Har ALLTID den där "aldrig nöjd"-känslan

[Danabacken]

Tja!

Är jag ensam om att när jag sitter och mixar mina låtar så KAN man nästan aldrig bli nöjd. Har gjort en hel del låtar nu, men så fort jag sätter mig ner och lyssnar igenom dom så är man helt enkelt inte nöjd med vad man har gjort. 😄

Jag har lagt upp några av dom här på forumet, och har fått VÄLDIGT bra kommentarer på dom, men själv så tycker jag inte att dom ÄR så bra. 😉

Någon som känner som jag?

Redigerat 17 juli 2005 av Danabacken

[allansson]

Förstår precis vad du menar... har själv skrivit en hel del låtar och framfört dem för vänner, och de har tyckt att många av dem varit mycket bra men själv tycker jag att det aldrig låter bra... Vet inte riktigt exakt hur du känner det, men jag känner mig lite som en hycklare varje gång jag spelar låtarna för någon....

[Drik]

Tror vi blir psykiskt påverkade av att lyssna igenom samma låt i 40 timmar eller vad det nu tar att färdigställa en låt helt 🙂

Sen låter allt skit med det man gjort

[Michael]

det är nog ganska vanligt förekommande att det känns som att man alltid kan göra någonting bättre. en del av mixandet (speciellt i professionell miljö) består ju av att kunna planera och hålla sej till en tidsplanering. det är ju extremt sällan du skulle få möjlighet att mixa någonting tills du känner dej nöjd utan det gäller att hitta kompromisser. när det kommer till något du skrivit själv så tror jag det är viktigt att kunna säga stopp till sig själv. en tanke kan ju vara att mixa låten färdigt och sen inte röra den på en vecka för att därefter återkomma och, utan att titta på den fina bilden av ljudet på skärmen, bara lyssna på den. om det är någonting du reagerar starkt på så kan man gå tillbaka och ändra det.

men som sagt, det gäller att inte överarbeta mixen. att pilla med pyttedetaljer kan vara ett sätt att säga nej oxå. +3dB eller +4dB på 6,3kHz eller 6,5kHz gör inte särskilt stor skillnad.

~ force_fEd

någon som läst "mixing with your mind" av michael stavrou?

[Thimmie]

Har också varit där. Är alltid där. Kommer alltid att vara där?

[Fredrika]

Det är så för alla kreativa artister.

Det finns artister som inte har den känslan som har en mer självgod uppfattninga av att allt de gör är referensen för vad andra borde gilla men de är bara hantverkare som gör sitt jobb bra.

Är du kreativ ifrågasätter du dig själv hela tiden. Det hör till. Ibland känner sig kreativa människor ochså nöjda med vad de gjort men den känslan går fort över till en ny strävan.

Jag känner dels att jag inte blir nöjd men det är ett mindre problem än att slutresultatet blir så OLIKA det jag hade tänkt mig för det betyder att jag inte kan det kreativa hantverket som krävs för att snickra ihop det jag har i huvudet.

Att jag sedan blir missnöjd över att det inte är så bra som jag hoppas är faktiskt ett mindre problem för mig för så är det alltid för sådana som oss.

[hammagrella]

Det gäller bara att hålla isär dom två helt olika känslorna; självkritik/perfektionism - respektive falsk blygsamhet; "åh vilken bra låt!" "äsh, den där, jag hatar den...".

Jag tror självkritiken/perfektionismen är svår att undvika särskilt om man gör grejorna helt själv, börjar med en idé och utvecklar, utvecklar, utvecklar. Klart det är svårt att känna sig "klar". Tror man ska vara lite cool här, annars får man aldrig nåt ur händerna. Är jag 80% nöjd med en låt brukar jag släppa den och försöka nå dom 20% extra med nästa låt istället.

Falsk blygsamhet har vi väl lite i folksjälen i Sverige. Om man är nöjd eller t o m stolt över nåt brukar inte vara populärt bland gemene man (typ Zlatan, eller varför inte Danny Cort 🙁 ) utan det ska hellre vara "en gör så gott en kan" eller "jag är inte så värst nöjd själv...." eller "äsh, den här gamla trasan!" 🙁

[Diwic]

Det är väl därför forumet är så bra. För att se om de/ni/vi reagerar på samma detaljer som jag har gjort när jag gjort låten. Så man inte silar mygg och sväljer kameler.

// David

[MarcusRombo (oregistrerad)]

Min sämsta sida är att jag är sjukt envis. Marcus Rombo har aldrig fel. Han har fel först den dagen världen går under. Så är jag missnöjd med en låt, är den inte tillräckligt bra. Men när dom personer jag förlitar mig mest åt musikaliskt säger motsatsen, är jag beredd att ge mig.

Att vara kreativ är ett evigt frågesättande.

[Nightroad]

Själv är jag alltid i den situationen. En del vänner tyker att jag är för mycket "perfektionist" och det får ofta till följd att jag mixar och trixar i rena plottret av petitesser. Ibland är man nog helt enkelt tvungen att slå sig själv över fingrarna. 😏

[johlin]

Det är väl därför forumet är så bra. För att se om de/ni/vi reagerar på samma detaljer som jag har gjort när jag gjort låten. Så man inte silar mygg och sväljer kameler.

// David

Hahahaha. 😲

Ska skriva ner i min ordspråksbok.

[milton]

Falsk blygsamhet har vi väl lite i folksjälen i Sverige. Om man är nöjd eller t o m stolt över nåt brukar inte vara populärt bland gemene man (typ Zlatan, eller varför inte Danny Cort  ) utan det ska hellre vara "en gör så gott en kan" eller "jag är inte så värst nöjd själv...." eller "äsh, den här gamla trasan!"

Har känslan av att denna inställning är på tillbakagång i Sverige, kanske tack vare att

frontfigurer som Zlatan och Danny Cort 😲 visar vägen. Att jantelagen sakta men säkert

begravs. Jag kan bara reagera med ett (för att citera Gert Fylking) "äntligen".

Redigerat 18 juli 2005 av milton

[milton]

Det är väl därför forumet är så bra. För att se om de/ni/vi reagerar på samma detaljer som jag har gjort när jag gjort låten. Så man inte silar mygg och sväljer kameler.

// David

Hahahaha. 😲

Ska skriva ner i min ordspråksbok.

(johlin) Nån annan hann före. Matteus tydligen.....

[Kada (oregistrerad)]

Jag är sjukligt perfektionistisk... ibland nästan till den grad att jag kan må psykiskt dåligt. På ett och ett halvt år har jag bara lyckats färdigställa tre låtar, och jag är fortfarande inte 100% nöjda med dom. Men jag brukar vara ganska nöjd med mina melodier, däremot så är det just ljudet och kvalitén som jag kan sitta hur länge som helst med. Och sen är det ju den där biten med att mixa/mastra alltihopa... jag är väl en av dom få personer som än idag sitter med analog mixer och gör allting "live". Så har man spelat in sin låt och upptäcker tre dagar senare att snaredrum'en är för hög, och självklart har man redan hunnit ställa om alla rattar på mixern för att man började på en ny låt. Saaaataaaaaan!!!!!

[Sonnert]

den dagen jag är 100% nöjd med resultatet ska jag nog sluta.

hade jag varit nöjd med en låt från första början hade jag inte fortsatt pilla med den och då blir den ju sämre än om jag är missnöjd 😛😲😄

[Thimmie]

den dagen jag är 100% nöjd med resultatet ska jag nog sluta.

hade jag varit nöjd med en låt från första början hade jag inte fortsatt pilla med den och då blir den ju sämre än om jag är missnöjd 🙂😲😛

Precis! När man är nöjd är det nog läge att läga lurarna i lådan och lägga gitarren i caset.

[pennudd]

Jag personligen tror att det är bra att man aldrig blir riktigt nöjd. Dels för att man förmodligen blir bättre och bättre för varje låt man gör (det behöver dock inte nödvändigtvis låta bättre)

Sen är det bra för "drivenheten" att aldrig bli nöjd. Det är nog upp till människans natur att inte bli nöjd. Man käpar vidare. Ibland är det svårt att veta vad som motiverar en att fortsätta, det är nån slags intre kraft som gör att man fortsätter tills man stupar typ 😱

Om man är fokuserad så kommer fullträffen att inträffa förr eller senare... Oavsett om man är nöjd själv eller inte 😱

[rainydays]

Falsk blygsamhet har vi väl lite i folksjälen i Sverige. Om man är nöjd eller t o m stolt över nåt brukar inte vara populärt bland gemene man (typ Zlatan, eller varför inte Danny Cort 🙂 ) utan det ska hellre vara "en gör så gott en kan" eller "jag är inte så värst nöjd själv...." eller "äsh, den här gamla trasan!" 😱

Jag röstar nog för ett mellanting 🙂 Det är skillnad på att vara stolt och att skryta i tid och otid. Är man stolt och nöjd med vad man presterar så har man inte något outgrundligt behov av att hävda sig hela tiden. Överdrivet skryt eller nedklankande av sigsjälv tyder ju bara på dålig självkänsla, att man försöker kompensera något man uppfattar som en brist hos sigsjälv.

Fast sen kan man ju förstås inbilla sig att man är bäst i världen med. Om man under hela sin uppväxt bara fått höra hur bra man är så får man lätt en ganska snevriden syn på sigsjälv. Och det kan vara svårt att ändra på senare i livet. Jag fick själv bara höra hur värdelös jag är, och jag har gått omkring med den uppfattningen av migsjälv hela mitt liv, inte förrän i vuxen ålder har jag insett att det är galet och att det är något jag måste ändra på. Men det är svårt när det gått så långt, speciellt när man fått en mängd psykiska men av det.

Hmm, nu spårade jag visst ur igen 😱

Jag blir i vilket fall som helst som de flesta andra här aldrig 100% nöjd med något jag gör. Och det låter ju aldrig som man tänkt sig från början. Det tror jag inte någon lyckas med oavsett hur duktig "hantverkare" man blir. Men det är väl en drivkraft till att fortsätta?

Framförallt är jag missnöjd med min sångröst. Den låter långt ifrån hur jag vill att det ska låta. Men det känns ju fel att låta någon annan sjunga det jag skivit så jag får väl helt enkelt acceptera att jag låter som jag gör. Det är ju inte mycket att göra något åt. Bättre att koncentrera mig på det jag faktiskt kan göra något åt. Som mitt usla gitarrspel tex. 😆

[rainydays]

Förstår precis vad du menar... har själv skrivit en hel del låtar och framfört dem för vänner, och de har tyckt att många av dem varit mycket bra men själv tycker jag att det aldrig låter bra... Vet inte riktigt exakt hur du känner det, men jag känner mig lite som en hycklare varje gång jag spelar låtarna för någon....

Sen är väl inte ens vänner kanske den bästa publiken att spela för om man vill ha en uppriktig åsikt. Då är det bättre att hiva ut sina låtar inför främlingar på nätet.

[sounden]

Jag är där också, blir heller aldrig 100% nöjd med mixen.

ps. man kanske skall låta andra mixa? 😱

[Veronica (oregistrerad)]

Denna känsla infinner sig rätt ofta. Man har nog rätt höga krav på sig själv... Känner verkligen igen det där med att sångrösten inte låter som man vill att den ska låta. Tycker jag sjunger rätt hyfsat och sen när jag har det inspelat känner jag inte igen min röst. Inte alls den klang jag tycker mig höra. Känns inget kul att med hjälp av program fixa till tonhöjder osv. Vill att det ska låta bra ändå...

[Johan Royen]

Tror att det är missnöjdheten som ligger bakom kreativiteten (det och möjligheten att få en massa tjejer). Skulle man vara nöjd med allt man gör kunde man ju luta sig tillbaka och pilla sig i naveln istället.

Personligen upplever jag dels till stor del att jag inte är nöjd med mina låtar, även om de brukar låta bättre om man låter dem mogna i en månad eller så, dels att jag inte riktigt lyckas omsätta idéerna jag har till färdiga låtar.

Vad gäller jantelagens tillbakagång skulle jag vara betydligt mer positivt inställd om förtruppen inte bestod av Linda Rosing & Co. Människor som faktiskt har presterat något får ta åt sig så mycket ära de vill vad mig anbelangar. Skall man däremot bli rikskändis för att man super, knullar och kräks i tv sällar jag mig, enligt principen fiendens fiende är min vän, till det andra lägret.

[mornel]

ps. man kanske skall låta andra mixa? 😏

Risken finns att du blir ännu mindre nöjd då, om du inte jobbar med väldigt, väldigt duktiga människor. Vi råkade ut för precis den diskussionen i mitt band senast, det slutade ganska tråkigt.

[L.C]

För mig varierar detta. Ibland när jag lyssnar på nåt jag gjort tycker jag det låter helt ok och ibland hatar jag det så jag skäms.

Det är nog det att man ibland måste bara inse att nu är det klart och det är bara att ge sig.

den dagen jag är 100% nöjd med resultatet ska jag nog sluta.

Samma här!