Alla som lyssnar på o tycker om musik men saknar intresse o kunskap om ämnet musik (rubbet!)- VET vad som är BRA musik.

[Pär Nord]

Skillnaden mellan mig som gillade 50- o 60-tals cool jazz (miles davis, bill evans,) och Owe som gillade Cool Candys var att Owe VISSTE att det jag lyssnade på måste vara sämre än vilken Go'bitar LP som helst. efter som  alla han kände visste vilka Cool Candys var, även jag. 

men

INGEN förutom jag lyssnade på musik som  INGEN lyssnade på o Owe sa att anledningen till att ijag lyssnade på dålig musik var för att jag gillade att krångla till saker. BRA musik blir uppmärksammad  och når ut därför att "alla" gillar den. Sa (arbetskamraten) Owe. Som jag tänkte på eftersom jag såg en video med Andy Edwars, "Ten things non-musicians get wrong about music" (YouTube) som påminde mig om att den stora mängden musikkonsumenter som håller branschen vid liv och gott mod gärna kallar sig "allätare" och vet att ....

- IF IT'S OUT THERE IT MUST BE GOOD -

Hur vet man om populära och omskrivna musikartister är bra, som sångare, instrumentalister, låtskrivare, arrangörer,etc?

Om man tycker om att ha musik i lurarna när man gör nån syssla, eller i högtalarna hemma med nån vän, eller i bilradion på väg till jobbet, så har man inte bara en fin upphöjning av vardagen genom musiken utan dessutom FORTLÖPANDE INFORMATION om vilka som är -inte bara bra musiker; sångare; låtskrivare; producenter utan vilka som är bäst.

- if it's NOT out there

- är det väl inte bra nog...varför skulle någon vilja gynna musik

- SOM är gjord av människor

- SOM INTE ÄR BRA PÅ MUSIK?

(nån kanske anar ett cirkelresonemang)

 

Alla här vet (eller har börjat ana) att det som gör en låt bra i icke-musikerns öron är att "alla" säger att den är bra.  "Alla" pratar om den, "Alla" dansar till den ingen krånglar till den med analyser av produktion o arrangemang eftersom dom som gjort låten är "kända" av icke-musiker för hits som är bra - eftersom dom är kända  för att göra just det. Jag har hört bra låtar här o på andra forum som jag kan lyssna på och tänka vafför blir hon/han inte uppmärksammad av "alla", remarkabel röst, härliga harmonier, mjuka melodier och allt sånt som är totalt ointressant för icke-musikern- "ä hon känd?". "inte?" "då kan hon inte vara bra" ................. mp3an som är bifogad ("Bet You're Better Than Me") är den enda låt jag byggt på baritonegitarrens sound  - ett instrument som, ja ingen....är känd för att spela

 

 

Redigerat 26 december 2024 av Pär Nord
stravfel

[Valle]

Vet inte om det där var lite av ett fylleinlägg, men jag snappade upp på några intressanta detaljer.

(OBS! Detta är inge personligt mot signatur Pär Nord, utan jag spånar bara.)

”Felet” vi (besserwissers) ALLTID gör är att tala om för ”Owe” vad som ”verkligen är bra musik” och att det han lyssnar på är trams eller skit. Det är såklart därför ”Owe” parerar. För, vilka är vi att tala om för Owe vad som gör en låt bra, när och varför? Owe gillar det han gör för att det får honom att trigga, komma igång och må bra. Sedan kan man ju såklart spekulera i varför en låt (genre) får honom att trigga, komma igång och må bra. Det kan mycket möjligt bero på brutal marknadsföring, eller grupptryck, som inlägget är inne på. Men det kan faktiskt istället (snarare med större sannolikhet) bero på att han genuint, personligt, gillar och identifierar sig med det han hör. Owe är konsument. Hans val av preferens ska få vara precis den han önskar, utan att vi (producenter/besserwissers) öppet ska lägga oss i det. Om något, så borde vi lyssna på honom – när och om det nu är intressant för vår sak.

Det finns enligt min mening en värre ”sort” (i brist på bättre uttryck) inom musikvärlden. Och det är snarare en intern issue: det vill säga, vi låtskrivare/producenter. Vi om några har bestämt oss för vad som minsann är bra eller inte. Och när det bemöts med ogillande tar vi det personligt (de värsta är poppare och hårdrockare). Om vi nu ska tala om vad ”alla pratar om”, så är i alla fall min uppfattning att det bland de flesta låtskrivare/producenter (i Sverige) råder ett direkt kräkande hat mot exempelvis country och dansband, speciellt bland poppare och hårdrockare. Och det är ganska komisk egentligen, eftersom country och dansband hör till majoriteten, både vad gäller producenter och konsumenter. Det finns inget som samtidigt låter så korkat och komiskt i mina öron som när en poppare/hårdrockare (eller whatever)  säger att en viss genre, som inte ryms inom deras genre-ram, är ”skit”. Om något så är ju deras preferens underrepresenterad och endast uppskattad av en mindre massa som egentligen gör vare sig till eller från på den stora arenan.

Lite som vänsterflankspolitik, typ …

Summa: Gör det du är bäst på, och koncentrera dig på att vädja till responsen hos dina likar.

Eller ännu bättre: skit fullständigt i vad andra tycker, och tyck helt ogenerat att det DU gör är Da Shit!

[Analogfreak]

14 minuter sedan sa Valle:

Vet inte om det där var lite av ett fylleinlägg.

Hade det varit det borde det varit fler korrekturfel tänker jag.

[Pär Nord]

Kanske är det ett fylleinlägg i bemärkelsen att det fyller utrymmet mellan gear, gear och ... tja gear.  Här ett till (och nej jag slutade dricka alkohol 1993) Jag brukar bli avstängd från Facebookgruppper för "hemkörd" musik när jag frågar eller reflekterar kring detta århundrades sätt att skapa (FFA) popilärmusik. Farsan köpte en Höfner en Hagströmtärkare å sen en strata åt mig. Jag va uppfylld av att få spela blues. Om ja vatt tonåring idag, 50 år senare, men även nu haft "the blues" hade jag tackat nej till gitarr o de o bett om en Macbook eftersom jag aldrig hade hittat jämnnåriga medmusikanter som ville lära sig spela 12-taktersblues när . . .  ja  DAW 

De tidigare inlägget byggde på Andy Edwards reflektioner kring hur man upplever o värdeätter musik när man inte har nån annan kunskap om musik än vad man själv och andra tycker om och inte tycker om. I nåt år cirka 71-72 lekte jag jazzsnobb eftersom jag ofta träffade aktiva jazzmusiker. Sen träffade jag B o hans fru som hade Bowies tre senaste skivor  och började en lång o mödosam resa till att ... FORTS föjler

[Pär Nord]

4 timmar sedan sa Valle:

Vet inte om det där var lite av ett fylleinlägg, men jag snappade upp på några intressanta detaljer.

(OBS! Detta är inge personligt mot signatur Pär Nord, utan jag spånar bara.)

”Felet” vi (besserwissers) ALLTID gör är att tala om för ”Owe” vad som ”verkligen är bra musik” och att det han lyssnar på är trams eller skit. Det är såklart därför ”Owe” parerar. För, vilka är vi att tala om för Owe vad som gör en låt bra, när och varför? Owe gillar det han gör för att det får honom att trigga, komma igång och må bra. Sedan kan man ju såklart spekulera i varför en låt (genre) får honom att trigga, komma igång och må bra. Det kan mycket möjligt bero på brutal marknadsföring, eller grupptryck, som inlägget är inne på. Men det kan faktiskt istället (snarare med större sannolikhet) bero på att han genuint, personligt, gillar och identifierar sig med det han hör. Owe är konsument. Hans val av preferens ska få vara precis den han önskar, utan att vi (producenter/besserwissers) öppet ska lägga oss i det. Om något, så borde vi lyssna på honom – när och om det nu är intressant för vår sak.

Det finns enligt min mening en värre ”sort” (i brist på bättre uttryck) inom musikvärlden. Och det är snarare en intern issue: det vill säga, vi låtskrivare/producenter. Vi om några har bestämt oss för vad som minsann är bra eller inte. Och när det bemöts med ogillande tar vi det personligt (de värsta är poppare och hårdrockare). Om vi nu ska tala om vad ”alla pratar om”, så är i alla fall min uppfattning att det bland de flesta låtskrivare/producenter (i Sverige) råder ett direkt kräkande hat mot exempelvis country och dansband, speciellt bland poppare och hårdrockare. Och det är ganska komisk egentligen, eftersom country och dansband hör till majoriteten, både vad gäller producenter och konsumenter. Det finns inget som samtidigt låter så korkat och komiskt i mina öron som när en poppare/hårdrockare (eller whatever)  säger att en viss genre, som inte ryms inom deras genre-ram, är ”skit”. Om något så är ju deras preferens underrepresenterad och endast uppskattad av en mindre massa som egentligen gör vare sig till eller från på den stora arenan.

Lite som vänsterflankspolitik, typ …

Summa: Gör det du är bäst på, och koncentrera dig på att vädja till responsen hos dina likar.

Eller ännu bättre: skit fullständigt i vad andra tycker, och tyck helt ogenerat att det DU gör är Da Shit!

Jag tror det var Duke Ellingtons son Mercer som svarade (UNGEFÄR ASSÅ) så här på frågan om vad som var musik: "Ett för en stund ihållande ljud som åtminstone en människa tycker om att lyssna på". Å sen kom 4m33s av John Cage 1952

[Pär Nord]

Det där "väntar på bästa svar" kanske jag måste sköta själv? Frågan som ställdes var om vi som spelar in musik i egen regi har bildat oss en uppfattning om vad som "styr" icke-musikerns musiksmak och konsumtion och om den skiljer sig (eller kanske inte) från oss som skapar musik.

 

[Valle]

5 timmar sedan sa Pär Nord:

Frågan som ställdes var om vi som spelar in musik i egen regi har bildat oss en uppfattning om vad som "styr" icke-musikerns musiksmak och konsumtion och om den skiljer sig (eller kanske inte) från oss som skapar musik.

Svar: Ja