade texter som inte handlar om ett jävla skit, och den meningslösa gitarronani som de försöker använda som kompensation för lyriken. Biblioteket lånar ut böcker med text i, prova där...?!
DåligtGehör Postat 30 november 2006 Postat 30 november 2006 Håkan Hellström är en väldigt bra sångare trots att de är surt för de mesta punkt slut. -Nä, men folk vet inte bättre Fast för mig är han bättre än t.ex. Peter Jöback. Bättre att lyssna till.
Florian le Sage Postat 30 november 2006 Postat 30 november 2006 Vet inte om jag håller med dig Ove vad gäller trasiga instrument etc etc... efter att ha kollat in en gammal idol---DIO---på DVD från 1986 där jag ser massor av fräscha brudar i publiken---fast tyvärr mer killar...in the footage...så kommer den här gamla känslan tillbaks-Rainbow---Dio---osv bra hårdrockare helt enkelt-och jag inbillar mig att både dom och publiken mår bättre av stämda och väl fungerande instrument, vad mer kan man önska-en kick för resten av veckan känner jag i alla fall!!! 😱
Christofer Postat 30 november 2006 Postat 30 november 2006 Ni som är sånnadäringa hårdrockare, förklara för mej, vad är grejen med hårdrock? Varför lyssnar ni på det? Vad är det som tilltalar er? Var ärliga nu. Är det bara för att det brukar finnas massa tuffa monster och demoner på omslagen? Jag försöker inte provocera, jag vill veta, jag är helt oförstående. Såhär tbruce: En gång för längesedan repade ett källarband under en gammal ortsbiograf som visade filmer varje söndag. Enda söndagen i månaden då det var utsålt, var när det visades skräckfilm. Bandet i källaren förundrades över varför folk betalar för ATT BLI SKRÄMDA IFRÅN VETTET. De tänkte "varför inte göra likadant med musik ..?" Sagt å gjort och Black Sabbath släppte sin första platta FREDAGEN den 13:e februari 1970 😱 (tror jag). Resten är ju historia. Musiken skall först och främst LÅTA farlig, rebellisk och upproriskt. DU SKALL BLI RÄDD! Mycket testosteron, den skall låta våldsam, skrämmande, farlig, provocerande och utmanande. Men efter ett tag blir vi ju avtrubbade och idag är varken Black Sabbath, Alice Cooper, Marilyn Manson eller Rammstein speciellt provocerande, utmanande eller farliga längre. Gränsen flyttas framåt hela tiden. Sweden Rock festival består mest av familjära acts som t o m man kan ta med sig familjen på. Herrejessus, t o m Lordi gjorde intåg i schlagerfestivalen och skrämde slag på pensionärerna men ungarna gillade det helskarpt! De liknade ju deras leksaker de hade förr! Ungarna idag kan ju inte lyssna på samma musik som gamle gubben utan måste då ta till sig Slipknot, Korn å liknande. Eller gå ännu längre med alla dessa subgenrer Doom, Goth, Death, Black metal. Hårdrocken utvecklas hela tiden. Den stora skillnaden i mentalitet är ungefär som Bono i U2 sade en gång i tiden: "Pop är för ungdomar som tycker att saker och ting är ok, hårdrock är för de som INTE tycker saker och ting är ok". Det finns en viss "nihilism" eller mörk "nej-sägar" mentalitet som hela hårdrocksvärlden tyr sig till. I stort sett kan man sammanfatta all hårdrock, då som nu, att: 1. Det är fullt tillåtet att låta som om du är ASFÖRBANNAD! Både i text/sång och instrumentalt. Hela tiden! 2. Instrumenten skall låta, och spelas på SOM OM DET LÅTER SOM ATT DE NÄR SOM HELST SKULLE GÅ SÖNDER men inte gör det för att man vet precis exakt var gränsen går innan strängarna spricker, trumpinnarna blir till vedflis, innan högtalarna crackelerar! Många har ju, speciellt live, gått över den gränsen med råge. Men det är en del av uttrycket. Alltså, att ta allting till sin fysiskt och psykiskt yttersta gräns. Tja, typ, ungefär. Resten är bara variationer på samma tema. Det är INTE så mycket som du behöver "fatta" tbruce. Samma som om du gillar viss färg. Man kan inte säga att rött är bättre än grönt. Denna färgen är svart. Om du inte gillar den är du lika kool för det. I mina ögon. Och öron. Antingen gillar du det eller så gillar du det inte. Big deal typ. Det är inget man kan "lära sig förstå" som klassisk musik och sånt t ex. Sen allt det här yttre, med nitar och läder är bara look. Någon image att kunna sälja, eller nått. Och skivomslagen med demoner och fantasy-inspirerade landskap. Det är dock ngt "ungt" och pubertalt över all hårdrock, hur gamla de än är som utövar det och lyssnar på det. Flashiga effekter, precis som i skräckfilmerna. Då som nu. Sensmoral: Jo, jag tror att de som gick och såg skräckfilmerna på biografen ovanför där Sabbath repade OCKSÅ köpte deras skiva, och allt annat liknande i fortsättningen också! 😛 Deras idé visade sig stämma, eller hur? 🙂 De låter ju vettigt. 😎
floaty Postat 30 november 2006 Postat 30 november 2006 (redigerat) Håkan Hellström är en väldigt bra sångare trots att de är surt för de mesta punkt slut. -Nä, men folk vet inte bättre Kan vi inte bara fastställa en gång för alla att alla som uppskattar Håkan Hellströms musik är fullständigt omusikaliska idioter och sedan släppa det. Redigerat 30 november 2006 av floaty
tbruce Postat 30 november 2006 Trådstartare Postat 30 november 2006 Håkan Hellström är en väldigt bra sångare trots att de är surt för de mesta punkt slut. -Nä, men folk vet inte bättre Kan vi inte bara fastställa en gång för alla att alla som uppskattar Håkan Hellströms musik är fullständigt omusikaliska idioter och sedan släppa det. 😱
kirtaphus Postat 30 november 2006 Postat 30 november 2006 Tycker hela rubrikfrågan är lite flummigt 😱
Recommended Posts
Bli medlem (kostnadsfritt) eller logga in för att kommentera
Du behöver vara medlem för att delta i communityn
Bli medlem (kostnadsfritt)
Bli medlem kostnadsfritt i vår community genom att registrera dig. Det är enkelt och kostar inget!
Bli medlem nu (kostnadsfritt)Logga in
Har du redan en inloggning?
Logga in nuLogga in här.