Dark Of Light Postat 12 juni 2019 Postat 12 juni 2019 Jåh! Kul avtackning av Jan Björklund i Riksdagen idag. Presenter och tacktal. Ja, de behöver komma igen om de ska sitta kvar i huset.
Dark Of Light Postat 12 juni 2019 Postat 12 juni 2019 En tjej kan säga mer än så... Hejz Memphz! Apropå det ja. Tjejfotboll: Fransyskorna mot Norskorna alldeles straxt.
Memphis Postat 13 juni 2019 Postat 13 juni 2019 12 timmar sedan, slejnard said: Yo memf 😎 Yo Slejjman 😎
slejnard Postat 13 juni 2019 Postat 13 juni 2019 12 minuter sedan, Memphis said: Hur många förhållanden har ni haft? Långa? Korta? Några längre bla nuvarande och hon jag har barn med så ca 5-6 längre än tre månader och sen ex antal kortare + nån mysstund nu & då. Fast jag är ju äldre än dig
Dark Of Light Postat 13 juni 2019 Postat 13 juni 2019 35 minuter sedan, Memphis said: Hur många förhållanden har ni haft? Ett par tre längre (som man kan räkna i år), en av de ett äktenskap. Men dessa kortare (ngn månad) eller för att inte tala om enstaka nupp här och var.....? Vete gudarna... Jag är ju ändå DoL! 😄 Har aldrig haft några större problem med att få till det med kvinns. Är ingen fotomodell men har väl talets gåva, en viss humor och att ha varit sångare i band förr var inget hinder direkt i ungdomen... Meeeeeeeeeeeeeeeen. Det är ingen tävling liksom. Det viktiga är att man trivs antingen i ett förhållande eller i att inte ha några band. Själva livet i sig s a s. Jag har det rent nupptekniskt bra med granntösen. Inga måsten eller krav, gäller oss båda men rent praktiskt så seglar vi sällan utanför hamnen ändå. Men att jag skulle fastna i ett äktenskaps liknande träsk igen. Nej, inte som jag känner det nu. Är tillräckligt gammal för att inte säga aldrig men, nej inte nu. Bränt barn.... Ärren sitter kvar.... KPD?
Memphis Postat 13 juni 2019 Postat 13 juni 2019 😄 Okej. Jag är inne på mitt 5:e och det håller på att gå åt helvete det här också så undrade vad som är vanligt typ.
Memphis Postat 13 juni 2019 Postat 13 juni 2019 Känns som jag aldrig mer vill ha ett förhållande. Trots att jag är ödmjuk tolerant, tålmodig, ställer upp, stöttar, anstänger mig för att vara den bästa tänkbara pojkvännen så blir det alltid drama och bråk. Sen har jag iofs en historik att dras till starka kvinnor, medans jag själv är mjuk. 😕
slejnard Postat 13 juni 2019 Postat 13 juni 2019 Det är lugnt Memphis. Inget fel på dig, tar ett tag innan den rätte kommer och man vet aldrig när! Det kan vara ens första elller tionde förhållande. Men visst är du rätt ung? Bara ro lugnt i båten och var dig själv 🙂
slejnard Postat 13 juni 2019 Postat 13 juni 2019 12 minuter sedan, Memphis said: KPD? 😛 Ptjaaa...why not liksom
Memphis Postat 13 juni 2019 Postat 13 juni 2019 Tack Slej. Jag e 30 nu så jag har väl gott om tid att hitta rätt förstås.
Dark Of Light Postat 13 juni 2019 Postat 13 juni 2019 Beklagar att det håller på att gå åt h-vete i förhållandet Memf! 🙁 Det finns inga recept hur man ska, när man ska, vad man ska göra för att få dessa att hålla. Alldeles vad veckotidningarna påstår. Det hela är så personligt, så detaljerat och "hap hazard" vilka egenskaper man kan ha på personer som ska vara tätt tillsammans och komma överens även efter den där rosa första förälskelse tiden när allt är nytt och spännande. Grejen är ju att lyckas hålla det fungerande med vårtor och allt när dammet över förälskelsen lagt sig och vardagen kommer och verkligheten slår sin håriga näve i ansiktet. Kan tänkas att folk ger upp för tidigt numer. I tidigare generationer ansågs det skamligt att skiljas, det skulle kämpas fast inget fanns kvar att kämpa om. Var det bättre förr? Fan trot... Första långa förhållandet som gick i kras för mig var pga rena intresse konflikter. Hon ville ha barn, något jag inte var varken mogen eller intresserad av, jag var fullt upptagen med att vara "rockstjärna" + hon ville flytta närmare sin släkt i en mindre ort, någon jag heller inte ville. Ett hyfsat schysst uppbrott utan värre dramatik. Idag kan vi träffas utan problem som vuxna människor. Liknande saker har satt käppar i hjulet för de senare förhållandena. Man växer ifrån varann på något sätt.... Den senaste donnan var jag gift med till slut. Ett tungrott förhållande efterhand med barn från hennes tidigare förhållanden, barn med handikapp som jag satte en ära i att ta hand om. Runt 16 år höll det tills jag rasade mentalt. Gick in i den där väggen ni vet. Det kunde inte hon hantera utan låg runt bakom min rygg... och det var det.... Det har tagit mig en 3-4 år att bli något sånär vettig i huvet efter den smällen. Fast en del här undrar nog om sanningshalten i det påståendet 😛 Den här tråden har faktiskt hjälpt mig mycket i all sin trivialitet. Tappade en hel del av mig själv dock. Intresset att musicera (inte intresset att "mus i sera" dock, jag är ju ändå DoL, Jag är ingen studiomusiker, jag är en "mus i studiker" 😄 ), uppträda, hålla på med konst. Ja det mesta konstnärliga har jag tappat någonstans. Inte konstigt att jag är rädd att hamna i liknande saker, vågar inte lita på kvinnor helt, och då ska man inte prova om isarna bär innan tilliten finns. Tillfälliga hamnar är helt OK (ja, jag är ju ändå...) men inget allvarligare. Har det rätt så bra på den fronten som det är nu med "granntösen". Mest undrar man ju bara om det är KPD nu? 😐
Recommended Posts