Har ni provat att sluta heja först på folk?

[musik (oregistrerad)]

Hej!

Jag har lagt märke till vissa saker när det gäller detta med att hälsa på varann:

Jag bestämde mig för att inte hälsa först på kollegorna under ett par da'r (har även provat detta tidigare på skolan jag gick i). Resultatet är alltid detsamma!

Kommentarer om att man är konstig som inte hälsar.

Ehh...hallå! Finns det nån oskriven regel om att alltid JAG ska hälsa först, blir då min fråga... Alltså, säger jag inget är det ingen annan som säger nåt heller. Mer än att jag är djävligt underlig som inte hälsar. Först alltså. Jag menar, de hälsar ju inte själva...hade de gjort det hade man ju svarat.

Vad har detta experiment visat? Förklaring?

🥰

:musik

[hackeman]

Kommentarer om att man är konstig som inte hälsar.

Om det är nån tröst tycker jag du är konstig utan att ens ha sett dig.

Några polare från förr hade liknande hälsningsproblem. De gnällde ofta på att "han/hon hälsar fan inte" och därför gillade de inte personen i fråga. Jag frågade då om de själva hälsade. "Nej inte om inte han/hon hälsar". Nähä, bara det säger ju ett och annat.

När man sen dessutom pratade med den där personen som de anklagade för att inte hälsa, ja då sade såklart den personen samma sak om min polare; "han hälsar fan inte". När jag undrade om han/hon hälsade, var det samma svar där; "Nej inte om inte han hälsar".

Slutsats: Om en slutar hälsa, slutar båda. Om en börjar hälsa, hälsar båda. Det rör sig om nåt magiskt samspel som man inte måste förstå och analysera. Allt man behöver göra är att hälsa.

Hej, hej.

[musik (oregistrerad)]

Hej Hackeman!

Tycker du verkar helunderlig hehe...

Förklaringen ligger säkert i att jag gjort dem bortskämd med att vara öppen nog att alltid hälsa först från början. De får då vissa förväntningar helt enkelt, och om dessa då rubbas...

inga problem - bara funderingar/:musik

[Valdez]

Ditt experiment visar att du bryter mot en kulturell regel...hahaha...ja, alltså den vardagliga kulturen som styrs av gemensamma, outtalade överenskommelser om vad som är rätt eller orätt.

Men faktum är ju att man kan vara trött, disträ, eller också helt inne i sina egna tankar vilket gör att man helt enkelt inte ser sina kollegor.

Att folk inte hälsar kan ju även bero på att de helt enkelt inte gillar en..men så illa får man väl hoppas att det inte är...

De flesta vill ju inte tappa sitt ansiktet, så de sväljer sin stolthet och hälsar ändå... 🥰

Skulle jag hälsa på alla mina kollegor, så skulle jag bli knasig, och missar jag bästa vännerna så brukar jag vända mig om och säga

"Varför måste man hälsa åt höger o vänster, man kan väl vara vänner ändå!"... 😉

[Diwic]

Hej, hej.

Tjeeeenare Hacke!

[Antevante]

Det rör sig om nåt magiskt samspel som man inte måste förstå och analysera.

Precis...

Hej då

[Pazo]

Skulle jag hälsa på alla mina kollegor, så skulle jag bli knasig, och missar jag bästa vännerna så brukar jag vända mig om och säga

"Varför måste man hälsa åt höger o vänster, man kan väl vara vänner ändå!"... 🙂

🙂

[D Vibe]

.. skumberg!

Gissar på att det ligger i att om någon alltid börjat med att hälsa, så har folk vant sig in i att vänta tills denne personen har hälsat, och sen först efter det hälsar tillbaks. Om det mönstret bryts så blir personen i fråga förvirrad.

After all, 90% av det man gör styrs av mönster 😕

/Daniel

[MarcusRombo (oregistrerad)]

Men vänta nu... Hur går detta till egentligen, existerar inte ens ögonkontakt?

Om man går förbi någon man känner, har ögonkontakt med personen, men icke hejar, kan man betraktas som väldigt skum, right?

[D Vibe]

Men vänta nu... Hur går detta till egentligen, existerar inte ens ögonkontakt?

Om man går förbi någon man känner, har ögonkontakt med personen, men icke hejar, kan man betraktas som väldigt skum, right?

Yep!

Och om man inte får någon ögonkontakt, då är risken överhängande stor att man inte hälsar alls...

Känns det igen? Man känner en person lite grann, men denne vägrar ge en ögonkontakt, så då skiter man i att hälsa...?

/Daniel

[MarcusRombo (oregistrerad)]

Men vänta nu... Hur går detta till egentligen, existerar inte ens ögonkontakt?

Om man går förbi någon man känner, har ögonkontakt med personen, men icke hejar, kan man betraktas som väldigt skum, right?

Yep!

Och om man inte får någon ögonkontakt, då är risken överhängande stor att man inte hälsar alls...

Känns det igen? Man känner en person lite grann, men denne vägrar ge en ögonkontakt, så då skiter man i att hälsa...?

/Daniel

Men det kan ju faktiskt vara så att personen inte ser en 😕

[D Vibe]

Men vänta nu... Hur går detta till egentligen, existerar inte ens ögonkontakt?

Om man går förbi någon man känner, har ögonkontakt med personen, men icke hejar, kan man betraktas som väldigt skum, right?

Yep!

Och om man inte får någon ögonkontakt, då är risken överhängande stor att man inte hälsar alls...

Känns det igen? Man känner en person lite grann, men denne vägrar ge en ögonkontakt, så då skiter man i att hälsa...?

/Daniel

Men det kan ju faktiskt vara så att personen inte ser en 😛

Knappast i dessa situationer..

/Daniel

[MarcusRombo (oregistrerad)]

Men vänta nu... Hur går detta till egentligen, existerar inte ens ögonkontakt?

Om man går förbi någon man känner, har ögonkontakt med personen, men icke hejar, kan man betraktas som väldigt skum, right?

Yep!

Och om man inte får någon ögonkontakt, då är risken överhängande stor att man inte hälsar alls...

Känns det igen? Man känner en person lite grann, men denne vägrar ge en ögonkontakt, så då skiter man i att hälsa...?

/Daniel

Men det kan ju faktiskt vara så att personen inte ser en 😛

Knappast i dessa situationer..

/Daniel

Inte på en arbetsplats nej, men jag menar mer på stan eller liknande.

[D Vibe]

Men vänta nu... Hur går detta till egentligen, existerar inte ens ögonkontakt?

Om man går förbi någon man känner, har ögonkontakt med personen, men icke hejar, kan man betraktas som väldigt skum, right?

Yep!

Och om man inte får någon ögonkontakt, då är risken överhängande stor att man inte hälsar alls...

Känns det igen? Man känner en person lite grann, men denne vägrar ge en ögonkontakt, så då skiter man i att hälsa...?

/Daniel

Men det kan ju faktiskt vara så att personen inte ser en 😛

Knappast i dessa situationer..

/Daniel

Inte på en arbetsplats nej, men jag menar mer på stan eller liknande.

Ja jo, där är det annorlunda naturligtvis 🙂 .. Där kan man själv också utnyttja det om man inte orkar snacka med någon person 🙂

/Daniel

[MusicGene]

den som är fulast ska hälsa först.

[hackeman]

den som är fulast ska hälsa först.

Haha... håller HELT med!! 🙂

[MickeMikrofon]

den som är fulast ska hälsa först.

haha !! fan va rätt 😄😎

[Per_a_55]

den som är fulast ska hälsa först.

Skönt, då slipper man 🙁

[Pazo]

den som är fulast ska hälsa först.

Skönt, då slipper man 😆

Precis 🙁

[Danabacken]

den som är fulast ska hälsa först.

🙁

[Pazo]

den som är fulast ska hälsa först.

😆

om man träffar två Dyngfräsha brudar vem ska man hälsa på först då? 🙁😆

[musik (oregistrerad)]

Hej!

Ingen. Hade de inte varit i dyngan...?

🙁

:musik

[hackeman]

Hej?

[Stinkey (oregistrerad)]

Det handlar om hur högt man står på hackordningstrappan, lägst hälsar först. Så enkelt är det. Sen kan man ju försöka vara lite mer civilisicerade, men det är ju bara en VÄLDIGT tunn fernissa.

Usch så deppig jag verkar i dag. Jag får nog kasta i mig en vinare till maten.

[Pluffo]

Men musik?....Tog du ögonkontakt med dessa personer? Hälsningen börjar ju långt innan man säger hej...Man upptäcker varandra, visar med kroppsspråket att man tänker säga hej...sedan öppnar man käften.

Om du t ex går runt med blicken i marken så misslyckas du med de kroppsliga förberedelserna...Då kanske den andra personen har försökt få kontakt...Då är det DU som inte hälsar.

Om det annars rör sig om att du tittar på dessa personer och ni verkligen har en kontakt på det kroppspråkliga planet så rör det sig antagligen om att du varit för dominant i ditt hälsande. Om det varje gång är du som säger hej först så kommer naturligtvis dina kollegor förvänta sig att du ska fortsätta så. Om du då, helt sonika, slutar ta initiativet så är det ju DU som har ändrat på dig. Och det måste vara detta förändrade beteende som dina kollegor reagerar mot.

De har ju inte ändrat på sig. Det har bara du gjort. Då antar de naturligtvis att det ligger en orsak bakom. Du har ändrat på dig. Du har blivit konstig ( skillnaden mot vanlig ).

Redigerat 2 oktober 2005 av Pluffo

[Neosus]

...fast om man åker bil så kan man ju inte säga Hej. Då måste man visa det med den erkända kroppsrörelsen, att vifta med ena organet. Och nej jag menar inte bare ass.

Hälsar man då på föraren eller bilen?

[Pazo]

...fast om man åker bil så kan man ju inte säga Hej. Då måste man visa det med den erkända kroppsrörelsen, att vifta med ena organet. Och nej jag menar inte bare ass.

Hälsar man då på föraren eller bilen?

Man nickar eller vinkar 😛

Ibland händer det faktiskt att man hälsar på bilen 😛

[Pluffo]

Bussförarna på SL hälsar ju alltid på varandra...

😛

[Pazo]

Bussförarna på SL hälsar ju alltid på varandra...

😛

på jlt också 😛

[Hans]

Hej!

Jag hade ett tag en "konstig" nick som var min hälsning! Men tydligen fattade bara 2 av 3 nicken och då var det vissa som tyckte att jag inte hälsade!

Intressant var att bara personer jag knappt kände tillhörde dessa som inte förstod min eminenta nick! Man låter som byfåne när man säger Hej men

vafn allt för o va trevlige Hans, eller? En ytterligare komplicerande omständighet är att jag kommer ihåg allt och alla, (kan berätta vad jag gjorde när

jag var 5 år, ifall ngn är intresserad ?) och byter ibland "stil*" så har inte den blekaste om huruvida folk, man kanske borde hälsa på, känner igen

mig och att förklara vem man är... känns ibland lite pinsamt så - vem ska man hälsa på? Mamma och pappa är ju givna men sen... 😄!

* Skägg, hårlängd, vikt, kläder (...hatt, käpp samt lösmustach!)