Andvänder ni harmonilära?

[skylined]

Skulle vara intressant att veta lite hur många här som kan och andvänder sig av harmonilära och övrig musikteori i sitt låt-skapande. Även i hur stor utsträckning.

Hur mycket av teori kan ni?, hur mycket har ni andvändning av?, och var har ni lärt er detta?

Redigerat 23 februari 2006 av skylined

[Claes Holmerup]

Jag har lärt mig lite harmonilära på olika håll; i skolan och genom tidningar och Internet - men är egentligen huvudsakligen självlärd.

Jag spelar alltid på gehör och funderar aldrig på vilka ackord som "ska" passa ihop, utan använder öronen och låter dem tala om när det är rätt...

[surikatmamma]

Jag kan identifiera intervall och ta ut låtar på gehör någorlunda bra, men det där med tonarter har jag aldrig fattat.

[Hellpig]

Jag kan nog lite grand men det ligger som dold/tyst kunskap hos mig tror jag... eller med andra ord jag tänker inte på det när jag pysslar med musik. Tror nog tat jag skulel behöva mer kunnande om musikteori egentligen dock men jag är till naturen lat.

[J.Westling]

Har pluggat tre år på musik gymnasium och ett år på guitar institute i London, så kan väl det som behövs...

Att kunna skalor, arpeggios,intevall, ackord, färgningar, kvitcirklen, tonater, funktionsteori, stegteori, kadenser, modulation.... mm mm mm... behöver ju inte betyda att du är en bra låtskrivare..

Men för mig är det byggstenarna till att kunna skriva/spela intressant musik, som jag inte skulle klara mig utan!!

Bobo

[Linus]

Harmonilärakunskaperna kommer väl till hands när jag ska skriva t.ex. stråkarr eller körstämmor.

Men vad gäller låtskrivande, så betyder det inte så mycket för mig.

När jag skriver en låt hör jag oftast den färdiga låten i huvudet redan, och sen är det bara att sträva dit

[red_house_painter]

Undermedvetet så använder man nog det. De flesta här tänker väl endå västerländskt gällande musikskapande. bara en sådan sak! Eller är det någon som använder någon annan än våran 12tons skala?

[mr_chess]

hej

mitt inlägg blir så här: harmonilära behövs till olika grad (satslära). Om du på ett seriöst sätt ska arra en kör t.ex. så har du stor hjälp av att kunna harmonilära ganska bra, inte världsbäst nödvändigtvis.

För en vanlig hemmapulare så är det alltid bra att ha en grund, veta att var man än är så finns det vägar tillbaka till grundackordet, tonikan, detta genom dominanten om det låter bekant 😉

Jag går på musikhögskolan men har inte läst mycket harmonilära men en sak vet jag och det är att om du vet alla regler som finns inom harmoniläran så har du bättre koll när du ska försöka bryta reglerna.

Själv spelar jag piano och synth och har det i ryggmärgen nu och det känns bra då jag kan brodera ut med alla möjliga ackord och färgningar och det ändå kommer fungera och jag vet alltid olika sätt att komma tillbaka till tonikan.

MVH Anders

[Egghuvud]

Är självlärd som det heter. Har ingen formell kompetens. Låter det bra så är det bra. Regler är för övrigt till för att försöka böjas och knäckas och brytas. Huvudsaken är att det låter bra. 😳

[AndyPandy]

Ja, jag brukar använda musikteori. Jag brukar tänka på kontrapunkter, vilka ackord som bäst övergår till ett annat, kvintcirkeln och lite på skalor också. Men i slutändan blir det ju ändå mest en fråga om det låter bra eller inte.

Dock finns det fler saker man bör tänka på som popskapare, framförallt "kontrapunktisk" rytmik, till exempel att baskaggen inte följer basens rytmik exakt. Likaså att man inte slår an varje ackord på taktslag 1 i varje takt.

[Jarnis]

Kan väl säga att jag använder "min egen" delvis självlärda harmonilära. När man spelat ett tag fattar man ju litegrann hur det hänger ihop, men kanske inte kan sätta musikteoretiska etiketter på det. Jag tänker mer i banorna gitarrhals, tracker/stepsequenser och pianorulle än i notpartitur eller vad fan det heter. Jag tänker också i färger (nu blir det flummigt). Typ G är blått, A är rött, E är brunt, D är grått, C är gulmetallic. Bendningar är vita eller gråa. Det låter helt stört, men det är så jag ser det framför mig.

Hur som helst tillämpar jag min hemmagjorda harmonilära hela tiden, medvetet och omedvetet, när jag skapar musik. Och det funkar oftast utmärkt. Problemet blir ju när man ska kommunicera sina idéer till andra musiker som såklart inte delar ens begrepp.

[bimbambop]

Trodde harmonilära var nån meditationsgrej...

Lära sig hitta harmoni i tillvaron typ. Hade ju kunnat sitta som en sportkeps i dessa mörka, kalla, stressiga tidevarv.

[berch]

Inte när vi gör musiken (text och melodi) men ibland kan jag väl plocka fram lite kunskaper när vi ska lägga dit ackorden om vi kört fast och tycker inget låter bra och behöver lite färg.

[SyntaxError]

Kan väl säga att jag använder "min egen" delvis självlärda harmonilära. När man spelat ett tag fattar man ju litegrann hur det hänger ihop, men kanske inte kan sätta musikteoretiska etiketter på det. Jag tänker mer i banorna gitarrhals, tracker/stepsequenser och pianorulle än i notpartitur eller vad fan det heter. Jag tänker också i färger (nu blir det flummigt). Typ G är blått, A är rött, E är brunt, D är grått, C är gulmetallic. Bendningar är vita eller gråa. Det låter helt stört, men det är så jag ser det framför mig.

Hur som helst tillämpar jag min hemmagjorda harmonilära hela tiden, medvetet och omedvetet, när jag skapar musik. Och det funkar oftast utmärkt. Problemet blir ju när man ska kommunicera sina idéer till andra musiker som såklart inte delar ens begrepp.

Hahaha det där är mystiskt, för mig har alltid bokstäver, siffror och i förlängningen också tonarter haft färger. Jag har pratat med de andra i mitt band om det men dom tycker att jag är knasig. Jag har inte samma färger som du men jag använder och ser färger när jag spelar ett instrument eller "komponerar" framför datorn.

Det ska tydligen finnas ett namn på sådana som oss men jag har glömt bort det, en kompis kompis som pluggar psykologi berättade det för mig på en fest.

[Linus]

██ ██ ██ ██

[Gote]

██ ██ ██ ██

Word. 😆

Jag har ganska nyligen börjat lära mig musikteori, och jag får faktiskt säga att den hjälper mig. Tidigare har jag lätt fastnat i samma mönster, och när jag har försökt bryta mönstret har det blivit till att långsamt prova sig fram. Nu kan jag använda teorin för att snabbare ta mig åt det håll jag vill.

Å andra sidan kan det vara så att jag fastnar i nya mönster nu, och behöver lära mig ännu mer för att bryta mig ur dem... 😳

[bdatony]

:-)

Jag är så kass så jag gör HELT tvärtom. Ingen musikalitet och ingen känsla... Jag bara pluggar harmoni och teknik och försöker skapa utifrån det.

Sug på den ni Konstnärer :-).

Jag vet att jag hädar men det är kul att spela ändå.

Förlåt....

[emser]

Say what???

Har aldrig förstått hur det där med musikteori, försöker vara ganska mån om naiviteten i låtskriveriet.

Däremot skulle jag hemskt gärna behärska något instrument. Att läsa noter skulle jag däremot vilja lära mig.

/ems

[bohm]

Den allmäna uppfattningen bland de som säger sig inte använda teori verkar vara att teori och harmonilära tar död på den "sanna" kreativiteten och att de som "tänker teori" inte använder sitt gehör till att skapa.

Att kunna harmonilära innebär ju bara fler möjligheter. I slutänden är det ju ens egna gehör som avgör ändå.

Redigerat 24 februari 2006 av bohm

[Micke H]

Jag kan mycket teori, och jag använder det när jag tycker det låter bra.

Jag har dock brytit mot reglerna väldigt ofta. 😄

[VacUm]

Medvetet struntar jag i alla min harmonilärakunskaper, men anledningen till var jag har mina ideal harmoniskt är mycket tack vare teorin jag lärt mig. Att lära sig nya saker öppnar ju ofta för nya idéer, oftast varianter på olika harmoniska koncept som man utvecklar efter egen smak.

Att skriva och analysera samtidigt är otroligt hämmande, men däremot är det grymt för sin egen utveckling att analysera i efterhand. Hur löjligt det än låter så vågar man (jag) otroligt mycket mer när det går att försvara verbalt varför man använder en viss stämföring. Och när man har koll så långt så går man gärna ett par snäpp till och utforskar nya grejer.

Ur ett annat perspektiv ger ju teorikunskaperna ett otroligt bättre flow om man är tidspressad och ska ha nåt klart snabbt som man är säker på funkar. Det kanske inte blir världens mest intressanta stycke musik men det är jäkligt skönt att i förväg veta "dethär fixar jag på två timmar och det kommer funka".

[Nexustwins]

Harmonilära. ? Vad är det 😱 .

Nja.. Använder inte det medvetet. Har inte heller lärt mig så mycket.

[johahl]

Att inte lära sig är att stanna sin egna personliga utveckling. Jag garanterar att man kan ALDRIG bli sämre om man tar av sig hatten och lär sig musikteori.

Så när ni har fastnat med nästa låt så använd den tiden till att lära sig lite teori

[tbruce]

Jag använder massa teori "omedvetet" eftersom att jag kan det så väl att jag knappt kan välja bort det. Jag sitter sällan och klurar på något utifrån ett musikteoretiskt perspektiv men iochmed att jag hela tiden vet var jag är i förhållande till tonarten etc så vet jag också ungefär vad jag kan ta. Jag upplever det faktiskt som väldigt låsande, i vissa fall. Såklart är det bekvämt att kunna hitta ackordet man tänker sig på fem sekunder istället för fem minuter, men det betyder att jag går miste om idéer som jag skulle kunna upptäcka på slump annars.

Om jag lyssnar på låtar som jag gjorde innan jag kunde nån musikteori/harmonilära så blir jag ibland förbluffad över konstiga men snygga saker som jag gör, och som jag inte tror att jag skulle ha så lätt att komma på nu.

I och med att jag mest skriver pop så blir det många enkla ackordföljder, av typen T SD D T eller så, och då känner jag mej lite mer "skyldig" när jag vet om att det är dom funktionerna ackorden har. Annars hade jag bara tänkt att det lät snyggt och trott att det var nåt nytt jag hade kommit på. Suck...

[sounden]

Nej, jag skapar bara musik....

[Rix]

Kan en jävla massa teori och det är bra för då vet man att det skapas intressanta fenomen när man bryter mot den.

[skylined]

själv kan jag knappt någon harmonilära och har inte intresserat mig så mkt heller. men den mest grundläggande musikteorin kan jag ju (vad takter, verser, refränger, ackord är osv.) men det kan väl dom flesta här antar jag.

När jag gör musik så tänker jag aldrig ut i förväg hur det ska bli utan improviserar, kör på känsla, gehör och tidigare erfarenheter... kanske man kan säga att man skapat en viss undermedveten harmonilära som man andvänder men det är svårt att orda så mkt om.

Känner ofta att jag inte är tillräckligt intelligent för att begripa vad jag gjort harmoni-mässigt i mina låtar, men frågan är ju hur mycket man egentligen måste förstå.... det viktigaste är väl ändå känslan man får fram i slutändan, som jag ibland tycker jag lyckast få riktigt bra... kan inte förklara vilka ackord jag andvänt, eller exakt hur harmonin byggs upp, men skit samma med det

känner jag att jag lyckats så räcker det

[DåligtGehör]

Lite grundläggande harmonilära, kyrkotonarterna m.m. lärde jag mig i tonåren efter att ha spelat blues ett tag. Anledningen var mest att jag blivit mer intresserad att gå utanför bluesens vanliga former, framförallt sökte jag mig mot modern jazz.

Teorin var, vilket en del andra redan nämnt, något som öppnade de nya vägar. Naturligtvis i kombination med lyssnande och den egna smaken. Har aldrig upplevt det som något hämmande som sätter ramar för vad jag kan göra. Jag är ju fri att göra vad jag vill i varje ögonblick. Jag kan använda vissa saker fullt ut eller bara delvis.

Mest tycker jag det fungerat som något igångsättande. Man lär sig något t.ex att spela alla ackorden i en skala. Sen gå vidare med att testa. Det ackordet lät skönt men om jag byter det mot det som det delvis liknar och sen fortsätter i den skalan istället. Plötsligt har man en A-del till en låt.

Man behöver ju inte lära sig mer än det som gör en kreativ. Känner man att det inte är något jag tror befruktar min musik kan man låta det området vara.

[Thimmie]

Nope, jag bara spelar! 😳

[yessongs]

Håller med om att det kommer till hands först när man skall arra för nått, inte när man "komponerar". När jag improviserar tycker jag absolut att lite grundläggande jazzteori har räddat mig från bluesträsket, just med att ha lite koll på olika modes o.dyl. Traditionell funktionsharmoni har väl kanske ingen större funktion i dagens låtskrivarsamhälle, om man inte vill slå sig in i schlagerbranchen eller skriva rockoperor d.v.s. 😛