Ärans&Rock-Hjältarnas språk

[Pär Nord]

§1

Nån musiker (dvs yrkesutbildad eller yrkesverksam) är jag inte men jag har känt ganska många. I olika stilar, personlighet, ålder etc men en sak har dom haft gemensamt: ATT INTE DANSA. Inte (tror jag) som ett medvetet val utan bara ett vanligt karaktärsdrag hos musiker (jag träffat).

Som ett barn av sent 60- tidigt 70-tal när disco var funk som var jazz som var funk som man kunde "dansa" till var synkopering och utrymmet mellan tonerna viktigare än tonerna själva. Man klev in i ett funk/jazzz/disco sväng och rörde sig efter en rytm som passade en själv. Alla musiker betonade olika delar och att komma ur takt när man "bara diggade"(inte dansade) gick inte. Röra sig till funk, spela funk,  hur bra som helst, men att bara lyssna ... nja

Här är två versioner av en låt bara gjord för att dansa/röra sig till. Funk? tja kanske de. En äldre snabbare version m engelsk text en coolare alldeles nyss m svensk text. Textens enda funktion är att legitimera sångarens närvaro. Det är

§2

Opera på italienska, bibeln på latin och svensktoppen på svenska. Påbud som inte är påbud längre men kanske ändå lever kvar. Musiken till Cosi fan Tutte och många operor komponerades till en befintliig textmassa som länge skrevs på italienska. Världens vackraste språk enligt RAI. Som kan tacka latinet för det. Ett språk som ingen har haft som modersmål sedan 700-talet men som var språket som katolska kyrkans mässor skedde på till 1965.

Och svensktoppen bara för texter på svenska (från Wikipedia) - "År 1974 infördes även bestämmelsen att både text och musik måste ha skrivits av svenska medborgare. Översättningar av icke-svenska originallåtar var alltså inte längre tillåtna, däremot behöver inte den framförande artisten vara svensk. Denna regel ändrades i mitten av 1978, då man åter igen tillät utländska låtar i svensk översättning. Däremot skulle minst hälften av melodierna som testades ha svenska upphovsmän."

och nu

texter jag skrivit direkt på engelska översätter/omtolkar jag sen en tid till mitt eget språk. Många svenska (pop-)artister använder ju båda språken nuförtiden vilket var ovanligt på vevgrammofonens tid. Slog man inte på språket man använde på sin första vinylskiva var skivbolagen dåligt motiverade att betala för ett  språkbyte. Och blues/jazz/pop/rock-musiken är på ett (inte fler) sätt folkmusik, den traderas mellan dom som gör den och dom som lyssnar på den. På 60-talet fanns ett tufft band i norra Sverige som inför sin debut (skiva,? Konsert?) ville ha det tuffaste bandnamnet. "KEDJORNA" fast på engelska. vad stod på deras affischer, jo  -- THE SHANES -- från Kiruna, svängde som fan men  "The Chains" vem ville höra dom?  

FREDAGSBONUS min tolkning av Dylans "Knocking ..ja ni vet. Svårt, två korta verser o den enkla refrängen. Utmärkt filmmusik till scenen den är skriven för. "an exercise in splendid simplicity" men utan den scenen -  vad handlar det om? Jag tänkte mig den som lägereldssång för svenska snutar som sliter häcken av sig och skjuts ner i ny o nä. (33 stycken sen 1892)

 

 

Redigerat 27 januari av Pär Nord
staavfel

[Pär Nord]

det bör påpekas att kursiveringarna i dylantexten är alternativa fraser