Jump to content
Annons

Den allmänna snacktråden 2022 (alias Längstah)


Dark Of Light

Recommended Posts

Annons
2 timmar sedan sa slejnard:

Det var du inte värd! Ditt helvetes ålarens. Den där var min, preciiiiis som alla andra PTs. Du och DoL ska lära er att det är JAG och bara JAG som ska ha alla PTS. Så de så! All kaffe också. Och osth. Men mest kaffe. Eller PTs. Mest Jag vet inte. Jag har fått det så svårt att bestämma mig på sista tiden. Ibland vill jag ha kaffe, ibland PTs. jag vet inte... Vad tycker du? Du tycker väl att jag är velig och obeslutsam? Men jag är stark och enfaldig... elefant... elektrisk!? Man kan väl inte veta allt heller! Eller jag vet ju allt, men bara en del saker. Som att även två är ett primtal.
 

Har fått en sån fäbless för mackor. Varma kalla ljumna. Går att variera. Ibland tar jag en kall och sedan en varm. Ibland tar jag en varm och sedan en kall. Ibland tar jag en kall, en varm och sedan en kall igen, fast inte samma. Jag har fått det så svårt att bestämma mig på sista tiden. Ibland vill jag ha varma, ibland kalla. jag vet inte... Vad tycker du? Du tycker väl att jag är velig och obeslutsam? Men jag är stark och eländig... ellipsvattenbock... ... .... Ett geni! Man kan väl inte veta allt heller! Eller jag vet ju allt, men bara en del saker. Som vad en sådan där sandhäxa heter. Sahara!

blink.gif

  • Haha 2
Link to comment
Dela på andra sajter

19 minuter sedan sa Fidden:

- Smaklig måltid

-Tack, detsamma

cr43v9jv2my01.jpg

Knugen fyllde 50 1996 och efter det här talet som Robert Gustavsson gav Kalle Gurra så fick han skaka hand med både Kalle och Silvia. Silvia hade haft det väldigt roligt och berömde Gustavssons tokerier med orden "du är ju inte klok", varvid Robert replikerade "tack detsamma". True story. 

Oklart om hjärtrytmen flimrade till hos Robert alls, troligen inte. Om Silvia har ett hjärta vet jag inte.

Redigerat av Dark Of Light
Link to comment
Dela på andra sajter

On 2022-11-22 at 14:24 sa Fidden:

Funderar på att prova OBS och göra ett pilotavsnitt till en längsta-kampanj i bannerlord. 

Nischad underhållning. Målgrupp: max 10 pers. xD

Hehe! Jo OBS är kul att leka med. 

Link to comment
Dela på andra sajter

Kunde inte sova, så jag fick fixa igång mitt cubase. Jösses vad man är ringrostig. Fick googla hur man ställer in rätt kanaler och så på ljudkortet i Cubase. Testade att programmera lite MIDI, men det är ju så svårt att få det att låta naturligt. Orkade inte hämta upp min midiklaviatur då det är så jäkla tungt heller. Efter allt krånglande så blev det inte mycket ork kvar till att göra musik dock. Haha! 

Såhär illa blev det: 


 

 

Link to comment
Dela på andra sajter

1 timme sedan sa Dark Of Light:

julli-kaffe.GIF.16e2f63255d0c6c6bc292df5a8cb384b.gif Deeeeet har varit en jobbig och tröttsam vecka. Nu är det bara återhämtning som gäller. Hwad jag ska göra idag? INTE ETT SKIT! Tänkte jag.

Gött!

Link to comment
Dela på andra sajter

On 2022-11-24 at 22:35 sa Fidden:

Ingrid Rubanksson kunde inte tro sina ögon. Hon brukade ju alltid sitta vid köksfönstret med en kikare i högsta hugg och observera djurlivet som kom och åt av smörgåsbordet hon dagligen dukade upp på trädgården, alldeles intill skogsbrynet. Så också denna dag, som hon dessutom redan spenderat ett par timmar åt att skriva en insändare till Naturmorgon i P1 om det särdeles höga beståndet av lämmel detta år.

Nu hade hon precis varit på väg tillbaks till bords, efter att ha hämtat ytterligare en kopp kaffe, när hon plötsligt såg något besynnerligt röra på sig där ute. Den gamla kroppen vinglade till så att hon var tvungen att stödja sig på den nästan lika gamla radion, som för första gången i dess livslängd av misstag bytt från P1 till den toppmoderna ungdomskanalen P4 Norrbotten.

- Gunnar! Kom hit ett slag! Utbrast Ingrid ivrigt när hon återfått balansen aningen. Det tog ytterligare ett par sekunder innan hon kom ihåg att Gunnar varit död i snart 10 år. 

Det var länge sedan änkan Rubanksson hade tagit på sig ytterkläderna lika snabbt som denna dag, eller gjort något alls speciellt snabbt heller för den delen. Hon kände sig lite som den där Rocketman, som någon yngling sjöng om på radion. Och snabbare skulle det gå, nu när hon dessutom var tvungen att följa efter detta märkliga djur som hon genom farstufönstret såg kuta bort genom grannens doftschersmin. Det får bli skotern, tänkte hon.

Att djuret hade fått ett litet försprång spelade inte så stor roll. De här fotspåren var omöjliga att tappa bort. Lite krångligt att navigera sig fram mellan träden kanske, men med Rubankssons rutin var det inte några större problem. Nu hade det dessutom stått stilla ganska länge och Ingrid svor åt att hon haft för bråttom för att hälla upp resten av kaffet i en termos. Kikaren hade hon i alla fall med sig, men den kunde hon ju inte dricka. Hon bestämde sig för att fortsätta kika med den istället.

Hon kunde på tryggt avstånd betrakta de två benen, som i ett par slitna jeans och kängor såg ut att vara för säsongen lite väl tunt klädda. Från midjan strålade något slags skimmer, som Ingrid bestämde sig för var norrsken. 

Ja jävlar, tänkte Ingrid, hängde kikaren runt halsen och satte full gas mot benen.

 

 

Dr Elton hade i hela sitt liv känt sig smått utanför. Han var född 2047 och levt ett ganska normalt liv tillsammans med sin far som arbetade inom det militära och sin mor som var en smula friare i sinnet. De ville sin son väl. Kanske kunde han tänka sig att bli bankir? Men det kändes inte rätt. Något skavde och han fullkomligt dränkte sig i studier om mer konstruktiva ting. Inte var han mobbad, eller retad för sina överdriva intressen för det mekaniska, elektriska, kvantfysiska eller ens för sin fabläss för skogsbruk. Dr Elton beskrevs som en något udda typ. 

Han hade aldrig varit med en kvinna mer än förbipasserande hastiga sekunder i någon hiss eller trappa, sekunder som han alltid upplevde som ytterst obekväma. Män däremot kände han mer bekväm med. Han förstod sig på den manliga anatomin bättre. Der manliga psyket. Det manliga sättet att umgås och att prata. Kvinnor däremot skrämde honom. Dessa närmast utomjordiska väsen som hade kroppar med för många funktioner som hängde och skumpade här och där. Nej, han fördrog fastare kött.

Muskler och senor mot fett daller. Dock hade han en besvärande vana att bli lite för närgången i sin approach mot just sina manliga kollegor. Det skulle sittas nära. Pratas nära. Ståendes nära. Nära, intimt, varmt, mysigt. De manliga kollegorna verkade inte riktigt dela hans överdrivna intresse för närhet. De drog sig undan, det tisslades och tasslades bakom ryggen på Dr Elton. "Var han kanske..? Ja ni vet... En sådan där"?

Hissfärden i Reinturm 3,0 gick som beräknat. Neråt. Bysten speglade sig i hissens aluminiumväggar. Besynnerligt hann han tänka innan hisskorgen försiktigt bromsade in vid entréplan. Surrogaten hade en stund tidigare transformerat sin vänsterhand till en slags minibiltvätt med hjälp av vilken han hade rengjort Bystens pangkaksmix befläckade anlete. Dr Elton hade haft sina tveksamheter och dessutom insisterat med skakiga händer att få ta en selfie med Bysten innan hans rengöring. Ytterst besynnerligt, tänkte Bysten. Hissdörrarna gled upp med sedvanlig tysk precision.

Skogsavverkningsmaskin E-103-fz stod troget kvar där den hade lämnats. Den hade passat på att avverka några planterade småbuskar runt om Reinturm och resultatet var perfekt. Inte en kvist, rot eller blad var kvar. Allt var nermalt och magasinerat i maskinens till synes omättliga innanmäte. Bysten med sin Lymmel, Surrogaten samt Dr Elton klättrade upp till förarkabinen där Surrogaten vant kopplade upp sig mot E-103-fz. Maskinen reste sig en halvmeter och började sin färd mot angivet mål.

- Jag har scannat in koordinaterna till platsen där jag fann dig, hann Surrogaten säga innan delar av ett Grekiskt tempel med ett brak föll strax till höger om dem.
- Vad i... utbrast Bysten och strax därefter föll Sfinxen ner med vad som kunde närmast beskrivas som en mindre jordbävning bakom dem.
- Hm, Dr Elton tänkte högt. Maskhålet håller på att brista! Det här kan få enorma konsekvenser i tid/rum skalan. Allt som hänt och kommer att hända och det som händer nu kommer att kollidera av någon anledning. Kanske har något nytt och konstigt inträffat på andra sidan där du kom ifrån? Det verkar som hålet du stod i har öppnat sig. Ett slags tid och rum korsdrag om ni så vill.

Surrogaten nickade instämmande. Bysten förstod ingenting men betraktade Lymmel som hade hittat en kvarglömd fläck av pangkakssmeten och slickade förnöjt i sig den. 

Redigerat av Dark Of Light
  • Gilla 1
Link to comment
Dela på andra sajter

Gäst
Detta ämne är nu stängt för fler svar.

×
×
  • Skapa ny...