slejnard Postat 18 november 2022 Postat 18 november 2022 Ojoj fick en fantastiskt bra idé. Tänk om kungen kunde öppna sina slott och herresäten för flyktingar. Det vore väl en god gärning om något? Ska vi lämna in ett medborgarförslag?
Fidden Postat 18 november 2022 Postat 18 november 2022 Det har väl nästan alltid bott utlänningar på slottet?
slejnard Postat 18 november 2022 Postat 18 november 2022 3 minuter sedan sa Fidden: Det har väl nästan alltid bott utlänningar på slottet? Ja sett ur ett långt perspektiv. Helt sant!
slejnard Postat 18 november 2022 Postat 18 november 2022 Kommer inte ihåg hur Bernadotte kom över kungatronen. Lär mig.
Fidden Postat 18 november 2022 Postat 18 november 2022 Kongen har väl för det mesta importerat sin fruga från något utländskt kungahus. Men det har ju inte hjälpt så mkt, det har blivit inavlat ändå
Fidden Postat 18 november 2022 Postat 18 november 2022 7 minuter sedan sa slejnard: Ja sett ur ett långt perspektiv. Helt sant! Sett ur ett fågelperspektiv bor det säkert också en del flyktingar på knugens kåkar. Fast bara på sommarhalvåret. De utnyttjar systemet maximalt.
Fidden Postat 18 november 2022 Postat 18 november 2022 Våra flyktingbarn dog svältdöden i år när de ramlade ner i ett hål på vinden. Förra årets kull trillade ju ner från taket när jag "råkade" röra mig lite hastigt på andra sidan köksfönstret.
Fidden Postat 18 november 2022 Postat 18 november 2022 Men jag är å andra sidan extremt okunglig. Jag föddes med en silversked i röven.
CHAE Postat 18 november 2022 Postat 18 november 2022 18 minuter sedan sa Fidden: […] Jag föddes med en silversked i röven. Är det därför du ser så nöjd ut hela tiden? 1
Dark Of Light Postat 18 november 2022 Trådstartare Postat 18 november 2022 (redigerat) 15 timmar sedan sa Fidden: Där stod den, den lilla fjällämmeln. Alldeles blick stilla. Den hade fått korn på det frostbitna skägget borta vid den där stenen och alldeles tappat bort sig själv och resten av lämmeltåget i ren fascination. Den smög sig lite närmre för att om möjligt få en ännu bättre överblick över detta fantastiska. Det var som om någon hade ställt en byst av marmor på snön och klistrat fast stålull i hela ansiktet. Men det visste inte Lämmeln. Den var mest intresserad av den osedvanligt aptitliga mossan som fått fäste på väsendets kala hjässa. Varken den lilla lämmeln eller morrhåret som råkat hamna i den stora håriga näsborren hade väl egentligen räknat med att få en flygtur en dag som denna. Men det var inte speciellt dumt ändå, tänkte lämmeln när den svävade fram mellan träden. Den hade nämligen en rejäl mosstuva i näven och var redan i färd med att ta en tugga av den. Hörseln må ha fått sig en törn av marmorbystens plötsliga nysning, men smaksinnet skulle i alla fall få sig en rejäl fest. Vad fan vad det, tänkte marmorbysten, och vad tusan är det som kliar i näsan? Vad är förresten klockan? Och var är jag? Snön hade fallit. Denna förbannade snö. Så mycket förstod han. Men varför han stod där mitt i skogen med snö till midjan och med ett skägg stort som sambons yogaboll hade han ingen aning om. Faktum var att hans skäggväxt alltid varit ganska dålig och för att få till detta skägget skulle det krävas åtminstone ett par hundra år. Så länge hade han inte stått där. Han hade stått där mycket längre. Renlaven hade blivit bevuxen med skägglav, som hade blivit bevuxen med renlav igen. Detta märkte bysten när han fundersamt gnuggade sig lite i skägget och plötsligt fick det i handen. Borta i en glänta syntes ett litet ljus röra sig mödosamt genom snön. Plötsligt stannade det. Plötsligt stod ljuset alldeles stilla i flera sekunder. Plötsligt började ljuset röra sig mot stenen. Med en suck stannade skogsavverkningsmaskin E-103-fz bredvid marmorbysten. Autopilot androiden, som skämtsamt kallades för surrogaten av hans mer mänskliga arbetskamrater, hoppade smidigt ner från förarhytten. En marmorbyst? Här, hann han processera innan bysten plötsligt nös igen. -Hngggaaf-HKaTcHoÅoHoO! En fjällämmel kikade försiktigt fram bakom en grahn. - Vad... Vem är du, frågade androiden bysten med en metalliskt inställsam stämma. - Ja, alltså... Jag skulle bara ut ett slag. Gå en promenad, till min favoritplats här i skogen, svarade bysten hest. - Du får ursäkta att jag är hes, jag har nog inte pratat på ett tag. - Hur länge har du varit här, frågade androiden. - Ingen aning, det får du fråga han den där andra som skriver. - Men... Hur kom du hit? Du är ju en byst, du har inga ben! - Jag minns inte... Jag gick. Jag hade ben då. - Hörröh, fryser du, frågade androiden och gjorde en okulärbesiktning och en snabbanalys av densamma av bysten. - Ja, så ini helv.... Rätt mycket. - Kom med upp här i hytten. Det finns värme här för människorna, jag behöver det ju inte haa, haa. Det där sista lät inte speciellt glatt. Bara metalliskt och konstlat. Färden mot basen gick i sakta mak. Androiden försökte underhålla sin underliga gäst med händelser från det dagliga arbetet. Frågorna formligen haglade över bysten. "Men minns du verkligen inget? Var kommer du ifrån? Var bor du?" Tankarna irrade omkring i bystens inre. Namn och platser men inget han kunde precisera närmare. Der lät så bekant och ändå som någon helt annat liv. En stor glänta öppnade sig och där fanns byggnader och maskiner, allt kraftigt belyst av strålkastare. E-103-fz stannade med en suck och lämmeln som i all hast hoppat upp på dess tak hoppade raskt ner igen och gömde sig bakom en... grahn. - Nu är vi framme, sa androiden. Här ska du få något till livs, vad nu en marmorbyst behöver. Kanske kan människorna här hjälpa dig finna din plats. Bysten såg sig förvånat omkring. Något sådant här hade han aldrig sett tidigare. men det var ju å andra sidan rätt så svårt att säga ity han kom inte ihåg vad han hade sett tidigare. Fjällämmeln som gömt sig bakom en... grahn hoppade raskt fram och hoppade upp på bystens ena axel. En dörr öppnades i byggnaden framför... Redigerat 18 november 2022 av Dark Of Light 1
slejnard Postat 18 november 2022 Postat 18 november 2022 Och… mina damer och herrar. Årets litteraturpris ” the nard ” delas lika mellan fidden och Dark of Light. 😍😎
Fidden Postat 18 november 2022 Postat 18 november 2022 (redigerat) 1 timme sedan sa Dark Of Light: Med en suck stannade skogsavverkningsmaskin E-103-fz bredvid marmorbysten. Autopilot androiden, som skämtsamt kallades för surrogaten av hans mer mänskliga arbetskamrater, hoppade smidigt ner från förarhytten. En marmorbyst? Här, hann han processera innan bysten plötsligt nös igen. -Hngggaaf-HKaTcHoÅoHoO! En fjällämmel kikade försiktigt fram bakom en grahn. - Vad... Vem är du, frågade androiden bysten med en metalliskt inställsam stämma. - Ja, alltså... Jag skulle bara ut ett slag. Gå en promenad, till min favoritplats här i skogen, svarade bysten hest. - Du får ursäkta att jag är hes, jag har nog inte pratat på ett tag. - Hur länge har du varit här, frågade androiden. - Ingen aning, det får du fråga han den där andra som skriver. - Men... Hur kom du hit? Du är ju en byst, du har inga ben! - Jag minns inte... Jag gick. Jag hade ben då. - Hörröh, fryser du, frågade androiden och gjorde en okulärbesiktning och en snabbanalys av densamma av bysten. - Ja, så ini helv.... Rätt mycket. - Kom med upp här i hytten. Det finns värme här för människorna, jag behöver det ju inte haa, haa. Det där sista lät inte speciellt glatt. Bara metalliskt och konstlat. Färden mot basen gick i sakta mak. Androiden försökte underhålla sin underliga gäst med händelser från det dagliga arbetet. Frågorna formligen haglade över bysten. "Men minns du verkligen inget? Var kommer du ifrån? Var bor du?" Tankarna irrade omkring i bystens inre. Namn och platser men inget han kunde precisera närmare. Der lät så bekant och ändå som någon helt annat liv. En stor glänta öppnade sig och där fanns byggnader och maskiner, allt kraftigt belyst av strålkastare. E-103-fz stannade med en suck och lämmeln som i all hast hoppat upp på dess tak hoppade raskt ner igen och gömde sig bakom en... grahn. - Nu är vi framme, sa androiden. Här ska du få något till livs, vad nu en marmorbyst behöver. Kanske kan människorna här hjälpa dig finna din plats. Bysten såg sig förvånat omkring. Något sådant här hade han aldrig sett tidigare. men det var ju å andra sidan rätt så svårt att säga ity han kom inte ihåg vad han hade sett tidigare. Fjällämmeln som gömt sig bakom en... grahn hoppade raskt fram och hoppade upp på bystens ena axel. En dörr öppnades i byggnaden framför... Dr Elton John hade egentligen ingen medicinsk utbildning. Det hade ingen längre efter den tredje stora androidrevolutionen. Nu ersatte man helt enkelt alla sjuka organ med konstgjorda reservdelar. I stort sett alla var cyborgs. Äran att få kalla sig doktor var något som hans yrkeskår fått kämpa för i generationer och som orsakat både WW8 och en olycklig incidentkedja som slutade med att Düsseldorf plötsligt försvann. Den biten hade den här patienten inte haft några större problem att ta in, i alla fall inte vad det verkade. Han hade istället hakat upp sig på läkarens namn, av någon outgrundlig anledning. - Tiny Dancer? - Va? Jag vet int... - Rocket Man! Elton lade ett extra veck i sin panna och lyste bysten i ögat med en liten lampa, som om han trodde att han skulle se en stroke eller en psykos flyta runt där inne. Han tyckte att förklaringsmodellen han hade kommit på och framfört till den halva mannen hade varit briljant. Allt verkade dessutom stämma. Han visste hur framsidan av en tidsportal såg ut, det visste alla organsvetsare nu för tiden, även om portalen i fråga råkade sitta fast under en byst. Men allt han möttes av var små lösryckta melodier, som bysten verkade improvisera fram från ingenstans. Han kände att han behövde förklara det än en gång, för att om möjligt äntligen få det erkännande han så innerligt önskade få. Hela tiden. Av alla eller vem som helst. - Funeral for a friend! Elton suckade än en gång. - Alltså, lyssna nu. När du gick runt i skogen så föll du och fastnade halvvägs in i en spricka i rumtiden. - Like a candle in the wind - Eh, nä, från midjan upp är du här, men dina ben är fortfarande kvar på andra sidan. - Står de kvar vid den där stenen? Elton liksom pausade mitt i en rörelse, munnen var öppen och ett pekfinger pekade på något helt orelaterat i taket. Hade han äntligen nått fram till patienten? Hade patienten äntligen slutat prata i ologiska engelska fraser? Detta var dessutom en fråga som Elton inte riktigt visste svaret på. - Kanske. Men de kan också spegla din kropps rörelser i den här verkligheten. Bysten såg lite fundersam ut. - Du menar att det vandrar runt ett par ben i norrland år 2022? - Eventuellt. - MINA ben? - Ja. - Kan jag få tillbaks dem? - Ja och nej. Om någon drar igenom resten av benen genom portalen, så kommer de dyka upp under dig. - Som att dra av sig ett par skinnbrallor? - Exakt så! Detta var visserligen en ren gissning från Eltons sida, men han kände att han var inne i ett flow nu när någon verkade lyssna på vad han sade. - Men om någon lyfter portalen åt andra hållet, dvs drar den uppåt bort från din underkropp, då blir det som att hugga av dig på mitten. Du dör inom någon minut. Elton och bysten såg på varandra i tystnad några sekunder. Sen några sekunder till. Bysten sken till slut upp och avslutade triumferande: - But I'm still standing after all this time! Redigerat 18 november 2022 av Fidden 1
-k9- Postat 18 november 2022 Postat 18 november 2022 6 timmar sedan sa slejnard: Ja du har ju varit sugen flera år nu. Nån gång måste du starta. Kör midi om det funkar för dig 😎 Köpte ett billigt kontrabas bibliotek men får inte ladda ner det för att Emusic jobbar med deras nedladdningsfunktioner. Suck!
-k9- Postat 18 november 2022 Postat 18 november 2022 6 timmar sedan sa slejnard: Har ni andra tagit sovmorgon? Det är ju ”äntligen vinterstudion” på tv. Kul med skidor. Kollar sällan på vinterstudion. Som bekant så är det ju JVM som gäller för min del.
-k9- Postat 18 november 2022 Postat 18 november 2022 4 timmar sedan sa slejnard: Kommer inte ihåg hur Bernadotte kom över kungatronen. Lär mig. Kul att den kungen vi importerade då hade "Död åt kungarna" tatuerat på sin rygg. Fast det är ju lite intressant att vi valde våra svenska kungar fram till Gustav Vasa som ju införde att kronan skulle gå i arv. Tror att det var Vasa som införde det, men blev osäker nu.
-k9- Postat 18 november 2022 Postat 18 november 2022 3 timmar sedan sa CHAE: Är det därför du ser så nöjd ut hela tiden? Hur ser herr Silversked ut då? 1
Dark Of Light Postat 18 november 2022 Trådstartare Postat 18 november 2022 2 timmar sedan sa -k9-: Tror att det var Vasa som införde det, men blev osäker nu. Näeh... Det där var Astrid Lindgren va?
Dark Of Light Postat 18 november 2022 Trådstartare Postat 18 november 2022 3 timmar sedan sa Fidden: Dr Elton John hade egentligen ingen medicinsk utbildning. Det hade ingen längre efter den tredje stora androidrevolutionen. Nu ersatte man helt enkelt alla sjuka organ med konstgjorda reservdelar. I stort sett alla var cyborgs. Äran att få kalla sig doktor var något som hans yrkeskår fått kämpa för i generationer och som orsakat både WW8 och en olycklig incidentkedja som slutade med att Düsseldorf plötsligt försvann. Den biten hade den här patienten inte haft några större problem att ta in, i alla fall inte vad det verkade. Han hade istället hakat upp sig på läkarens namn, av någon outgrundlig anledning. - Tiny Dancer? - Va? Jag vet int... - Rocket Man! Elton lade ett extra veck i sin panna och lyste bysten i ögat med en liten lampa, som om han trodde att han skulle se en stroke eller en psykos flyta runt där inne. Han tyckte att förklaringsmodellen han hade kommit på och framfört till den halva mannen hade varit briljant. Allt verkade dessutom stämma. Han visste hur framsidan av en tidsportal såg ut, det visste alla organsvetsare nu för tiden, även om portalen i fråga råkade sitta fast under en byst. Men allt han möttes av var små lösryckta melodier, som bysten verkade improvisera fram från ingenstans. Han kände att han behövde förklara det än en gång, för att om möjligt äntligen få det erkännande han så innerligt önskade få. Hela tiden. Av alla eller vem som helst. - Funeral for a friend! Elton suckade än en gång. - Alltså, lyssna nu. När du gick runt i skogen så föll du och fastnade halvvägs in i en spricka i rumtiden. - Like a candle in the wind - Eh, nä, från midjan upp är du här, men dina ben är fortfarande kvar på andra sidan. - Står de kvar vid den där stenen? Elton liksom pausade mitt i en rörelse, munnen var öppen och ett pekfinger pekade på något helt orelaterat i taket. Hade han äntligen nått fram till patienten? Hade patienten äntligen slutat prata i ologiska engelska fraser? Detta var dessutom en fråga som Elton inte riktigt visste svaret på. - Kanske. Men de kan också spegla din kropps rörelser i den här verkligheten. Bysten såg lite fundersam ut. - Du menar att det vandrar runt ett par ben i norrland år 2022? - Eventuellt. - MINA ben? - Ja. - Kan jag få tillbaks dem? - Ja och nej. Om någon drar igenom resten av benen genom portalen, så kommer de dyka upp under dig. - Som att dra av sig ett par skinnbrallor? - Exakt så! Detta var visserligen en ren gissning från Eltons sida, men han kände att han var inne i ett flow nu när någon verkade lyssna på vad han sade. - Men om någon lyfter portalen åt andra hållet, dvs drar den uppåt bort från din underkropp, då blir det som att hugga av dig på mitten. Du dör inom någon minut. Elton och bysten såg på varandra i tystnad några sekunder. Sen några sekunder till. Bysten sken till slut upp och avslutade triumferande: - But I'm still standing after all this time! Skogsavverkningsmaskin E-103-fz var ett riktigt vidunder. Robotomiserad till max, alla rörelser styrda av en liten svart burk någonstans i chassiet. Laserkanoner kapade av det som kapas skulle, ultraljudskvarnar malde ner det som malas skulle. Den gick på utbränt kärnbränsle. 25 meter lång, 15 meter hög, 8 meter bred. Med utfällda laser armar blev den 50 meter bred och klarade av att förgöra skog som inget annat tidigare. Ett praktexemplar av mänsklig påhittighet. Nåja, det var faktiskt enbart datakraft som hade gjort skapelsen. Men de människor som var inblandade i det hela var väldigt noga med att egentligen skulle den vara helt autonom. Självkörande, självlärande och skulle något gå sönder, även självläkande. Det enda operatören egentligen behövde göra var att övervaka maskinen. Det fanns dock ingen människa som ville tillbringa ett 24 timmarspass ombord. När det fanns androider. Surrogaten hade fått jobbet. Öknamnet hade android PEH-66 i sin tur fått genom avundsjuka mäns försorg då den enda matserverings personalen, en strålande vacker kvinna verkade föredra just Surrogatens sällskap istället för de mer kärlekssuktande männens. Surrogaten startade E-103-fz med van hand. maskinen åtlydde varje programmerings punkt som Surrogaten skrev in, trådlöst genom sitt modem. Bysten hade återigen fått göra sällskap i förarhytten. Han skulle skjutsas tillbaka där han blev funnen. Antingen skulle han återfå sina ben, eller så skulle bysten stoppas tillbaka till tiden där han kom ifrån. Förhoppningen hos alla låg på det sistnämnda. Hos alla utom en liten fjällämmel som fattat märkligt tycke för den slitna bysten. "Din lille lymmel", hade bysten sagt och så fick den heta. Lymmel. Kön okänd då bysten kunde ju inte undersöka saken närmare och den vägrade skiljas åt från sin herre. Ett svagt surr hördes då atombatterierna sken upp. Turbinerna varvade tyst men hummande upp till ca 200 000 varv i minuten. Perfekt för start, även i svår oländig terräng. - Håll i dig sade Surrogaten, tryckte in drive läget och ångrade sig genast. Bysten med Lymmel och allt ramlade ner från sätet där den blivit placerad. - Aj? Bysten blev mer förvånad än öm av fallet. Lymmel däremot stirrade nyvaket och ilsket på androiden. - Hur gick det? - Ja, hur gick det, frågade sig Dr Elton som precis kom in i hytten när maskinen startade. - Better Off Dead, svarade bysten. Nu börjar den yra sådär igen, tänkte Dr Elton. Märkligt. Måste vara tidsparadoxen? Eller vätskebrist? - Vill du ha något att dricka, frågade Elton. - NEJ, inget att dricka, skrek Surrogaten. Tänk på att allt han dricker måste passera organ som han har på andra sidan just nu. Det kan få extrema följder, tänk på Düsseldorf!!! - Sant, så sant. Jag tar tillbaka det. Det är bäst så, sade Dr Elton och lyfte upp bysten i sitt säte men fäste denna gång fast bysten med säkerhetsbältet. Maskinen segade sig fram mot rätt grid. Rätt pixel. Rätt punkt. Surrogaten räknade alternativrutter ifall den nuvarande inte skulle fungera. Dr Elton tänkte mest på annat. Var detta hans chans att byta miljö? Slippa skogsavverknings stationen. Slippa de grova männens tillmälen. Slippa... allt. - Framme om exakt 3 minuter, 43 sekunder. Räknade Surrogatens hjärna fram.
Recommended Posts