Jump to content
Annons

Recommended Posts

k9 (oregistrerad)
Postat (redigerat)

Såg inte ens att ni skrev, för att jag skrev ett så utförligt svar jag kunde för att försöka förklara min syn på det hela. Tar lång tid för mig att skriva med min dyslexi. Så jag missar mycket. Ett så långt inlägg tar minst en kvart för mig att skriva. 

Och vad är det för onödiga kommentarer jag skrivit då? Har svårt att förstå att det inte var en intressant nyhet som handlade det handlade om. Tänkte inte ens så mycket på den när jag skrev. Trodde ju att ingen skulle reagera på att man kritiserade SD. Särskilt inte när även Bluddrix sagt att han skiter i just SD. 

Just nu så känns det som att om jag skriver om religion eller politik så är det provocerande vare sig jag postar något eller svarar på något. Hur kan det ha blivit så? 

(nu har jag skrivit denna kommentar och den har tagit mig nästan 20 minuter att få klar. Menar inte att någon ska tycka synd om mig men vill klargöra hur långsamt jag skriver ibland.  😊

Redigerat av k9
Annons
k9 (oregistrerad)
Postat

Och ändå blev det många fel där ser jag nu.  😏

k9 (oregistrerad)
Postat

Det händer ofta att jag börjar skriva men eftersom det tar sån tid så lämnar jag datorn och skriver klart när jag är tillbaks. Ofta så klipper jag ut det jag skrivit och läser ikapp. För att sedan posta om det fortfarande är aktuellt att skriva det jag började skriva. Nu gjorde jag inte det så då missade jag mer än vanligt till och med. 

Postat

1. Du och Saddam började bråka, därav kommentaren. Jag tror inte någon tycker att man inte ska få skriva skit här, vi vill bara inte ha några onödiga kommentarer.

2. Dina exempel kom FÖRE jag, DoL och Slej bad er sluta. Du skrev ett långt jäkla inlägg EFTER att vi bett er sluta.

3. Ingen angriper dig personligen men du verkar inte riktigt förstå vad det är vi säger.

Japp och framför allt...

Man lär sig av sina misstag.

Har lärt mig av tidigare politiska sammandrabbningar här (för inte så länge sedan) att det inte är lönt att skriva om politik här. Det handlar inte om att jag ogillar varken dig, k9 eller Pluttrix. Men att släppa ner en krutdurk politik är en jobbig kombo i den här tråden.

Det blir inlägg i boklängder i övnings/leksyfte och jag förstår faktiskt inte varför. Visst kan en del av oss (inklusive jag) länka till nyheter med någon form av värde men måste det bli politisk debatt då intentionen bara kanske var att dela en nyhet, kanske en känsla.

Kan vi inte vara överens om att ska vi diskutera politik och särskilt invandringspolitik, i detalj ja då gör vi det i den därtill avsedda tråden?

k9 (oregistrerad)
Postat (redigerat)

Men det känns som att jag inte kan göra som andra gör för då tar det hus i helsike. Har ju undvikit att svara på många krutburkar just därför. Tänkte mig inte för nu. Tyckte bara att det var lite komiskt med en sådan rapport när det blåser såna högervindar runt om oss. Om någon annan skulle nämnt den rapporten i denna tråd: tror ni då att det skulle blivit samma rabalder alls? 

Så fort någon kommer med personangrepp så kan denne räkna med att få ett mera sakligt och utförligt svar som baseras på den fakta jag anser att jag besitter. Tycker det är mera effektivt än att säga "Din hjärntvättade idiot. Allt du säger är falskt och du suger".

Jag har ju blivit kallad idiot av någon som inte kan/vill argumentera emot det jag säger på ett sakligt sätt. För att visa att jag inte är en idiot så väljer jag i stället att just argumentera istället för att kalla någon annan något annat. Men argumentera gärna emot mig utan att kalla mig saker så lär jag mig säkert ett och annat. 

(såg nu att detta blir kaka på kaka men jag orkar inte rätta till det) 

Redigerat av k9
Postat

Håller med, uppenbarligen blir det bråk så fort vi diskuterar politik här.

Prata om boobies istället. 🥰

Jag har inte för avsikt att diskutera politik. Däremot slänger jag in en och annan blänkare om vad som händer i samhället, mellan allt trams, vilket alltid besvaras med evighetslånga filibusterinlägg där jag anklagas för att ha mina åsikter från Flashback och VAM.

Jag har varit intresserad av politik i 45 år och är tämligen påläst vid det här laget, men har inte lust att redovisa mina källor för någon som jag ser som politiskt enkelspårig, och som ändå inte är intresserad av att lyssna på någon.

Nåja. Vi får väl se.

k9 (oregistrerad)
Postat

Jag har inte för avsikt att diskutera politik. Däremot slänger jag in en och annan blänkare om vad som händer i samhället, mellan allt trams, vilket alltid besvaras med evighetslånga filibusterinlägg där jag anklagas för att ha mina åsikter från Flashback och VAM.

Jag har varit intresserad av politik i 45 år och är tämligen påläst vid det här laget, men har inte lust att redovisa mina källor för någon som jag ser som politiskt enkelspårig, och som ändå inte är intresserad av att lyssna på någon.

Nåja. Vi får väl se.

Då vet jag hur lite koll du har. Din korkade idiot! Du fattar ju inte att du skjuter dig själv i foten när du förespråkar den politik du tror att du begriper. Du hatar ju den politik som skulle hjälpa dig själv och förstår inte att du försvarar dem som ser till så att du får det sämre och sämre. Med det sagt så har jag insett att du är en total galning. Tack och hej. 

Hoppas detta var ett mera korrekt svar nu.  😑

k9 (oregistrerad)
Postat

Var rätt skönt att skriva så, insåg jag just.  😲

k9 (oregistrerad)
Postat

Men nu kaffe sedan till sjukhuset igen.  🙂

k9 (oregistrerad)
Postat

Alltså FY FAN vad det där gjorde ont! 😳

Jag skulle klia mig i skrevet men råkade klia lite för hårt...

Hittade du några grott forskare som dykt vilse där?  😐

k9 (oregistrerad)
Postat

Hittade du några grottforskare som dykt vilse där?  😐

Eller det var kanske någon annan som hade problem med dem.  😛

k9 (oregistrerad)
Postat

Då vet jag hur lite koll du har. Din korkade idiot! Du fattar ju inte att du skjuter dig själv i foten när du förespråkar den politik du tror att du begriper. Du hatar ju den politik som skulle hjälpa dig själv och förstår inte att du försvarar dem som ser till så att du får det sämre och sämre. Med det sagt så har jag insett att du är en total galning. Tack och hej. 

Hoppas detta var ett mera korrekt svar nu.  😑

Och nej jag tycker inte det var elakare än det som som jag tydligen tog för personligt "Denna von oben-attityd av en politisk idiot är mera skrattretande än irriterande vid en närmare eftertanke." 

k9 (oregistrerad)
Postat

Jösses! Sorry alla här. Särfilt onödigt att bråka med dig Bludde. Inser nu att jag är i mycket sämre skick än jag vågat erkänna för mig själv.

 

Postat

Jag tänker då koka mig en kopp kaffe! 

Vad tänker NI göra? 

Inväntar kvällens dejt med tjejen som precis kommit hem från Polen. 🥰 

Postat

Men hur ser man att hennes bil är från Polen?

PÅ LACKEN! 😄🥰

Jag försökte faktiskt förklara det skämtet för henne häromdagen. xD Rätt svårt när hon inte kan svenska. 😛

k9 (oregistrerad)
Postat (redigerat)

Det är för djävligt med alla som begår självmord just nu. Vad fan tänker de på? Se de inte att fler och fler följer deras exempel? Klart att de inte tänker på det de känner bara. Känner bara smärtor. Och det är smärtor ingen kan förstå. Hur kan man tänka på något som man kan känna men aldrig förstå? Hur vinner man mot en osynlig fiende som man själv måste få hjälp att besegra. Hur fan ska de som behöver hjälp kunna få det när myndigheter och vård bara rycker på axlarna och konstaterar att det är en trend som går just nu. Hur fan kan det vara trendigt att må så jävla dåligt att man måste släppa allt man har för alls kunna släppa det tunga man bär på? 

Det enda alternativet är hat. Oresonligt hat som kväver smärtan. Ett lysande hat som dränker den mörkaste svartaste smärtan och rädslan man bär på. Det är lättare att peka på någon och säga det är hans fel för att det är som det är. Det är svårare att säga något är fel, jag mår inte bra, hjälp mig. Hur ofta orkar man be om hjälp? De som ofta får hjälp vågar nog försöka be om hjälp i större utsträckning än den som verkligen behövt hjälp men blivit nekad den. Får man inte ett ljus vit glimt av hopp ibland så är det bara det glödande hatet som kan släcka mörkret. Utan ljus så finns det bara ett sätt att fly undan mörkret. Kliva in i det tysta, omfamnande och oändliga mörkret. Ge upp ge efter. 

Men om man inte kan det vart vänder sig man då? Om man inte vill det vilken väg kan man gå? Hur tar man sig ur ett hål man omedvetet grävt och grävt i många år? Hur släpper man skoveln och avbryter en så invand övning att kroppen och själen saknar själva grävandet när det upphör? Kroppen protesterar inte så länge hjärnan är inställd på att man måste fortsätta gräva. Kroppen struntar i att den tvingas gräva av hjärnan för att hjärnan vet att om kroppen vilar så dyker själens mörker upp och sveper in som en tyst storm som ryter ditt namn på ett sätt som bara just du kan höra. Tittar någon ner i ditt hål så är det nästan helt att de kan göra sig hörda över detta vrål. Än konstigare är det att de ser dig där nere. Måste ju vara en hägring eller någon form av ande. Men du vill svara ändå, du har ju ändå slutat gräva för att se om det finns något sätt att ta sig ur hålet som funkar bättre än att bara fortsatta gräva i hopp om att hitta de växande hålets ände. Men du vill svara, och testar din röst. Försöker hitta något att säga och rätt volym att säga det på. Den rytande stormen är ju tydligen inget problem för denne någon som står och ser ner i ditt hål och dessutom än vänlig nog att prata med dig. Bäst att se sig om så att ingen annan fallit ner i hålet, och att det är denna andra i hålet som personen ovanför hålet försöker att kontakta. När du konstaterat att du är ensam i hålet så bestämmer du dig för att svara. Men det enda som är kvar av personen som står, stod, där uppe är ljuden av dennes fotsteg som går där ifrån. Vart tog han vägen? Kanske var det dags för honom att gå till sitt egna hål.... 

En bildlig berättelse om hur det är att leva med en depression som man inte kan förklara. Eller ett liv som missbrukare för all del. Själv önskar jag att jag kunde gå in i den röda elden istället för att sluta gräva och se mig omkring. För mig så är minsta glimma av hopp något dyrbart och värdefullt som man inte har råd att förlora. Ibland får jag en känsla av att jag har tagit mig ur mitt hål och ser mig överväldigad omkring i världen. Ibland så vaknar jag av att någon råkar stöta ner lite jord, eller kanske en sten, i mitt hål. Ibland vet jag att jag är ute ur hålet för att någon hjälpt mig upp.

Jag känner mitt hål. Det är sjukdomen som inte går att sätta en diagnos på. Det är sjukdomen som är nästan värdig en diagnos av depression men inte riktigt. Sjukdomen som varken är, eller inte är, epilepsi. Sjukdomen som gör att man nästan slutar andas när man sover och som gör att sömnen störs av kramper och paralyser. Kramper och paralyser som gör att man tappar minnen efter minnen tills man förlorat förmågan att se de käraste man en gång haft. En gång haft och förlorat. Förlorat medans man stod i varsitt hål och undrade hur man skulle kunna få den andra till sitt hål, då man var oförmögen att ens försöka våga ta sig ur sitt egna hål. 

Men nu står jag och stirrar ner i mitt hål. Det är fyllt med tårar och lätt att simma sig fri i fån. Befriande tårar av lika delar sorg, smärta, saknad, tröst, hopp och kärlek. Så nu står jag här och stirrar ner i mitt hål, sakar det på något märkligt sätt. Saknar känslan av att bara behöva gräva och gräva utan att stanna eller tänka på annat. Men det känns inte som att det faktiskt är mitt hål längre. Det är någon annans nu. Till och med mitt hål som jag grävt har gått mig förlorat. Så vart ska jag ta vägen nu? Vågar jag försöka att vandra längs den lilla stig jag knappt kan se framför mig. Eller ska jag börja gräva mitt hål igen. Men göra det på riktigt denna gång. Gräva utan spade med mina bara händer så långt jag hinner under den korta tid jag har kvar. Tror att jag lägger mig ner och ser om jag faktiskt slutar andas i sömnen. Eller om jag med lite tur kan få en god sömn och börja följa den stig jag ser framför mig i skymningen. 

Kan inte låta bli att avundas dem som har ett missbruk som sitt enda problem. Eller dem som vet att de kommer förlora mot sin sjukdom och betala det ultimata priset av att förlora sin lilla dyrbara stimma av hopp. Vet att det är orimligt att jag tänker och känner så. Men känslor är orimliga i sig och vissa kan man inte skaka av sig, trotts att man vet bättre. Mitt hål är jobbigt för mig för att det är mitt hål och ingen annans. Mitt hål är inte ens ett hål för dig. Det är en stig som du skulle vandra för att komma bort från dit egna hål. Skulle du sitta i mitt hål så skulle du bara resa dig och kliva ur det och inte ens märka mig där nere på botten. Ditt hål är bottenlöst jämfört med mitt. Men ändå är mitt hål djupare, mörkare och kallare än ditt hål. Ingen är så förlorad som jag är i mitt hål. Många är lika förlorade som jag i sina egna hål, dock. 

Men nu står jag och ser på mitt hål och bestämmer mig för att vandra den lilla, smala, dunkla stig som leder mig ifrån hålet jag grävt. Men först ska jag utmana hålet och se om jag somnar och vaknar eller bara somnar denna gång. Hoppas att jag vaknar och inte sviker de få som hellre skulle sätt att jag inte lade mig just nu. Ska de tycka att jag gjorde rätt eller handlade fel när jag bara lade mig för att sova? Vem vet, ingen vet, ingen kanske kommer att tycka något alls. Jag vaknar nog säkert igen. 

God natt! Vi ses nog snart... 

Redigerat av k9
Postat

Inväntar kvällens dejt med tjejen som precis kommit hem från Polen. 🥰

Kul. Tror du att hon har med sig nån present, förutom sina.......eh.........boobs?

Postat

Kul. Tror du att hon har med sig nån present, förutom sina.......eh.........boobs?

Hon kanske är på smällen? 😮

Njaeh, vi får hoppas på att ditt förslag gäller utan andra överraskningar.

Hon har bombsen och han kan förhoppningsvis kukiska vid det här laget.

Vilken kombo! ☺️

Postat

Kul. Tror du att hon har med sig nån present, förutom sina.......eh.........boobs?

Det är snarare jag som har en present - hon fyllde år när hon var borta. 😄

Gäst
Detta ämne är nu stängt för fler svar.

×
×
  • Skapa ny...

Viktig information om kakor (cookies)

Vi har placerat några kakor på din enhet för att du bättre ska kunna använda den här sajten. Läs vår kakpolicy och om hur du kan ändra inställningar. Annars utgår vi från att du är bekväm med att fortsätta.