Division & Joy

[Pär Nord]

Fick för mig att JoyDivisions "LOVE WILL TEAR US APART" kunde få vara en synthlåt eftersom jag (å många med mig) trodde JD var "synthare" ända tills jag såg Anton Corbijns "Control" och faktiskt började lyssna på det dom gjorde. Här hade jag tänkt en inledning som skulle överväldiga lyssnaren (=min yngste son) för att sen utan varning spela låten med torra instrument typ originalet. Men övergången blev till slut omöjlig (för mig alltså) eftersom jag hela tiden ville bygga på mer ackord och stämmor---

Nån som har nåt förslag på övergångar mellan mycket mycket olika musikaliska idéer? eller effekter som skapar metamorfos - från praktfjäril tilbaka till larv så att säga.

Här behövde jag nåt till nytt Soundcloudkonto som jag inte visste inriktning på. STEVE REICH'S inspelning av gatupredikanten från 1965 IT'S GONNA RAIN fick hjälpa till.

Musik-Idéer är julklappar som denne man skulle uppskatta

 

 

https://en.wikipedia.org/wiki/It's_Gonna_Rain

 

Redigerat 24 december 2023 av Pär Nord
skavfel

[emedees]

Hej

Man, det är helt osyncad med  sampeln, du bör ju därefter bytta tempot. Och det hörs mer som "just gå away" så gör också ngt med detta. Annars gilllar jag gitarren

[Pär Nord]

fattar ingenting men tack för tipset

[slejnard]

Tyckte nog det var rätt experimentellt. Bra på sitt vis med takter mot varandra i rätt skön polyrytmik 👍. 

[Pär Nord]

Aha! Nu fattar jag - OCH ÄNDÅ INTE! När jag läste svaret höll jag på med låten utan at komma ihåg att det ni andra hört var min marknadsföringsploj med 50-tals Sci Fi, 60-tals process music och 70-tals post-punk kombinerade för att . . . nää, jag hade bara inget att börja med på Soundcloud som kändes som "jag på Soundcloud"  

Mitt syfte var en "happening" fast digital. Slå ihop nåt och se eller lyssna med ett barns eller en dement mänskas sinnen. Flera unga kvinnor gillade grejen! Desssutom så mycket att dom mot en resonlig avgift kan åta sig att sprida den till fler barn och dementa.

du förstår emedee (å the slejnard too) att jag undrade vad du menade med sync och sample när jag precis hittat låten som jag glömt att jag gjort färdig (en version iaf) och som vanligt hörde ett pålitligt "4 on the floor". Nu klarnar det! Apropå "gör-vad-du-vill-artister" från 60-talet har vi Karl-Erik Welin som 1964 komponerat ett stycke som kombinerade en motorsåg med ett piano. Han spelade samtidigt som en assistent sågade itu flygeln. På Moderna Muséet såklart (då fanns det pengar till hur många nya pianon som helst). Tyvärr spelade han fel och ...

 

...det var alltså reportrar som pikade honom för att han kommit lika nära motorsågen som klaviaturen och fått sy benet på akuten. Det fick honom att snäsa av dom med: - Jag spelade fel. Det händer oss pianister ibland. 

Steve Reich m.fl  gjorde/gör vad som kom att kallas minimalism. Noterad musik spelad av musiker på akustiska instrument eller manipulerade rullbandspelare med inspelade insamlade ljud etc. Du och jag kan idag göra digital minimalism i ett nafs som låter "experimentell" men ointressant ty den saknar  en knäppgök till kompositör. En som kanske spelat in fridlysta stengetters parningsrop på en fonograf som publiken bara kan lyssna på en i taget.

Här hör vi en partiledare som till musik ger en bild av Sverige. Som jag diktat ihop. Utan att behöva gå utanför dörren, prenumerera på tidningar, ta kurser eller ha ett arbetsrum. 

 

 

Redigerat 27 december 2023 av Pär Nord
va tvungen å gå på muggen

[Pär Nord]

Jimi berättar några avslappnande anekdoter

[-k9-]

Kul låtval. Något som en gammal svartrockare uppskattar. 

Märkligt nog så är detta en enkel och sparsmakad låt som är svårsjungen och svårspelad. Detta då Joy Division ju bygger på en rytmisk dynamik och takter som inte är helt metronom tajta, utan snarare på att bandet i sig är så samspelta att det låter bra och naturligt för att alla i bandet har en lite egen frasering som passar ihop. Eller så tycker man ju att det låter otajt just för att de "inte lirar på metronomen".

Detta är även en låt som går i "baktakt". Alltså att det är tvåan och fyran i takten som betonas. Eller i detta fall så är det ju bara trummorna som betonar dessa på virveln, medans alla andra instrument byter ackord eller toner i fraseringen just när virveln ljuder. Förutom i bryggan där ettan är mera betonad av gitarr och synt, för att sedan gå tillbaks till en baktakt. Brygan är egentligen mera ett stress beat där alla takter betonas. Om än lite olika av olika instrument just där. 

Till råga på allt så är sången lite släpande och ligger hela tiden med nästan som en upptakt till virveltrumman. I refrängen så börjar han med ett väldigt tyst och kort "AND" för att sedan inte sjunga and alls andra gången. Det gör att att fraseringen blir olika även om det låter snarlikt när man inte tänker på det. Lyssna på hur virveln hamnar mitt i ordet love fösta gången. För att i nästa gång börja order love på ettan/baskaggen och hålla ut över virveln och sedan göra en jätte kort paus just innan virveln ljuder igen. Fraserar man med ordet vill just på virveln andra gången så brukar man hitta rätt. 

Så det skulle nog låta bättre om du utgick från virveltrumman och bytte ackord där den ljuder för att få det att låta mera tight. Förutom just under bryggan då. 

Hoppas att detta svar sensar något när du läser det. Testa att lyssna på originalet på t ex YouTube och spela upp det i 0.75% hastighet så blir detta nosens mera sens, antar jag. 

 

[Pär Nord]

En uppmaning jag ska följa -k9-! Trummorna (det viktigaste instrumentet i rock'n'roll!), vet jag i stort sett inte ett skit om efter att ha spelat med en riktig trummis (som du kanske är?) de senaste åren + brottats med trumprogrammering dagligen. MEN . . . det är mycket, mycket, mer än jag visste förr om åren. Jag visste inte ens om trummisar fanns på riktigt. Ena stunden en vän man tjötade med, nästa stund en obegriplig magiker med ett trollspö i var hand  som det var bäst att vända ryggen till. 

Varför jag ville spela LWTUA kommer jag inte riktigt ihåg. Kanske är det melankolin i att det som för oss samman är det som splittrar oss. Men säkert var det ackordsföljden som nån youtuber demonstrerat i en tolvminutersvideo om "Common/Not very Common chord progressions". För ALLA gitarrister vet att ackordsföljden är viktigast (sen texten, sen basgångarna (ev. sångaren)) och att ABSOLUT INTE att lägga sig i vad trummisen gör. Han magikern.

Tanken var en gitarrlåt med JDs vibe men med annorlunda ackord. Men fingrarna ville inte. Så jag fick tänka om. Jag ska lyssna på Ian och de andra med dina iakttagelser i handen. Kul. Att spela andras låtar är nytt för mig men att replikera är för svårt. Så ackord, text, bas (ev. sång) får räcka. Dave Edmunds lär ha avbrutit Carl Perkins när dom skulle repa in "Blue Suede Shoes". - Så där går den inte!! Perkins hade skrivit låten.

[-k9-]

Just i J D och i svartrock, som ju JD var en föregångare till, så är det oftast basen som är det viktiga. Men oftast så är det just trummorna som brukar vara stöttepelaren i musik. Det är oftast i förhållande till just trummorna som man hör om det är en baktakt eller inte. Spelar alla/flesta instrumenten på baskaggen så är det inte en låt som går i baktakt. Spelar alla/flesta instrumenten på virveln så är det oftast just i baktakt som låten spelas. Så länge som låten går i 4/4 då. 

[DLEMusic]

älskar när syntbasen kommer in vid tre minuter in, hade gärna varit med hela låten. Den börjar med lite för mycket pads och gitarrer tycker jag, det dränker låten något. Rösten är perfekt. Saknar det där drivet som finns i JD, men det ger istället en lite stillsam begrundande känsla över låten