johlin Postat 22 september 2005 Postat 22 september 2005 Något jag har märkt efter att ha varit här ett tag, är att inte många verkar våga vara stolta över sina verk. Ibland kanske man ser nån pop\rocklåt i demoforumet, där det står nåt som att "Basen på denna låter skit eftersom jag har lött den nya micken fel, är darrig i händerna, är kass på intonera, har mitt hemmagjorda axelband och hoppar på ett ben eftersom jag råkade såga av det andra med motorsåg, klantig som jag är" 😄, sen är låten något överdrivet välproducerad, allt låter perfekt, och är hur igenomtänkt som helst. Det är inte ofta man ser nån som verkligen skriver verkar nöjd och skriver "Denna är nog en av mina bästa låtar, jag tror att jag har överträffat mig själv". Nån som håller med, eller är det bara jag som har turen att vara omringad av positiva personer 😆
LeonRadley Postat 22 september 2005 Postat 22 september 2005 Om man gör en psykologisk analys utav det dom personerna så tror jag att man skulle komma fram till att det handlar om bekräftelse. Dom vill helt enkelt att folk ska säga, det låter ju jättebra, du är så duktig, det är superbra. Man vet ju hur man själv är... mycket självkritisk och när man har suttit med en låt en månad så hör man minsta lilla fel, medans "dom andra" som hör låten för första gången tycker att den är helt perfekt "Just my two cents..." 😄
Egghuvud Postat 22 september 2005 Postat 22 september 2005 Jag tror att ett av skälen är att ju bättre man är desto mer kritisk är man nog. Sedan är det klart att Jantelagen gäller även för musiker, eller kanske speciellt för musiker. Sen har man också garderat sig lite genom att framhärda i att inspleningen inte är riktigt färdig. Sådär kan jag hålla på mycket. Jag har trettiofemhudra låtar som är ...nästan färdiga. Jag skall bara byta ut gitarren, fila lite på sången och hur var det med texten...var den verkligen bra...? 😄
Gote Postat 22 september 2005 Postat 22 september 2005 Jag tror att ett av skälen är att ju bättre man är desto mer kritisk är man nog. ... eller tvärt om. Ju mer kritisk man är desto bättre är man. En förutsättning för att växa och utvecklas är ju att kunna se sina brister. Är man nöjd med det man gör så finns inget driv att förbättra. Men att vara missnöjd själv är ju inte det samma som att säga till andra att man är missnöjd. Det gör man nog antingen för att få bekräftelse (det gör jag) eller för att man förväntas säga så (Lex Jante).
Claes Holmerup Postat 22 september 2005 Postat 22 september 2005 Det är så typiskt svenskt, att man ska vara så där lagom bra och lagom dålig. Alla ska vara medelmåttor och aldrig framhäva sig själva, utan peka på alla sina brister i stället för att framhålla fördelarna - och den som säger att han är skitnöjd med det han/hon har lyckats prestera, så kommer den svenska avundsjukan fram och folk uppfattar denne som en skrytsam idiot som måste tryckas ner. Tråkigt, men sant... 😄
Steinb Postat 22 september 2005 Postat 22 september 2005 ...eller så är det helt enkelt så att man känner sej som en Paradise hotel-deltagare på en Nobel-fest! 😄 Så är det iaf för mej. Jag är total nybörjare på musik, och här bland proffs och gamla rävar så blir jag osäker som satan. Visst, jag vet att det jag skapar suger fårtoffla både musikaliskt och tekniskt - men det vore ändå skoj med någon annans ärliga åsikt om den skit man skapat... ...därför kryddar iaf jag med lite fejkat personligt missnöje över min egen kreation.
Johan Royen Postat 22 september 2005 Postat 22 september 2005 Ja, till viss del handlar det nog om att gardera sig. Visserligen ett vanskligt tilltag eftersom det kan vara kompositionen som inte håller måttet (det är sällan man ser kommentarer av typen "Låten är riktigt kass, men produktionen är jag fetnöjd med"). Sedan vet jag att jag själv är ganska petnoga och självkritisk, och ibland känner man att man vill ha ett "okej" från någon annan innan man lägger ned mer tid på ett projekt. Dessutom finns det inte särskilt mycket anledning att hålla på med musik om man inte känner att man kan förbättra sig.
Henkera Postat 22 september 2005 Postat 22 september 2005 Det är så typiskt svenskt, att man ska vara så där lagom bra och lagom dålig. Alla ska vara medelmåttor och aldrig framhäva sig själva, utan peka på alla sina brister i stället för att framhålla fördelarna - och den som säger att han är skitnöjd med det han/hon har lyckats prestera, så kommer den svenska avundsjukan fram och folk uppfattar denne som en skrytsam idiot som måste tryckas ner. Tråkigt, men sant... 😱 Mjo, måtte de utrota svenskarna först vid en utomjordisk invation... Tur att man är halvdansk
D Vibe Postat 22 september 2005 Postat 22 september 2005 Som redan sagts; vi är svenskar, vi gillar inte att skryta 😱. Och vi gillar inte skrytande personer heller! Fast som även också har sagts, om man är självkritisk så kommer man alltid att kunna bli bättre. /Daniel
Pluffo Postat 22 september 2005 Postat 22 september 2005 Vad föredrar ni? Den svenska ödmjukheten eller den amerikanska skrytsamheten?
Claes Holmerup Postat 22 september 2005 Postat 22 september 2005 Vad föredrar ni? Den svenska ödmjukheten eller den amerikanska skrytsamheten? Jag föredrar någonting mitt emellan. Man ska kunna säga att man är duktig på något utan att behöva skämmas, tycker jag - men man behöver för den sakens skull inte påstå att man är världsbäst på något man började lära sig för en vecka sedan...
D Vibe Postat 22 september 2005 Postat 22 september 2005 .. fast man kan vara stolt och ödmjuk samtidigt, Pluffo. Fast jag har svårt att vara det, men det är bara att öva 😉 . /Daniel
karl Postat 22 september 2005 Postat 22 september 2005 Något jag har märkt efter att ha varit här ett tag, är att inte många verkar våga vara stolta över sina verk. Ibland kanske man ser nån pop\rocklåt i demoforumet, där det står nåt som att "Basen på denna låter skit eftersom jag har lött den nya micken fel, är darrig i händerna, är kass på intonera, har mitt hemmagjorda axelband och hoppar på ett ben eftersom jag råkade såga av det andra med motorsåg, klantig som jag är" 😛, sen är låten något överdrivet välproducerad, allt låter perfekt, och är hur igenomtänkt som helst. Det är inte ofta man ser nån som verkligen skriver verkar nöjd och skriver "Denna är nog en av mina bästa låtar, jag tror att jag har överträffat mig själv". Nån som håller med, eller är det bara jag som har turen att vara omringad av positiva personer 🙂 jodå det har jag visst gjort
johlin Postat 22 september 2005 Trådstartare Postat 22 september 2005 Något jag har märkt efter att ha varit här ett tag, är att inte många verkar våga vara stolta över sina verk. Ibland kanske man ser nån pop\rocklåt i demoforumet, där det står nåt som att "Basen på denna låter skit eftersom jag har lött den nya micken fel, är darrig i händerna, är kass på intonera, har mitt hemmagjorda axelband och hoppar på ett ben eftersom jag råkade såga av det andra med motorsåg, klantig som jag är" 😛, sen är låten något överdrivet välproducerad, allt låter perfekt, och är hur igenomtänkt som helst. Det är inte ofta man ser nån som verkligen skriver verkar nöjd och skriver "Denna är nog en av mina bästa låtar, jag tror att jag har överträffat mig själv". Nån som håller med, eller är det bara jag som har turen att vara omringad av positiva personer 🙂 jodå det har jag visst gjort Pluspoäng 😠
Kringlan Postat 22 september 2005 Postat 22 september 2005 Vad föredrar ni? Den svenska ödmjukheten eller den amerikanska skrytsamheten? Jag föredrar någonting mitt emellan. Man ska kunna säga att man är duktig på något utan att behöva skämmas, tycker jag - men man behöver för den sakens skull inte påstå att man är världsbäst på något man började lära sig för en vecka sedan... Det där var det mest svenska jag hört 😛
MusicGene Postat 22 september 2005 Postat 22 september 2005 ÅÅÅH!! DET ÄR SÅ JÄVLA SVENSKT ATT SKRIVA SÅ JÄVLA SVENSK DEN HÄR TRÅDEN ÄR!!! HUR JAG ÄN VÄNDER OCH VRIDER SÅ GÖR JAG ÄNDÅ FEL GENOM ATT ÖHT SKRIVA NÅNTING NU!!!
Claes Holmerup Postat 22 september 2005 Postat 22 september 2005 Vad föredrar ni? Den svenska ödmjukheten eller den amerikanska skrytsamheten? Jag föredrar någonting mitt emellan. Man ska kunna säga att man är duktig på något utan att behöva skämmas, tycker jag - men man behöver för den sakens skull inte påstå att man är världsbäst på något man började lära sig för en vecka sedan... Det där var det mest svenska jag hört 😄 Det SKA ju vara lagom... 🙂
Hans Postat 22 september 2005 Postat 22 september 2005 (redigerat) Hej! Polis och Politiker har patenterad framgångsformel som skulle kunna användas... gör ingenting och du kan omöjligt göra fel 🙂! D.v.s. skriv ingenting när ni presenterar låten i demoforumet! Det ämnar Hans göra när det beger sig, sen svarar jag på frågor! (... och hänvisar till att utredningen inte är klar!) Redigerat 22 september 2005 av Hans
browno Postat 22 september 2005 Postat 22 september 2005 Skulle gärna skriva ett inlägg men är lite rädd att det blir för dåligt 😳
osiris Postat 22 september 2005 Postat 22 september 2005 Jag är bra på det jag kan.. och jag är glad att jag kan det... men jag kan inte allt. Eller nåt sånt? 😄
The Edge Postat 22 september 2005 Postat 22 september 2005 Jag är bra på det jag kan.. och jag är glad att jag kan det... men jag kan inte allt. Eller nåt sånt? 🙁 Jag är dålig på det jag inte kan...och jag är ledsen över att jag inte kan det...men vissa saker kan jag allt 😄
Stinkey (oregistrerad) Postat 23 september 2005 Postat 23 september 2005 "You can't please everyone so you better please your self!" Ricki Nelson, har jag för mig. Ibland är det rätta så enkelt. 😳
Vallhagen Postat 23 september 2005 Postat 23 september 2005 "Det är rätt svenskt att skriva att nåt är så svenskt". (fritt citat Hammagrella... den satte sig) /Beng1
Recommended Posts
Bli medlem (kostnadsfritt) eller logga in för att kommentera
Du behöver vara medlem för att delta i communityn
Bli medlem (kostnadsfritt)
Bli medlem kostnadsfritt i vår community genom att registrera dig. Det är enkelt och kostar inget!
Bli medlem nu (kostnadsfritt)Logga in
Har du redan en inloggning?
Logga in nuLogga in här.