Analogfreak Postat 6 oktober Postat 6 oktober 4 timmar sedan sa slejnard: Och DÄR började det snöa. 😦 Va lolit
slejnard Postat 6 oktober Postat 6 oktober 2 timmar sedan sa Analogfreak: Va lolit Nä 🙂↔️ men nu har det slutat. 🥳 men riktig sovardag varte.
Analogfreak Postat 6 oktober Postat 6 oktober 1 timme sedan sa slejnard: Han sjöng lite hest viskande. Spelade desto mer! Sång är kanske inte hans starkaste sida. Hade man tagit med Angus Young hade sången kanske inte heller blivit så bra. Men tittarsiffrorna hade kanske blivit högre.
Dark Of Light Postat 7 oktober Postat 7 oktober Hej på Er! Min mor gick bort i lördags. Det har varit (och är) en hel del praktiska bestyr att joxa med men ser en ljusning i tunneln trots allt (ett tåg?). Hon har lidit länge av en hel del sjukdomar, hjärtsvikt, tumörer i bukspottskörteln mm, mm. Det är ledsamt och sorgligt men samtidigt en lättnad för nu slipper hon lida mer. Så mycket motstridiga känslor. Så mycket jobb. Tömma lägenhet. Säga upp avtal och div. prenumerationer mm, mm. Det är mer än en tror. Ni ska få ett tips ifrån mig om/när ni råkar ut för liknande situationer, lägg den här länken till samlingarna. Rekommenderas starkt! Den här förbereder en på en hel del. Är ledig ledig från jobbet några dagar, det känns trots allt lättare nu. En bidragande orsak till det är att detta inte kom som en överraskning. Det har varit på gång länge. Man hinner under den tiden att vänja sig en smula vid tanken. Sorgen blir inte riktigt så bedövande då. Den finns där men på ett annat sätt. Det är ju att vi trots allt dansar en stund här. Med våra "viktiga" liv med våra bestyr. Man får en viss distans till livet och eftertanke vid dödsfall av vänner, bekanta och anhöriga. Hur viktiga vi är för varandra med stöttning och hjälp, men samtidigt en motstridig tanke om allt tings "meningslöshet". Vart leder det? What´s the point, vad vinner man? Man ska inte grubbla för mycket, ville bara belysa att sådana här tanker kommer ofta vid sådana här händelser. Det är upp och ner, bak och fram, in och ut i hjärnan. Man får acceptera det, det ÄR en ökenvandring i det närmaste men det blir bättre. Mår trots allt ok. Hade gött! 2
Fidden Postat 7 oktober Postat 7 oktober Har du någon som du delar sorgen och uppgifterna med? Typ syskon eller släkting eller så. Får känslan av att allt hamnat i ditt knä.
Dark Of Light Postat 7 oktober Postat 7 oktober 47 minuter sedan sa Fidden: Har du någon som du delar sorgen och uppgifterna med? Typ syskon eller släkting eller så. Får känslan av att allt hamnat i ditt knä. Ja då. Har några goda vänner samt två vuxna barn som har hjälpt mig med lägenhetsröj och ringa runt biten. Jag är ensamt (och bortskämt?) barn så allt hamnar juridiskt i knät på mig men det fungerar något sånär "with a little help from my friends". Jobbigt? Klart det är men jag har sett i andra fall hur det har blivit i syskonkullar när arven ska fördelas... inte alltid så vackert det heller. Greed is a bitch. Den biten slipper jag ju, men inget är perfekt. Allt har sina sidor. Tack för ert deltagande alla! 2
slejnard Postat 7 oktober Postat 7 oktober Älgfärs biffar pd. 😋 Ingen lek att köra till jobbet imorse. Halkigt var det. Imorgon åker vinterdäcken på. Köpt nya! 1
Dark Of Light Postat 7 oktober Postat 7 oktober En sak... Vi alla här inne "has been around here for a while". En del längre än andra förstås. Vi känner varandra ganska ytligt. Jag menar... vi umgås inte privat (utgår jag ifrån!?). Det enda vi har gemensamt är de åratal (de flesta av oss här inne) av umgänge i skrift form. Vi har sett nya forummedlemmar komma och gå. Vi har sett gamla avlida eller försvinna av andra anledningar. Snigel, DG t ex och en hel hög andra... Det ÄR till viss del en klubb för någon form av inbördes beundran fast jag tycker nog att vi är ganska så raka och ärliga i våra domar angående våra musikaliska krumsprång och påhitt. (Hoppas jag!) Vi kan ta det. Återigen, hoppas jag. Kanske är det den ärligheten som svetsar oss samman. Jag menar. Vi kommer från olika platser i landet, vi har olika sociala bakgrunder, olika jobb eller avsaknaden av dem. Olika humor, olika sätt att uttrycka oss både verbalt och musikaliskt och ändå... Här är vi och bryr oss om varandra. Vi KÄNNER inte varandra men ändå... gör vi det. Visst är det något speciellt som vi har här? Bara en tanke. Låt oss vara rädda om det! 2 1
slejnard Postat 7 oktober Postat 7 oktober Du sätter ord på det jag tänker. En sann ärlighet råder som är svår att både förstå och förklara. Det känns genuint. Jag har öppnat mig mer inför min och även min sambos sjukdom för er än flera jag känner irl 1
Recommended Posts
Bli medlem (kostnadsfritt) eller logga in för att kommentera
Du behöver vara medlem för att delta i communityn
Bli medlem (kostnadsfritt)
Bli medlem kostnadsfritt i vår community genom att registrera dig. Det är enkelt och kostar inget!
Bli medlem nu (kostnadsfritt)Logga in
Har du redan en inloggning?
Logga in nuLogga in här.