Släppt ett album, vad tycker ni om mina låtar?

[melwabythegarden]

Jag kräver såklart inte att ni ska gå in och lyssna på alla spår, men jag släppte ett album ganska nyligen och det vore roligt att få lite feedback! Jag är helt ny på musik och började skriva låtar för snart tre år sedan, och jag känner inga andra som skriver låtar så det vore roligt att få sådan typ av feedback. 

Jag vet inte ens vad man ska kalla den genre som jag verkar i, men det är i alla fall tonsättning av svensk poesi (jag har en magisterexamen i litteraturvetenskap, så jag försöker inkorporera det jag kan inom analys och översätta stämningarna i dikterna till musik.) 

Vad tycker ni?

 

Redigerat 13 november 2020 av melwabythegarden

[slejnard]

Låter riktigt bra! Snygga sångstämmor och bra gitarrspel! Får känsla av hur musik skulle låtit på medeltiden... bra jobbat! 👍

[Magnus Lundberg]

Riktigt grymt. Så skönt att lyssna på.👍

[-Johan-]

Instämmer, väldigt behagligt.

[HomerJSimpsson]

Fina visor, stämmorna passar och låter bra tillsammans med gitarren i 3-takt ... men jag, som modern digital-störd människa med kort koncentrationsförmåga, orka inte lyssna på ett sånt album då soundet av varje visa låter likadant, även om min fokus här borde ligga på texten. Jag önskar fler instrument, kanske nyckelharpa, mungiga, flöjt, fiol, viola, cello, bastuba ... kanske inte bastuba ...

och en liten utmaning ... som litteraturvetare har du ju märkt att dikter sällan är skriven som dialog ... i musiken finns ju fler stämmor, men det innebär inte nödvändigtvis att de har en dialog ... Att sammanslå två dikter till en dialog är nog inte helt enkelt ... du får nog skriva en egen ...

[punkrockdude]

Detta tycker jag om! Dia Psalma och du i ett samarbete skulle vara intressant.

[melwabythegarden]

Tack så mycket för era fina kommentarer, vad roligt att höra! 🙂

[Pär Nord]

Det är,  befriande att höra Harriet Löwenhjelm släppas ut ur det klämkäcka fängelse som Hjalmar Cassemar låste in henne i. Anne Brügge skriver i Arbetarbladet att "Det är typiskt Harriet att i pjäser och dikter spela rollen av en man som längtar efter en kvinna." Varför det är typiskt nämner hon inte. 

Den här tonsättningen (och framförandet!) av "Beatrice Aurore" är så långt man kan komma från den tondöva dansbandsversion vi tvingades sjunga som barn. Och, tror jag, mycket nära den verkliga Harriets vemod och längtan. Vacker, mycket bra och inte det minsta trallvänlig.

FUN FACT Det finns en inspelning av den trallvänliga versionen på Spotify där den manlige sångaren köpte en drömbok "i folieformat". Ack, historielösheten ...

[melwabythegarden]

Tack Pär Nord för din kommentar! Jag blir verkligen jätteglad! Jag har lagt ned mycket arbete på just analyserna av dikterna innan jag tonsatt dem, och att du tycker att det överensstämmer mycket bättre än den gamla tolkningen gör mig oerhört glad! STORT tack!