Gitarrkabel

[Claes Holmerup]

det skulle vara roligt claes att höra.

kommer du att testa mikrofonkabel också?

/dan-erik

Jag kommer att köra balanserad och obalanserad kabel, ut från min Benchmark DAC1 och in genom min RME ADI-96 Pro, så att hela förloppet blir identiskt och jämförbart. När det blir, beror lite på hur tiden räcker till - men jag tänkte lägga upp det som oidentifierade ljudfiler, så att folk får lyssna förutsättningslöst - och så lägger jag ut facit senare, så att man får se vem som gissade rätt... 😆

[dew (oregistrerad)]

jo, visst är det nörderi.

men trots allt omöjligt.

det kommer att bli ett intresant test.

/dan-erik

[Albert.D]

Hejsan !

Svartkonsten runt signalkablar är lika välutvecklad som den är för högtalarkablarna. Hysterin när det gäller signalkablarna är dock inte lika utbredd, som tur är. Priserna för vissa typer är rent fantastiska. Ett signalkabelpar från en känd tillverkare säljs t.e.x. för över 20 000kr. Här kan man verkligen tala om bondfångeri. Det säljs t.o.m. digitalkablar i de här prisklasserna. Tydligen försöker de lura i folk att de störtåliga digitalsignalerna bara skulle försvinna i en billig koaxialkabel. Konstigt att alla datornät runt om i världen fungerar med mångdubbelt högre överföringshastigheter trots km-långa ledningar som endast kostar från 5 kr/m.

Så vad är det då jag försöker säga? Är det bara att gå ut till närmaste radiohandlare och köpa den billigaste signalkabeln för ca 20kr? Ja, om du absolut inte har några störningar mellan dina apparater så kommer den säkert att fungera mycket bra. Men nu är världen inte perfekt och det finns säkert en massa störningar som gärna tar vägen genom dina signalkablars skärm. Eftersom dina signalkablar har en skärm av vanlig koppartråd så har de även en viss resistans och störströmmarna kommer att orsaka ett litet spänningsfall som adderas till signalen och stör överföringen. Skärmen är inte heller speciellt tät på billiga kablar så elektriska fält har en svag kapacitiv koppling till mittledaren och därmed till signalen.

Om man ska vara riktigt petig så skapar en rörelse mellan skärmen och isoleringen en liten mängd laddningar som man enklast blir av med om kabelns isolering är försedd med ett halvledande skikt precis innanför metallskärmen. Men det här är inget stort problem så länge du inte står och hoppar på kabeln eller använder den som lasso medan du lyssnar på musiken. För mikrofonkablar så är det här en betydligt viktigare egenskap eftersom deras signalnivå är mycket lägre. Om din förförstärkare (eller CD spelare) har en hög utimpedans så kan även kabelns kapacitans filtrera de högsta frekvenserna en aning. Ett exempel: Om din CD spelare har 1 kohm utimpedans så kommer de högsta audiofrekvenserna att dämpas med 3 dB om du använder en vanlig enkel signalkabel som är ca 100 meter lång. Om du däremot använder en mer normal längd som t.e.x. 1 meter så dämpas signalen endast med 0,0007 dB vilket faktiskt inte är så mycket.

Behöver man då ha signalkablar med låg kapacitans? Om elektroniken vid signalutgången är rätt byggd så är svaret nej. Har konstruktören inte tänkt på detta vanliga problem med risk för självsvängning vid kapacitiv belastning så är svaret ja. Nu ska man väl förstå att en sådan miss är mycket allvarlig och har konstruktören gjort den så är troligen inte mycket annat rätt i resten av apparaten. Alltså inte vad man skulle kalla en HiFi-apparat.

Om du har någon anledning att misstänka att din apparat är känslig för kapacitiv belastning eller om du ska driva mycket långa kablar så ska du leta efter en kabel med låg kapacitans per meter. Det är ingen som helst nackdel för signalkablar och kan användas till alla apparater. Se bara till så kablarna uppfyller de andra viktiga kraven på god skärmning. Vissa tillverkare tar helt enkelt bort skärmen för att hålla nere kapacitansen och då har man verkligen hoppat från askan rakt ner i elden!

Det finns ett problem med billigare signalkablar och det är kontakterna. Jag har stött på billiga kablar som verkat mycket bra och som haft mycket bra skärmar men sen visat sig ha rent urusla kontakter! En kabel gick överhuvudtaget inte att trycka på en normal Phono-hona! Inte ens med våld som skulle ha förstört en normal apparat. När jag öppnade kontakten visade den sig dessutom ha mycket dålig anslutning av skärmen som lätt glappade. Andra varianter visade liknande problem. Det här är saker man inte ser enkelt ute i butiken och det är kanske en anledning att välja en dyrare kabel som förhoppningsvis är bättre byggd. Men priset är ingen garanti mot dåliga konstruktioner.

Slutsatsen blir att om du vill ha en bra signalkabel så ska du välja en med rätt längd som har en tät skärm med grov area så den får en låg resistans. Isolermaterialet spelar ingen större roll eftersom signalfrekvenserna är mycket låga och kablarna korta. Kontakterna ska ha metallhölje som skärmar bra och ett ytskikt på kontaktelementen som inte oxiderar allt för lätt. Guld har blivit populärt och fungerar mycket bra. Även de billigaste kontakterna som endast har några mikrometer guld fungerar om du inte drar ut och sätter i dem allt för många gånger. Kontakterna ska ha en vettig konstruktion men det ser man tyvärr inte innan man tar isär dem.

Vill ni få ner störnivån ytterligare så kan ni trä på en förtennad kopparstrumpa (skärmstrumpa) runt de två signalkablarna och ansluta den i båda ändar direkt till apparaternas metallhöljen så nära kontakterna som möjligt. OBS kläm på kabelskor direkt på skärmstrumpan och gå inte över någon spinkig kopplingsledning. Den här skärmstrumpan kommer att ta hand om de största störströmmarna och avlastar på det viset signalkablarnas skärmar. För att förbättra skyddet ytterligare kan ni montera en ferritkärna i varje ände runt signalkablarna innanför skärmstrumpan. Det här är en metod som slår ut vilken superkabel som helst men kostar endast en bråkdel av priset.

A.D

[Claes Holmerup]

Albert.D: Jag kunde knappt ha sagt det bättre själv! 🙂

Jag ska kanske ta och leta upp någon kabel med hög kapacitans också för att se om det påverkar nämnvärt - och kanske också någon koaxialkabel (har sett koaxialkablar säljas som "fantastiska" - och självklart dyra - gitarrkablar...).

[Peder]

Hej!

Perfekt Albert.D 😉! En kunnig är alltid intressant att lyssna på!

(Såhär har jag läst andra, enligt vad jag kunnat bedömma, kunniga dela in kablar! (Om man höftar lite med siffrorna)!

20 kr´s kabeln... som kan vara tillräckligt bra men varför chansa!

200 kr´s-kabeln... som (nästan) alltid är tillräckligt bra!

2000 kr´s-kabeln,,, som oftast bara är teoretiskt dock inte mätbart bättre!

20,000 kr´s-kabeln... som kan vara teoretiskt sämre än 2,000 kr´s och ibland mätbart sämre än 200 kr´s (20 kr´s 😎?)-kabeln!

I den sistnämnda prisklassen härjar nämligen många hobbyister som "utvecklat" sina audio-kablar känslomässigt, skärmen kan ex

vara av vatten eller inte alls, man kan ex ha boaorms-tjocka högtalarkablar som slutar i en liten banan som sedan kopplas in i spade

som slutligen ska gå till polskruvarna, samt mängder med andra tossigheter!)

MVH-Peder

[Albert.D]

Hejsan !

Jag har följt tråden ett tag och jag ville bara delge er mina egna tankar och funderingar med tanke på fysikens lagar och denna idag kabel hysteri som råder.

Allt går att sälja med mördande reklam "Kom och köp konserverad gröt"

Nu ska jag göra helg...

A.D