slejnard Postat 9 december 2022 Postat 9 december 2022 Fixat fuktabsorbtionsmaskinen i källaren och rengjort ugnen. Nöjd så Dol? 😎🏠 1
slejnard Postat 9 december 2022 Postat 9 december 2022 Dags göra synundersökning hos specsavers. Brukar ha när jag kör bil 🚙
Linus Postat 9 december 2022 Postat 9 december 2022 On 2022-12-05 at 21:23 sa Fidden: Men hold så keft, Mads! Det ville jeg gøre så gerne, men først en kop kaffe. 1
Fidden Postat 9 december 2022 Postat 9 december 2022 2 timmar sedan sa slejnard: Dags göra synundersökning hos specsavers. Brukar ha när jag kör bil 🚙 Det är den typen av multitasking som jag aldrig ens kan fundera på att göra. Kan knappt tänka samtidigt som jag går. Än mindre köra bil samtidigt som jag gör synundersökning. 1
Fidden Postat 10 december 2022 Postat 10 december 2022 Har hittat några vardagsbönor att köra med ett tag tror jag. Lagom rostad mellanrost. En första försiktig bryggning smakade ok. Ska bara mala lite finare och brygga lite varmare nästa gång, för att balansera syran lite. Eller, för att fatta mig kort, KPD.
Fidden Postat 10 december 2022 Postat 10 december 2022 On 2022-02-18 at 18:17 sa Fidden: Tänker mig nåt sånt häääär då va. Var iväg på en liten tjuvkik igår
Dark Of Light Postat 10 december 2022 Trådstartare Postat 10 december 2022 3 timmar sedan sa Fidden: Har hittat några vardagsbönor att köra med ett tag tror jag. Lagom rostad mellanrost. En första försiktig bryggning smakade ok. Ska bara mala lite finare och brygga lite varmare nästa gång, för att balansera syran lite. Eller, för att fatta mig kort, KPD. Vardagsbönor är ju annars ett epitet jag gav brudar som hängde på krogen på vardagarna förr.
slejnard Postat 10 december 2022 Postat 10 december 2022 4 timmar sedan sa Naymari: Klockan är 19:06! Kpd 13.51 Julmust
Dark Of Light Postat 10 december 2022 Trådstartare Postat 10 december 2022 On 2022-12-04 at 17:07 sa Dark Of Light: Full gas på Ingrids Rubankssons skoter var en sanning med modifikation. Sanningen att säga hade Gunnar, som varit död i snart 10 år, spärrat just möjligheten att ge full gas med skotern efter en förvirrad och vådlig färd inne i byns ICA affär där Ingrid hade gett begreppen drive in och snabbköp en helt ny betydelse. Ortens tidning hade uppmärksammat tilltaget och Gunnar hade skämts så pass att skotern hade modifierats så att dylika tilltag inte skulle hända igen. Den gav i denna modifierade skick maximalt promenad takt och då pratar vi änkan Rubankssons takt och inte en frisk ung mans. Den kalla tvåtaktaren gav från sig ett smattrande läte och CVT lådan tjöt när Ingrid gav gas samtidigt som hon betraktade detta konstiga djur med sin kikare. Struts? Pelikan? Trana? Kikaren var Gunnars gamla inköp från ett överskottslager vid en tid då dessa var värda namnet. De var märkta "Tillhör Försvaret" samt ett ankare som berättade för de förtrogna att det handlade om flottan. Kikaren hade förmodligen varit med om både andra världskriget och ubåts incidenten i Gåsefjärden. Färgen var delvis bortskavd och resten av kikaren var full av bucklor och div. skrapmärken, linserna satt löst och normalt sett kunde man knappt se något med dem tack vare de optiska krökningarna dessa glappande linser gav, men nu verkade de fungera alldeles utmärkt! De slitna jeansen med ett par för säsongen tunna kängor smet in i skogen. Rocketman tänkte Ingrid upphetsat och gav förgäves mer gas. Utsikten från skogsavverkningsmaskin E-103-fz var mer än knepig. Allt verkade visuellt krökt, som om man höll en prisma framför ögonen och betraktade sin samtid genom en virvel. Surrogaten noterade faktumet men försäkrade sina passagerare att hans okulärprogram kunde "se genom" förvrängningarna. Bysten kunde förvånat se Palmemordet, Cheops pyramider, Buffalo Bill på prärien, Neil Armstrong på månen och några grottmänniskor som tillverkade något som såg ut som ett hjul genom maskinens sidofönster. Det lät högt utanför och en del av oljudet läckte in i kupén. - Läget är ytterst allvarligt, sa Dr Elton. Om vi inte lyckas täppa till öppningen inom kort kommer allt vi gjort och allt vi kommer att göra blandas ihop i en riktig soppa, fortsatte han. - Soppa... det vore gott, sa Bysten längtansfullt. - Det finns i pentryt, förkunnade Surrogaten. Lymmel slickade sig om läpparna... Bysten hittade en färdigförpackning tomatsoppa från Knorr i pentryt. Han fann en skål, en sked och efter en session av mikrovågor och ett ”pling” var rätten färdig. Både Bysten och Lymmel satte sig att spisa men det var inte helt lätt. Skogsavverkningsmaskin E-103-fz krängde och svängde trots sin GPS styrda styranordning och ständiga tillrättavisningar från Surrogaten. Tidsvirvelstormen utanför hade tilltagit i styrka. De närmade sig sitt mål. Punkten där Surrogaten funnit Bysten. Deras första möte. -Vi närmar oss, hoppas vi kommer nära. Jag kan inte avgöra vad som kommer att hända men det vore nog bäst om du förbereder dig för… Ja… Det som komma skall. Vad nu det blir, sade Surrogaten osäkert. - Jag vet inte riktigt heller, fyllde Dr Elton i. Teoretiskt kommer du att hamna där du kom ifrån. Teoretiskt kommer tidsparadoxkorsdraget att dö ut. Som att stänga ett fönster ungefär. Men med alla dessa stora byggnadsverk som blåser runt oss… Jag är inte säker på om det kommer att räcka… Utsikten från kommandobryggan var väldigt märklig. Vinden hade tagit ordentlig fart och ett våldsamt oväsen från tusen röster med allt som någonsin sagts och skulle komma att sägas och ljud från allt som någonsin hänt och skulle komma att hända i universum bildade en gigantisk kakafoni. Perspektiv, horisont, allt som vi förknippar med hur vår omvärld ser ut var förvrängt. Som i filmen Inception med Leonardo Di Caprio. Allt krökte sig, skiftade håll. Upp var ner, ner var åt sidan. Men där… där var stenen och där bredvid gnistrade det av blå små ljuspunkter likt en galen svets. - Var beredd, gastade Surrogaten genom det infernaliska oväsendet. Du måste ut. -Mitt råd är att du hoppar ut och försöker landa i hålet, förkunnade Dr Elton. Hur är det där? På andra sidan som du kom ifrån? -Som här fast lugnare, svarade Bysten. Lymmel kramade sig fast vid Bystens ena örsnibb, där en droppe tomatsoppa landat. *** Tvåtaktaren i Ingrid Rubankssons skoter gav ifrån sig ett plågat knattrande när hon gav gas. Ingen fartökning kunde förnimmas men Ingrid tyckte att det gick fort. Riktigt fort. Det underliga som hon följde efter sprang rakt fram i skogen men allt hade börjat bli så konstigt. Vinden hade tagit ordentlig fart och ett våldsamt oväsen från vad som verkade vara tusen röster från allt som någonsin sagts och skulle komma att sägas och ljud från allt som någonsin hänt och skulle komma att hända i universum bildade en gigantisk kakafoni. Utsikten från skotern var väldigt märklig. Perspektiv, horisont, allt som Ingrid förknippade med hur hennes omvärld såg ut var förvrängt. Som i den där filmen… vad den nu hette? Med han, vem han nu var? Allt krökte sig, skiftade håll. Upp var ner, ner var åt sidan. Ingrid såg en sten och där bredvid gnistrade det av blå små ljuspunkter likt en galen sådan där mojäng man fogar ihop metall med. Vad en sådan nu kunde heta..? Kikaren svängde runt hit och dit i remmen runt hennes hals. Ljudet från kaoskakafonin steg till oanade höjder då varelsen närmade sig snubblande mot stenen före henne. Ingrid var tvungen att släppa gashandtaget och ta sig för öronen och i samma ögonblick tappade hon balansen och föll. Inte ner. Inte upp men väl framåt. Märkligt hann hon tänka. Framåt? Skotern krängde till och fortsatte åt vänster utan sin förare, kolliderade med en grahn och exploderade i tusen sinom tusen småbitar som sögs in i det där blåglödande hålet bredvid stenen. Sögs dit gjorde även Ingrid och det sista hon hann tänka på var Gunnar. Sin kärlek här i livet. Gunnar som alltid hade svar och lösningar på allt, han hade ju ändå varit i flottan. Vad hade Gunnar gjort nu? *** Under tiden som de hade åkt fram i E-103-fz hade Dr Elton närt en tanke. Tänk om han..? Tänk om han skulle hoppa han också? Följa med till… dit? Den andra sidan, där Bysten hörde hemma. Vad skulle hända då? Skulle tidsparadoxens alla lagar rubbas och sudda ut allt som funnits, fanns och skulle komma att finnas? Kunde man experimentera med sådant som hela existensen bara för att se hur det var där? På andra sidan? Han var trots allt ganska trött på sin karriär inom skogsnäringen. Han var ju inte så omtyckt. Han var väl en "sådan där"? Han kunde ju börja om. Där. På andra sidan. Han kunde ju bli så mycket annat. Astronaut. Mjölnare. Ytbärgare. Kebabtekniker. Flygvärdinna. Rockstjärna. Möjligheterna kändes oändliga men hur skulle det fungera? Tänk om han ställde till med samma slags oreda där som Bysten gjorde här? Liksom störde universums egna flow? Balansen? Vågade man ta det steget? Den risken? En spännande tanke han inte kunnat släppa. Han besluta sig för att våga ta steget. Hoppet. Möjligheten. Det gällde att få till språnget så han hamnade precis före Bysten så att han inte täppte till hålet. Först han, sedan Bysten. Sedan… framtiden. Eller blev det baktiden? Surrogaten lät maskinen styra sig själv och hjälpte Bysten av med sin mekaniska larvfots försedda underkropp. Den som Surrogaten hade försett Bysten med där uppe i Reinturm 3.0. Den kunde kanske ställa till det på återresan tänkte han. -Var beredd nu skrek Surrogaten, du måste vara exakt i ditt hopp. Sikta mot ljuset! Mot ljuset! Hörde du!? -Ljuset, uppfattat, skrek Bysten tillbaka! Jag påbörjar nerräkningen! 10… 9… Bysten placerade sig i dörröppningen likt en störtloppsåkare innan start. 6… 5… Dr Elton var beredd med en darrande hand på dörrhandtaget bredvid Bysten och såg märkbart nervös ut. 3… 2… 1… NU! *** Ingrid såg i syne. Trodde hon. I själva verket såg hon allt klarare och tydligare än någonsin förr där hon föll med händerna fortfarande tätt om öronen och med gapande mun. Sfinxen. Babylons Hängande Trädgårdar. En hårig man med ett hjul. En astronaut på månen. En fjällämmel och något som mest liknade en tanig överkropp. Samt… Elton John? Rocketman hann hon tänka innan hon slog huvudet mot en stor maskin. Allt tystnade runt skogsavverkningsmaskin E-103-fz. Krängandet avstannade. Vinden och det fruktansvärda oväsendet från allt som någonsin sagts och gjorts i universum likaså. Dörren till förarhytten svängde trött fram och tillbaka. Bysten var borta. Lymmel och Dr Elton likaså. Surrogaten försökte febrilt att räkna på vad som hade hänt men kom bara fram till ett syntax error. Men där… Bredvid stenen låg något i den svedda och rykande marken där en svag metallisk doft dröjde sig kvar. Nej… NÅGON låg där. Surrogaten stängde av E-103-fz och klättrade ner för stegen. Där låg en gammal kvinna och en hel del maskindelar. Ett styre. En tvåtaktsmotor från SACHS. Delar av en CVT växellåda och hel del smådelar. Märkligt, processerade Surrogatens processorer… Hon levde. Andningen fungerade, syresättningen likaså, kroppstemperatur normal, en något förhöjd puls. Men allt normalt. En kikare hängde runt halsen på kvinnan i sin rem. Den såg sliten ut och var märkt med ett ankare. Flottan, tänkte Surrogaten och lyfte upp kvinnan till förarhytten. Stängde dörren efter sig och påbörjade sin resa mot skogsavverknings stationen. Ska detta aldrig ta slut, tänkte han stilla. Nåja. Hon har i alla fall ben. -Gunnar… jämrade sig Ingrid där hon låg. Är det du..? - Nej, svarade Surrogaten. Jag är Surrogaten. 1
Dark Of Light Postat 10 december 2022 Trådstartare Postat 10 december 2022 (redigerat) EPILOG I Mannen reste sig. Hur länge hade han legat här? Hade han somnat? Allt var lugnt. Allt var tyst runt omkring. Marken där han alldeles nyss legat var svedd och rykte en smula. En svag metallisk doft fyllde luften när han tog ett djupt andetag. En vag smärta från midjan. Bältros, frågade han sig? Han kom plötsligt på att han mindes en gammal kärring med en kikare hängande runt halsen. Hade han drömt det? Han började sakta gå hemåt. Det hela kändes så bekant och ändå lite märkligt. Lite som när man vaknar mitt i en dröm. Är man här eller där? I dikt eller verklighet? Han gick vidare. Det hände sig som alltid när han var där ute i skogen. Tid och rum liksom försvann. Likaså alla bekymmer, tankar som frätte, aningar som gnagde. Borta. Som om de inte alls funnits. Här fanns bara ro. Det låg ett snötäcke och ett löfte om en kommande bister vinter i luften. Snön yrde smått runt hans skor där han gick. Han undvek smidigt de värsta isfläckarna men gav till slut upp och gick rakt fram. Skogen glesnade likt hans hår. Den kalla vinden tilltog en smula nu när den skyddande skogen tog slut. Granarna var där bakom honom. Tallen och eken likaså. Deras tystnad talade till mannen där han gick. - Välkommen... Välkommen tillbaka. Hoppas vi ses snart igen, tyckte han sig höra de säga. Han såg nu sitt hem. Kylan gjorde sig påmind ordentligt nu när han gick grusgången fram. Där stod bilen, genomfrusen. Där stod snöslungan och skyffeln, snöövertäckta. Jag kände en som alltid sa "skyffelen", tänkte han för sig själv. För sig själv? Hur skulle han annars tänka, tänkte han. Vad är det egentligen för fel på folk? Mannen steg fram till ytterdörren, stampade bort snön från skorna. Han steg in och hunden tittade misstänksamt not honom. Husse luktade inte som vanligt utan som något annat. Något svagt metalliskt. - Jaha! Är du redan tillbaka, det var ingen lång promenad ändå, hörde han sin sambo säga från köket. Hon svabbade köksgolvet från något som såg ut som grädde. - Ja, svarade han. Plötsligt kom han att tänka på kollegan på jobbet. Han som säger "ändån" och svarar jakande med ett rungande "jag". Vad är det egentligen för fel på folk? Han kände sig en smula skrivsugen. Lite inspirerad på ett konstnärligt sätt. Men vad skulle han skriva? En dikt? En låt text? En kokbok kanske? 99 recept på plättar, kunde den heta. Inte pannkakor. Varför säger inte folk rätt för, hann han tänka. "Det heter ju plättar". Kanske skulle man skriva en sådan..? Men det skulle väl bara bli pannkaka av det ändå, som med allt annat. Redigerat 10 december 2022 av Dark Of Light 1
Dark Of Light Postat 10 december 2022 Trådstartare Postat 10 december 2022 (redigerat) EPILOG II Ingrid Rubanksson levde sina sista år som kallskänka och fälthora på skogsavverknings stationen. Hon var en jävel på att sjunga, speciellt någon låt som hon kallade för Rocketman skriven av … Ja det hade hon glömt. En ständig källa för underhållning med spännande berättelser som tagna ur en annan värld, en annan tid. Personalen tyckte hon var en glädjespridare, en som man kunde ty sig till när allt var tråkigt, rutinmässigt och tröttsamt. En glädjekälla av format. Hennes anekdoter om livet med Gunnar, sin framlidne man. Hans karriär inom försvaret och ja, hon hade fått kikaren av honom. Den var märkt med ett litet ankare. Flottan. Redigerat 10 december 2022 av Dark Of Light 1
Dark Of Light Postat 10 december 2022 Trådstartare Postat 10 december 2022 (redigerat) EPILOG III Dr Elton upplöstes i atomer ity det kan bara finnas en Elton John i ett och samma universum och sålunda fungerar universums lagar samt den allt jämt trytande fantasin hos undertecknad. Va? Vad som hände med fjällemmel jäveln? Ingen aning… Men det sägs att de senaste generationerna av just fjällemlar i trakten bär på en särdeles speciell doft. En svagt metallisk sådan. Redigerat 10 december 2022 av Dark Of Light 1
drloop (oregistrerad) Postat 10 december 2022 Postat 10 december 2022 (redigerat) On 2022-12-04 at 19:08 sa Fidden: Sjöng om, varierade gitarrerna lite, mixtrixade lite. Tror jag nöjer mig så. Fet! Grymt jobbat fidden, innerlig sång som vanligt! Tack! Redigerat 10 december 2022 av drloop
slejnard Postat 10 december 2022 Postat 10 december 2022 Epic story Dol och fidden. Ni är riktiga författare.
Dark Of Light Postat 10 december 2022 Trådstartare Postat 10 december 2022 Så där säger du till alla.
Dark Of Light Postat 10 december 2022 Trådstartare Postat 10 december 2022 Skönt att få bekräftelsen på att man är på riktigt i alla fall. 1
Dark Of Light Postat 10 december 2022 Trådstartare Postat 10 december 2022 Tänk om man hade varit på låtsas!?
Dark Of Light Postat 10 december 2022 Trådstartare Postat 10 december 2022 Jag har sukglad, ölh och cips.
Dark Of Light Postat 10 december 2022 Trådstartare Postat 10 december 2022 7 timmar sedan sa Fidden: Var iväg på en liten tjuvkik igår Cheetefin me hafsotsik åck vardarum! Jetehfin chök åssåh. Finns chelgrom oxo? Får chelgen som kåmer äfter fretag? Kåstar ingamånga para? Tack. 1
slejnard Postat 10 december 2022 Postat 10 december 2022 49 minuter sedan sa Dark Of Light: Så där säger du till alla. Nej inte till alla. Än så länge du och fidden. Fast jag vet om många författare och har några favoriter.
slejnard Postat 10 december 2022 Postat 10 december 2022 49 minuter sedan sa Dark Of Light: Tänk om man hade varit på låtsas!? Gud bevars!
slejnard Postat 10 december 2022 Postat 10 december 2022 Apropå tomtar och att det nalkas jul. Den här målade jag åt mamma för några år sedan. Hon tar fram den till jul varje år sen hon fick den. Var där idag och fotade… ” Santa in heat ”
Dark Of Light Postat 10 december 2022 Trådstartare Postat 10 december 2022 Fina färger! Min tolkning. En tomtedjävel som äter en hotdog på tvären har blivit infryst i en iskub och hamnat i en exotisk citrusgrogg med några limeskivor. 1
slejnard Postat 10 december 2022 Postat 10 december 2022 9 timmar sedan sa Fidden: Var iväg på en liten tjuvkik igår När beräknas det klart? Spännande!
Recommended Posts