Jump to content
Annons

Den allmänna snacktråden 2022 (alias Längstah)

Dark Of Light

Av Dark Of Light
i Chattavdelningen

 Dela

Recommended Posts

Annons
  • Svar 14,1k
  • Created
  • Senaste svar

Postat mest i detta ämne

  • slejnard

    4274

  • Dark Of Light

    3977

  • Neosus

    2140

  • Fidden

    1629

Populära dagar

Postat mest i detta ämne

Populära dagar

Populära inlägg

Linus
Linus

Jamen gott nytt år! Då var tråden nitad och klar!

Naymari
Naymari

… Jag har prövat nästan allt som finns att välja på Campa, hyra båtar, paddla, cykla eller gå Jag har semestrat på dom allra konstigaste sätt Och äntligen jag funnit hur man ska semestr

Fidden
Fidden

För er som föredrar svenska: Vad kallar man en häxa från saharaöknen?  En smörgås.

Postade bilder

-k9-

-k9-

Postat
Postat (redigerat)
4 minuter sedan sa slejnard:

Hoppas det går bra med operationen. Håller tummar och tår! 

Blir ju lever över så jag överlever. Tihi!

Redigerat av -k9-
Link to comment
Dela på andra sajter
Fidden

Fidden

Postat
Postat
On 2022-11-16 at 19:41 sa Dark Of Light:

-Jag går ut ett slag, sade han till sin sambo som fortfarande helt oförstående för sin mans nycker stirrade tomt på honom.
- Jaha... och vart ska d... Längre än så han hon inte. Mannen försvann ut och drämde igen dörren efter sig.

Det regnade ute. Fukten och kylan gjorde sig påmind när han gick grusgången fram. Där stod bilen. Där stod snöslungan och skyffeln. Jag kände en som alltid sa "skyffelen", tänkte han för sig själv. För sig själv? Hur skulle han annars tänka, tänkte han. Vad är det egentligen för fel på folk? 

Det låg ett löfte om en bister vinter i luften. Höstlöven yrde smått runt hans skor där han gick. Han undvek smidigt de värsta vattenpölarna men gav till slut upp och gick rakt fram, tvärsöver vattensamlingarna. Skogen välkomnade honom som en gammal vän. Det blev tystare ity vinden fick inte längre fart. Granarna var där. Tallen och eken likaså. Deras tystnad talade till mannen där han gick.
- Välkommen... Välkommen hit. Det var länge sedan, tyckte han sig höra de säga.

Han gick vidare. Det hände sig som alltid när han var där ute. Tid och rum liksom försvann. Likaså alla bekymmer, tankar som frätte, aningar som gnagde. Borta. Som om de inte alls funnits. Här fanns bara ro. Han kom till slut fram till den stora mossiga stenen.

Där stod den, den lilla fjällämmeln. Alldeles blick stilla. Den hade fått korn på det frostbitna skägget borta vid den där stenen och alldeles tappat bort sig själv och resten av lämmeltåget i ren fascination. Den smög sig lite närmre för att om möjligt få en ännu bättre överblick över detta fantastiska. Det var som om någon hade ställt en byst av marmor på snön och klistrat fast stålull i hela ansiktet. Men det visste inte Lämmeln. Den var mest intresserad av den osedvanligt aptitliga mossan som fått fäste på väsendets kala hjässa. 

Varken den lilla lämmeln eller morrhåret som råkat hamna i den stora håriga näsborren hade väl egentligen räknat med att få en flygtur en dag som denna. Men det var inte speciellt dumt ändå, tänkte lämmeln när den svävade fram mellan träden. Den hade nämligen en rejäl mosstuva i näven och var redan i färd med att ta en tugga av den. Hörseln må ha fått sig en törn av marmorbystens plötsliga nysning, men smaksinnet skulle i alla fall få sig en rejäl fest. 

Vad fan vad det, tänkte marmorbysten, och vad tusan är det som kliar i näsan? Vad är förresten klockan? Och var är jag?

Snön hade fallit. Denna förbannade snö. Så mycket förstod han. Men varför han stod där mitt i skogen med snö till midjan och med ett skägg stort som sambons yogaboll hade han ingen aning om. Faktum var att hans skäggväxt alltid varit ganska dålig och för att få till detta skägget skulle det krävas åtminstone ett par hundra år.

Så länge hade han inte stått där. Han hade stått där mycket längre. Renlaven hade blivit bevuxen med skägglav, som hade blivit bevuxen med renlav igen. Detta märkte bysten när han fundersamt gnuggade sig lite i skägget och plötsligt fick det i handen.

Borta i en glänta syntes ett litet ljus röra sig mödosamt genom snön. Plötsligt stannade det. Plötsligt stod ljuset alldeles stilla i flera sekunder. Plötsligt började ljuset röra sig mot stenen. 

  • Gilla 1
  • Tack! 1
  • Haha 1
Link to comment
Dela på andra sajter
CHAE

CHAE

Postat
Postat
13 timmar sedan sa Neosus:

Värma kroppen för min del!

Så trevligt.

3 timmar sedan sa slejnard:

Måste faktiskt ge ett beröm till regeringen 2022. De satsar 1,2 miljarder till nya vårdplatser. 

…och jag kommer att bli glad när vi ser att pengarna verkligen kommer dit de ska.

 

Link to comment
Dela på andra sajter
Gäst
Detta ämne är nu stängt för fler svar.
 Dela
Gå till ämneslista
×
×
  • Skapa ny...