Jump to content
Annons

Den allmänna snacktråden 2022 (alias Längstah)

Dark Of Light

Av Dark Of Light
i Chattavdelningen

 Dela

Recommended Posts

Annons
  • Svar 14,1k
  • Created
  • Senaste svar

Postat mest i detta ämne

  • slejnard

    4274

  • Dark Of Light

    3977

  • Neosus

    2140

  • Fidden

    1629

Populära dagar

Postat mest i detta ämne

Populära dagar

Populära inlägg

Linus
Linus

Jamen gott nytt år! Då var tråden nitad och klar!

Naymari
Naymari

… Jag har prövat nästan allt som finns att välja på Campa, hyra båtar, paddla, cykla eller gå Jag har semestrat på dom allra konstigaste sätt Och äntligen jag funnit hur man ska semestr

Fidden
Fidden

För er som föredrar svenska: Vad kallar man en häxa från saharaöknen?  En smörgås.

Postade bilder

CHAE

CHAE

Postat
Postat (redigerat)
1 timme sedan sa slejnard:

Ja jag förstår CHAE. Skuleberget med omnejd är jättefint. Vi var där i somras när vi såg the Ark. Mäktig musikupplevelse och mäktig natur. Åkte även linbana upp till toppen. Storslagen utsikt! 

En god vän till mig jobbade på Skule Naturum som guide och vi hängde där back in -98. Klättrade, vandrade och hade det askul. Duktigt fantastisk natur.

Jag är svag för stora, djupa skogar. Inte för att resan till och vandringen på Jämtlandstriangeln var tråkig men fjället är inte min kopp akffe.

Fun fact; vännen var en utav de första som åkte över Höga kusten-bron. Hon fick en reflex för besväret.

Redigerat av CHAE
  • Gilla 1
Link to comment
Dela på andra sajter
Fidden

Fidden

Postat
Postat
On 2022-11-23 at 08:03 sa slejnard:

Hur låter detta?
Starkt kritisk text mot kärnkraft och populism. METAL!
 

 

Prova att lägga de korta fraserna i verserna som ett svar på gitarren istället. Nu kommer det samtidigt och krockar lite. 

Link to comment
Dela på andra sajter
Fidden

Fidden

Postat
Postat (redigerat)
On 2022-11-19 at 14:20 sa Dark Of Light:

Bysten var nöjd med sin uppdatering. Inte bara kunde han nu inspektera i alla fall de lågt hängande frukterna i lokalerna men även ta sig fram för egen maskin, bokstavlig talat.

- De inbyggda larvfötterna är min egen uppfinning, sade Dr Elton stolt. Toppfarten kan enkelt regleras med ryggmärgsimpulser upp till en sisådär 70 km/h... Det small betänkligt i aluminium väggarna i köket då bysten helt okontrollerat drog rakt fram.
- He, he... Tja, med lite övning så kanske man till och med kan köra undan snö, konstaterade bysten. Lymmel var föga road av tilltaget, men fann sig efter en stund sig till rätta med installationen.

Surrogaten hade närmat sig glasrutorna med de spännande händelserna bakom. Han valde fönsterrutan med månen och Eagle 1. Han stack resolut in sin mekaniska hand vilken han för tillfället förvandlat till ett antennliknande känselspröt med vilken han kunde registrera temperatur, luftfuktighet, vindriktningar samt strålning. Antennen mötte inget motstånd från något glas utan den slank in med en viss visuell förvrängning som följd. Lite som att sticka in handen genom en vattenyta.

För ca 150 år sedan hade hans alldeles nyinstallerade talstyrnings enhet från fabriken blivit föremål för en viss förundran i mässen då en av de mänskliga medarbetarna klämt sig illa i handen i en dörr och vrålat "KUKEN" i ren smärta varvid Surrogatens vänsterhand plötsligt förvandlades till något som påminde om en korsning mellan en slagborrmaskin och en massagestav. Sedan dess hade de flesta av dessa impulsiva förvandlingar raderats bort i programvaran men ibland hände det tokerier.

- +120° C, joniserande strålning 380 mSv. Ingen bra miljö för er, konstaterade Surrogaten.
- PANGKAKSMIX! Fullkomligt vrålade bysten. Han hade hittat ett paket plätt surrogat.
Surrogatens antenn förvandlades oväntat till en jättelik ballongvisp och den andra handen till en jätteslev.
En surrealistisk smet Surrogat, tänkte androiden.

- Nej, hörni, förkunnade Dr Elton. Vi måste vidare. Antingen försöker vi finna bystens sten, portalen där vi kan ordna till den här smeten eller så får vi prova de olika alternativen vi har här. Den tanken skrämmer mig dock. Det är inte säkert att vi hittar tillbaka hit och då fastnar vi kanske i antikens Grekland eller i någon pyramid. Babylons hängande trädgårdar är definitivt INTE ett alternativ då jag lider av hösnuva.

Bysten hade blandat till pannkaksmixen med en flaska mineralvatten i en bunke och dragit i sig allt. Nu såg han mest ut som om han precis sugit av en elefant. Det surrade oroväckande från hans nyvunna mekaniska armar, de verkade inte vara smetsäkra.

Ingrid Rubanksson kunde inte tro sina ögon. Hon brukade ju alltid sitta vid köksfönstret med en kikare i högsta hugg och observera djurlivet som kom och åt av smörgåsbordet hon dagligen dukade upp på trädgården, alldeles intill skogsbrynet. Så också denna dag, som hon dessutom redan spenderat ett par timmar åt att skriva en insändare till Naturmorgon i P1 om det särdeles höga beståndet av lämmel detta år.

Nu hade hon precis varit på väg tillbaks till bords, efter att ha hämtat ytterligare en kopp kaffe, när hon plötsligt såg något besynnerligt röra på sig där ute. Den gamla kroppen vinglade till så att hon var tvungen att stödja sig på den nästan lika gamla radion, som för första gången i dess livslängd av misstag bytt från P1 till den toppmoderna ungdomskanalen P4 Norrbotten.

- Gunnar! Kom hit ett slag! Utbrast Ingrid ivrigt när hon återfått balansen aningen. Det tog ytterligare ett par sekunder innan hon kom ihåg att Gunnar varit död i snart 10 år. 

Det var länge sedan änkan Rubanksson hade tagit på sig ytterkläderna lika snabbt som denna dag, eller gjort något alls speciellt snabbt heller för den delen. Hon kände sig lite som den där Rocketman, som någon yngling sjöng om på radion. Och snabbare skulle det gå, nu när hon dessutom var tvungen att följa efter detta märkliga djur som hon genom farstufönstret såg kuta bort genom grannens doftschersmin. Det får bli skotern, tänkte hon.

Att djuret hade fått ett litet försprång spelade inte så stor roll. De här fotspåren var omöjliga att tappa bort. Lite krångligt att navigera sig fram mellan träden kanske, men med Rubankssons rutin var det inte några större problem. Nu hade det dessutom stått stilla ganska länge och Ingrid svor åt att hon haft för bråttom för att hälla upp resten av kaffet i en termos. Kikaren hade hon i alla fall med sig, men den kunde hon ju inte dricka. Hon bestämde sig för att fortsätta kika med den istället.

Hon kunde på tryggt avstånd betrakta de två benen, som i ett par slitna jeans och kängor såg ut att vara för säsongen lite väl tunt klädda. Från midjan strålade något slags skimmer, som Ingrid bestämde sig för var norrsken. 

Ja jävlar, tänkte Ingrid, hängde kikaren runt halsen och satte full gas mot benen.

 

Redigerat av Fidden
  • Gilla 2
Link to comment
Dela på andra sajter
Gäst
Detta ämne är nu stängt för fler svar.
 Dela
Gå till ämneslista
×
×
  • Skapa ny...